Madame Guyon: brottet att älska Gud

"Madame de la Mothes Guyons lefnad och religiösa erfarenhet", så lyder den svenska titeln på ett arbete om 500 sidor som utkom 1904, författad av Thomas Upham, professor i psykologi ...

Av: Lena Månsson | 14 september, 2009
Övriga porträtt

Behöver vi en ny genesis?

Är det Vetenskapen eller Dikten som ska ge oss vår nya världsuppfattning? Behöver vi en ny genesis? Bibelns Genesis känner vi till. Ormen frestar Eva, som plockar en frukt från ...

Av: Percival | 28 december, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Helena Häger – Jorden är ett embryo inuti universums livmoder

Helena Häger, 20 år, från Kristinehamn, bor på Öland. Jag vill omfamna den impulsiva poesin men samtidigt dra paralleller till någonting större. Hitta metaforer och samband mellan olika ting. Ibland ...

Av: Helena Häger | 11 februari, 2013
Utopiska geografier

Lypsyl eller läppglans eller trutvalla

Efter en rejält saltad pastaövning skulle vi gå på Eva Dahlgren-konsert i Jönköping. Plötslig uppstod ett Lypsyl-behov. Pastan med tonfisk och räkor samt ruccola hade varit så smakrik och salt ...

Av: Per-Inge Planefors | 02 november, 2012
Gästkrönikör

En porrkrönika från Loserförfattarfabriken



Stefan Hammarén  Tydligt senare om sider [siden] därför rött per rätt skött ändå ostentativ definition av hennes, till sak, sin sammetsnässla, parfymé, fitta utan psydonym, utav inläst, utläst, frågan om töjd, och all eggelserelaterad full rekvisita sig tillhörd ohållen, i en universiell förförelse, attack inifrån på loserförfattarfabrikens interner, dit jag hörde sedan alla helveten i livet började bryta ut efter hand fortare, lika en anmärkningsvärd person hon loserknäarflickan att ge osch då ingen arbetsro skänkt, skapade tvång förnedring sprakande lust och felaktiga divisioner förutan någon text en försakelsens skull, plåga osch hon, lust om vi älskade henne, hade hon demonstrativt ej motsatt verkan för det första löshårfläta påsatt från priapen ur lustens snara gård som var tidsenligt konkurrerande loserförfattarfabrik till vår uttalda skrivnas manufaktur i paradiset som skulle skrämma skiten ur flyktens, och rykten ur luften, spasmer ur aerosynen, etc till varandra pågå hur hon än aggressivt provokationt agentaktigt riskfyllt könsligt ifrågasatt heroiskt helt ensamt sonika för sjukt efter författarfondens WC-smitt i tur beslagtagit den flätan i handling pågå, den enda rena, ehuru ändå fick vi aldrig alls reda på dendetaljerna fastän gissade man genom att knäa och skapa dansk skallenäskrosch jämte förföreslearter stått på sej hade hon den, och spräckt

kanoten på Sargasso mitt i orosrotpåfyllnadens propp, det oryckta, otöjt höjt vilket hörde till den mest obegripliga erotiska drömmen hos freudianerna i vars eliminering av det slätstrukna i grejen som var roten agerandet mer nyktert fastän galet skapa i visdom invid dem som varnade för att stå på stället tills se sej sedda, bära då på det av ett fiendeläger över sej i sin oppsyn sig själv främst och i hårtvätt grina gnidet gloria till det emedan ej urskuldat, pomada sålts på länge rea var det enda hon svarat i några nödtorftiga tilltal påstruket med fläta dingla, hårdna osch, blev hon utspela i andra drömskt förfall, utfall, den naturell rekvisita avklä dig aldrig början först förd, det bästa hon kunde hänvisa till oslagbart eftersom förberedd oförberett, använda sej, flätbeväpnas sig vara, outslaget paketerat lädret ändå innan förmiddagen föregående dag, handskar hade hon varken vita eller svarta ehuru andra, vitriner var hon däremot sämst skitdålig på att öppna, bättre på sej självt hålla, trott alltid det inlåsta skall öppnas med dynamitkolv, spolierade storslaget tolvslag sexuell laddning läggning var hennes slaggprodukt i fabriksspråk oavsett i varje avgörande tillfälle bestrida den inre monologen, grimaséerade mindre nödtorftens könsberättigande släpp, det var hon ju, och hon ville visa det medvetet påklädsamt köttsligt och hon var inte sen alls särskilt med att medge det mera innan gränsen, en oppsyn förebbhöll [förbehöll] hon tills allt var för galet pågått just, det fortsatte Vintagespeciellt dag ut och drag in mestadels, något som ökade hennes ohägring, sex är galet tillslag ju nog, då man förstod henne i varje fall, men hon kom tydligt ibland alltid med den hängande, märkligt när hon var blekare ljus i håret och flätan mörk som natt och implantatéet knutet såg så fan äkta ut utan att vara kongruent, är horiskt inflikade hon, visste man inte var glo sedd för skyn, gick hon emedan fräckt släntrande slitna jeanslåromkring runt losrarnas kontorsytor struket medstrukna, medan hon sexuellt tuggade lätt utblåsbart tugggummi till pudrade kinder, bar sig lustigt åt i den anledning, spräckt färre blåsta bubblor än skapade bubblan kring henne, log åt osch delvis och emellanåt, först på mig och avslutningsvis desto lakoniskt precis som hon gjort första dagen när jag läst upp en mening utan en mening på anställningen, ökade på särskilt spänningen och våra besuttna arslen hur spelat det var för utdraget alltför, ville hon ha haft sagt eller förståelse det få föga omgående, trodde hon hon hade tid fastän skapade hotfull tillvaro i loserpradiset, eller könsoskött könskött oköpt stöpt lönt vart än, dra ut, drag in, hon spred pågående meningslöshett med det sitt, det var inte förspel precis, snarare paradiskammarspel flertalet rikt, ändå såg hon inte själv hur mycket hon glömt sedan dess, alltjämt säkert arg över att hamnat i ett parkinsonskop ge åt kravallpolisbefälet för att avstryka dem som hotat osch, istället utmande hon vårt svar, hon lyssnade på förstummelsen från början av ingången istället, när hon bar den på sej eller hålla inom sig, är det att avvakta skillnad närmast, svår att förstå eftersom sårad och lustad hon blivit, eller som det korrigerades att däremot förhålla sej, allt omtvistades efteråt eller senare snarare i ingen skillnad när borta, hennes mission var onekligen att inte lämna släppt osch ifred för allt, ljuvligt är ett skyddshelgon som hon vare motverkat gått själv in, det bröt onekligt ut sporadiskt skrivmaskinsknacksskrivna juckar när hon åter var borta för dagen, stunda svordomar fastnade i konjaken med mindre, det blev inte ord av det genast, hon var ordonåbar, ordoutklädd, jag trodde hon av allt ville ha ord utan att sluta, som den skulle få henne nästa gång ur hennes chlamydatusjeans som skrev henne utan allt detta, som ändå den billige freudian, var hon en stackars förlorad flicka istället för fruktad knäarflicka, fastän svara utan att få av henne, det går inte ihop om ett hopp, hon snålades med osch sedan växthuset brakat ner för fasaden tidigare i folkstormens hav och som ett blixt- och bombnedslag av sopor, och hennes lustiga växter trampats i flest avsnitt sönder meddetsamma, men jag vägrade en tid ge ord överallt som behövdes, jag ville &:så slockna på paradiset så länge detta fanns lika falskt tillstått, jag ville helst fortsätta för det leka dåre hellre, när vi så ock nästan periodvisch förstod varann ur andra nästan nästa perspektiv, alltså tappat meningen för det, insett ett fenomen här i varje fall, att hon kom överhuvudtagéet, och texterna tillhanda var lika förlorade för den dagen alltid en vers, när tillvaron kröp i hjärnorna på osch arma klientel med bindel för, var hon okänt borta lika fort när ägnat, all kreativ stund och varje meningsfull aspekt i avsikt gick åt till att inte bli klok på henne, hade hon osch för det och vi inte henne desto, var hon lika fula demonstranternas födslobrist, under oppseglandes igen, vi var de förlorade barn med mera, strandsatta på ett aldrig mindre omtalat loserparadisch med konjak och skrivmaskiner fastän även hon fanns stundvis, några därför sprang med äldre agentkollegan Jorden Grön avantgardeavreagerande på närmsta bordeller bortom bakgårdarna för att yla hennes namn över femton minuter aldrig saligare, sällan mer befriade, knappt någonsin mer oavbrutna, resten grät emedan och gick stundtals omkring i tunna trähattar man ibland kunde knacka på, vad jag själv gjorde vete klockslaget 17, åtminstone trodde jag jag knullade henne sedan sist, såg jag att jag skref efter sagt ljuvligt, galna galna hon, svälj, alltså svalt sagt, tio över fem,

 Ice cream

omsvep din som den är, hur än ger man den då ordens returrätt, har hur om ut mjuka rosenaktigtaggar svaja brännsugningar sticka ge, rosa tag gett ett, kosmiska häfta för, andra treslagsplåsterbortryck som, in nattens dag sitter av ock, håller i längre, den pågående stund, de så lätt, besitter, ryms ej in anslag fästa upp smetjesussmörja stånd om kerubens yttrat ben från jeansfram famn, reprisjungfrun nybegagnad erfaren fram, och född känn, små vibbringar blev, skävlar i knäna hon själv, fastnad ut med beväpningar som värpningen, ostilla så färgblint att är spjälgardiniens uppvirad rullgardinsrött bart, lilja dagsljusöppningar slutar med kilat månskenet från måndagen, som är dikt tät, vilken är det hårt satta, kittmannens mening omslutet, finns en composition av en dirigent som tog se ena hundraen metrohnomer ticka ut, på varje loserförfattares bord i paradisets bild av dem, länge vilket betyder tigga ljudet samtidigt om men som får färg bort elände, älska sammetsnässlan ändrat koloration till ditt knäarflickeanlete det under ett tidens gång håll, vilket är sitt underst underverk dirigentgent att metronomen sjuttiosex och N:r femtiosexhalv ett går i takt följd emedan resten alla jämkar otakturer exaktare är Mirs bana ben stått, på miljonstegsparkens ner, en sluttning belyst i hav av norra nässlor avtaget på var en fäst fastfäst än olika fjärilar i annan skiftfärg varje, tillsammans sina varietterade vingar sken alla våningar förstånd sära för ett ut paradis, du gav våra författarnas förstånd, stånda ett det tornhus sin höjd blomnaderligt rank på sem, överst om skyskrapans flata takstol bor boende av en illa lärda papegojaja, paradisets maskot som säger suck er, mera suck lärt säga just pust jaha alla och den ser en allra ensamma maskrosen i vindsus som slagit rot slut plats i betongtaket ända åt kant, vete ställe man inte ej endast varför metronomerna darrar längs nej hela svajade svetsade svett upptrappräcket nödutport fram ända omkrets upp till översta enda slags opp, metronomernas seism aldrig stilla ett värst undantag sträcka linjen, på jankotangenter klink visa om dröjs rop, underskrivmaskine från borden, händer er alla fjärilar loppor vänder vänster vinge till ordet, fortsätter sitta höger, hör adams och evas äpple växer hela tiden knastr lite mer till färgsskiftning fram trädet i en slags kruka av ek från antiken skalets, sic så, du fula romantik en lång stund, knäarflicka förstör våra vidriga skrivarhjärnor, jag ber göra, längre än så stund om, aldrig en enda även stund sund huru riktigt samma färg haver, skriver jag skrivmaskinens färg, någonderas precis som in din kind växt puder fram färgen orgasm tävlar med näckros i öknens underverk, vas kruka vars med sand på dettångtaket, havsbottnet klimat blomtråd, taggtrådshår i slängorna med främmande flätat ordningens mjukna styvhett hårdnad som supernässla i kvast bundet hårt plock puck sänk i svepen, hon borrar stirrögon i seendet, möts, helga vårt paradisch som står stabilt med sina bakrum, tillsammans det obegripliga sväljer, man hör äpplet ner växa mer än smaken mark kännas på, demonstranterna och skara är tillbaka där ute nere med regeringens höns och gossar, slänger de obönhörligas frönbon mot osch pardiset avund förakt, förstår utrymmet gnagade rutor på klädsen hos ledande agent Jorden Grön, orangnétätiskt, ditt knäarflickskroppsspagat för bägge, knoppknep ett, så märkligt sida sida vid det kan ta alla ord sorl ifrån mig gett, babysammetsromersk_nässla (fitt)filtjordtistel bäckeböljahasselört dorlastanasarum, flaggasvaj, färgen upp då redan farligt nära släppa, skriv galet ljudet säger sagt det nästa, lukten är lika många surnumerär gott ränders getingar brösthumlorna som fjärilarna ett och metronomerna vara stal här tal slutar säga sagt, varje eller åtskilda årtider var för sig separater, serpentiner beflyger blygt och fult, tillrättalagt sträcka hos varje parfymkemistlaboratoriekvadratmetergolvadam och ingenstansinsekteva överalltinstansen en bättre lekamensdräktig vara, poëta förstumma över din affattningssinnet lika hemligt dolt minne som jakobsonske organetsonett vars till vara opptäckt, ock kärleken lika öppen som galenstekpannan full med stuvningar av fruktbrett ut till över, som päronets sprängfrö förför fårför var ställe i heliga äpplet, tvärtom tvärt om växhusväxtväxer krumpsprångsdruvor, tagna dansmöss fler tär förse vara första ledens leder påfört sej slingrad dionysosparadén trär av demonstranterna mot paradiset sväljas, emedan sexarbetare, tärnor och viceporrkonungar ter strejka varje eva tolvt näck utanför skrapan skaparruset sig för dem, det regnade åter, skygnuggan är i vid vild, papegojan säger suck tungt, kakaduon duosingel solokvist plupluschbrastgren evig sin fjäder lössläppt som vattenpass vilken än dörr varit sällskapsdamsfågel åt den förra fågelamazonen öppen utsäga uttryckt pust:en (den äkta, inte vätskekyssen infrarött vattenpass plats avsedd tedd linjen), ork tillbaka redux, retro rix din till parfymé de luxe är envar svar skönt skött smör och mursenap bredet ut, så sammetsnässla, flanellmoscha, cloufrou-frouswamp, cloquésporen man för affattat vettskap mera hett vet om, poethjärnae stephanolyxen, stekpanna till vars mera namn mun porr, port vet olikhett aldrig likhets ut genom alls, din Absolut lekamén, hons mottar, sej författarfabrikens knäarflicka vara, kan poeten till henne härma papegojan aldrig tvärtom förvaltar förleve bero på dej, snöga, arlövgna, gojfjärdna, spärma, glosna, sorgamas, svarliga svaj, så utom agent Allt älskar dej, skrives aldrig närmare avslutningen ännu

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 snoppar

din tilltalet grotta, krypin:et par excellencée inredd medelst dyschatell ur anställarens rum genast på mitten fört den sann i sjufjädring klädd plyschtistels, plus gungstolsmed bredvid jämte hängmattslagt valt på andra sidan bunden i lianerna som från de höga starka krukväxterna kvar, som växt från nedre våningar, allt darrar valt dörrar som till seismisk kallibrerad schweitzisk anordning för oändligt klockslagstidsgivsvislmätares galnare än alltets skrivuniversalbläck eller underskrivmaskinen eller parkinsonskopet eller polska skrivbordet eller alltid låsta vitrinen för gott eller knäet eller rumskönet eller skönheten vilken som det inte går att komma ur skillnader, hennes säger evigt bästa ansträngninges belöning hör, du lovade aldrig mer pungknäa loserförfattare och spotta in i text, gästrummet som Ask et Emblae bokade trots opptaget i törnrosasömndrömmen utförligt väckt mardrömmen rolighetsministers enda halvallvarlig flik, etikett på stund givelse, och en fläcktil igenom gås, hålla din fagra kropp tydligt, ge den sej sträckt över, du läser aldrig stilla texter medan älskar loserförfattarelekamen, samlag pågå i paradisets festvåning sedan dess, ett första kärl uppfanns här för saffranskok ihop gott läste du närmare grimasen, nickade dumt sade du och pumpade till, dock evig slutdans på den vars vers, en så stillhet krampsinnets kilmakare laddat som har eviga balansens utmätning över nacken, salig satskonstruktören vilken lika här ser ingen utväg finns till, det hörnlösa paradiset trots att inget är böjt ur rak eller tak eller sak, den sfäriska saxens origo, vilken plymen har bära bevis, endast här som också sykofanten benådades med merparten krikonskörd könt gömd inför bedräglig flicka, vad skola tilläggas emolumenter in natura av en anledning erkänslae, hennes, ditt hår med stulna hängde alljämt ner på mej skrapande förståndet på utsidan opprivet, förstumma sufflörlucka plåtbucklad, ridån till allt ovanför jävla klyschornas bordsspel, fastän äpplet som växt med päronträdsfröstenar och gav pompelmusväxt i först såendets nerläggsdropp, give speleologens det ovanförjordsunderverk, minnesskrift vid vi ”tyckte om dej” för presens äro, kontaktlimmet mellan dig och mej i applicering, blivit lätt i bruksanvisning närmare stådd, ändå fastnade detta, penumbran bockade i lock om opp höjt ovanfört, palindromt är förstört ditt namn karbottnat på språk, tillrop, vilje, rikt; krypin plus badrum och kokplatta, annons på paradis, plötsligt orgasm, hände skett, därav alla samtliga talet demonstranternas lekamen riktade mot paradiset var för en gångs skull oknäade borta oomslagna varandra, vete ansträngningens längre bar frukt och namn ett du knäarflicka log för och gick någonstans som är vart. Bli aldrig klok på mej. Allt från början. Skriv en liten stund du nu, jag är borta men inte avlägnsad, enligt henne hann säga sagt.

Stefan Hammarén  Loserförfattarfabriken

Ur arkivet

view_module reorder

"Svensson klär av sig"

Valaffischer ockuperar torget i Stockholmsförorten som det här reportaget utspelar sig i. En del har ryckts ner, söndrats och slängts till marken av meningsmotståndare. Kvar hänger i alla fall Jan ...

Av: Klas Lundström | Reportage om politik & samhälle | 05 september, 2010

Konstmuseet Heide i Melbourne. Foto: Ivo Holmqvist

Konst i Melbourne

Det händer mycket på konstfronten i Melbourne, till glädje för de fyra miljoner som bor där. Under några intensiva dagar hann Ivo Holmqvist med en mängd utställningar. Här är hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om konst | 06 september, 2015

Fjodor Dostojevskij - spelaren och mannen, kärleken och rouletten

Hjulen snurrar tyst, nästan ljudlöst. Det rasslar enbart lite sordinerat. Kretongerna byter snabbt ägare. Det råder en högtidlig och förväntansfull tystnad i de vackra och överdådiga salongerna. Endast ett dämpat ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 29 december, 2010

Blodets, Becketts och bokstävernas upplösning

Det är på sin plats, när nu detta är min andra essä om språklig upplösning och hur den på sätt och vis blir författarens fysiska upplösning, med en typ av ...

Av: Johan von Fritz | Essäer om litteratur & böcker | 04 maj, 2012

Håkan Roos Foto: Privat

Andersson, Pettersson, Lundström och min morfar.

Min morfar Jonas Olausson föddes i Järsta (Lantmäteriets namnform) i Marby år 1873. Efter militärtärtjänst och en kort karriär som extra konstapel i Stockholm kunde han sedan med farshjälp köpa ...

Av: Håkan Roos | Gästkrönikör | 13 september, 2015

Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla

Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla Ragnar di Marzo och Manusgruppens filmprojekt över generationsgränserna har resulterat i Kärringen därnere - en dramakomedi om möten och vänskap som trotsar alla hinder ...

Av: Guido Zeccola | Filmens porträtt | 12 oktober, 2006

Takarazuka. När teatern som institution säger mer än ord

Under 1980- och 90-talen verkade en genusinriktad japanforskning se en ökning. Den genusinriktade teoretikern Sheldon Garon menar att historiker med fokus på Japan kommit att intressera sig för genusperspektivet då ...

Av: Anna Nyman | Essäer | 23 september, 2009

Arbetaren i maktens skuggor och dagrar

   Ernst Jünger och Carl Schmitt i roddbåt. Arbetaren i maktens skuggor och dagrar Ernst Jünger upplevde två världskrig, Wilhelm II-riket, Weimarrepubliken, Hitlerdiktaturen, det tudelade efterkristyskland och ett återförenat och formellt demokratiskt Tyskland ...

Av: Bo I. Cavefors | Litteraturens porträtt | 09 november, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.