Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | 13 september, 2014
Gästkrönikör

Identiteten

Emnet for dette essayet er følgende tre spørsmål: 1. Hva er jeg? 2. Hvem er jeg? 3. Hva for relasjon er det mellom disse to spørsmål? I første og siste ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 december, 2009
Agora - filosofiska essäer

Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 2

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 Maj, 2013
Essäer om musik

Den allucinogena myran



Ruiner som växer i Kains blodTald intill ave slavmyra ansatt all dröm å fler saker till, tidigare ett var jag blott synsk och blek eller, nu även i en igen Jon Blundska drömmen sanna, förföljda den myra slavet som höll om bleklik på i min dröm minna närmare vilket fanns följande dag idag hända på så samma i verklighett hålla på lika myllra, i en vit lavoar den ännu av, tvättade jag efter anletets hårt fått svett upp det, tog opp vara på försakelsen utlöst försäga frustationer, var innan till djupaste inåt källarn här nu det, en källarens källare, nere för att stoppa undan ett album med mest photografier på insekter jämte kryp i en kista (sätta), fann jag i den grävt istället två kort från min första kärlek, hennes smeknamn hade jag glömt redan innan, däremot aldrig hennes läppar tror jag annat. För länge sedan läste jag i tidningen bak att hon blivit tuff, var eftersökt av tokmyndigheterna över hela södradelen landet. De vissa än sorgligaste korten jag helt hade glömt var ifrån min mor som låg på sanatorium, då yngre, långt yngre än jag är nu, hon ursäktade i ett att hon varit så arg.Nu det minns jag ändå att jag för länge sedan inte heller hade kommit ihåg agnen annat just de korten på bild och bevis. Fann &:sic ett kort från barndomsvän som då var liten mindre, rest av någon anledning till sin faster äldre än han själv värre stationerad alltid välkommen till oss Falsterbo, bott han sa det låg i själva Skåne. Jag minns mycket svagt att han nämnde i tiden att han skulle dit. Ser att det var postat iväg inte långt innan han nästan till döds brann upp, fick femte eller fjärde gradens brännskador över alltför emellan stor kroppsyta stackarn, låg ett mer halvår på sjukhus och opererades jämt. Jag träffade honom bara ett par gånger efter det. Fastän jag numerae vid tvenne tillfällen vistats i Skåned, hade jag ingen aning alls om att det finns något som Falsterbott ort men han tillskriver säga att intill fashionabla Falsterbohus hade det funnits Sweriges första flygskola tidigare och poetiska vingar då också.

Ett annat kort var fr. henne jag en tid senare var inackorderad hos, det kortet skrivet innan hon steg på tåget, ett tåg som kolliderade med ett annat, av den även kánske största tågolyckan i då Made in Finlands, hon fick axlar förstörda, nacken bestående sned så att huvudet verkade dingla fastän var fäst i järn och höften mosades på henne, hon opererades ett otal gånger för att ändå aldrig mer kunna stå rak och en dag när hon drömde på soffan att hon var liten och kunde gå rusade hon upp fr. sin kanapé och föll ihop och dog efter en tid på sjukhus som en följd av de nya skadorna på de tidigare. Hon brukade säga åt mig att jag nog blir författare, något jag aldrig trodde henne, tog som rena nojan det på den tiden. Sedan klarade jag inte av så många fler kort. Om jag skulle ha ens en enda handskriven text av dig hon Emma, skulle jag gömma den i kistan, kanské opptäcka den i mitt sista skede av livet åter när jag om möjligt nästa gång öppnar kistan, men jag har ingen handstil av henne dig. Jag lyfte an slutligen på kistans platta lock två mycket tunga elektriska skrivmaskiner. På en av dem har jag skrivit mina två första läromedel [böcker]. PS. I cistan fyrkant bör &:så om finns fanns något kort från en gemensam vän till henne första kärleken, han som var trevligaste fastän rätt knäpp, hans mor hade fr. höghuset, inte som jag minns från vilken våning, var väl femte, högt oppifrån alltså slängt ner hans lilla mindresyster från piskbalkongen halvvägs till himlen, och vidare slängt honom barnsdomsvännen, som då hade varit ett litet barn och hade landat på sin redan alltför stendöda syster, överlevde själv med blotta förskräckelsen. Hört nog senare att han balkongfararen även ändå själv lär ha blivit tok sinnessjukinsjuknad, någonslags psyko som det alltid gick illa för, emédan hans mor åtminstone tolvklockslagtilllfälligt blev normal sedermerae. Även om detta sista låter tjockt, är det helt och hållet sant förhållet som alla de övriga kortens livsöden. Jag har för ovrigt en gång talat med henne på balkongen (tidigare) per telefon, hon lät inte speciellt nojig alls även om alla varnade att hon är, vad som nu flugit i henne riktigt. Tyvärr kan det vara olycksbådande att skriva kort åt mig emellertid, blott en poet brukar numera göra det från sina resor i östern, émellertid måhända bra att mig Emma aldrig skrivit sin handstil tillförd mej någonsin se. Såg &:så dr Schön_:s gamla studentfoto, som då tacckort, dr Schön_ som blev en ledande robotexpert i ett nerlag aldrig slutfört utförligt hemligt prioriterat alleuropeiskt projekt som la ner många de tiotals, eller hundratals miljoner euro, eller miljarder faktiskt på en alla tiders märklig gruvtraktor som var meningen kunna carl- och manöverlös arbeta sig ner i månen, eller på mars, eller längre borta, klara nästan hurudant förhållande som helst ungefär, sedermera blev han märklige dr Schön_ aldrig- mer anställd p.g.avé överintelligens, jämte torralkholism och ett andäktigt oändligt grötmynderi etcomständigheter eller hur förhållet alls så vidare, bärsa till måltiden för himmel vem helst vill tala ut, samt slängt i proavskedspresent en dator i arma skallen på sin dårvarandechef, inte sen i tur grundade dr Schön_ därpå ett open grand ödemarkshotell som han istället förestod några år med helt gratis egetdestillierat starkvara brännvinet för honom och gästerna, ett hotell som någon lastgammal faun senare brände opp bort eller ner tills marken folkfnöske, fick Schön_ kvittera ut försäkringspengar. Om det är någon som för övrigt saknar moral helt, är det dr Schön_, allt är endast matematik i hans hjärna, vilket inte hindrar att han knullat upp ”miljoner” kvinnor och några djur. Några flera kort var mina egna, inget i dem har lovat att där fanns en blivande författare, tvärtom är de sämre än alla andras de övriga ovriga, i sämsta handstilen utlovad av alla är. Det goda öhtminstone med att vara författare, att de värsta sakerna händer andra och af det grövsta tuffaste man alltid själv har är textens Santersbodd i förutan idylllivsvillkorna för. An fråga icke mig hur man kanöverleva ihopskrivet fem våningar balkongavfärd rasande ner, eller var det snarare sex våningar faktiskt, och han nämnde aldrig heller något om mångtskadorna sig Le Fort fraktur övriga hur mycket han skrikit frivilligt förkunnat vrål, utsagt ankomst sig, benbitar och klatsch var det fråga om, men kanské det bara &:så är så att landar man på sin döda syster och nerslängd av sin moder precis innan är det just det man förstås gör, aningen förstummas enbart, och slutade han någonsin tro att feta en systern dog för att han landade på henne, rent av skickligt att komma ner just där på fläcken exakt hänt. (Förläs även om honom livsslocknade paraplyfararen, profattaren som hoppade ned från lika höga höghuset nästan nästöversta våning emellan medelst ett eget mörkgråsvart större parapluie utslaget i händer konservöppnare boka av slutscener, en lika precis sannhaltig berättelse i slutet av den vid utbrottet av ett också världskrig och ryssbomber, men han dog ju trots sitt sorts svart parapluie under, utan minsta alls LSD för den delen helt helt och höllet mest afsked av af.

 Stefan Hammarén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Monets hus i Giverny,  exteriört Foto Johan Werkmäster

I Monets fotspår genom Normandie

Ett nytt konstreportage av Johan Werkmäster den här gången på spaning efter Claude Monet

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 12 december, 2017

”The Lovers” (2001) North Tyneside UK. av Sneha Solank

Svartsjuka, otrohet och brustna hjärtan i konsten

De står nära varandra, sammankopplade som en enhet, omgivna av ett rött varmt sken. Mellan de två älskande växlas romantiska strofer av poesi. Men kärleken är bedräglig, ett virus smittar ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 juni, 2015

Utan vatten inget liv

  Ett isande rop drar fram över jorden... Utan vatten inget liv... I vinden hörs språken en blandning av orden.Naken och hungrig, törstig och sjuk. Varje dag knackar de på min inre dörr... Barn med ...

Av: Ragnwei Axellie | Gästkrönikör | 15 april, 2013

Minnen med själen som bild – tribut till Kjell Espmark

Utan siktdjup ingen dikt.Ingen sikt utan dikt. Eftersom detta ska formas till en minnes-essä/resa över en högst levande författare så styr jag först mot det Ithaka som var innan jag lämnade ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 17 augusti, 2014

Minnesmärke över Memphis Minnie i Walls, Mississippi. Foto: Thomas R Machnitzki/Wikimedia Commons.

Memphis Minnie – Elgitarrkung och bluesinnovatör

Sara Forslund porträtterar Memphis Minnie.

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 29 augusti, 2016

Lagerarbetare med sax och vassa ord

Min frisör Lennart och jag har ett ständigt pågående tugg. Och det har blivit ett behov att lite då och då klippa till med hårdvinklade ord och skruvat prat. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 08 april, 2013

Att se längre än näsan räcker

 Nei, tacka wil iag wår högtoplysta tid wi lefwa uti,wi weta intet mera af några omöjeligheter ..(Johan Krook 1741) När Emanuel Swedenborg kring år 1716 berättade att han skissat på ett ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2012

Var är glädjen?

"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 26 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.