Vilse i en paradox – om kreativitetens baksida

Jag är tonsättare. Just nu har jag en paralyserande och skoningslös skrivkramp. Kreativitet är en naturkraft, och som alla naturkrafter har den en inneboende potential att orsaka stor förödelse. Vad ...

Av: Oliver Bowers | 06 november, 2012
Musikens porträtt

sista_kväll erotik

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | 14 november, 2012
Stefan Hammarén

Om intellektet

Innledning Artikkelen min er om relasjonen mellom det menneskelige intellektet og formålsbaserte virksomheter. Inngangsporten min er slik. I alminnelig forstand står ‘intellekt’ for ‘setet for tankevirksomhet, som er forutsetning og betingelser ...

Av: Thor Olav Olsen | 24 april, 2014
Agora - filosofiska essäer

Emmakrönika VII - Den där sjöblomman trots allt, hjälpte inte mycket mer

Din insjö där det växte gredelina näckrosor som tidvis delvis påminde om sankt paulinor, en art som i vas inte vissnar så fort, ville jag sådana plocka åt dig ...

Av: Stefan Hammarén | 03 december, 2008
Stefan Hammarén

Sammetsnässlan kategorika



Kärlekens avatar(i natt kl. c. 5.20 blev jag klar med min definition av sammetsnässlan, och man ska fan inte börja skriva efter klockan 3, sedan somnade jag som en död trots all upphetsning och drömde om ett fruktansvärt eldhav som härjade i en panna som hotade explodera ut den, och jag stod som förstelnad framför pannan och kunde inte göra något annat än stirra på den. Men så här blev den nu ändå sedan, aldrig riktigt fastställd tidigare heller, huru den så där ser ut, den i det här laget så omtalade nässlan:)

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äntligen, att, sent om sider [siden] rött per ostentativ definition av din sammetsnässla, din som, hur ger man den ordens rätt, har hur om ut mjuka rosenaktigtaggar svaja brännsugningar sticka, rosa tag gett, kosmiska häfta, andra treslagsplåsterbortryck, in nattens dag sitter av ock, pågående stund, de så lätt, besitter, ryms ej in anslag fästa upp smetjesussmörja om kerubens ben från jeansfram famn, jungfrun nybegagnad erfaren fram, och född, små jordbävningar blev fastnad ut med beväpningar som är värpning, ostilla så färgblind att är spjälgardiens uppvirad rullgardinsrött bart, lilja dagsljusöppning med kilat månskenet, som är dikt, vilken är förtätning, kittmannens mening, finns en komposition av en dirigent som tog se hundra metronomer ticka ut, vilket betyder tigga ljud samtidigt men som får färg, sammetsnässlan ändra koloration till ditt anlete det under ett tidens gång, vilket är sitt underst underverk dirigentgent att metronom sjuttiosex och n:r femtiosex går i takt emedan resten alla jämkar otakturer exaktare är Mirs bana ben, på miljonstegsparken, sluttning belyst i hav av norra nässlor avtaget på var en fäst fastfäst än olika fjärilar i annan skiftfärg varje, tillsammans sina vingar alla våningar förstånd sära för, stånda ett tornhus sin höjd blomnaderligt rank på, överst on skyskrapans taket bor boende av en papegojaja som säger suck, mera suck lärt säga just pust jaha och den ser ensamma maskrosen i vindsus som slagit rot slut plats i betongtaket ända, vete ställe man inte ej endast varför metronomerna darrar längs nej hela svetsade svett trappräcket nödutport fram ända omkrets upp till översta enda slag, metronomernas seism aldrig stilla ett undantag sträcka, på jankotangenter klink visa om dröjs rop, händer alla fjärilar loppor vänder vänster vinge, fortsätter sitta höger, hör adams och evas äpple växer hela tiden lite mer färsskiftning fram trädet i en kruka av ek från antiken, sic så, en lång stund, längre stund i, aldrig en enda även stund sund om riktigt samma färg haver, någonderas precis som in din kind växt fram färgen orgasm tävlar med näckros i öknens underverk, vas kruka vars med sand på dettångtaket, havsbottnet klimat blomtråd, taggtrådshår i slängor mjuk ordnad styvhet hårdnad som nässla i kvast bundet hårt plock sänk, tillsammans det obegripliga sväljer, man hör äpplet ner växa mer än smaken mark kännas på, förstår utrymmet gnagade rutor på jorden orangnétätisk, ditt kroppsspagd, knoppknep ett, så märkligt sida sida det kan ta alla ord ifrån mig ge, babysammetsromersk_nässla filtjordtistel bäckeböljahasselört dorlastanasarum, flaggasvaj, färgen upp, ljudet säger, lukten är lika många gott ränders getingar brösthumlor som fjärilarna och metronomerna vara här, varje eller åtskilda var för sig separater, flyger blygt, tillrättalagt sträcka hos varje parfymkemistlaboratoriekvadratmetergolvadam och ingenstansinsekter överalltinstans en bättre lekamensdräktig vara, poëta förstumma över din avfattningssinnet lika hemligt dolt som jakobsonske organetsonett var till upptäckt, och kärleken lika öppen som galenstekpannan full med stuvning av fruktbrett ut, som päronets frö förför fårför var ställe i äpplet, tvärtom tvärt om växhusväxtväxer krumpsprångsdruvor, dansmöss tär förse vara första leden leder påfört dionysosparadén trär, emedan sexarbetare, tärnor och viceporrkonungar ter strejka varje eva tolv näck utanför skrapan skaparruset sig för dem, skygnuggan i vid vild, papegojan säger suck, kakaduon duosingel solokvist plupluschgrenen evig sin fjäder lössläppt som vattenpass vilken dörr varit sällskapsdamsfågel åt den förra fågelamazonen öppen utsäger uttryckt pust (den, inte vätskekyssen infrarött vattenpass plats avsedd tedd), ork tillbaka redux, retro rix din till parfymé är svar skönt smör och mursenap bredet ut, så sammetsnässla, flanellmossa, cloufrou-frouswamp, cloquéspor man för avfattat vetskap mera vet, poethjärna och stephanolyx, stekpanna till namn mun, vet olikhet aldrig likhets, din Absolut lekamen, den så vacker, kan poeten härma papegojan förleve bero på dig, snöga, arlövgna, gojfjärdna. Så älskar dig, jag.

Stefan Hammarén



Ur arkivet

view_module reorder

Varför olika rum för konsten?

Konstverk visas ofta upp för en större publik i utställningar på museer, konsthallar eller konstgallerier. Hur påverkar utställningsrummet egentligen konstverket, har det någon betydelse var och hur det ställs ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 20 augusti, 2010

Döden och kroppen

Genom det progressiva försvinnandet av tron på själens odödlighet och genom nyfödelsen av en sorts ”paganism” som inte nödvändigtvis är kritisk mot kristendomen, kan kroppen återuppta sin plats i samhället ...

Av: Gilda Melodia | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2013

Björn Gustavsson

I huvudet på Björn Gustavsson

En hyperkrönika av B. Gustavsson som reste och upptäckte i somras.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 17 september, 2015

Låt inte poesin skrämma dig

Jag tycker att poesi har ett oförtjänt rykte som en svår och otillgänglig form av litteratur. Därför har jag länge försökt sprida budskapet att det är helt okej att inte ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 27 september, 2012

Omöjliga Intervjuer- Tidsvargens skelettmusik Johan von Fritz antar Aleister Crowley, en del…

  De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johann von Fritz | Kulturreportage | 07 mars, 2013

52. Ingrid

Kön växte bakom henne. Framför stod en liten flicka med stora bruna ögon, bara stod. ”Jamen hur ska du ha det. Ska du ha den eller inte?” Mjölkpaketet hade redan rullat ner ...

Av: Ingrind | Lund har allt utom vatten | 21 december, 2012

Om rasjonalister, materialister og utilitarister

Innledning Vår tid er tuftet på rasjonalisme, materialisme og utilitarisme. I denne sammenheng står ‘rasjonalisme’, ‘materialisme’ og ‘utilitarisme’ for følgende synspunkt. For det første, hva angår beskrivelsen av mennesket som fornuftig(‘rasjonalismen’) ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 september, 2013

Pierre Rosanvallon, att rekonstruera demokratins ursprung

När man i Sverige talar om politisk teori avses för det mesta den huvudsakligen anglosaxiska tradition som fick en renässans i och med "A Theory of Justice", John Rawls epokgörande ...

Av: Anders Burman | Porträtt om politik & samhälle | 19 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.