Fica Libera foto Amanita Muscaria

På uppdrag i Buenos Aires

Värdinnan var rund, kanske till och med fet. Hon lät fettet under armarna skvalpa fritt och man kunde se svettfläckarna genom den tunna klänningen. Hon hade ett varmt leende, varmare ...

Av: Stefan Whilde | 01 juni, 2016
Stefan Whilde

Michael Economou

I Peder Winstrups huvud

En ny dikt av Michael Economou

Av: Michael Economou | 12 Maj, 2017
Utopiska geografier

Prins Eugen och den monumentala väggen

I denna korta essä, med det svenska monumentalmåleriet som fond, är förhållandet mellan väggmålning, rum och arkitektur det huvudsakliga. Förgrunden består av formalistiska aspekter som rör relationerna i Stockholms stadshus ...

Av: Allan Persson | 05 februari, 2013
Essäer om konst

Sell all you have, and give it to the kittens

Om katter, Current 93, och londonsk esoterism

To acquire the karma of a cat Någon gång under 80-talets andra hälft befann sig David Tibet på taket till sångerskan Rose McDowalls hus i Muswell Hill i London. McDowall ingick ...

Av: Johan Nilsson | 20 februari, 2012
Essäer om musik

En liten text som e-krönika



Hans nakna frunågra därför sprang sedan år erfaret med äldre hunna suput och redan lägesagent kollegan Jorden Grön redobogen sedermerae blott avantgardeavreagerande kraftigt på vårt närmsta avståndets mer än ständigt öppna bordellslinga bortom bakgårdarna ett blint stycke besök för att i ett utlopp kunna yla kylan hennes namn opprepat över femton minuter tid aldrig saligare varit pågått hänt vare det lika nog skett, sällan föga mer befriade heller för den delen, knappt knäppare någonsin mer oavbrutna ej avbrutna vanligt skett, resten också storgrät grogggröpt emedan frätt och gicks stundtal på omkring i tunna från början fördömt omoderna trähattar snett på man ibland kunde knacka förskräckt bönfällande på över hela nödserier SOS-dito morse ropa hallå:et där, vad jag själv gjorde vete genast klockslagsvisare 1kvartöver samma nått, ledigt anslaget hår, utslaget inte minst, ett exakt åtminstone trodde jag jag delvis knullade henne sedan sist ute fladdrigt, först inne för, kvar inom heller, såg jag pågås att jag det skref efter sagt ljuvligt ett måste, galna galnast hon, besvälj det, besvärj den, alltså svalt sagt inte vagt precis, vet tio över fem lägras för kvart kvarter, omsvept efter din hän som den är, knän som det är, hur än ger man ingjort den då ordens oavbrutna returrätt äger sagt ut utslaget, flygbladisera opp, och stenhugga ner, alls kompromiss, svalt ord ordlös avslutning, har huru det om utmed mjuka vidröriga

rosenaktigtaggar svaja brännsugningarna vidhäfta sticka ge efter att utgjort pågjorde, rosa tag gett ett känn, känn på, kosmiska häfta för det nära den, andra treslagsplåsterbortryck som, avslöja in nattens dag sitter vi ock av, håller i längre inpå fast håll, den pågående stund är, de så lätt här, besitter ju satt, ryms ej in anslag fler fästa opp blandning smetjesussmörja allright för stånd spridda smutsyesboxsmörja orgasmprox om så kerubens yttrat ben rakt vasst skrap från jeansfram famnat håll, men hej reprisjungfrun nybegagnad erfaren bakfamnen, och född känn, små vibbringar blef, skävlar i knäna hon själv allt, fastnad skrapet ut ur med beväpningar som gnagar värpningen intryck, ny sej ostilla så färgblint att är spjälgardiniens oppvirad rullgardinsrött bart på hälft rödare, lilja dagsljusöppningarna slutar med kilat skedda månskenet från måndagen innan hänt, som är genast dikt tät och hållbar draget tätt ordstril femton, vilken är det hårt satta sticka ut, fråga tystnadens fulla galna dundrande kittmannens mänsklige mening omslutet av oavbrutet, finns en impregnerad composition i ett av en dirigent som tog bägge se ena hundraen metrohnomera ticka ut utgöra drivet, på varje loserförfattares bord i paradisets parallell bild av dem, länge vilket betyder tigga ljudet lismat samtidigt om men som får färg bort elände, älska dubbelt parbladiga sammetsnässlan ändrad är koloration till hennes ditt knäarflickeanletets ett under tidens härja gång håll sagt, vilket är sitt underst vackert ett underverk det dirigentgent att metronomen sjuttiosex plus N:r femtiosexhalv ett går i takterna nära följd höljd fött emedan resten alla jämkar juckar sackat in otakturer exaktare är från skyn Miss Mirs bana ben bredvid stått i sprät peka mindre om intet stadd skyddat, på början an miljonstegsparkens ner väg, en så sluttning även den nerskräpad på flygblad, det också belyst opp i havs av nära norra nässlor skenet avtaget misstaget urtaget inne på var till en fäst följd fastfäst än olika strandade fjärilar i annan skiftfärg varje sin epok pek om sitt ave tag, tillsammans sina varietterade vingar skört skena alla mest våningars förstånd särat för ett ut paradis, du gav lyx utgått våra blotta författarnas förstånd, stånda ett det pekat ut tornhus sin höjd blomnaderligt rank på sem, överst om oppskyskrapans flata takstolskonstruk bor boendet av en illa still lärda papegojaja, paradisets aldrig maskots fogmassa tjäna som säger nej fullt suck er kil särskilt tätt, mera suck lärt utsagt just pust jaha alla och den ser en allra ensamma maskrosen tyst i vindsus bevingat som slagit innan rot ner slut plats i betongtaket gapet ända åt kant där springa, vete ställe opprepa närmare man inte ej endast varför metronomerna darrar längs nejdå hela svajade svetsade svett ned snabbast opptrappräcket för nödutport gång fram ända omkrets oppe till det översta enda slags upp tillbakae rodnad

Stefan Hammarèn

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

TILLTALET

Och vi kultiverade ett stelnat stoff. Och till sist systematiskt beskurna ligament. Och våta stöttepinnar på platsen. Och stavades ner i vidderna. Och spelplatsen. Och detta nya sortiment. Och det ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 05 juli, 2009

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

Mellanspråkligheter; sakralitet och galenskap hos Lars von Trier

  I denna natt törnar ilskan mot över att vara fångad i den andres frihet Natten som är den ställföreträdande dagen har ingjutit i mig ett ordlöst språk som ingen talar Ordlös andas jag ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 11 mars, 2012

Drömmen är tingets isolering

Spiegel: noch nie hat man wissend beschrieben, was ihr in euerem Wesen seid. (Rilke)

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 10 Maj, 2017

Från Friskatorpet: Ljuset är nu

Ljuset som är nu. Ljuset som tränger in i varje por, pupill, varje cell, sömn, membran, vrå, hål, mellan grässtrån, stammar, stjälkar, ned i tjärnar, gryt, gravar, in i grottor ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 24 juni, 2010

Sguardi. Foto: Hebriana Alainentalo

Borgerlig filosofi

Før i tiden var filosofen både svært fryktet og den som ble mest forfulgt av alle som ble forfulgt. Hvorfor var det slik? En inngangsport til å forstå spørsmålet er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2015

Antonio Gramsci och idén om hegemoni

Få marxistiska tänkare är så kända som Antonio Gramsci. Få komplicerade teoretiska resonemang som hans idé om hegemonin är så flitigt använda i olika sammanhang. Den som gör sig besväret ...

Av: Anton Stigermark | Agora - filosofiska essäer | 20 februari, 2014

Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | Utopiska geografier | 30 november, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.