J. M. G. Le Clézio, Hunger i Nobelklass

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Foto: Jacques SassierNobelpristagaren J. M. G. Le Clézio är en mycket produktiv författare. Senaste romanen publicerades den andra oktober av Gallimard: Ritournelle de la faim (ungefär: ...

Av: Daniel Pedersen | 13 oktober, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Rum för konst

Runt om i Sverige står en mängd lokaler tomma av olika anledningar. En konststudent såg möjligheten och skapade Tomma rum, en grupp och ett projekt som under sommarmånaderna bistår ...

Av: Irina Lazarescu | 28 september, 2010
Konstens porträtt

Dansmusikens marknadsekonomi

Roland TB-303 (TB av transistor bass) är ett instrument som numera är legendariskt bland elektroniska musiker. TB-303 var tänkt att skapa basslingor till gitarrister som saknade basist. Det floppade och ...

Av: Robert Halvarsson | 16 januari, 2012
Essäer

Om flyktingar och alkoholism. Intervju med Jarek Szoda

Under den polska filmfestivalen har jag haft det stora nöjet att möta den polske regissören Jarek Szoda som tillsammans med Boleslaw Pawica har gjort ”Handlarz cudów”, på svenska ”Mirakelhandlaren”, som ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 08 november, 2011
Filmens porträtt

Idioten på muséet



Min vän Stefan Hammarén  Hörde en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt som flöt iland hos honom vid ett klippors ytterskär, bl.a. åror, lådor med smuggelsprit, talrika naziuniformer, EFFOA:s skärmmössor, ryska bakelitvisselpipor, en livbåt inklusive raketpistol och opiumtabletter, en brödpåse med limpa, någon seibafyllnadsflytväst innan vore sjunkit ner som en dränkt katt med sten bunden som dessa brukade, flöt och sjönk lika bra i var sin tid nämligen dessa, ett lik som den tidens polismyndighet lät honom hålla (förmodligen bekvämast så [bekvämast förmodligen så]) samt flaskpost och pinnved, under hans liv fylldes hylla efter hylla fler årtionden. Idag flöt det iland här ett aldrig använt anletets tvättfat i kristi tårs färg, alltså högst likt blåaktig havsvågs- och sepiolitfärg grällt gråare än ölskumsfärg eller badskumsfärger förenat, eller ungefär som bibliskt medelhavshavsskumsfärg säkert sålt som veckan innan på K-Rauta järnaffär.

Tidigare har jag själv fått några öskar iland, ett par åror som redan är nerslitna fastän var nya och ändå knappt rott med dem nånsin, samt en osnickarkunnigs sump utan fisk och lock, nätflöten, ett tomt Shells oljefat som blev bränntunna, död jättefisks huvud vilket jag skickade i en helt fel frankerad försändelse åt en idiot för att skrämma och härma inspirerad av gudfadersfilmscenen med rashästhuvudet som en fick i sin säng som hotelsebrev, ett par badbyxor för stora, kondom med sepiolit i, några tennsoldater som kommit längs havsbottnet. På minussidan mina trifokalglasögon som regissören lurade mig i höstas att oförhappandes slänga ut i havet för brinnkära livet, samt ett hänglås till en kompis båtmotor fastän han hade mage att be om pengar till ett nytt.

Minns inte mer saker härom. En gång tänkte här flyta iland ett par barn i livringar från en omkullvält segelbåt innan en annan kom förbi och plockade upp den, hjälten oppplockaren frågade dem var deras någon vuxen är, pekade de ner i havsbottnen. I grannens strand låg en gång en död älg. En gång kom en naken kvinna simmande i land här, full som en alika. Och vad hände med idiotens museum annars, ett högvatten tog det och flöt iväg med hela hans båthus som innehöll muséet ifråga. Så här kunde en roman förresten nästan börja.

Stefan Hammarén  

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla

Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla Ragnar di Marzo och Manusgruppens filmprojekt över generationsgränserna har resulterat i Kärringen därnere - en dramakomedi om möten och vänskap som trotsar alla hinder ...

Av: Guido Zeccola | Filmens porträtt | 12 oktober, 2006

Den bortglömda förmågan att hålla en hemlighet - Eller: vem är Burial?

Sampling var sedan länge ett känt fenomen, bland annat inom den brittiska dansmusiken, långt innan Burial. Men genom sina 2-steprytmer, djupa basgångar och melankoliska drift mot allt djupare innebörder, blev ...

Av: Robert Halvarsson | Musikens porträtt | 12 februari, 2014

Carlos Castanedas avsked av sina läsare

Den ensamma fågeln har fem förutsättningar:Den första är att den flyger till den högsta punkten;den andra är att den inte längtar efter sällskap,inte ens utav sin egen art;den tredje är ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 27 augusti, 2013

Förnuftets källor är språkets förbrytelse

Filosofen (eller diktaren) som en världsfrånvänd, opraktisk, naiv och excentrisk människa. Likgiltig socialt anseende, förmögenhet eller personlig lycka (gör ingen korrelation mellan dessa). Däremot, utan att generalisera, kan den ”teoretiska” ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 04 januari, 2017

Katarina, helgonet av de omöjliga

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom 1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. "Det var en eländig tid för mänskligheten. En källa från 1300-talet ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 07 mars, 2011

Postmodernismens liv efter detta

För några år sedan publicerades samlingsvolymen Svar på frågan: Vad var det postmoderna?. Skriften kan tolkas som en till akademisk ”nyansering” förklädd äreräddning av ”det postmoderna”. (I skamvrån, som ”onyanserad” ...

Av: David Brolin och Göran Fredriksson | Agora - filosofiska essäer | 17 juni, 2017

Intervju med Bo Ibn Al-Waqt Gustavsson

Bo Gustavsson har utkommit en ny diktsamling, Carmina Esoterica. Ibn Al-Waqt, ögonblickets son, det är vad sufierna kallar sig.   Din nya diktsamling har gett titeln Carmina Esoterica, dvs. "esoteriska sånger". Det ...

Av: Mohamed Omar | Litteraturens porträtt | 16 februari, 2009

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.