Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Å ha et globalt liv å leve, Del II

Innledning I Del II fortsetter jeg diskursen med å trekke opp skillet mellom materiell kultur og immateriell kultur. Rent tentativt skal det sies så mye at det immaterielle er om hva ...

Av: Thor Olav Olsen | 19 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Tarja Salmi-Jacobson

En dikt av Tarja Salmi-Jacobson

Kom alla sagoberättare och visa mig era ljuva konster strö flor över mina ögon som ständigt vänds mot marterpålen

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 20 augusti, 2016
Utopiska geografier

Flödande kulturliv i New York

New York är mer än Broadway och Times Square. För att uppleva en lugnare och kulturellare del av staden är Upper East Side väl värt ett besök. Redan kring sekelskiftet flyttade ...

Av: Lena Andersson | 15 april, 2014
Resereportage

Bill Saylor – det direkta uttryckets frihet



Bill Saylor – det direkta uttryckets frihet

Amerikanske konstnären Bill Saylor är aktuell med en utställning i Stockholm under september månad. Med stora målningar som exploderar i olika riktningar, bjuder Saylor på starka känslor där det abstrakta överväger men där det ofta finns figurativa detaljer som får betraktarens hjärna att jobba extra.

Saylor är liksom många framgångsrika samtida konstnärer från USA baserad i New York och han börjar nu också ana ett växande intresse utomlands. Med en grundinspiration från Joseph Beuys och med assistenterfarenhet från Julian Schnabel kan man komma långt.

- Jag vet inte riktigt vilka förhoppningar jag närde i början, berättar Saylor strax före vernissagen i Stockholm. Jag kunde känna att det var ett livsbeslut att bli konstnär redan tidigt och jag visste att det skulle krävas mycket arbete. Hittills har det varit fantastiskt. Jag kan inte tänka mig att gå tillbaka till någon form av "normalt" jobb. Det är fantastiskt att kunna gå till arbetet och bara göra vad man vill. Det är något man väljer.

- Jag växte upp och in i konsten, fortsätter han. Min mamma målade. En morbror höll på med trähantverk. Min mormor jobbade med keramik. Det var mycket som hände i familjen och mycket var kreativt. Alla ritar ju när de är barn men jag förmodar att jag bara fortsatte. Min pappa hoppades kanske att jag inte skulle bli konstnär, men när väl beslutet var taget så fick jag mycket stöd från familjen. Det var inspirerande.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag undrar hur han själv skulle vilja definiera sin konst. Målningarna rymmer ju både figurativa och abstrakta uttryck och inte sällan gör han målningar på plats i galleriet i fråga direkt på väggen. (På galleriet i Stockholm finns till och med en specialbyggd vägg, på vilken Saylor målade ända fram till timmarna före vernissagen.)

- Jag skulle nog säga att målningarna från de senaste fem åren har en direkthet i sig, förklarar Saylor. Jag har haft samma attityd som när jag tecknar. Oavsett om de är abstrakta eller innehåller figurativa bilder, så finns det alltid en direkthet i dem. Någonting löst och ledigt. Jag har alltid eftersträvat det men jag tror jag har en bättre känsla för det nu. Det har att göra med attityd. Friheten i att bara blåsa upp teckningar och måla på dem eller skapa installationer på plats på ett galleri. Det har hänt mer och mer de senaste fem åren. Att jag inte är förberedd och inte har tagit några speciella beslut på förhand. Det är något jag verkligen gillar.

- Jag har alltid haft en intuitiv känsla då jag målat. Det är svårt för mig att planera en målning innan jag sätter igång. Jag föredrar friheten.

Händer det någon gång att han fastnar i denna spontana arbetsmetod, undrar jag? Och hur kommer han i sådana fall ur en låst situation?

- Jag börjar om från början utan någon avsikt att ta mig någon speciell stans. Jag försöker att inte ha avsikten att göra något som är bra. Var skulle jag vara om jag tyckte att allt jag gjorde var bra? Jag försöker ge mig själv den friheten. Eller så kanske jag åker iväg någonstans. Eller så kanske jag tecknar lite istället. Det är ju ett enkelt sätt att uttrycka sig på. Att gå igenom idéer och bilder på ett snabbt och enkelt sätt. Det är det bästa sättet att mjukna upp på.

- Det är svårt för det finns så många saker i helheten, fortsätter Saylor. Jag älskar tecknandet och det direkta uttrycket. Jag försöker lägga in saker från naturen och från mig själv. De elementen kanske visserligen bara berör mig personligen, men jag vet inte riktigt hur jag annars skulle kunna definiera min konst.

Med så mycket New York-konst både på svensk och internationell estrad, kan man undra vad det är som får staden att producera och utveckla så mycket stark konst.

- Det är en bra och väldigt konkurrensbaserad scen, säger Saylor. Det har att göra med själva överlevnadsaspekten och att man måste hantera de ekonomiska förutsättningarna. Man blir lite distanserad från andra då. Känslan av kamratskap mellan konstnärer fanns nog mer förr. Men det är samma förutsättningar även för andra än konstnärer. På något sätt är det bra. Det är inte en avkopplande situation. Man är seriös och man jobbar hårt. Själva konstmiljön är ganska flyktig. Det är samlarna som bestämmer mycket och gallerierna anpassar sig i vad de väljer att visa upp. Det är marknadsstyrt till stor del.

Men för att inte jobba ihjäl sig är det också viktigt att kunna lämna stadens tempo och krav, menar Bill Saylor.

- Jag tycker om att åka till Pennsylvania, där jag kommer ifrån. Jag simmar i floden. Jag tittar på asgamarna. Det finns ett rikt djur- och naturliv där och det är ju bra. Det är alltid skönt att lämna stadsmiljön. Jag tycker mycket om att simma, att vara i vatten.


Innan Saylor helt sadlade om till konstnärskapet studerade han marinbiologi i Kalifornien. Ett av nyckelverken på utställningen på Galleri Loyal är en tavla föreställande en grupp aggressiva hajar som tycks vara på väg ut ur målningen.

- Att dyka ned till 20 meters djup och befinna sig i en tredimensionell miljö påverkar verkligen ens medvetande, förklarar Saylor. Allt bara flyter omkring en och det är helt fantastiskt att uppleva. Det är också läskigt att befinna sig så djupt ned och vara så beroende av en tub som är kopplad till ens ansikte.

Under Sverigevistelsen passade han också på att besöka Gotland, vars natur han hört så mycket om. Kontakten med naturen tycks essentiell för Bill Saylor och definitivt för hans konst.

- Jag har varit i Sverige en del tidigare och jag gillar det. Speciellt känslan av att vara så nära vatten och alla öarna på både öst- och västkusten. Jag tror också definitivt att folk i New York blir upphetsade av att jag haft en utställning i Stockholm. Definitivt. Det är sällsynt att arbeta med människor som är så entusiastiska som här. Jag gillar verkligen Sverige.

Om naturen och det direkta uttrycket i hans egen konst gör honom lycklig, vad kan då göra honom uppbragt eller ledsen, undrar jag.

- Jag blir lätt ledsen, svarar han. Jag kan bli ledsen över hur mitt land skötts de senaste sju åren. USA har verkligen våldtagits och det är otroligt. Folk tycks också ganska sena i sina reaktioner på vad som händer med miljön och naturen. Det finns många saker jag skulle vilja se annorlunda. Men man gör vad man kan.

Och vad är det då Bill Saylor kan göra eller vill kunna göra under den närmaste framtiden?

- Jag hoppas helt enkelt kunna fortsätta arbeta och att kunna stanna i den studio jag har nu. Jag vill bara fortsätta måla. Jag tycker det är mycket viktigt att kunna ha råd med sin egen tid. Det är väl de mest tydliga målen jag har.


Bill Saylor: No Confusion, Big Mistakes

Galleri Loyal, Stockholm, till den 29 sep 2007

www.galleriloyal.com

Carl Abrahamsson

Ur arkivet

view_module reorder
Carol Rama. Ögon

Med språkets flöde. Tankarna. Upphöjda.

Det ser ut som det blir en tidig morgonskrivarstund. Klockan är ställd på 03.30. Och jag känner redan de första tankens trötthet men med lite starkt kaffe och öppnandet av ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 09 juli, 2017

8. Jenny

Lund var en trygg stad. En plats där ingenting hände. Inget farligt i varje fall. Det var i Malmö de sköt folk, inte här. Till och med årstiderna var ovanligt ...

Av: Jenny | Lund har allt utom vatten | 03 februari, 2012

Skolan i Athen (1511) av Rafael..

Den matematiska konsten

Det finns dem som anser att matematik är en konst och att siffrorna speglar skönheten i Universum. Den brittiska filosofen och matematikern Bertrand Russel gick så långt att han menade ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 Maj, 2016

The truth is not yet to be revealed

Det finns människor som berör mer andra. Människor som tatuerar in sig i ens minne. Och det fantastiska är att man kan möta de människorna var som helst, när som ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 03 februari, 2012

Är höga klackar och chica fransyskor förenliga med den gröna vägen?

Det var en av frågorna jag ställde mig under denna miljövänliga vår vi har haft i Paris, med utställningar, konferenser och mässor. Miljöfrågorna verkar ha blivit trendiga i Frankrike. Att ...

Av: Anne Edelstam | Reportage om politik & samhälle | 12 juni, 2009

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | Konstens porträtt | 25 juli, 2013

Simone Weil: ängelns öde

Mystiken har fått en renässans, den har blivit ett populärt sätt att söka sin andlighet. Vare sig man studerar medeltida mystiker och helgon, går på pilgrimsvandring eller åker på ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 15 februari, 2010

Hänt i skvättet 11

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 09 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.