Mystik genom kampsport

Genom alla tider har människan försökt förstå det vi kallar meningen med livet. Ytterst handlar det om insikten; är det värt mödan att leva på den orättvisa jorden. Finns det ...

Av: Isabella Canow | 05 november, 2011
Kulturreportage

Teori versus praksis

Forord I dag er det allment og utbredt å tro og mene at for mennesket finnes det ikke lenger et sikkert grunnlag for erkjenningen, det vil si at mennesket svever over ...

Av: Thor Olav Olsen | 27 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 januari, 2013
Gästkrönikör

Luce Irigaray och kvinnan som inte finns än

Luce Irigaray och kvinnan som inte finns än   Luce Irigaray lever i Frankrike, Italien och USA idag. Foto: Bologna Queerinriktade feminister talar ofta om att vi lever i ett samhälle där ...

Av: Kajsa Ekis Ekman | 21 december, 2006
Essäer om samhället

Animula, Vagula. Blandula



Ska vi snacka om Freud nu?I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om en liten flicka från barndomen, som fanns ett år när jag var liten och återvände. Sedan fick jag inte henne mera ur skallen för hela resen av kvällen eller natten. Nu skulle hon visserligen vara redan en dam, och tillbaka i tiden kan man inte heller gå. Undrar ändå hur det gick för henne i livet. Hon var ganska speciell. Tror jag kom på min förtjusning, åtrå för flätor, om man söker i Freud-förklaring skall man ju gå rejält tillbaka i tiden till det som är förträngt och glömt. Hon var alltid i flätor, hade aldrig utslaget hår vad jag minns, oftast var hon i två. Fina flätor. Ganska tjocka. Men hennes specialitet, vi gick på tredje klass, alltså i småskolan. Då när pojkar brukar tycka det är äckligt att med pussar. Men denna lilla flicka fick för sig något, speciellt på vårvintern började det, hon skulle pussas med mig på rasterna, jämte drog hon mig avsides och skulle hångla och pussas. Jag förstod nu inte riktigt idén, men när hon nu så gärna ville så ville väl jag också. Så var hon nog lite lustig annars också. Vi pratade också per telefon på kvällarna. Bara en gång var jag hembjuden till henne dock. Då råkade hennes föräldrar se när det pusskalas, morsan sa att det är kul, att man alltid kommer ihåg sin första kärlek, men de måste förbjudit den lilla flickan ändå. Sedan började hon bli surare på våren, och vi flyttade snart till Sibbo från Helsingfors. Kontakten bröts, kom väl något tafatt brev ännu och något samtal, så små kan ju inte skriva ändå. Han var halvryska. Sedan glömde jag henne, och hon mig. Livet i Sibbo var hårt och besvärligt. Första året i skolan här saknade jag visserligen ännu henne, jag var så snopen här, allt var annorlunda. Sedan stod det långt senare i Hundhufvudstadbladet att polisen i hela Finland sökte efter flickan,

hon var c. 17 år rymt hemifrån och åkte omkring i Finland enligt någon värre roadmovie-framfart. Och det kan man förstå, att hon var vild och galen, och blev säkert bara galnare. Det är sista uppgiften för mig om henne. Hon har aldrig tagit kontakt. Jag är inte ens riktigt säker mera på hennes förnamn och hur det stavades, men hon verkar inte finnas på Anletsboka som alla andra, eller kan ju bytt namn. Men i går saknade jag henne jättemycket, fastän hon inte varit i skallen på år och dar. Fastän hon fanns, finns ju inte mer. Svårt också att komma ihåg alltför av detaljer från så långt tillbaka, försökte minnas henne tydligare än jag kan. Inga andra gamla skolkamrater har heller kommit till min Anletsboka.

 
Stefan Hammarén

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

London här

Jordgubbar, fetaostcrème och valnötter! Det är vad jag sitter och äter på just nu, efter en dag med reflekterande och erfarenheter från denna stad. Kanske inte den mest självklara kombinationen ...

Av: Liselotte Johansson | Gästkrönikör | 01 augusti, 2010

Analys av Kvasirmyten

1. Sammanfattning av innehållet i Kvasirmyten Enligt Snorres tolkning i Skaldskaparmál var mjöden en produkt av freden mellan asar och vaner. För att befästa freden spottade bägge parter i ett kar ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 25 mars, 2012

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | Utopiska geografier | 07 december, 2014

Platser i Norden som inspirerar ditt skrivande

Ett välkänt, och väl praktiserat, faktum är att få saker hjälper till att få din kreativitet att flöda likt ett riktigt ordentligt miljöombyte. De flesta vars hjärta slår för skapande ...

Av: Agnes Stenlund | Resereportage | 01 november, 2013

Konst och kraft

Intressena kolliderar, i Ödeshögs planarbete ses det sydöstra hörnet upp mot höglandet som en tyst zon. Å andra sidan norröver i kommunen jobbas för vindkraftverk. Ett antal verk finns redan ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 21 april, 2010

Ur omslaget av Vad hände när och var? : Historisk atlas

Vad hände när och var?

År 2000 höll jag ett seminarium på Bokmässan i Göteborg. Då mötte jag en tjugoettårig Kristoffer Lind, som var där med ett nystartat förlag, Lind & Co. Kristoffer och jag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 29 januari, 2016

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Jansoniterna - om en svensk utvandring Från Biskopskulla i Uppland till Bishop…

"Det är ett land likt himmelriket, det rymmer allt sant och gott och fritt, det är ett land för verksamhet, ett land där arbetaren får såväl vetebrödskaka som regenten" År 1846 ...

Av: Benny Holmberg | Resereportage | 06 januari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.