Norska Mari Kanstad Johnsen gillar Barbro Lindgren Foto Belinda Graham

Barnbokens skapande villkor

Tre illustratörer från tre olika länder, med helt olika typer av bilderböcker men en enda idol: Astrid Lindgren.

Av: Belinda Graham | 06 november, 2015
Kulturreportage

Jacques Rancière

Det sköna och det sinnliga i den politiska konsten

Den estetiska frågan blir politisk hos Jacques Rancière.

Av: Osvald Wiklander | 08 februari, 2015
Agora - filosofiska essäer

Pancrazi. Foto: Catherine Helie, Grape förlag.

Antikolonial barnslakt

En intensiv bok, med utgångspunkt i traumat när sex av hans skolkamrater fick halsarna avskurna av algeriska upprorsmän uppe i bergen, efter att frivilligt ha följt med på ett lastbilsflak ...

Av: Nikanor Teratologen | 01 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

2 sprites fixt av Hebriana Alainentalo

Kärlek utan löftesland.

Kärleken är i kris. Kärleksrelationen, som helst ska vara en trygg hamn bortom världens kaotiska oroligheter, har själv börjat vackla och erbjuder inte längre den trygghet som många säger sig ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 april, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bjuden till hyresgästen



I Koenhauser

Tänk. Kul. Jag är bjuden på, men jag vet inte om det är kaffe, träff, eller inspektion. Hyresgästen i mitt gamla kontorsutrymme från fornstora dagar i Borgå, är ett farligt psykfall, men jag tror hon blivit nyfiken på mig, hon sa att kom nu hit och titta. Sa jag jo. Brukar det inte minsann vara så att hyresgäster inte vill ha hyresvärden till sig? Hon har berömt mig bland sina psykfallskompisar säger hon, sagt att jag är bästa hyresvärd av alla. Vad det nu ännu medför, vågar jag knappt ana eller tänka på. Hon brukar alltid då och då skriva att nu är det jätteilla och att hon inte kan betala hyran (nu), brukar jag säga att betala sedan någon gång, och så betalar hon sen nån gång, och så bad hon om att få hålla katt, sa jag jo, och så bad hon om att få hålla katt II, sa jag jo ta katt II (alltid bättre än den hyresgäst som hade i smyg 4 kattor när hon en natt ringde till mig och sa att glömt nycklarna inne och gårdskarln är försvunnen, när jag öppnar, ser jag inte kattor hänga överallt, nästan i varandras svansar och de verkade vara riktiga psykfallskattor och arga på mig av någon outgrundlig anledning), fastän står i hyresavtalet att inga jävla husdjur alls tilllåts (därtill har hyresavtalet numera över 3 sidor instruktioner vad de får och inte får göra mycket fantasirikt författat av hyresförmedlaren, även om de där hyresgästerna ger blanka fan i avtalet, emedan hyresavtal i Tyskland av tyska jurister uppgjorda brukar ha över 20 sidor restriktioner), och så sa hon att ugnen smäller snart i luften (fastän den nog säkert skulle hålla 20 år till) så lovade jag att hyresförmedlaren kommer med en ny ugn åt henne för hon vill baka kakor och måste ju få göra det (även om den slattriga hyresförmedlaren inte orkat föra en ny ugn dit på två månader fastän är påmind och säger bara jo jo jo. Sedan sa jag åt henne att sett på henne på hennes Facebook enär hon har öppen sådan, blev hon jätteglad, när jag sa att hon har söt katt, och att hon är söt (verkar vara en skadad själ men av tufft farligt yttre, ser nästan ut som en djävulsdyrkare 155 cm lång och knäar säkert varje vecka någon), sedan kom inbjudan till henne. Men hon är ju dock bara barnet, i värsta psykfallsåldern 20 år med hjärtesorger, är även sur över någon som lämnat henne, och mässar ut smärta som skär genom hela hennes Anletsboka.

Jag har sagt åt hyresförmedlaren att det inte skall vara psykfall, inte heller socialfall, allra minst suputer, ogärna dårar, men varje gång planterar han dit nya psykfall, det ena värre än det andra och förmedlaren verkar nästan göra det med flit. Bara en gång lovade han att nu fått en läkaruthyrningsfirma som hyr den åt en läkare, men det dök ändå inte sedan åt de fina. Och när han föreslog en indiska, sa jag nej, då vägrade han söka någon annan på 6 veckor till straff och verkade sur som en gurka under tiden. Jag bifogar till sist en gammal text i repris från psykfallskillen som var desperado och nästan omöjlig att bli kvitt. Även han sa till sist när flyttade, att kom och hälsa på mig på mitt nya ställe, någon sluten inrättning dito. Värst var emellertid det psykfallet som fick nervkollaps över att hyresförmedlarens städerska inte städat ordentligt när hon skulle komma och studera och förmedlaren bedyrat att skrymslet var ultrafint städad och ändå fann hon spermafläckar och ketchup, så hennes farsa kom genom halva Finland till hyresförmedlaren för att ordna upp saken och för att rädda sin dotter, som i sin tur kallat dit mig, och så skällde idiotfarsan ner oss i över en timme, till byxa till tröja, mest på förmedlaren om än jag fick min beskärda del och hotade stämma oss för det ena och det andra (helt utflippad typ, sådan där finne som knivhugger när slutar hota), och dottern var inte ett dugg sämre på att skälla ner, äpplet faller inte långt från päronet sa förmedlaren efteråt som var näst vit som en likvarelse efter deras besök, aldrig sett en dotter och far så samspelt agera i anfall och attack, var säkert professionella bedragare, och slutade att vi fick betala åt henne dotter som flyttade bort efter några dagar (alltså helt sjukt), ändå hade vi redan tidigare kommit emot och köpt nytt kylskåp och ny badrumslampa åt prinsessan, inget dög, fastän det tog hyresförmedlaren från någon garantipeng av förra hyrespsykfallet som aldrig frågade efter sina pengar (också märkligt fall).

Jag tappar snart räkningen på de där hyresgästpsykfallen som avlöser varandra. En morsa till ett fall skulle också stämma mig och hyresförmedlaren till domstolen, fastän slutade att de fick betala ny lavoar istället. De blir så himla förtjusande, dessa fall.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Snart är jag i beråd att sälja hela skitet, utblottad som jag ju i grunden är ändå, men det är kul att stjäla brandsläckare från det där höghuset och göra disponenten galen (som också är ett psykfall och jag har faktiskt lyckats få ett raseriutbrott hos disponenten, vilket jag är stolt över som bekostade större delen av ett nytt badrumsgolv), därför hållit det än så länge, stället. Näe, inte helt därför. Dessutom kul att dra av bostadsvederlaget (bolagshyran) i stipendiumredovisningar över kostnader, som hyra för arbetsutrymme. Men den där jävla juristfröt på sin första arbetsplats som skattemyndigheten har, som granskade min deklaration utbrast i vida förvåning över hur jag kan ha på samma lägenhet hyresinkomst, där dra av bostadsvederlag och sedan ytterligare dra av det som kostnad för arbetsutrymme (allt märkte han nu också), tog det mig en timma att författa en förklaring till det. Specialgranskaren förundrade sig även över nästan alla mina författade avdrag, men jag fick nästan allt bortförklarad (fastän han för myndighetens del redan hotat med skatteförhöjning) och jag vann honom mot 10-2 ställning.

Fortsättning på storyn följer om hur kaffet med hyresgästen avlöpt när jag nästa gång åker till Borgå och sticker mig hon hos henne.

Hyresförmedlaren ingår i regissörens lilla Hammarén-dokumentär för Strömstad och Trelleborg, riktigt i slutet ser man hyresförmedlaren en sekund där, sitta på sitt kontor som en salig ande när jag förbarmat mig (syns jag två sekunder) och så är filmen över, när jag sitter i en lucka hos någon.

Den där hyresförmedlaren har för övrigt inte godkänt mig som sin vän på Facebook, märklig man det också.

Gammal i repris:

(Ändrat påfört) läge tålt. Separat mest delvis en för den ovrig oerhörd mer men svår för flitighet och ryktbar söcialmyndighett har här ännu (trots allt) säg plötsligt närmast av oskonat slag vilt infall som svarar den i omgående urinserenadass operationen snabbt vilka till likhet vässlans kusiner cidnappat min enda psykopat av helhyresgäst kvar till mitt förra kontorsutrymme, skitit i självt tolvslaget de gjorde ett sådant där på förmiddagen utan förvarNing eller aningen nästan blixtöverraskningsbesök hos av utryckning dit till i stadsdelen intill slummen alldeles vid överhövan och de tyckte han verkade mest konstig ohygglig mer enbart nog bar sig värre vilsen åt och knäpp rakt ut stirrat galet snarstucket på dem det, tydligt icke alls fråga om något annat heller menat, resolut påpekade att ”du mår bäst på ett stödboende” och så hade psykopaten formligen tappat hakan oförhappandes, icke fått andan och om all återhämtning, blott svarat dem ett beskedligt ”jaaaa då” med låg röst, lagt sordin på hela sin och all den tidigare besannad opprorssjäl besutten, varpåse det än genast mera framdykt och de ryckt ut in ner med olika städse för honom otäcka redskapsmedhavandet-, utlösnings- doft- städ- -röj- och stöd- jämte trösterika pjoskpatrullerna flest på två och fler damer ibland feta som tvenne ett, skola ilsnabbt förutan undanflykter fortsätta avlösta varandra och städat rent sig mer längre bort aldrig längst in i mot hans vidriga ihärdighetens länge hårt påbyggda kompakta alldeles genomgående ihopträngda svinstia grisnia i pissottans mörka skrymslets ställe trängs och den (svinstian till krypin i ingen alldeles till skillnad klockan nio eller eftermiddag) är alla gångar tald dessvärre hyrd hän suck ut ända till fram 30:e dennes, nu april dess tid kvar ännu varpå min alltjämt anlitade hÿresprormedlare skickar slutligt ut det vill säga i samma stund en ny mer sista allra bästa förstås bättre privat flitig fittig och starkare skurmedelsdöftande parfymduktig duglig delvis utländsk än effektivare således otäckare rättfram raketsnabb omgående per gerillastädpatrull och herrn desinfektör rakryggad i knappt tvåknappknäppta wash-and-wear-kavaj allra galen rakröstad som exakt förman tilltalad för rent och enbart, hårdförd rensning och aldrig finkänsligare än äldre delvis erfarnaste hovleverantör tuff Russ Muffin Tintin Tiffin & all Sons-fumigator i tiden just aktuell, blankt allt annat, mer tydlig kamikaliedoft lukter av borttagningsmedel, slitmedel, och allt blänkt, mindre bekommet till högst fläckvist sjöng ut sakta krypet fördrivet gå visans sista refräng, närgående bort snart innan redan. Jag själv ock först beläxade dock émedan opp högt gode dåre gammal våningsförmedlaren honom emellertid att det skall ha varit nu rätt sjukt för gott en sista allra jävla gång undantaget han kommer med de där eviga kära omisskännliga social- eller psykfallen vilsna, en gång för mycket minsann redan nu, har jag inte prohblem nog, (även om det sedermera visade sig att det kom enbart värre avlösta minska som i en aldrig mardröm fortsatta och ond cirkel förvrängt evigt som av gifermålnas knappt himla sig heller), han som ändå alltid ideligen återkommet ej emotstår sig skrutit stort sagt ord genomgående bedyrat framhävt om allt eftertryck att hans dessa förmedlade bemedlade nästan föredömliga är minsann de skötsammaste fina allra rättskaffens bästa föredömen som alls alls finns på guds gröna rena bekväma heliga helt goda sköna jordklot i denna ännu vackra helt gudsförgätna gamla stad ännu, håla förståsch, närhetsbrödra afkrok, ganska intill en egen slumanex skumrasken där medelst rusmedel skumsprayer mest säljs sväljs innehåll dygnet runt billigare än strösockret på snabbköpet omedelbart, och så riposterade han förmedlaren hedersknyffeln inte minst trots än ett hastigt fort betydligt halvsänkt nedsatt lägre aldrig lågt lagt nytt förmedlingsarvode fetkorvhalv ihållas som mentalt knäplåster täcka föröver till änden längre än lust av bättre, hårt goodwill förkylt vare mindre tröst röst vilket kan bara betyda en snarast nästmest rimlig också mestadels oskälig förlängd sak ytterligare förhållet i, till råga på allt allting samman minsta att han minsann tänker sova i herrans skön de många månader dags längre innan får någon ny dit utan minsta ansträngning och emotstånd oppenbaras, vilket &:så kom att hända, visat sig, sant han var säker på väl redan då genast att hans egen nästa någon supperiod råkar återkomma infalla då händae, helgat ofrånkomligt inträffa till råga på sagt hänt. En en en betjock stor extra exakt mest &:så fittig burdusch antisexig socialtant och kasuist, han äkta psykpsykopatén har ett flertal idel dessa självfallet av, plus intressebevakare som gitter gilla snäsa av mig, och skilda tvenne ohmbud har, allsköns fortlöpande stödpersoner pluralis även, och psykologer dito oskärpt, han samhällets barn, sig gud vet vad allt välförspänt om, viskade hon kasuisten åt mig förtroligt och på djävulskap, Kim, eller Tim (hyresgästen) är så där himla trevlig, gullig? fruktansvärt fin människa, men visst får du då allt förstå att han är begåvad med ännu pskopatiska drag ändå för det, skatta dig urlycklig som slipper honom nu så här, kunde ha blivit antiblankt, rent helvetet för dig snart annars snarare, ”detta inte som jag alls får säga något enda”. Öh. Gudnådé vilket ohejdat sagt bra munläder förspord han psykopaten än har, sin begåvning sig tvinne, som lurade totalt tåtalt mig och t.&.med erfarnaste hyresförmedlaren &:sic som skulle så ock undersöka referenserat reda på hans bakgrund till barnsben sträckt, gav bara så fint intryck först, alla svalde sedan allt en liten tid. Han får även alltid föga svårt omgående nya jobb när vill, men får sparken efter snart cirka två veckor senare och däremellan har det hänt ett och annat diversé övrigt, därtill har jag märkt att han psykopaten är en notorisk lögnare helst. Märkligt bara att han hölls så troget i armén, med mycket lång extra tjänstgöring där, men så ser han främst &:so lite ut som en nerbantad smidig gorilla gå trilla i miniatyré över grillkorven, är kanské inte ens människa kanppt överhuvud, något nåt längre än dvärgen men smidig gorilla i oppsyn och golvspegel oupphängd. Psykopaténs sista haft, senaste hårda skött brödjobb eller snara sysselsättning jag hörde om, evinnerlig är hedern om, sådant som de flesta skulle skämmas huden till rodnad för av dubbla grövre kateter, eller 3-vägskateter skamsen om lika mycket mer som slaktarens halta grythund över sin husses fula och oevinnerliga benslang i korsningen av okorsat, för det fjärde utsålde till fjärtljud samtal nämligen sentida tidningsprenumerationer åt allsköns härliga feta damer fler så det lustiga stod till jämt annat, men tydligen bara en dryg vecka under tio dar det, högst av allt ytterligare startdag inberäknat, och man undrar fråga fånga gissa riktigt vad han utlovat välsignat olustigt för prenumeratanterna allt åt, munläder in bäst aktion utfall. På sitt förandra jobb innan var han helgad minigorillisk väktare inbryta, och troligen fick anständiga väktarfirmae Cop Not Coup:s högsta ge sparken–gorillor istället enbart svindyrt ärbart anställa och dras med personligt livvaktsskydd åt sig när de hade mage ge kicken åt honom kort bäst efter blott snart ett tag, för han lär bli så outtalt jätteledsen till sig ursinnet enbart och överraskad när han får sparken, sedan helt utom sig en tid, för vill jobba eller i varje fall fått ha arbetsplatsen kvar längre alltid hellre. Ingen hejd för ilska hans, inget oöverkört som står i vägen. Och finns inget övrigt han själv alls gillar bättre frånsett när han fått kicken än att se på själv Mr Jamesch Bondagé i oppfarten snett huvud på stybbvallen tilltaget oerhört oknutet oförlöst och pang last hem ett men i korridåren till lokaliteten ifråga haft än han har och hållit sig medelst de flerbuntvis med allsköns grälla kompakta bildrika porrmagasiner och Fantomen Blå Ärret ock alltid lika säkra kortet Kapten Stofilen så det gillar han visst förmodat överhövan läderhalva &:så också minsann nämnt, alltid ett sig barnasinnet och ungdomsrumpmentalitet opphetsat eller nerlugnat behållet delvis om något satt sant an annat mindre evighetsteman evinnerliga remsa ramsat utvikt hur dubbelt slagna paroll som ingen ändå höll sig till helt ämnet bättre stramt än annat han någonsin, men de bör nu i allt i varje fall vara närmast som bortstädade till bostädade fri korridåre för gott borta, förda bortre avlägsnats av hans själva iställetmorsan, hon fostermodern, ställföreträdarmor, städanmodern, alternativanmor, stora bordellmamman i barockstil, skimrets grann den det lättar blankt för det ett, alls vem annan knappt alls vågade ens röra dem tydligen överhuvud det, inte ens den för fege trappintendenten ville det allra minst av alla någonsin. Det är inte lätt i världen, ens för en psykopat tro, allra minst enär heder och estetik kommer med i bilden all oppgörelse om. Nu står stodo snart fältet utan tält ändå fritt för mig öppet befriat att stjäla därifrån iväg på nytt med en röd nyare fin brandsläckare igen åt mig där ur höghusets evinnerliga källare, som senast när bostaden stod tom och jag var på små och extra utfärder där givande. Psykopatén sa att de har inga bejävla övervakningskameror här någonstans alls, är bara falska etiketter (dekaler) som skrämmer rena dumhufvuden, vilken lättnad, jag ädle författaren som blev himla orolig förra gången när såg etiketten efteråt när farit iväg med en röd bortsläckare och trodde där efteråt jag var filmad lilla stjärna berömd och fick leva levt i ångest ut i en månad längre beklädd den, gömde den i skogen en tid. Psykopatén har för sin del däremot själv spoerrilimmat en falsk dekal fäst på lägenhetens dörr, tog den från sitt jobb som väktare, står att bevakad 24 h (om dygnet runt; eller är det engångsbevakning så länge, eller 24 h om året måhända avsedd där de skola fästas), hur undrar dock om det håller bysetjuvarna borta eller tvärtom lockar dem snarast dit enbart som ett Gudsförgät-Mecka tilltalt, eller om han hgästen som var bevakande rentav sig själv, gott nog, kanské var han blott en ironisk man, självopptagen man, men finns inget övrigt annat där inne hos honom än hans sista åtråporttidningar, lumpor, stöldgods, tillbehör, och matrester plus äkta pizzahårdnader där innerst, men så tillade han den gången sårad, ”jag finns ju här”. Och jag svarade ”oj himmel”, naturligtvis varpå påstått han smått stött förkunnade att han nog tar bort den där ”tarran” (dekalen, påklistret efter sig minsann), ock så sade jag sagt svara i hëlvêtė exakt heller tar du bort den enär den en gång trots allt lagts där upp fäst, må den ju bli (men borta var den i sinom tid minsann ändå). Herr vetne lyxhyresformödlaren är även han en rätt märklig man nog att tillstryka, för den delen frågar mig ideligen, varje gång, om det stavas katter eller kattor, och vad mig anbelangar svarar honom att ingen skillnad det bara det håller kräken borta, och så lovar han att hans förmedlade à aldrig har husdjur utan mitt samtycke, men när jag kom till den föregående hyresgästen, en strikt skönhet, och vad mötte jag inte i lyxbostaden, himla, om inte hela fyra kattskrällen där, så av katter som rusade på eller emot mig snabbare än en blixt kan anträffbart och mitt i bostaden vid fönstret fanns ett monterat näverlöst arlövsklätterträd upp för dem och där tillhåll hängde det ner en redan femte kattfan Kant rentav i svansen sin för att svälja blicken, miau på dej, och jag höll på att få galet direkt fåordsdåndimpe oppavlösning arma människa jag fick besinningens accent, höll mig om huvudet först, men hon var tvungen att släppa in mig på överraskningen, ty hon ringt efter mig mitt på natten att glömt nyckeln inne utestängd och en husservicétjänsten var inte tillgänglig betjäna så sent av någon anledning, eller inte svarat buktala sin ölmage. Den då föregående höresgästen första skönheten annars hade ganska tio cmeters höga klackar och ett struphalsband så tätt åtdraget att hon knappt kunde prata mera där, smycke eller vad det riktigt skulle föreställt, sig fängslande, man trodde hon skulle sprucket spricka ut varje gång svarade något att säga, rätt fåordig givet stå, men det var aldrig något enda riktigt problem med henne för det, utom blott en gång lite grand. Lyrik Hyresförmedlarens bibibibibilaga och mycket bättre påpåpekaappendix blir till aftalen och asfalten hårt ändå rent magnifik, sic sida ut och sida ner mera med .punkter av vad hur hyresgästerna icke äga göra, knappt nånting ju, vet hutt t.ex. dem den som vattnar vittnens krukblomster si och inte så heller, och ändå far det ofrånkomligt något nästan varje gång åt helvete allt, nästan allt värre, ordentligt, mest, mera för varje gång tydligare, i varje fall, trots allt skit. En gång fick jag dock ett nytt rent oskråmat tvättställ på henne sexuellt utmanande kattkvinnans bekostnad, ögne hyresförmedlaren fann en smärre skråma som han inte hade nedtecknat innan mer, även om hon kattvinnans moder hotade att direkt polisanmäla stackars mig och honom ståndaktige hyresförrmedlaren som bara skrattade åt det hela garvig halvtimma, men på nåt sätt avstyrdes det efter ett längre samtal med mig då, och med nytt finare tvättställ även.

 

Stefan Hammarén 

Ur arkivet

view_module reorder

Kroppen och den libidinala ekonomin

Genom det progressiva försvinnandet av tron på själens odödlighet och genom nyfödelsen av en sorts "paganism" som inte nödvändigtvis är kritisk mot kristendomen, kan kroppen återuppta sin plats i samhället ...

Av: Geraldine Berneron | Essäer om samhället | 06 juli, 2013

Naturvetenskapens genombrott: en historia om atomer och ateism

Det var inte bara den speciella relativitetsteorin som Albert Einstein lanserade 1905, med två uppsatser i den tyskspråkiga tidskriften Annalen der Physik. Samma år och i samma tidskrift publicerade han ...

Av: Rickard Berghorn | Agora - filosofiska essäer | 22 december, 2011

Metaforens metamorfos

”tungans makt är bruten och under hudenlöper elden genast i fina flammor” De två versraderna är lånade av Sapfo, en av den moderna kärleksdiktens tidigaste arkitekter. Trots det faktum att de ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 02 Maj, 2013

 Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 05 september, 2017

“Sköna maj välkommen till vår bygd igen…”

 År 1741 lämnade Carl von Linné Stockholm ”i den behagligaste vårtiden, klockan elva på förmiddagen, solen sken och luften var något kulen”, som han skriver i sin ”Öländska resa”, och han ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 02 Maj, 2013

Klarbärsträd i blom.Underbart är kort

Ett blommande körsbärsträd är som en kort lyckodröm. Jag råkade få se vårt lilla klarbärsträd i blom när jag gick på vägen utanför vår trädgård. Jag hade inte lagt märke ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 07 juni, 2010

Att skapa tillsammans med andra – om Click festivalen i Helsingör

För fyra år sedan startade Mikael Fock och Casper Øbro New Media Art festivalen Click i Helsingör i Danmark. Under åren har festivalen växt sig allt större med konstutställningar, musikframträdande ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2014

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.