Varför firar vi jul?

Ty ett barn har fötts, en son är oss givenVäldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. (Jes. 9:6). På något sätt är ...

Av: .Lars-Erik Gardell | 24 december, 2009
Övriga porträtt

Det nya Magritte museet i Bryssel

Mitt i hjärtat av Bryssel ligger det nya René Magritte museet som invigde den 2 juni 2009. Man undrar vad Magritte själv skulle säga om placeringen vid Place Royal, det ...

Av: Mathias Jansson | 18 juni, 2009
Kulturreportage

Som en spark i arslet på varenda kotte!

  Vad är det som får folk att betala hundratals kronor, ibland mer, för en bit plast från band som knappt kan spela, än mindre sjunga, och som i låtskrivandet praktiskt ...

Av: Peter Sjöblom | 17 april, 2013
Essäer om musik

Elisabeth Hesselblad. Foto: Okänd fotograf, Skaraborgs Läns Tidning, Sept 25, 2014.

Elisabeth Hesselblad och Barmhärtighetens jubelår

Vi lever i en apokalyptisk tid. Mellanöstern slits av konflikter och mördande utan gräns. IS och andra islamistiska grupper utövar terror jorden runt. Kristna och människor av främmande religioner förföljs ...

Av: Lena Månsson | 04 januari, 2016
Essäer om religionen

John Wilkes Booth dödar Abraham Lincoln. Illustration: Wikipedia

150 år sedan Lincolns död



Abraham Lincoln mördades av John Wilkes Booth den  15 april 1865 i Washington DC. Jonas Ludvigsson påminner oss om den historiska och tragiska händelsen. 
Lincolns skupterad på Mount Rushmore

Lincolns skupterad på Mount Rushmore

Efter krigssegern är stämningen i Nordstaternas huvudstad Washington närmaste extatisk. Man firar med fyrverkerier, whiskey, salut, skratt och dans. Men alla är inte lika glada...
På Pennsylvania Avenue inspekterar en av bokens huvudperson sin pistol, en 44-kaliber Derringer. Forskning talar för att minst fyra olika sydstatsgrupper konspirerar för att kidnappa eller döda president Lincoln just efter inbördeskriget. Ledaren för en av grupperna är John Wilkes Booth.
Abraham Lincoln

Abraham Lincoln

Annons:

Redan när jag var liten hörde jag Lincolnvisan.
Har ni hört den förskräckliga händelsen,
den är sann ty den hända just nu,
när kungen av Nordliga Amerika
blev skjuten, ja skjuten mitt itu.

Abraham Lincoln

Det var först senare jag förstod att visan handlade om USA:s president Abraham Lincoln. I vår är det precis 150 år sedan Lincoln sköts av John Wilkes Booth. I boken Killing Lincoln - The shocking assassination that changed America forever (förlaget Henry Holt, 2011, 324 sidor) beskriver författaren Bill O´Reilly med hjälp av Martin Dugard mordet på Lincoln, men skildrar också det amerikanska inbördeskriget.

Boken som närmast har ett filmiskt driv, börjar nedräkningen mot Lincolns död den 1:a april 1865, precis två veckor innan presidenten avlider. Bokens huvudsakliga tema är kampen mellan nord och syd, och "matchen i matchen" är den mellan generalerna Grant och Lee. Inbördeskriget är inte första gången dessa herrar möts. Grant har sedan många år tillbaka ett horn i sidan till Lee efter det att Lee under kriget i Mexiko skällt ut Grant för dennes ovårdade yttre (Grant och Lee stred på samma sida i Mexiko)! Att generalerna känner varandra sedan förr är inte ovanligt. Boken ger en fascinerande inblick i hur bröder ställs mot bröder, och kollega mot kollega under inbördeskriget. En av de mer framstående generalerna på sydsidan (James "Pete" Long Street) var till exempel bestman på Grants bröllop före kriget. Grant själv red under det tidigare kriget i Mexiko sida vid sida med sydstaternas framtida persistent Jefferson Davis. Det har lett till att generaler på bägge sidor känner varandras svagheter och styrkor och nu försöker de använda dem taktiskt under kriget.

Inbördeskriget

När vi kommer in i handlingen har Nordstaternas arme ("The Union Army") omringat Sydstaternas arme. Grant och Lee har länge försökt att överlista varandra men nu verkar avgörandet nära. Nordstaterna har lyckats omringa Syd i staden Petersburg, en 200 år gammal stad med järnvägsförbindelse till sydstaternas huvudstad Richmond ett par mil bort. Nordstaternas general Grant har fyra gånger fler soldater än Sydstaternas Lee, och överlägset fler kanoner. Efter ett extremt bombardemang från nordstaterna ger Lee order till sina soldater att fly staden. I första hand försöker sydstaterna ta sig till en plats vid namn Amelia Court House. Här ska det finnas lagad mat åt dem istället för rått kött och råttor som de tvingats äta under sin belägring i Petersburg.

Nästa etappmål för sydstatssoldaterna är Blue Ridge Mountains. Lyckas de bara ta sig dit kan de ägna sig åt gerillakrig, en mardröm för Lincoln som fruktar ett utdraget krig. Med ett utdraget krig finns nämligen en betydande risk för att de krigströtta invånarna i norr ska vända sig mot sin egen president och kräva fred. En sådan fred kan bara sluta med en delning av USA. Inget skrämmer Lincoln mer (hans valspråk är "One Nation, One Destiny") och han har gett sin general Grant i uppgift att erbjuda så milda kapitulationsvillkor som möjligt bara man nu kan besegra sydstaterna. Inga hästar eller personliga ägodelar ska konfiskeras. Sydstatssoldaterna ska bara lovas ett snabbt återtåg till sina familjer och sina gårdar där de återigen kan arbeta i lugn och ro.

Amelia Court House

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Marschen mot Amelia Court House är tuff. Många sydstatssoldater saknar skor, den militära disciplinen bryter samman, allt är en mardröm. Flera av sydstatssoldaterna har bytt ut sina gråa rockar mot nordstaternas (varmare) blåa överrockar. Detta är förvisso förbjudet men många blir hellre skjutna av misstag än fryser ihjäl. Frustrationen över nordstaternas större tillgång till mat och kläder är stor när man själva har ont om allt. Hatet är starkt, men ändå deserterar alltfler sydstatssoldater. Sydstatsarmén börjar lämna vapen och vagnar bakom sig för att lättare ta sig fram. Väl i Amelia Court House och de väntande järnvägsvagnarna väntar en kalldusch. Vagnarna är inte fulla av mat som man trott. Här finns bara ammunition. Hungern gnager.

Utan mat sätter Lee sin reservplan i verket. Fyra dagars marsch härifrån ligger staden Danville där Sydstaterna lagrat 1 miljon matportioner. Landskapet växlar mellan fält, skog och träskmarker. Det här är perfekta omständigheter för den som vill försvara sig, men en katastrof för den som är på flykt. Nordstaterna tar eftersläntrande infanterister till fånga, och bränner förråd. Det regnar, det är kallt. Till slut kommer allt till ett avgörande, vid Sailor's creek. Efter slaget tvingas General Lee konstatera att han inte längre har något val än att gå och träffa general Grant, det vill säga att ge upp. När Grant och Lee väl möts tar Grant först en cigarett innan han skriver ned kapitulationsvillkoren i en liten bok han har med sig till mötet: "Lägg ner era vapen och åk hem".

Det är allt. När kapitulationen är ett faktum besöker flera nordsstatsofficerare sina vänner på sydsidan. Efter fyra år av stridigheter träffas nu män som förr var vänner men senaste åren varit varandras dödsfiender.

Efter krigssegern är stämningen i Nordstaternas huvudstad Washington närmaste extatisk. Man firar med fyrverkerier, whiskey, salut, skratt och dans. Men alla är inte lika glada...

På Pennsylvania Avenue inspekterar en av bokens huvudperson sin pistol, en 44-kaliber Derringer. Forskning talar för att minst fyra olika sydstatsgrupper konspirerar för att kidnappa eller döda president Lincoln just efter inbördeskriget. Ledaren för en av grupperna är John Wilkes Booth.

John Wilkes Booth

Booth som är en mycket stark anhängare av sydstaterna, blir mycket upprörd över hur människor i New York, Boston och Washington dansar för att fira segern i kriget. Hans hat mot Lincoln beror inte minst på att Lincoln försöker utrota slaveriet. Booth har alltid trott på den vita rasens överlägsenhet. Han anser att "the abolition movement" (anti-slaverirörelsen) måste krossas som en orm. Att svarta är slavar är en naturlig ordning, de är ju tredje klassens medborgare och dessutom behövs de för sydstaternas ekonomi. Booth själv skriver vid ett tillfälle att han förvisso har sett svarta män piskas men bara när de förtjänar det! Booth bara väntar på att frigivna slavar i södern ska slakta vita män, och våldta deras hustrur. Det enda sättet att förhindra ett blodbad i sydstaterna är genom att vinna inbördeskriget tror Booth, och nu verkar det förlorat.

Ett attentat mot Lincoln kostar pengar, men det är inget problem. Under inbördeskriget har Sydstaterna fört över motsvarande 1 miljon dollar i guld till banker i Kanada att användas till attentat och terroristaktioner på Nordstaternas hemmaplan.

Booth planerar sitt dåd noggrant. Han är själv skådespelare, faktiskt en av de mest populära i dåtidens Washington! Han är medveten om att paret Lincoln tillsammans med paret Grant planerar att se en teaterföreställning den 14 april, till stor del för att fira segern i inbördeskriget. Booth har rekognoserat teatern, han känner föreställningen väl, och vet precis i vilket ögonblick han bäst kan attackera Lincoln i presidentlogen.

Booth får dessutom oväntad hjälp när Lincolns livvakt tycker att teaterföreställningen är dålig(!) och överger logen för att istället ta ett par öl på en pub en bit bort. Fascinerande nog uppdagas detta i ett senare skede men livvakten går fri.

Booth skjuter Lincoln i bakhuvudet. Som den skådespelare han är har Booth planerat att hoppa ned på teaterscenen efter mordet och utropa "Sic semper tyrannis" ("så går det alltid för tyranner") för att visa på likheterna med mordet på Julius Cesar (en annan "diktator"). Booth är mycket mån om att få uppmärksamhet och förväntar sig både erkännande och goodwill från Sydstaterna efter mordet. Tyvärr misslyckas hoppet ner på scenen och Booth bryter delar av underbenet!

Lincolns begravning

Det är egentligen bara paniken på teatern som gör att Booth kommer undan. Alla fokuserar på den skjutne presidenten! Flera läkare försöker att rädda Lincoln. En av dem gör till och med mun-mot-mun andning. Det står tidigt klart att Lincoln fått en kula i hjärnan och att trycket i hjärnan stiger allt mer. Lika fullt tar det ett antal timmar innan presidenten avlider på morgonen den 15 april.

Nu vidtar en intensiv jakt på Booth och hans medhjälpare. Booth flyr tillsammans med en medhjälpare söderut över Navy Yard Bridge, vidare till en taverna där han får hjälp av en läkare (Dr Samuel Mudd) och indirekt hjälp av en kvinna Mary Surratt. Mary Surratt är för övrigt den första och enda kvinna som hängts av den amerikanska staten. Under flera dagars tid gömmer sig Booth i träskmarkerna i Maryland innan han så småningom lyckas ta sig vidare till en bondgård i Virginia.

Vid det här laget har Booth förstått via nyhetsrapporter och tidningar att han inte alls betraktas som en hjälte, inte ens av sydstatspressen. Det 26 april omringas ladan och han skjuts vid 26 års ålder. Ladan fattar eld. Hans kropp förs till Washington där han identifieras av såväl läkare som tandläkare. Booth erhåller aldrig någon offentlig begravning, eftersom man vill undvika att han ändå ska få någon typ av hjältestatus.

Lincolns begravning blir däremot storslagen. Begravningen vid Vita huset följs av en resa med specialtåg genom 12 städer och sammanlagt 444 orter. Man har uppskattat att uppemot 30 miljoner människor såg tåget på dess resa till Springfield där Lincoln begravdes tillsammans med sin tidigare avlidna son Willie. Begravningen övervakades av general Grant. Även han sedermera president i USA.

Jonas Ludvigsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Hannah Wilke. Intra Venus

Hannah Wilke dör i cancer 1993. Ett liv tillika livslångt konstprojekt når sin ände. Det identitetspolitiska i hennes konst dröjer kvar än idag. Detta politiska stoff som omgärdar subjektet kan ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 10 Maj, 2013

I världsmedborgarskapets döda vinkel

Alla instanser som på ett eller annat sätt förvaltar ett pedagogiskt uppdrag måste bidra till att fostra världsmedborgaren, menar Martha Nussbaum. Att vara världsmedborgare innebär kort sagt att ha en ...

Av: Andreas Åberg | Övriga porträtt | 12 december, 2013

Lotta Olsson, Jojje Wadenius, foto Ulrika Zwenger

Lotta Olsson, Charlotte Ramel, Jojje Wadenius 

En recension-intervju av Belinda Graham!

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 09 november, 2016

Marionetter. Foto: Belinda Graham

Don Giovanni - Mozart regisserar själv sin största triumf i Prag

I Prag är Don Giovanni helt enkelt den största blockbustern! Punkt slut. Aldrig har Mozarts mästerverk gjorts så charmigt och humoristiskt, och ändå helt seriöst, som av den klassiska National ...

Av: Belinda Graham | Resereportage | 08 Maj, 2015

Leonard Baskin, Cave birds

Birdman - fågelmänniskor i New England och på Nya Zeeland

Är det inte något elementärt existentiellt med fågeln som symbol? Ivo Holmqvist knyter samman sina möten med den unge Leonard Baskin och den något äldre Mary McIntyre, två konstnärer som ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 23 februari, 2015

Ny Tid

Skörden av dagens postutdelning bestod av ett God Jul-vykort, som kom lite för tidigt om den ska glädja mig julen 2017, eftersom 2016-års julutgåva är inte bara passerad utan även ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 03 februari, 2017

Målning av Melker Garay (detalj)

Hur mycket kan man begära av en människa?

Melker Garay och svårigheten att vara människa.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 januari, 2016

Sartre ska vi inte heller glömma

Röken är tät. Sorlet stiger och sjunker som sjudande vågor på ett vindpinat hav. Glasen töms i rask takt. Vissa repliker i de disparata och vilda samtalen skär som slipade ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 01 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.