Louise Brooks, varken ängel eller hora

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan.Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar pianist ...

Av: Guido Zeccola | 10 februari, 2012
Essäer om film

Keepalive (2015), skulptur av Aram Bartholl

Den trådlösa konsten

I fotografiets barndom, när tekniken ännu inte var fulländad, uppstod ibland tekniska fel på kameror och film som gjorde att när filmen framkallades i mörkrummen så upptäckte fotografen att det ...

Av: Mathias Jansson | 03 september, 2016
Essäer om konst

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 28 februari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Minnets förvandlingar. Om Walter Ljungquist

I de fyra första novellerna i Walter Ljungquists En dörr står på glänt sätts de vuxnas liv mot barnets. De vuxna sörjer tomheten från något förlorat. Barnets liv är ett ...

Av: Gunnar Lundin | 17 maj, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Jack Uppskäraren. En ikon för massmördarna



omslaget på tidningen PuckÄven om man kanske inte vet vilka offren var eller hur han tog livet av dem, känner de flesta människor än idag till namnet Jack the Ripper. Den bakomliggande personen är dold och han har kommit att gå till historien som ett fenomen, en slags ickeexistens, ett ansiktslöst spöke. Han har ingen bakgrund, ingen barndom. Han är inte förankrad i samhället annat än som likställd med sina handlingar.

Denna mytologisering grundar sig givetvis i flera faktorer: hans brutala modus operandi, offrens utsatta sociala position med mera. Men det tyngst vägande argumentet är trots allt ändå den omständighet att polisen aldrig lyckades gripa honom. Hade de gjort det, skulle tidningarnas bevakning av fallet sannolikt ha hållit i sig fram till och med rättegången, men i och med domen skulle han antagligen ha fallit i glömska och på sin höjd gått till historien som en vaxdocka i något hörn av The London Dungeon. Det faktum att han aldrig tillfångatogs, aldrig blev en fysisk, faktisk person, gör att han fortsätter vara en gåta. Krasst uttryckt skulle man kunna säga att det kända blir historia, det okända mytologi. 

Genom åren har över tvåhundra misstänkta presenterats. Många är de sentida författare som mer än ett sekel efter morden menar sig ha kommit på lösningen till gåtan om vem Jack the Ripper var, något som gör det svårt att sätta sig in i fallet då det finns så mycket oseriös litteratur att tillgå i ämnet. Med tiden har det dock kommit att bli allt mindre relevant att spekulera kring vad mördaren egentligen hette och idag är det kanske mer intressant att undersöka hur de samtida tidningarna på ett rent språkligt plan presenterade vad som skedde. För det råder ingen tvekan om att skribenterna genom sina semantiska och retoriska val påverkade läsarna och bidrog till mytbildningen kring Jack the Ripper.

Det kommer inte att uppstå fler nya ledtrådar eller bevis i fallet. Oavsett vilken ingång man tar så har man samma material att arbeta med, nämligen det som de samtida journalisterna skrev i sina tidningar. I detta fall är det så att reportern skapat historien - historikern kan enbart sortera och undersöka den.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Som enda nyhetsorgan var tidningens roll vid den här tiden avgörande för den verklighet som återgavs till läsarna. När man undersöker en text är det viktigt att tänka på i vilket samhälle den tillkommit och verkat. Vem har skrivit den och till vilka läsare? Det sociolingvistiska klimatet är vid tiden för de här morden, 1888, ett helt annat än det är idag. Intresset för det mänskliga psykets uppdelning i gott och ont är väldigt stark, något som kommer till uttryck även inom litteraturen. Författare som Poe, De Quincey och Stevenson serverar alla sin samtid skräckinjagande historier om de mörkaste delarna av den mänskliga naturen. Det ligger därför i tidens anda att försöka beskriva det obeskrivliga i övernaturliga termer. I tidning efter tidning utmålas således mördaren som ett regelrätt monster. Inte sällan stöter man på referenser till vålnader, vampyrer och liknande; ordval som idag är reserverade för fiktionen. En annan skillnad som gör sig påmind är givetvis den starka färgningen av det imperialistiska klassamhället där uttryck som "superior" och "inferior" är självklara begrepp, precis som gott och ont och moraliskt försvarligt och moraliskt förkastligt. Detta märks bland annat på sättet att beskriva de drabbade.

Tidningarna visar ömsom medlidande, ömsom ogillande för offren vilka samtliga var kvinnor som efter att de blivit ensamstående tvingats till prostitution. De var alkoholiserade och saknade fast adress. En annan gemensam faktor var att de levde i Whitechapel i East End, vilket vid den här tiden var ett utav Londons tyngst socialt belastade områden. I oktober 1888 uppskattade stadens polisväsende att det allena i denna stadsdel fanns sextiotvå bordeller och runt tolvhundra gatuprostituerade. Gängse pris för sex med en prostituerad var vid den här tiden 2 pence, eller en liten limpa bröd, medan priset på ett stort glas gin var 3 pence, vilket ger en uppfattning om hur utsatta dessa kvinnor var. De utförde sitt arbete i gränder och på bakgårdar och de var också där deras respektive lik återfanns, något som rapporterades i tidningarna. Men läsarna måste ju få veta inte bara vem, utan även hur. Mördarens signum var att lemlästa kropparna: sprätta upp buken och skära bort en del såväl inre som yttre organ, bland annat könsorganen. Här märker man journalisternas dilemman. Det handlar inte bara om att tidens moralkodex helt enkelt förbjuder att man skulle nämna vissa av de skadade kroppsdelarna vid namn, utan också om att inte stöta bort läsarna.

Hellbrevet som tillskrivs Jack UppskärarenDärför är det intressant att se hur de olika tidningarna väljer att presentera det första mordet. The Times går i försiktiga ordalag runt det inträffade med formuleringar som "fearful cuts and gashes" ochThe Daily Telegraph avslöjar att "Her throat was cut, and she had other terrible injuries" medan The Daily News väljer att omnämna avlägsnandet av inälvor och könsorgan som "wounds of the lower body".

Men lika viktigt som det som sägs i en text är egentligen det som utelämnas. Så när The Starden 31:e augusti skriver "the actual wounds were of a character too horrible to mention in detail", väcker detta frågor hos läsaren. Varför vill man inte beskriva det? Vad är det egentligen som har hänt? Läsaren utlämnas nu åt sina egna värsta fantasier.

Mycket snart uppstår en het konflikt mellan pressen och polisen, då den senare aldrig tycks komma någonstans i utredningen och tidningarna uppmanar folk att själva ta aktion. "London must rouse itself. No woman is safe while this ghoul is abroad. Up, citizens, then, and do your own police work!" skriver The Star den 8:e september.Här är det London mot mördaren, för mördaren kan inte vara en del av staden, utan är istället något som måste elimineras. Detta tidstypiska synsätt tillåter även att man ogenerat refererar till "races of savages" då man talar om andra kulturer. Vilden, i sig själv en bild av något som står utanför det engelska samhället, omfattas inte av borgerlighetens moralbegrepp och värderingar och utgör därför en symbol för något som ska alieneras. I denna kontext blir tanken på att en engelsman skulle kunna göra något som stod ännu längre ifrån de rådande normerna så ofattbar att man måste ta bort den minsta gemensamma nämnaren mellan den civiliserade britten och vilden, nämligen mänskligheten, och i stället låta mördaren få formen av ett monster för att göra honom och hans handlingar begripliga. Monstret representerar i grund och botten det okända, det farliga, något som man måste fjärma sig ifrån. Vi vet inget annat om monstret än att det kan skada oss. Det har ingen personlighet, inga känslor. (Här åsyftas mytiska folkloreväsen som vampyrer, spöken, gastar etc., inte gotikens empatiska dito.)

Så småningom har det dock kommit att ske en förskjutning och namnet har i sig självt kommit att bli ett vedertaget begrepp. Numera refererar tidningarna gärna till Jack the Ripper så snart man ska beskriva en ny massmördare. Där den viktorianske reportern valde monstret som en användbar form att förklara mördaren med, väljer dagens journalister istället det han kom fram till, nämligen begreppet Jack the Ripper, allt som en pedagogisk illustration av det faktum att litterär mytbildning både påverkas av och påverkar verkligheten. 

Sofie Nikolajsen Bergh

 

Ur arkivet

view_module reorder

Med smak av Madeleinekaka i strukturellt komplex roman

År 2010 gavs den skönlitterära boken Un roman estonien, skriven av Katrina Kalda, ut i Frankrike. Med sin historia om en karaktär, August, som delvis av slumpen blir en följetongsförfattare ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 26 oktober, 2011

Katarina och katarismen

Katarina Frostenson är en notoriskt svår och dunkel poet. Hon skriver kryptogram snarare än dikter. Hon talar ofta om att se saker från sidan. Egentligen är hon en poet som ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 januari, 2012

Karl Isakson - En konstnär för andra konstnärer

"Ingen blir profet i sitt eget land" lyder ett välkänt ordspråk och detta stämmer i högsta grad in på Karl Isakson som föddes i Stockholm 1878 och dog i Köpenhamn ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 23 april, 2011

Elisabet Lunga

Kan livets smärta förklaras och botas av Billy Idol? Kanske, kanske inte

Vid vissa tillfällen slår livet dig i ansiktet. Hårt och obarmhärtigt snärtar det till dig så att ögonen tåras och kinderna hettar. I det ögonblicket vet du inte ens vad ...

Av: Elisabet Lunga | Gästkrönikör | 22 april, 2015

Klimatskeptiker eller klimatförnekare? Vem är du?

Har det hänt dig att du diskuterat klimatförändringarna och hört någon säga jag är en klimatskeptiker.  Du tänker vad trevligt och ser fram emot lite skarpsynt och intelligent debatt om ...

Av: André Hansson | Essäer om samhället | 11 juli, 2010

Utdrag ur mitt CV, Lovisa Eklund

Lovisa Eklund - estradpoet och skrivpedagog, född och uppvuxen i Oskarshamn men bosatt i Malmö sedan 2005. Bronsmedaljör i poetry slam-SM 2009 och vinnare av flera lokala tävlingar från 2006 ...

Av: Lovisa Eklund | Utopiska geografier | 01 oktober, 2012

"Så man har någonting i alla fall" - Om Bostad först och synen…

För en tid sedan visade teve ett inslag om "Bostad först", en strategisk modell för att motverka hemlöshet genom att fokusera på tak över huvudet som en grundläggande rättighet och ...

Av: Linda Bönström | Essäer om samhället | 22 februari, 2011

Sjukt och friskt - Om kolerans uppkomst och inverkan

Koleran, som främst under 1800-talet – och med pandemisk magnitud – kom att kräva mer än 100 miljoner människoliv (och som fortfarande kräver över 100 000 människoliv om året), kan med ...

Av: Karwan Osmani | Kulturreportage | 27 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.