Konstnären Giorgio Rosas mikronation “Isola delle Rose” från 1968

Ett litet land av konst

I november 2016 brann Lars Vilks träskulptur Nimis vid Kullabergs naturreservat i nordvästra Skåne. Medierna spekulerade om det rörde sig om ett vanligt vandaliskt dåd eller om det fanns en ...

Av: Mathias Jansson | 08 februari, 2017
Essäer om konst

Dikter av Carin Söderström

Dikter av Carin Söderström     Fördämningar bryts. Allt är tyst. Inåtvänt. Varje kalhygge är ett öppet sår. Tillvaron har en början. Kanske inte ett slut. Existensen av vägar in och ut har ...

Av: Carin Söderström | 19 januari, 2007
Utopiska geografier

Lars Ahlin och skulden

Lars Ahlins omfångsrika roman Din livsfrukt, som författaren utgav vid 72 års ålder, 1987, är så rikhaltig och mångfacetterad att den med fog kan betraktas som hans konstnärliga testamente. Och ...

Av: Björn Gustavsson | 06 november, 2009
Litteraturens porträtt

Lohengrin utan svan på Stockholmsoperan

Det trodde jag inte var möjligt. Att iscensätta Richard Wagners ”Lohengrin” som ett slags surrealistisk thriller av klassisk ”Whodunit” typ. Fast en möjlig ingång är det uppenbarligen, att döma av ...

Av: Ulf Stenberg | 14 april, 2012
Essäer om musik

Sammetsnässlan kategorika



Kärlekens avatar(i natt kl. c. 5.20 blev jag klar med min definition av sammetsnässlan, och man ska fan inte börja skriva efter klockan 3, sedan somnade jag som en död trots all upphetsning och drömde om ett fruktansvärt eldhav som härjade i en panna som hotade explodera ut den, och jag stod som förstelnad framför pannan och kunde inte göra något annat än stirra på den. Men så här blev den nu ändå sedan, aldrig riktigt fastställd tidigare heller, huru den så där ser ut, den i det här laget så omtalade nässlan:)

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äntligen, att, sent om sider [siden] rött per ostentativ definition av din sammetsnässla, din som, hur ger man den ordens rätt, har hur om ut mjuka rosenaktigtaggar svaja brännsugningar sticka, rosa tag gett, kosmiska häfta, andra treslagsplåsterbortryck, in nattens dag sitter av ock, pågående stund, de så lätt, besitter, ryms ej in anslag fästa upp smetjesussmörja om kerubens ben från jeansfram famn, jungfrun nybegagnad erfaren fram, och född, små jordbävningar blev fastnad ut med beväpningar som är värpning, ostilla så färgblind att är spjälgardiens uppvirad rullgardinsrött bart, lilja dagsljusöppning med kilat månskenet, som är dikt, vilken är förtätning, kittmannens mening, finns en komposition av en dirigent som tog se hundra metronomer ticka ut, vilket betyder tigga ljud samtidigt men som får färg, sammetsnässlan ändra koloration till ditt anlete det under ett tidens gång, vilket är sitt underst underverk dirigentgent att metronom sjuttiosex och n:r femtiosex går i takt emedan resten alla jämkar otakturer exaktare är Mirs bana ben, på miljonstegsparken, sluttning belyst i hav av norra nässlor avtaget på var en fäst fastfäst än olika fjärilar i annan skiftfärg varje, tillsammans sina vingar alla våningar förstånd sära för, stånda ett tornhus sin höjd blomnaderligt rank på, överst on skyskrapans taket bor boende av en papegojaja som säger suck, mera suck lärt säga just pust jaha och den ser ensamma maskrosen i vindsus som slagit rot slut plats i betongtaket ända, vete ställe man inte ej endast varför metronomerna darrar längs nej hela svetsade svett trappräcket nödutport fram ända omkrets upp till översta enda slag, metronomernas seism aldrig stilla ett undantag sträcka, på jankotangenter klink visa om dröjs rop, händer alla fjärilar loppor vänder vänster vinge, fortsätter sitta höger, hör adams och evas äpple växer hela tiden lite mer färsskiftning fram trädet i en kruka av ek från antiken, sic så, en lång stund, längre stund i, aldrig en enda även stund sund om riktigt samma färg haver, någonderas precis som in din kind växt fram färgen orgasm tävlar med näckros i öknens underverk, vas kruka vars med sand på dettångtaket, havsbottnet klimat blomtråd, taggtrådshår i slängor mjuk ordnad styvhet hårdnad som nässla i kvast bundet hårt plock sänk, tillsammans det obegripliga sväljer, man hör äpplet ner växa mer än smaken mark kännas på, förstår utrymmet gnagade rutor på jorden orangnétätisk, ditt kroppsspagd, knoppknep ett, så märkligt sida sida det kan ta alla ord ifrån mig ge, babysammetsromersk_nässla filtjordtistel bäckeböljahasselört dorlastanasarum, flaggasvaj, färgen upp, ljudet säger, lukten är lika många gott ränders getingar brösthumlor som fjärilarna och metronomerna vara här, varje eller åtskilda var för sig separater, flyger blygt, tillrättalagt sträcka hos varje parfymkemistlaboratoriekvadratmetergolvadam och ingenstansinsekter överalltinstans en bättre lekamensdräktig vara, poëta förstumma över din avfattningssinnet lika hemligt dolt som jakobsonske organetsonett var till upptäckt, och kärleken lika öppen som galenstekpannan full med stuvning av fruktbrett ut, som päronets frö förför fårför var ställe i äpplet, tvärtom tvärt om växhusväxtväxer krumpsprångsdruvor, dansmöss tär förse vara första leden leder påfört dionysosparadén trär, emedan sexarbetare, tärnor och viceporrkonungar ter strejka varje eva tolv näck utanför skrapan skaparruset sig för dem, skygnuggan i vid vild, papegojan säger suck, kakaduon duosingel solokvist plupluschgrenen evig sin fjäder lössläppt som vattenpass vilken dörr varit sällskapsdamsfågel åt den förra fågelamazonen öppen utsäger uttryckt pust (den, inte vätskekyssen infrarött vattenpass plats avsedd tedd), ork tillbaka redux, retro rix din till parfymé är svar skönt smör och mursenap bredet ut, så sammetsnässla, flanellmossa, cloufrou-frouswamp, cloquéspor man för avfattat vetskap mera vet, poethjärna och stephanolyx, stekpanna till namn mun, vet olikhet aldrig likhets, din Absolut lekamen, den så vacker, kan poeten härma papegojan förleve bero på dig, snöga, arlövgna, gojfjärdna. Så älskar dig, jag.

Stefan Hammarén



Ur arkivet

view_module reorder

Rektor vid filmakademin i Taipei gör en märklig Blowfish

Många människor vet knappt vad som finns på Taiwans filmkarta, trots den ekonomiska välfärd som kännetecknar landet. Stockholms filmfestival har under åren lyft fram flera taiwanesiska filmer, vilket i år ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 05 januari, 2012

Om Henri Dunant. Röda korsets grundare

I Genève firar människor denna dag den 8 maj 1828 vårens ankomst. Huset på Rue Verdaine 68 väntar och det är torsdag. Klockan slår halv nio. Ute härskar mörkret, och ...

Av: Kjell Ekborg | Övriga porträtt | 26 april, 2014

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 09 december, 2010

Kärlek i Tykwers värld

Tom Tykwer. Foto: Jim Rakete"Jag hade en dröm där vi var syster och bror, mor och far, man och hustru. Där du var jag och jag var du [...] och ...

Av: My Thorin | Filmens porträtt | 03 mars, 2009

Musikkrönika: Ett bortglömt album jubilerar

På det sena 80-talet anlände en 19-åring till Los Angeles för att bli rockstjärna. Han träffade snart två kamrater med liknande ambitioner och djupt ner i den kaliforniska undergroundscenen började ...

Av: Johann Bernövall | Gästkrönikör | 09 april, 2013

Med svett och tårar och själsligt blod

Med svett och tårar och själsligt blod Det är inte alldeles lätt att se Kristina Lugn framför sig den 20 december. Hon kommer att sitta där i Börssalens sobra miljö med ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 13 oktober, 2006

Norsk romantisk poesi

I norsk litteratur är den äldsta poesin skalde- og Eddadiktningen från 700-talet och framöver; en poesi som blev nedskriven på 1200-talet. Denna diktning är formellt sträng till sin karaktär, med ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 27 december, 2011

Anna Sundberg Foto Eva Lindblad

Anna Sundberg. Reflektioner kring en jihadist som kom hem

Bort och hem igen. Så skulle man kunna beskriva Anna Sundbergs resa. Den förlorade dottern som blev funnen. Det låter kanske som jag är ironisk, men det är jag inte ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 17 maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.