Skäggiga damer och den moderna vetenskapens framväxt

Wills beundran var för ögonblicket kombinerad med en isande känsla av att hon var så långt borta. En man skäms sällan då han upptäcker att han inte kan älska en ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 29 september, 2013
Agora - filosofiska essäer

Carster Palmer Schale

Vi och dom

Som yrkessociolog vill jag påstå att ett bra sätt att sammanfatta sociologins problem är begreppsparet vi-dom. Det fångar s.a.s. en av sociologins viktigaste frågor i ett nötskal. Ett annat sätt ...

Av: Carster Palmer Schale | 17 november, 2015
Gästkrönikör

Bland topparna i årets skivutgivning - i bokstavsordning

Artister: AnglesTitel: Epileptical WestSkivmärke/Distribution: Clean Feed/ www.cleanfeed-records.comArtister: The Bulgarian Voices Angelite with Huun-Huur-Tu & The Moscow Art TrioTitel: LegendSkivmärke/Distribution: Jaro/BAMArtist: Daniel HerskedalTitel: City StoriesSkivmärke/Distribution: Norcd/MusikkoperatöreneArtister: Femton olika artister och grupper ...

Av: Leif Carlsson | 23 december, 2010
Kulturreportage

Bad och bibliotek samt tillit

Storuman, vid inlandsbanan, är både ett samhälle och en sjö. Alltså ett stopp på väg söderut och hemåt. Vi har detta år gjort en rejäl norrländsk sväng på 307 mil ...

Av: Per-Inge Planefors | 04 augusti, 2013
Gästkrönikör

Herbert Tingsten. Foto: Wikipedia

Tingsten omläst



Författaren Anders Björnsson om Herbert Tingsten – en liberal utan kompromisser, en av Sveriges mest debattvilliga och obarmhärtiga ledarskribenter genom tiderna.



Tingsten och Hedenius. Foto: Wikipedia

Tingsten och Hedenius. Foto: Wikipedia

 

Det är mycket trist att de Tingstenska analyserna – liksom historikern Alf W. Johanssons översiktsverk Den nazistiska utmaningen – inte har åberopats i svensk debatt under senare år.
Herbert Tingsten. Foto: Wikipedia

Herbert Tingsten. Foto: Wikipedia

Det är märkligt att i den heta diskussion om nyfascism som bröt ut strax före jul, och som sedan dess har falnat, inga referenser gjordes till de vetenskapliga undersökningar som genom åren har gjorts av framstående svenska akademiker och tänkare. Jag tänker till exempel på Herbert Tingstens klassiska studie Nazismens och fascismens idéer. Den nationella diktaturen. Den gavs ut 1936 och har kommit ut också i senare upplagor.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hos Tingsten står det klart, närmast som en självklarhet, att såväl den tyska nationalsocialismen som den italienska fascismen och den österrikiska så kallade austrofascismen var extremt nationalistiska rörelser. Men nationalismen var ingalunda det primära inslaget i deras program. Det var inte det som tillvann dem röster. Andra partier hade med mer eller mindre framgång konkurrerat om nationellt sinnade medborgarens gunst. Ultranationalism är inte heller någon viktig analysparameter i Tingstens bok.

Den kan inte vara det, därför att nationalism inte har varit något som utmärkt fascistiska partier och rörelser från andra. Den politiska huvudkraften bakom 1800-talets nationella strider var liberaler. Under mellankrigstiden, de ”nazistiska decennierna”, gjorde socialdemokratiska arbetarpartier allt vad de kunde för att framträda som nationella partier, i tävlan med bondepartier och konservativa partier, och frågan är om de inte också vann den tävlan. Bolsjevikerna med sin ”proletära internationalism” var hotet mot fosterländskheten par préférence.

När oskolade publicister alltså har försökt göra ultranationalism till kärnan i en fascismdefinition – och därför också velat se nutidens Sverigedemokrater som just ”nyfascister” – har de inte det minsta stöd i Tingstens genomgångar. Vad denne märklige, och idag något underskattade statsvetare, såg som det typiska för mellankrigstiden antidemokratiska rörelser av högerkaraktär var framförallt en antiintellektualism, en vitalism och aktivism, ett förnekande av de sociala och ekonomiska faktorernas betydelse i folkgemenskapen, en irrationalism i det politiska budskapet (ett slags anything goes), som allt står i den bjärtaste kontrast till upplysningstänkandet, moderniteten, det reflekterade beslutsfattandet.För Hitler och Mussolini var alltid ledarskapet överordnat staten och rörelsen endast ett instrument för ledarskapet.

Det är mycket trist att de Tingstenska analyserna – liksom historikern Alf W. Johanssons översiktsverk Den nazistiska utmaningen – inte har åberopats i svensk debatt under senare år. Nyss blev det ju ingen debatt, bara några riposter, med en onödig artikel av statsministern, och med händelserna på den parisiska satirtidningsredaktionen upphörde man alls att bekymra sig om dessa ting. (De dyker säkert upp igen.)

För Tingsten var alltså nazism och fascism entydigt reaktionära tankeskapelser, egentligen ett utflöde av romantiken och av nietzscheansk maktvilja. Ideologiskt anfäktade skribenter har velat placera dessa strömningar i samma fålla som deras huvudfiender: arbetarrörelse, socialism, kommunism. Uttyds inte NSDAP Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet? Nassar skulle alltså vara vänster, inte höger. Tingsten tar mycket lätt på detta slags retorik. Nazisterna kapade ordet socialism, menar han, därför att det hade en så positiv klang i den tidens politiska diskussion. Men i teori och praktik använde de beteckningen för att diskreditera socialistiska ambitioner:

 

Herbert Tingstens gravvård på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Foto:Wikipedia

”Nationalismen ställde sig avvisande till vad man i vanligt språkbruk kallar socialistisk ordning – förstatligande av produktionsmedlen och egendomsutjämning”, skriver Tingsten. De godtog kapitalismen, trivdes hyfsat med systemet, belönades av enskilda magnater. Nazisternas fiktionaliserade verkligheten, menar Tingsten. De var sin tids mest fingerfärdiga manipulatörer, mest drivna demagoger. Ordet ”socialism” passade dem perfekt för att dölja vad de höll på med. Tingsten fortsätter:

”Många rörelser och regimer har mer eller mindre systematiskt sökt profitera av den prestige, begreppet socialism erhållit inom breda folklager. Det mest egenartade exemplet är kanske slavägarväldet i de amerikanska sydstaterna, som av uppfinningsrika teoretiker betecknats som den enda ’sanna’ socialismen.”

Att Josef Stalin gjorde vad han kunde för att gå dessa teoretiker till mötes med sin slavlägerekonomi (som för ekonomins totala prestation och för den sedermera krigsinsatsen, utan vilken naziherraväldet inte hade kunnat betvingats, var tämligen obetydlig) är en annan historia, och den frågan tacklar Tingsten egentligen inte som statsvetare utan först senare som heltidspublicist.

När dagsländorna har avträtt från scenen, lönar det sig att ägna sig åt omläsning. Tingstens värde består, oavsett vad man anser om hans ursinniga kampanjer i det kalla krigets kölvatten.

Anders Björnsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Dostojevskij och den polyfona romanen

Den dialogiska ståndpunkten och monologiska sanningen I "Dostojevskijs poetik" som utkom 1929 och som nu utkommit i vacker reviderad upplaga hos Daidalos Anthropos förlag slog Michail Bachtin fast att hans bok ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 Maj, 2010

: Dansprocessionen i Echternach. Foto: David Edgar Källa: Wikipedia

Dansprocessionen i Echternach, Luxemburg

Från min plats vid uteserveringen vid torget hör jag de första takterna av musiken och snart dyker dansprocessionen upp bakom kröken. Dansarna är klädda i vit överdel och svarta byxor ...

Av: Mathias Jansson | Resereportage | 02 juni, 2016

Helena Leijd. Dikter

1.   Inte kan du riktigt förstå Verkligheten för mig levs i olika dimensioner dröm kan bli sanning och sanning kan bli dröm   drömmer jag möjligen hela tiden   vet inte, men har falska egocentriska minnen om att ...

Av: Helena Leijd | Utopiska geografier | 10 november, 2014

Är folket den skyldige?

Ett spökväsen vandrar runt i Sverige, det är fördomens föreställning om att det italienska folket har skuld för de missförhållanden som finns i landet, från maffian och korruption till skattefusk ...

Av: Angelo Persiani | Essäer om samhället | 15 december, 2012

Carlo Bosco - med makt över modet

 Foto: Annika Malmsten Han är en av Sveriges främsta modefotografer och har jobbat världen över. Nu har han stannat upp några år och startat School of Fashion Photography Stockholm ...

Av: Annika Malmsten | Konstens porträtt | 25 november, 2008

I strömmen mot Strömmen

 1 Visst, man måste göra det bästa av förmiddagstimmarna: i studier, i arbete. Middagen är kulmen. Så följer nerförsbacken den slappa uppmärksamma passivt nöjda. "Linjens" nermanska mänskliga  brokighet. Öva bort skapandets ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 28 september, 2009

Som djur

Människor och andra djur kan systematiskt förvandlas till ting av andra människor "Ni håller er med köpta slavar här. De har det sämst men skall ändå utföra det tyngsta arbetet; ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 19 januari, 2009

 Bodil Malmsten foto Stefania Malmsten

Empati, samtidsanalys och kärlek till det spröda

Bodil Malmsten var författaren med de många genombrott. Hon var en självmotsägelsernas virtuos, en genreinstiftare och en självförverkligande diktare som aldrig förlorade engagemanget för de på botten.

Av: Sandra Stiskalo | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.