La belle indifference

Om jag vore konsekvent skrev jag inte alls detta. Liknöjdheten kräver en total brist på engagemang, tystnad, tigande, tomhet och död. Men efter att ha berört "Det onda" och "Det ...

Av: Oliver Parland | 09 Maj, 2011
Agora - filosofiska essäer

Brudparet

Kunde Indiens tredje Premiärminister ha hetat Feroze Gandhi?

I Bertil Falks biografi om maken till Indira Gandhi, hon som faktiskt var Indiens tredje premiärminister, framträder en skarp relief som förgrund ur något många lärt sig betrakta som bakgrund ...

Av: Annakarin Svedberg | 17 september, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Ett liv i förnekelse

Vem känner inte till Gaetano Donizettis musik, exempelvis "Kärleksdrycken", "Lucia di Lammermoor" och "Don Pasquale"? Hans verkförteckning omfattar ju över 660 musikaliska verk varav ett sjuttiotal operor. Han var också ...

Av: Lilian O. Montmar | 17 november, 2014
Musikens porträtt

Liljevalchs vårsalong 2012: ”Vem skulle ana…?”

Liljevalchs årliga jurybedömda utställning är i full gång. Vårsalongen drar till sig etablerade och aspirerande konstnärer runt om i landet och många är de som söker varje år. Till årets ...

Av: Yohanna Nordh | 04 februari, 2012
Essäer om konst

En liten text som e-krönika



Hans nakna frunågra därför sprang sedan år erfaret med äldre hunna suput och redan lägesagent kollegan Jorden Grön redobogen sedermerae blott avantgardeavreagerande kraftigt på vårt närmsta avståndets mer än ständigt öppna bordellslinga bortom bakgårdarna ett blint stycke besök för att i ett utlopp kunna yla kylan hennes namn opprepat över femton minuter tid aldrig saligare varit pågått hänt vare det lika nog skett, sällan föga mer befriade heller för den delen, knappt knäppare någonsin mer oavbrutna ej avbrutna vanligt skett, resten också storgrät grogggröpt emedan frätt och gicks stundtal på omkring i tunna från början fördömt omoderna trähattar snett på man ibland kunde knacka förskräckt bönfällande på över hela nödserier SOS-dito morse ropa hallå:et där, vad jag själv gjorde vete genast klockslagsvisare 1kvartöver samma nått, ledigt anslaget hår, utslaget inte minst, ett exakt åtminstone trodde jag jag delvis knullade henne sedan sist ute fladdrigt, först inne för, kvar inom heller, såg jag pågås att jag det skref efter sagt ljuvligt ett måste, galna galnast hon, besvälj det, besvärj den, alltså svalt sagt inte vagt precis, vet tio över fem lägras för kvart kvarter, omsvept efter din hän som den är, knän som det är, hur än ger man ingjort den då ordens oavbrutna returrätt äger sagt ut utslaget, flygbladisera opp, och stenhugga ner, alls kompromiss, svalt ord ordlös avslutning, har huru det om utmed mjuka vidröriga

rosenaktigtaggar svaja brännsugningarna vidhäfta sticka ge efter att utgjort pågjorde, rosa tag gett ett känn, känn på, kosmiska häfta för det nära den, andra treslagsplåsterbortryck som, avslöja in nattens dag sitter vi ock av, håller i längre inpå fast håll, den pågående stund är, de så lätt här, besitter ju satt, ryms ej in anslag fler fästa opp blandning smetjesussmörja allright för stånd spridda smutsyesboxsmörja orgasmprox om så kerubens yttrat ben rakt vasst skrap från jeansfram famnat håll, men hej reprisjungfrun nybegagnad erfaren bakfamnen, och född känn, små vibbringar blef, skävlar i knäna hon själv allt, fastnad skrapet ut ur med beväpningar som gnagar värpningen intryck, ny sej ostilla så färgblint att är spjälgardiniens oppvirad rullgardinsrött bart på hälft rödare, lilja dagsljusöppningarna slutar med kilat skedda månskenet från måndagen innan hänt, som är genast dikt tät och hållbar draget tätt ordstril femton, vilken är det hårt satta sticka ut, fråga tystnadens fulla galna dundrande kittmannens mänsklige mening omslutet av oavbrutet, finns en impregnerad composition i ett av en dirigent som tog bägge se ena hundraen metrohnomera ticka ut utgöra drivet, på varje loserförfattares bord i paradisets parallell bild av dem, länge vilket betyder tigga ljudet lismat samtidigt om men som får färg bort elände, älska dubbelt parbladiga sammetsnässlan ändrad är koloration till hennes ditt knäarflickeanletets ett under tidens härja gång håll sagt, vilket är sitt underst vackert ett underverk det dirigentgent att metronomen sjuttiosex plus N:r femtiosexhalv ett går i takterna nära följd höljd fött emedan resten alla jämkar juckar sackat in otakturer exaktare är från skyn Miss Mirs bana ben bredvid stått i sprät peka mindre om intet stadd skyddat, på början an miljonstegsparkens ner väg, en så sluttning även den nerskräpad på flygblad, det också belyst opp i havs av nära norra nässlor skenet avtaget misstaget urtaget inne på var till en fäst följd fastfäst än olika strandade fjärilar i annan skiftfärg varje sin epok pek om sitt ave tag, tillsammans sina varietterade vingar skört skena alla mest våningars förstånd särat för ett ut paradis, du gav lyx utgått våra blotta författarnas förstånd, stånda ett det pekat ut tornhus sin höjd blomnaderligt rank på sem, överst om oppskyskrapans flata takstolskonstruk bor boendet av en illa still lärda papegojaja, paradisets aldrig maskots fogmassa tjäna som säger nej fullt suck er kil särskilt tätt, mera suck lärt utsagt just pust jaha alla och den ser en allra ensamma maskrosen tyst i vindsus bevingat som slagit innan rot ner slut plats i betongtaket gapet ända åt kant där springa, vete ställe opprepa närmare man inte ej endast varför metronomerna darrar längs nejdå hela svajade svetsade svett ned snabbast opptrappräcket för nödutport gång fram ända omkrets oppe till det översta enda slags upp tillbakae rodnad

Stefan Hammarèn

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
foto Hebriana Alainentalo

Ruiner. Av Guido Zeccola

  Vi försöker tydliggöra den namnlösa styrkan som tvingar oss till skriket genom att kalla det med vår älskades namn. Bara i dödens stund ges samma möjlighet, men då förblir vårt ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 27 september, 2017

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

Meg Rosoff, årets ALMA-pristagare. Foto Belinda Graham.

Möte med Meg Rosoff - årets ALMA-pristagare

- Jag var väldigt olycklig som tonåring! berättar Meg Rosoff. Idag är hon framgångsrik och kritikerhyllad författare och hennes böcker är högt älskade av barn och tonåringar över ...

Av: Belinda Graham | Litteraturens porträtt | 28 november, 2016

En dramatikers dagboksjag Lars Norén i närsynt läsning

Är Lars Noréns bägge dagböcker det ultimata uttrycket för dagens flitigt förekommande jagpositionering i litteraturen? Utgör de bägge dagbokstegelstenarna i och med ankomsten av den andra fullbordande delen En dramatikers ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 06 oktober, 2013

Direktören som också är aktör och regissör

 Foto: Marika Hansson Direktören som också är aktör och regissör Han har arbetat med teatrar i både Finland och Sverige, vart han än går lyckas han både få publiken att strömma till ...

Av: Yvonne Granath | Scenkonstens porträtt | 04 december, 2007

Ingela Karlsson

Ärkeängeln vid Kungsholms Strand

Vem kan betrakta livet med samma blick sedan mötet med Ingela Karlsson? Nyårsafton 2016 samlades i hennes lägenhet vid Kungsholms Strand ett antal udda individer från Stockholm med omnejd ...

Av: Annakarin Svedberg | Gästkrönikör | 10 januari, 2017

Hedendom - shamanism och paganism i vår tid

Svenskarna sägs ofta vara världens mest sekulariserade folk. Det talas om postkristna svenskar som lämnat kristen tradition bakom sig. Den sekulära och religionskritiska naturvetenskapliga världsbilden betonar empirin och förnuftet som ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 26 februari, 2017

Okänd soldat – en finsk klassiker

”Gud är som var och en vet allsmäktig, allvetande och fjärrsynt i sin vishet. Sålunda hade han en gång i tiden låtit en skogseld bränna ner tiotals hektar kronoskog på ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om film | 12 augusti, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts