Sahin Paksoy Foto Aylin Unal

Sahin Paksoy, bildkonstnär och shaman

Sahin Paksoy är konstnär och samlare. Han föddes och växte upp i Adana, en stad i Anatolien i östra Turkiet. När han började studera konst flyttade han till Istanbul för ...

Av: Aylin Unal | 27 september, 2016
Konstens porträtt

Sceniska rum. Gustavo Mosqueras ”Moebius” och psykoanalysens topologi

Artikelserien Sceniskarum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och ...

Av: Axel Andersson | 25 mars, 2013
Essäer om film

66 Metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 1. Tillägnad Florian Mühlfried. Ingenting är så värdefullt som ett förtroende. De ville ha en bok. Då skulle de få det såklart. Men det tog inte lång tid innan jag ...

Av: Carl Abrahamsson | 03 januari, 2011
Carl Abrahamsson

Peter Weiss ”Potatisätarna” (1942) Foto: Eva Björkman/Uppsala konstmuseum

Potatisavtryck i konsten

Författaren och konstnären Peter Weiss flydde till Sverige från Tjeckoslovakien 1938 och bodde en tid som krigsflykting i Alingsås. Kanske var det i Alingsås som han fick inspiration till oljemålningen ...

Av: Mathias Jansson | 07 november, 2016
Essäer om konst

Animula, Vagula. Blandula



Ska vi snacka om Freud nu?I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om en liten flicka från barndomen, som fanns ett år när jag var liten och återvände. Sedan fick jag inte henne mera ur skallen för hela resen av kvällen eller natten. Nu skulle hon visserligen vara redan en dam, och tillbaka i tiden kan man inte heller gå. Undrar ändå hur det gick för henne i livet. Hon var ganska speciell. Tror jag kom på min förtjusning, åtrå för flätor, om man söker i Freud-förklaring skall man ju gå rejält tillbaka i tiden till det som är förträngt och glömt. Hon var alltid i flätor, hade aldrig utslaget hår vad jag minns, oftast var hon i två. Fina flätor. Ganska tjocka. Men hennes specialitet, vi gick på tredje klass, alltså i småskolan. Då när pojkar brukar tycka det är äckligt att med pussar. Men denna lilla flicka fick för sig något, speciellt på vårvintern började det, hon skulle pussas med mig på rasterna, jämte drog hon mig avsides och skulle hångla och pussas. Jag förstod nu inte riktigt idén, men när hon nu så gärna ville så ville väl jag också. Så var hon nog lite lustig annars också. Vi pratade också per telefon på kvällarna. Bara en gång var jag hembjuden till henne dock. Då råkade hennes föräldrar se när det pusskalas, morsan sa att det är kul, att man alltid kommer ihåg sin första kärlek, men de måste förbjudit den lilla flickan ändå. Sedan började hon bli surare på våren, och vi flyttade snart till Sibbo från Helsingfors. Kontakten bröts, kom väl något tafatt brev ännu och något samtal, så små kan ju inte skriva ändå. Han var halvryska. Sedan glömde jag henne, och hon mig. Livet i Sibbo var hårt och besvärligt. Första året i skolan här saknade jag visserligen ännu henne, jag var så snopen här, allt var annorlunda. Sedan stod det långt senare i Hundhufvudstadbladet att polisen i hela Finland sökte efter flickan,

hon var c. 17 år rymt hemifrån och åkte omkring i Finland enligt någon värre roadmovie-framfart. Och det kan man förstå, att hon var vild och galen, och blev säkert bara galnare. Det är sista uppgiften för mig om henne. Hon har aldrig tagit kontakt. Jag är inte ens riktigt säker mera på hennes förnamn och hur det stavades, men hon verkar inte finnas på Anletsboka som alla andra, eller kan ju bytt namn. Men i går saknade jag henne jättemycket, fastän hon inte varit i skallen på år och dar. Fastän hon fanns, finns ju inte mer. Svårt också att komma ihåg alltför av detaljer från så långt tillbaka, försökte minnas henne tydligare än jag kan. Inga andra gamla skolkamrater har heller kommit till min Anletsboka.

 
Stefan Hammarén

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

August och människorna

Två år före döden gick August till angrepp mot kulturetablissemangets gullegris Verner von Heidenstam (som konverterat från livsbejakande romantiker till reaktionär nationalpropagandist), charlatanen Sven Hedin (som upptäckte tredje världen i ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 21 juni, 2011

Moulana Rumi 1207-2007

Moulana Rumi 1207-2007 UNESCO har utropat 2007 till Rumi-året och överallt hyllas han som en symbol för religiös tolerans. 800 år efter sin död är Rumi lika aktuell som någonsin. Simon ...

Av: Simon Sorgenfrei | Essäer om religionen | 25 september, 2007

Bättre Förr  foto Thomas Wihlman

Den fåfänga jakten på service

Kanske är du som jag, beställer ibland böcker, skivor eller något annat från utlandet, sådant som inte lagerförs i Sverige. Detta är inte alltid en enkel procedur. Som att ha ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 16 juli, 2016

Tomas Ledin, 2015. Foto: Wikipedia

Ångaren Bollsta och olycksskepp i visans värld

Stormen piskar, vågorna skummar, seglen trasas sönder och sjömän kämpar för sina liv på de sju haven. Den svenska visskatten är fylld med skeppsbrott, grundstötningar och tragiska kantringar. Mathias Jansson ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om musik | 21 oktober, 2015

Ett litteratöröde

Ett litteratöröde Litterär berömmelse är en vansklig historia. De flesta av dagens "namn" är snart glömda eller förvandlade till anekdoter i litteraturhistoriens marginal. Den en gång uppburne Gustaf af Geijerstam lever ...

Av: Göran Lundstedt | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2007

Har någon ett tips på en bra bok till en som inte läser?

Verkligheten börjar komma i kapp mig. Jag skriver böcker, men jag läser inte. En lärare jag hade när jag som vuxen pluggade svenska såg lite misstänksamt på mig när jag ...

Av: Liz Wennberg | Gästkrönikör | 17 december, 2012

Hämndens rus

“One day the last portrait of Rembrandt and the last bar of Mozart will have ceased to be — though possibly a colored canvas and a sheet of notes will ...

Av: Anton Stigermark | Essäer | 13 juni, 2014

Två röda systrar

Hella WuolijokiHella Wuolijoki var exceptionell både som människa och konstnär. Hon beskrev sig själv som ett "smått underligt djur som inte låter sig placeras i någon fålla". Hon var en ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.