Cezar Florin Huştiu. Dikter

 Jag heter Cezar Florin Huştiu och kommer från Rumänien; är bosatt i Sverige sedan 2007; jag har bland annat varit verksam som tolk. Jar varit publicerad i antologin Ord på pränt ...

Av: Cezar Florin Huştiu | 20 Maj, 2013
Utopiska geografier

Marilyn, det förevigade barnet, en hummingbird

”Marilyn lever!” jublade texten i Liljevalchs utställningskatalog år 2002. Det var 40 år efter Marilyns död. Nu har det gått 50 år sedan den platinablonda Hollywoodstjärnan hittades livlös i sitt ...

Av: Nicole E. Wallenrodhe | 04 augusti, 2012
Essäer om film

Walking on Manchester

I Manchester regnar det alltid och vinden blåser oavbrutet, men britterna kallar det vänligt för “bris”. Det är en mörk och kaotisk stad, där det gamla olyckligt tränger sig med ...

Av: Nadia Scapoli | 23 januari, 2014
Resereportage

Bild: Hebriana Alainentalo

17 dikter av Carsten Palmer Schale

Splittrande självpresentation

Av: Carster Palmer Schale | 13 juni, 2016
Utopiska geografier

Den långa färden



Pengarna är Satans exkrementerLiten dårfinkerapport mindre, än en dag i mars igår nu. Min tidigare psykiater i Trädstockholm, vilken var alldeles för normal och verkade homosexuell i vinjett, eller delvis bisexuell eftersom han ändå gift med kvinna, bjöd slutligen hem mig när hans sexuella inviter inte bar önskad ofallfrukt, men så när hans skenbara hustru lite efter det kom till min Anletsboka, blev han troligt pinsam varse att jag skulle kanské försäga mig (jag den som inte så bra kan hålla mig åtminstone till seriös skrift), ofrivilligt avslöja honom, började han under sent nätterna och från sina skilda mottagningar skicka till mig utmanande porrbilder och snuttar på heta nakenkvinnor som rullade kring ring ledstänger emedan fick publikgalet till, att jag minsann inte skulle tro något annat mera, veta varpå han lämnade mig i fred för gott, fastän hur en psykiater nu kan lämna en lyxpoet är sann förstås märkligt i sammanhanget. Men ingen fara, jag har troligen redan en ny nu, enär psykiatrer får man alltid om så, räcker t.&.med till för lyxpoeterna, visserligen han också i Trädsthlmia fastän finlandssvensk av börden, och jag kan helt lugnt påstå att han tagit lite för mycket senare intryck av sina patienter och blivit med tiden galnare och kreativare än de flesta av dem, verkar helt stup nojig från första stund till sista mening av skrift, gott nog och en bra förutsättning visst, dessutom tror han att jag är lite normalare än han själv och kan lära honom språkets icke underbyggda mening på något avigt rättframt sätt, och han vill träffa mej med sin dotter som också är poet, de en författarsläkti aderton generationer.

Ett roligt sammanhang, att han jobbat på Nickbye bye pöpilä, dårhuset när det begav sej, som faktiskt finns i skarabéérböckerna också, och ännu roligare än så att hans far också jobbade där och hans far råkar ju sedan tidigare ingå i ena skarabéérboken dessutomi på ett lite löjligt troget besatt sätt men när jag varNade honom för det verkade han bara bli frälst av tanken oppviglad antagligen, skriver själv en dåraktig roman om dårhuset ifråga ehuru dess inbyggnader numera ombyggda till otroliga lyxbostäder för övrigt. Idag, när jag råkade prata med filmregissören som gör Hammarén~filmerna, kortfilm, långfilm, förutom längre ämnerikansk version med tiden, möjligen även ett indiskt något spektakel, droppade det in någon bra löjlig rad och en länk på min Anletsboka från en ganska berömd finsk författare och livsödesskildrare som jag visserligen inte känner alls närmare, hon som bara hamnat där på min Anletsboka, frågade jag filmregissören vad jag skall svara åt den finska fyllkajan, eftersom meningen verkade lite så där störd och innehöll en länk, han regissören som har den &:så mest kaotiska, groteska och paranormala hjärna jag stött på, klassificerar det inte honom till sämre regissör precis (bara han någon gång ännu samlar sig ifall) och med bättre humor än någon vill jag det påstå ännu, varför jag verkligen gillar honom, gav regissören någon inte desto mindre galens rad jag inte minns överhuvud den och svarade henne berömda finska författaren medelst denna galna, först loggade hon ut genast, sedan kom hon snart tillbakae och lät säga att inte svara på mailet, det är virus,

le long chaminfrågade jag åter regissören vad jag nu skall svara henne nu, sa han över ”8 veckor”, skrev jag oresolut det, frågade jag inget mer att tillägga, svarade han ”svara min hustru är inte min solstråle”, fick hon det också inklusive detta svara, den finska anblickade författaren loggade ut åter lika förnärmad och tror något alltför numera, trodde jag var spritt språng, ha haaa det, men jag garvade självmant av skratt flera gånger. Den regissören, suck är ack, saktmodet oppblåst. I går ställde han sig annars i en kassakö, i en kiosk tills, hur en kiosk kan heta Pressbyrån förstår jag inte i sammanhanget ens men så påstår han (och Sverige är ju groteskt lika ifall Finland surrealistiskt som poet E, E. E; Ehrlekrona påstått om sitt grannland en gång) och han läste där i kön högt ur skarabéerboken och delade ut Hammarén-böcker i kassakön, ganska storsilat, men tyvärr hade han glömt sin kameraman efter sig. (När Harpo Marx, han med fickorna djupt varse allt, värsta kaoset under hatten, i studiovärmen, för att inte tala om hans finkiga blick, skrev en en slags biografisk bok och fick gästa sin käre flintade brors ett decennium Marxs show-studio varpå han delade ut sina böcker snålt, tre sexemplar som han gav och tog tillbaka genast om vart, så fick han dela ut dem till flera personas där, så fort de sa tackar sig eller såg glada speciellt ut, och tänkt tacksamt försynt bläddra några sidor fram, ryckte han den ifrån åter, snabb, alltid oanat snabbare). Pressbyråkassan blev åtminstone förtjust nyfiken på texterna och fick flera Hammarén-böcker av regissören fastän han funderae på att gå och kräva tillbaka hälften ändå. Men kanské han regissören inte borde jämt klunka i sig energidrycker som han gör? Eller jag som borde börja dricka av dem mer ändå. Och för en tid sedan gjorde han lite motsatt, filmade fina damer fler i en allmänlång Wc-Smith-köö som blev bönfällt trakaserade beordrande läsa ombett högt helst inte för tydligt rikhaltiga snuttar utvalt hur min soppboka, reaktionerna det viktiga självfallet ett. Han skall även senare antasta små skolflickor stundtals i gymnastik (istället för grammatik) som vilka utsätts för böckerna, men vid hot att jag personligt skall vara med där och slänga böcker på dem och ha något slags raseriutbrott, öh vilket jag lite fasar för mer, om det ev. skall ske Madé in Finland i närheten härtill. Men inte nog med det, min nya flickvän börjar visa ocksåpsykdrag, hotat göra slut på g.av en statusrad i min Anletsboka om att jag försökt bedra en änka som avstöter mer än teflon, men hon är inte helt säker ändå eller ännu heller (men blev), fastän jag fattar inte för min gud hur någon kan ens funderae på att göra slut av en sådan billig orsak, tar liksom helt priset förhövan visst, jag aldrig varit med om, och så har hon på allt fått huvudvärk och vägrar säga alltför. Typisk är kvinnan. Nu börjar boken ut infra.

Stefan Hammarèn

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

En moralisk historia

Mandy Rice-Davies har avlidit sjuttio år gammal efter att länge ha kämpat mot cancern, meddelar BBC. Om omständigheterna hade varit annorlunda, påstår någon som kände henne, hade hon kunnat bli ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 29 december, 2014

Det är läsaren som ger poeten ett ansikte

Eugenio De Signoribus är en av Italiens främsta poeter. Han föddes i Marche, en region i Italien i vilken än Giacomo Leopardi föddes. Han har givit ut flera diktsamlingar: Case ...

Av: guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 21 december, 2009

Urkult 2011 med fantastisk musik och eldshow

Någonstans mellan Bräcke och Ragunda dånar ett tåg fram. Nåja, dånar, är kanske att ta i – det gamla veterantåget körs i bekväma 90 kilometer i timmen, och det tar ...

Av: Mikael Audell, Sunna Nordgren | Allmänna reportage | 09 augusti, 2011

Mimesis ett (icke)begrepp hos Heidegger?

Martin Heideggers filosofiska tänkande är en destruktion av den västerländska filosofins egen historia, ett tänkande som vänder sig tillbaka mot filosofins ursprung och på nytt ställer sig inför de frågor ...

Av: Henrik Örnlind | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2013

Årskrönika av Crister Enander

Det blir bara ytligare. Det blir mindre betydande. Halten sjunker i snabb takt och det som kan kallas för bestående förvandlas alltmer till något mossigt och absurt antikvariskt. Men var ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 24 december, 2011

Franz Kafka. Foto: Wikipedia

Tre dikter av Franz Kafka

Erik Carlquist föreslår tre dikter av Franz Kafka tagna från brev han skrev.

Av: Erik Carlquist | Gästkrönikör | 11 augusti, 2015

Tino Sehgal - immaterialitetens konst

Tino Sehgal, Louise Höjer, Richard Julin. Foto: Jesper Nordström Tino Sehgal ställer ut konstruerade situationer som skiljer sig från performances genom att de inte får dokumenteras på något sätt - varken med ...

Av: Charlotte Norlin | Konstens porträtt | 18 mars, 2008

Gustav Klimt del 2 Världen i kvinnlig skepnad

Franz Joseph I av Österrike-Ungern gav arkitekterna Gottfried Semper och Carl von Hasenauer i uppdrag att bygga och gestalta Burgtheater, men herrarna hade olika ingångar till och syn på det ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 31 mars, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.