Tankens ambivalens (Andra brevet)

Ma ben sola e ben nuda senza miraggio porto la mia anima / Ungaretti   Min definition av varat är noll. Sagt om Neruda av Lorca: att han var ”en poet närmare döden än filosofin, närmare ...

Av: Göran af Gröning | 09 juli, 2014
Utopiska geografier

Senmoderniteten. Del 2

Det desillusjonerte menneske Del 1 ble avrundet med at jeg snakket om Internett, som er en bra ordning, i og med at via nettet er det ganske enkelt å oppdage svindel ...

Av: Thor Olav Olsen | 25 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

Cirkeln

Parken är en kameleont. Idag är den lila. Parken består av en kulle, några utspridda gräsmattor, träd och buskage. De gröna fläckarna delas åt av vägar. Eller är det så ...

Av: Theres K Agdler | 23 augusti, 2010
Utopiska geografier

Svarta Nejlikan, en spelfilm med fötterna i det förflutna.

Ulf Hultberg, Lisa Werlinder (Susanne) och Michael Nyqvist (Edelstam). Foto: Folkets bio Svarta Nejlikan, en spelfilm med fötterna i det förflutna. En film som är en modell av ett stycke förflutet ...

Av: Åsa Steinsvik | 03 augusti, 2007
Kulturreportage

Animula, Vagula. Blandula



Ska vi snacka om Freud nu?I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om en liten flicka från barndomen, som fanns ett år när jag var liten och återvände. Sedan fick jag inte henne mera ur skallen för hela resen av kvällen eller natten. Nu skulle hon visserligen vara redan en dam, och tillbaka i tiden kan man inte heller gå. Undrar ändå hur det gick för henne i livet. Hon var ganska speciell. Tror jag kom på min förtjusning, åtrå för flätor, om man söker i Freud-förklaring skall man ju gå rejält tillbaka i tiden till det som är förträngt och glömt. Hon var alltid i flätor, hade aldrig utslaget hår vad jag minns, oftast var hon i två. Fina flätor. Ganska tjocka. Men hennes specialitet, vi gick på tredje klass, alltså i småskolan. Då när pojkar brukar tycka det är äckligt att med pussar. Men denna lilla flicka fick för sig något, speciellt på vårvintern började det, hon skulle pussas med mig på rasterna, jämte drog hon mig avsides och skulle hångla och pussas. Jag förstod nu inte riktigt idén, men när hon nu så gärna ville så ville väl jag också. Så var hon nog lite lustig annars också. Vi pratade också per telefon på kvällarna. Bara en gång var jag hembjuden till henne dock. Då råkade hennes föräldrar se när det pusskalas, morsan sa att det är kul, att man alltid kommer ihåg sin första kärlek, men de måste förbjudit den lilla flickan ändå. Sedan började hon bli surare på våren, och vi flyttade snart till Sibbo från Helsingfors. Kontakten bröts, kom väl något tafatt brev ännu och något samtal, så små kan ju inte skriva ändå. Han var halvryska. Sedan glömde jag henne, och hon mig. Livet i Sibbo var hårt och besvärligt. Första året i skolan här saknade jag visserligen ännu henne, jag var så snopen här, allt var annorlunda. Sedan stod det långt senare i Hundhufvudstadbladet att polisen i hela Finland sökte efter flickan,

hon var c. 17 år rymt hemifrån och åkte omkring i Finland enligt någon värre roadmovie-framfart. Och det kan man förstå, att hon var vild och galen, och blev säkert bara galnare. Det är sista uppgiften för mig om henne. Hon har aldrig tagit kontakt. Jag är inte ens riktigt säker mera på hennes förnamn och hur det stavades, men hon verkar inte finnas på Anletsboka som alla andra, eller kan ju bytt namn. Men i går saknade jag henne jättemycket, fastän hon inte varit i skallen på år och dar. Fastän hon fanns, finns ju inte mer. Svårt också att komma ihåg alltför av detaljer från så långt tillbaka, försökte minnas henne tydligare än jag kan. Inga andra gamla skolkamrater har heller kommit till min Anletsboka.

 
Stefan Hammarén

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Madame de Staël kommer!

Ryktet rider redan i förväg. Det lilla Weimar är smått skakat, vissa av förväntan och glädje,andra av ren skräck och oro. De flesta av pur och ohöljd nyfikenhet. Snart kommer ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 21 juli, 2009

Att läsa mellan raderna

Fråga: Är pauserna (som ligger mellan raderna) platsen där man kommer ett steg närmre? Kanske är det så. Svårt att avgöra, gränsen blir ganska otydlig när varken viskningar eller rop och man ...

Av: Ida Thunström | Essäer om litteratur & böcker | 20 augusti, 2009

Legenden vars bästa tavlor brann upp!

Inge Schiöler (1908-1971) på en bild tagen av okänd fotograf 1957En essä av Olle Pettersson om bildkonstnärens Inge Schiöler och hans psykiska besvär. Inge Schiölers konstnärliga framgångar följdes av svåra depressioner och ...

Av: Olle Pettersson | Essäer om konst | 14 augusti, 2008

Alen

I vår följetong om de svenska trädslagen har vi nu kommit till alen, det av åkerbrukare och ängsvårdare kanske mest avskydda av alla våra trädslag. Men som vi ska komma ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 19 januari, 2017

Sorgligt, spökligt, spännande och lite vasst

Min nya psykiater har i tvenne dagar läxat upp mig med e-mails, fem stycken, med dåliga simpla råd om hur jag skall skriva roman, tar ton, är väl inte hans ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 19 Maj, 2011

När romanen blir politisk

Barn och ungdomsboksförfattaren Per Nilsson, som år 2006 fick Augustpriset för ungdomsromanen Svenne, är kanske inte den första som kommer på tal när man diskuterar författare med politisk tematik. Ändå ...

Av: Emilia Aalto | Övriga porträtt | 30 Maj, 2014

Postemmakrönika 4

Enorma energimängder frilägges nu när jag inte mer är författare, med en massa onödiga sysselsättningar, har flera nätter renoverat gamla läderband (mest halvfranska) (och när jag behövde några prickar lim ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 08 april, 2010

Ett ord säger mer än tusen bilder. Men inte alltid

             

Av: Kenneth Rundberg | Bildreportage | 13 november, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.