"Allt är en del av processen"

Warpaints 2010 var fullt av turnéer och uppmärksamhet kretsande kring det mångfacetterade debutalbumet "The Fool". Kvartetten från Los Angeles, bestående av Jenny Lee Lindberg (bas, sång), Emily Kokal (gitarr, sång) ...

Av: Carl Abrahamsson | 29 januari, 2011
Musikens porträtt

Eino Grön, finländsk tangosångare

Den finska tangon är en del av folksjälen

En märklig symbios mellan den argentinska tangon och det kärva finska folklynnet. I Finland blev det en modellvariant präglad av krigsår och dansförbud. Satumaa kallas för Finlands andra nationalsång och är ...

Av: Rolf Karlman | 08 april, 2017
Kulturreportage

Den mest betydande författaren från Västerbotten

Den mest betydande författaren från Västerbotten Gunnar Balgårds, poet och kulturjournalist från Umeå, senaste bok är ett riktigt magnum opus, en biografi över Helmer Grundström. Det är en tegelsten på över ...

Av: Gregor Flakierski | 19 oktober, 2006
Litteraturens porträtt

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | 19 augusti, 2013
Essäer om religionen

Sammetsnässlan kategorika



Kärlekens avatar(i natt kl. c. 5.20 blev jag klar med min definition av sammetsnässlan, och man ska fan inte börja skriva efter klockan 3, sedan somnade jag som en död trots all upphetsning och drömde om ett fruktansvärt eldhav som härjade i en panna som hotade explodera ut den, och jag stod som förstelnad framför pannan och kunde inte göra något annat än stirra på den. Men så här blev den nu ändå sedan, aldrig riktigt fastställd tidigare heller, huru den så där ser ut, den i det här laget så omtalade nässlan:)

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äntligen, att, sent om sider [siden] rött per ostentativ definition av din sammetsnässla, din som, hur ger man den ordens rätt, har hur om ut mjuka rosenaktigtaggar svaja brännsugningar sticka, rosa tag gett, kosmiska häfta, andra treslagsplåsterbortryck, in nattens dag sitter av ock, pågående stund, de så lätt, besitter, ryms ej in anslag fästa upp smetjesussmörja om kerubens ben från jeansfram famn, jungfrun nybegagnad erfaren fram, och född, små jordbävningar blev fastnad ut med beväpningar som är värpning, ostilla så färgblind att är spjälgardiens uppvirad rullgardinsrött bart, lilja dagsljusöppning med kilat månskenet, som är dikt, vilken är förtätning, kittmannens mening, finns en komposition av en dirigent som tog se hundra metronomer ticka ut, vilket betyder tigga ljud samtidigt men som får färg, sammetsnässlan ändra koloration till ditt anlete det under ett tidens gång, vilket är sitt underst underverk dirigentgent att metronom sjuttiosex och n:r femtiosex går i takt emedan resten alla jämkar otakturer exaktare är Mirs bana ben, på miljonstegsparken, sluttning belyst i hav av norra nässlor avtaget på var en fäst fastfäst än olika fjärilar i annan skiftfärg varje, tillsammans sina vingar alla våningar förstånd sära för, stånda ett tornhus sin höjd blomnaderligt rank på, överst on skyskrapans taket bor boende av en papegojaja som säger suck, mera suck lärt säga just pust jaha och den ser ensamma maskrosen i vindsus som slagit rot slut plats i betongtaket ända, vete ställe man inte ej endast varför metronomerna darrar längs nej hela svetsade svett trappräcket nödutport fram ända omkrets upp till översta enda slag, metronomernas seism aldrig stilla ett undantag sträcka, på jankotangenter klink visa om dröjs rop, händer alla fjärilar loppor vänder vänster vinge, fortsätter sitta höger, hör adams och evas äpple växer hela tiden lite mer färsskiftning fram trädet i en kruka av ek från antiken, sic så, en lång stund, längre stund i, aldrig en enda även stund sund om riktigt samma färg haver, någonderas precis som in din kind växt fram färgen orgasm tävlar med näckros i öknens underverk, vas kruka vars med sand på dettångtaket, havsbottnet klimat blomtråd, taggtrådshår i slängor mjuk ordnad styvhet hårdnad som nässla i kvast bundet hårt plock sänk, tillsammans det obegripliga sväljer, man hör äpplet ner växa mer än smaken mark kännas på, förstår utrymmet gnagade rutor på jorden orangnétätisk, ditt kroppsspagd, knoppknep ett, så märkligt sida sida det kan ta alla ord ifrån mig ge, babysammetsromersk_nässla filtjordtistel bäckeböljahasselört dorlastanasarum, flaggasvaj, färgen upp, ljudet säger, lukten är lika många gott ränders getingar brösthumlor som fjärilarna och metronomerna vara här, varje eller åtskilda var för sig separater, flyger blygt, tillrättalagt sträcka hos varje parfymkemistlaboratoriekvadratmetergolvadam och ingenstansinsekter överalltinstans en bättre lekamensdräktig vara, poëta förstumma över din avfattningssinnet lika hemligt dolt som jakobsonske organetsonett var till upptäckt, och kärleken lika öppen som galenstekpannan full med stuvning av fruktbrett ut, som päronets frö förför fårför var ställe i äpplet, tvärtom tvärt om växhusväxtväxer krumpsprångsdruvor, dansmöss tär förse vara första leden leder påfört dionysosparadén trär, emedan sexarbetare, tärnor och viceporrkonungar ter strejka varje eva tolv näck utanför skrapan skaparruset sig för dem, skygnuggan i vid vild, papegojan säger suck, kakaduon duosingel solokvist plupluschgrenen evig sin fjäder lössläppt som vattenpass vilken dörr varit sällskapsdamsfågel åt den förra fågelamazonen öppen utsäger uttryckt pust (den, inte vätskekyssen infrarött vattenpass plats avsedd tedd), ork tillbaka redux, retro rix din till parfymé är svar skönt smör och mursenap bredet ut, så sammetsnässla, flanellmossa, cloufrou-frouswamp, cloquéspor man för avfattat vetskap mera vet, poethjärna och stephanolyx, stekpanna till namn mun, vet olikhet aldrig likhets, din Absolut lekamen, den så vacker, kan poeten härma papegojan förleve bero på dig, snöga, arlövgna, gojfjärdna. Så älskar dig, jag.

Stefan Hammarén



Ur arkivet

view_module reorder

Anon. Ur Hedwiga

För mehr än trettio åhr sedan skrifwin, nu mera tryckt i Stockholm anno 1682 Originalöversättning från latin av A. Miellait 1682 Reviderad och exklusivt förskönad översättning för Tidningen Kulturen av ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 28 november, 2008

Vad kan vi lära oss av rondellhundarna? En intervju med Lars Vilks

Kränker man tillräckligt mycket och tillräckligt ofta blir det till slut färdigkränkt, utan att världen går under, har Lars Vilks sagt. Men är det så enkelt? Ett halvår efter de ...

Av: Håkan Lindgren | Konstens porträtt | 18 december, 2007

Art Games – varken dataspel eller konst

Det finns konstnärer som gör dataspel och det finns dataspel som betraktas som konst. Man brukar benämna de här spelen för Art Games, konstnärliga dataspel om man skulle översätta det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 13 januari, 2014

Dagmar Norell och omvändelse

Det finns hos vissa människor idag en övertro på vetenskapen. De kan endast tro på det som kan bevisas, vilket säkert är ett hinder för att leva helt och fullt ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 25 juni, 2012

Det andliga kallet i Roy Anderssons film "Du levande"

Bra filmer är de som inte endast underhåller men som även bär på starka budskap som dröjer sig kvar i tanken och där lockar till gensvar. För Simon Henriksson är ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 04 augusti, 2008

Med Tova från Ratata till Ungern

  Regissören och skådespelerskan Tova Magnusson-Norling, nyss festival- och bioaktuell med filmen "Fyra år till", mötte i samband med Stockholm Filmfestival Tidningen Kulturen på Hotel Anglais i hjärtan av Östermalm i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 18 januari, 2011

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 Maj, 2012

Om operas rätt att klinga skönt – ett samtal med tonsättaren Mats Larsson…

I Umeå framskrider kulturhuvudstadsåret och på Norrlandsoperan närmar sig urpremiären av operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe. Hedvig Ljungar träffar honom för ett samtal om varför opera ...

Av: Hedvig Ljungar | Musikens porträtt | 15 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.