Arthur Schnitzler och hans värld

Under sin livstid var Arthur Schnitzler en så kallad skandalförfattare. Han föddes mitt emot nöjesfältet Prater på Praterstrasse 16 i Wien - Leopoldstadt för 150 år sedan som son till ...

Av: Lilian O. Montmar | 29 Maj, 2012
Litteraturens porträtt

”Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke”

Och … tänker jag, att ”sant är, att liksom många gånger formen inte stämmer med vad konstnären har avsett om materialet inte lämnar gensvar, så ses en skapad varelse inte sällan avvika från sin bana ...

Av: Göran af Gröning | 24 januari, 2014
Kulturreportage

Langsomhet

Innledning Det gis ulike slags holdninger. Med ‘holdning’ forstår jeg ‘å ha en fast innstilling over livet’. Ett eksempel på en holdning, eller en innstilling, overfor livet, er at det gjelder ...

Av: Thor Olav Olsen | 28 juli, 2014
Agora - filosofiska essäer

Läs bibeln! Eller låt bli

Samtal en sommarkväll hos en god vän i Stockholm. Jag brukar varken läsa Bibeln eller Koranen, men efter samtalet blev det till att plocka fram skrifterna ur hyllan. Vad stod ...

Av: Annakarin Svedberg | 15 juni, 2017
Kulturreportage

Figlio de putinara



Prokrustes Ylimääräs såg inte detEnär jag tidigt sent omsiden vaknade till hade demonstrationsskara samlat sig fram, hittat till utanförr leprahemmet, förkunnade i en och samma ivriga folkmun att dr Timo Prokrustes Ylimäärä genast skulle ge mig fri lejd i trotsej utmarsch och till avbruten löjlig behandling hos hemmet, och amputationssetet skulle han självfallet inte få för det skrek de, textdirektören skall uttåga rakt genom hopen, eller så sades de storma in och tar isoleringssmittan men släpper mig veterligen. Jag stod plötsligt på mina ben fri trots allt, svag seg uthållighetsbelönad men utan smittan, så med knäarflickan bar jag strax delvis själv tungt krökt på amputationssetet genom hela ytterskaran jubla till. Dr Prokrustes Ylimäärä tog ett formellt, trumpet avsked af mig, berättade att enär han varit ung, var enda ett leprahem beläget långt ute i havsbandets skär, utan någon vårdare, ingen sköterska alls hade, de förpassade där fick klara sig bäst de kunde en tid, förutan båt så klart, utan enda förbindelse, inga som helst besök såklart nånsin, inte en telefon hade de heller, inte ens gravgrävaren gitte komma. Havet var deras fjättring, och något fritagningsförsök var det aldrig tal om för någons del, kom icke på frågan att hoppas på. Ylimäärä hade själv varit sjas och budpojke en tid, fått kantra ut de knappa förnödenheter som en gång i halvannan månad skickades med en lotskutter ut till hemmet, som aldrig tog i land på den i spe folkmun fruktade holmen.

Det fanns ett långt stenutkast byggt från östra sidan rakt ut i öppna havet och den skulle fånga upp paketen som vältes ifrån båten, eller när stundomi nya förpassades sätta sig i land medelst rask simtur, oftast osmittade, vid behov under vattenpistolhot från akterdäck alltid, och tog ingen emot med båthake från stenutkastet, riskerade vågorna skölja över godset och man var utan förnördenheter i en månad. En dagh hade emellertid den unge Prokrustes åkt dit ensam i smyg med båten, ej motstått, vågat en mörk höstkväll ta i land trots alla äldres varNningar om att det försejgick konstiga saker på ön, och han hade tveklöst fastän rädd smugit sig i land opp till hemmet ända. Det ohyggliga han hamnade skåda eller bevittna genom ena ovala fönstret bakom en gårdspluplubasch, om ens medicinskt betingat, gav opptakten till hans livsval, eller kval, förrklarade han för mig. När han ifrån sig, skakad, upprörd, till erfarenhett besudlad, och skulle iväg för att nog avslöja sina iakttagelser för dagspressen minsann, kommit tillbaka till båtförtöjningen en stund strax senare, var hans farkost borta och faran öfver, i ett år hade han fått stanna kvar på ön, innan stället blev turistähttraktion. Han verkade nu nästan lika upprörd, ifrån sej, slog det mig. Och hans sårade sköterska grät tår ett tag också för det. De märkte inte ens att han genast förrlade sin kedamputionssåg på bordet intill, den i ett metallskrin på precis 8,1 x 8,1 x 1,5 cmeter i exaktare mått än nånsin innehållssågens måttenhet, så föga andra än jag att lägga märke till att förlagd. Jag tog denna oförblommerat resolut ju begärlig, och lättade genast intill bakom ifallklädningsskärmens skynke på det tunna åt sidan dragbara locket till etuin, mycket riktigt låg den där ihoprullad som en aldrig pjoskig orm i väntan på att sömnmedlet slutat verka, denna till för att han kunna kapa bort endera knäet på henne helfrånvända identiteten ymniga jordklotshoran Pandora de aldrig hann rörelsehämma på den där lepraholmen innan anläggningen sedermera slutligt sprängdes med en murken slyträbomb i luften av sista fritagningsgerillan i aktion, förutomi den mycket grova till bristningsgränsen filade sågkättingskedjan på nästan blott över exaktare 3centim lång och i en millim grov och två,02 mmeter tjocka kedjlänkar befintlighet utöver tvenne handtag till fästen med krokar att montera i ändorna på denna vackra kedja, eller i ena ändan först med en böjd valfri nål att styra ock dra igenom sågkättingen fastän sidledes i köttet hitta fram på utsatta offret självt, innan oduglige hjälpcarln odågan fick dra tillbakae efteråt att påsatta handtaget förelåg på plats monterat när kommit igenom fram tillräckligt redan, eller dog patienten redan, kanské så fort, syster snabbt koksalt i nosen på den vita, som tvenne drog sedan i varsin ända efter det fram och tillbakae några gånger tills de tvenne avlägsnat ett stycke, hon Prokysstes och han sköterskan i grönt blodstänksläderförrkläde för brinnkära livet hållet på tills de duktigt på under max blott aderton,18 sekunder kommit igenom det tjockaste skenbenet på vem helst halt eller spånglös, även om donet nog var ett enmansdon avsett till och han kunnat göra det enkom själv lika bra. Prokrustes Ylimääräs såg detMed detta extrema sågdon ur fordom, vass som en tunga alltjämt, gick det ju fort undan när det gällde minsann under utsatta och ännu svårare värre oåterkalleliga mest oförklarliga förhållanden behövligt (få) decimerae någon utklassad extremitet ur världen påkallat, fastän å andra siden tog det förmodligen tvenne timmar mer efteråt att få rengörae kedjan fri från allt slams och slims i alla dess länkar hürüvidast man brydde sej, men jag undrade stilla visst om inte donet var oanvänt alltjämt faktiskt, vasst, oskråmat glänst fastän från 1800-svarets sista dagar och hade alltjämt valfisksolja smort, alltså förvånansvärt huruvida Perkelekrustes Ylimäärä blott vare fruktad i bevingad mening. Fastän hade han inte dessvärre lika ofrånkomligt hämmat stannat smärre upp i de fel sågarnas, skrämselhickandets och de stulna desinfektionsmedlens försvurna värld trots allt, ter det sig, nog tider sedan årstiderna var endast fem stycken, t.&.med under på den nämnda gamla Kungsgårdens helt bortersta vedtaksannex hade jag sett en numera obrukbar rostig smord motorsåg på några förra döda isländskhästkrafter stark kvar från fordomi, fastän ändå högst hälften så ny som denna antika redan museala tortyrsåg härifrån leprahemmet, motorditon som däremot de för alla tider ouppskrivet adlade bröderna Fyrkka och Styrkka af Idel, efter sina glansdagar kända för att sedermera det ifrågasätta nymodigheter bäst visst använt efter att den tidigare nämnda debbeljätteplupluschfällarsågen för hand ansågs för svårt lavabränd för vedträdskapande, en bärbar motorsåg som hörde till modell 2,två på globala världsmarknadens första lansering af dånets sågar svårt mer än skrikets eller gallvrålets handkättingssågar och vilka vägde tungt säkert lika mycket som armputationsinstålmentskistan vars tredje,3:e typ amputationssåg mera faktiskt liknade en man sågar af järnrör på en ansenlig tidsenlig bekvämlighetens hägra NASAnöffaérohdromIDO♥dialogsavlopp~59♀virtsapullo_sorsa_tömmugg® man behövligt godkänt kopplar sent ifallsider på plats oavsett tog lång tid på golvet å hörn, emedan detta ytterligare påpassliga apotemnofiliens förvärv i etuiet vägde föga för en kavajficka sticka ut, faktiskt på tiden att ha avlägsnat ögonstenen ifrån honom PSrokrustes, ro kuttern i land, på grund, ett skär. På motordito som duon herr Styrkka och Fyrkka från gamla kungsgården kånkatbåda bortom ända bakom troll- och storskogen till ett staççato hungrefär samtidigt innan som den brådmognare burleskens dårduo von Dorkka Knorring et af Svinhuvud burit i plana närhetten på en vit marsipansugga irr genom tiders samma vida fält när de rimliga rejält nära anförvantande sinsemellan gemensamt förflyttade åter ofrivilligt ehvigt fällda poettiska slaktdjuret skaldkluven klyftan matta till på sidan av belägna närhetsslagfältet införr den redan närmande egenkäre Svältarävkungen Prima IV till jämt nätt pompa och ståt vrål- och uthungrade svidit ur nederlaget mött till svärd och tand och såg och stål, kapat vita svinet i halvannan del till kungens hungra. Den än proveniensens kultförklarade inte många gånger använda motorditon hade emellertid jag inte ensam ansett mig kunna orka nämnvärt bära därifrån igenom det höga svajande toffsvippornas gräsställe ohyggligt igenvuxet bland kardborrar öfverallt till min inte helt enärbelägna lämnade 3växelcykel en augustinatt häromåret med havsåska i fjärran närma sig snabbt starkt hårt, äfven om den sågen kanské haft visst mest åtrått värde slutligt och möjligen varit förvånansvärt bra pjäs som begärligt bytesgods hos eller lockbete till dvargarna inte minst om den nånsin startat och någon klarat av att såga medelst den annat än sig själv efter öfver fem veckors oafbruten servicé hos någon, allt gått innan den främmande unga ryssnarren Jaakko stolt inköpt kungsgården ifråga, även om en merpart af ägorna donerats innan till anletsärrjade A–losern som innan fick taga öfver den redan i sig astrohnomiska granngården beskriven eller dokumenterad i limbundna gula skaraborgbéerboka tidigare, förutomi en del terra som såldes separat till de högstbjudande bydårarna, frånsett det som bröderna och släkten alltjämt föredrog hålla för kommande generationer ett sedan innan ohfreden härrört storgods, allt oförlåtligt tillträde var därmed kanské skett mer försvårat för mig och de eventuella obehöriga, men denna dagens benputationsdit:o rymdes likafullt riktigt bekvämt bättre passligt i min högra än snarare den vänstra rutiga kavajficka, och han Benkrustes-Ylimäärä fick ju verkligen såga bäst han än förmådde sig in i sent modernitetens repa istället, oavsett vilket tillhandahållet angränsande don. I själva sågverket, på tiden minsann att carln skulle snabbt äntligen fog om uträtta, alltså direkt utträda ur min pågående roman, rämna igenom gott nog, jag själv med fullt blandade känslor tillryggalägga snarast skogssträckan härifrån ifrån afsidesleprahemmet fort helst och återvända till den förrlorade civilisationens förenade Loserförbättringsfabrik snart, ju förr det bättre. Hur länge hade jag varit borta afspärrad riktigt för öivrigtFri.

 

Stefan Hammarèn

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Röda korset, en spännande berättelse om en folkrörelse och ett stycke kvinnohistoria

Den så kallade Röda korsdagen firas traditionellt 8 maj, i år (2013) för 150:e gången. Historien om hur schweizaren Henry Dunant tog initiativet till den freds- och sjukvårdande organisationen Röda ...

Av: Mats Myrstener | Essäer | 03 december, 2013

Trettonåring kastade sig under tåget efter nätmobbning

En vanlig grabb, en för övrigt levnadsglad österrikisk trettonåring kastade sig framför tåget i Klagenfurt. Han var på besök hos sin pappa tillsammans med sin bästa vän och skulle just gå på en ...

Av: Lilian O. Montmar | Gästkrönikör | 25 oktober, 2011

Bebådelse av Hebriana Alainentalo

Om allt det vi ännu inte kan språka och se

Förlaget Celanders har nyligen gett ut en ny bok av poeten och författaren Bo Gustavsson. "Det nya nuet" är den andra delen i en trilogi, den första heter "Det stora ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 04 mars, 2015

Oh! Calcutta. Foto: Wikipedia

En kulmen närmar sig

Teaterhösten närmar sig som vanligt ett slags kulmen, i takt med att senhösten närmar sig. Säsongen har i år börjat bra – med sevärda uppsättningar på Drottningholmsteatern, Dramaten och Folkoperan; ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 15 oktober, 2015

Tommy Åberg

”Drömmarnas värld”

Tommy Åberg är tillbaka med en ny krönika.

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 28 april, 2015

John O´Hara

Nu finns John O´Hara i Library of America.

Sextio av John O´Haras berättelser har nu kommit i den prestigeladdade Library of America (det närmsta en amerikansk motsvarighet till den franska Pléiade-klassikerserien man kan komma), i ett urval och ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 29 september, 2016

Som regn

Aldrig har väl regnet varit så renande, som det var, då det sakta föll ner från mitt ansikte, där jag i väntan på att få åka hem, insåg att ingenting ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 22 oktober, 2014

Res till Toscana och förlusta dig

Är du trött efter semestern och skulle behöva fly minnena av spritstinna släktträffar, solvarm midsommarsill, smältande mjukglass, snarkande svärmödrar och trängseln på stranden? Res till Toscana och förlusta dig! På planet försöker ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 09 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts