Klimat eller vårdkvalitet när Sahlgrenska stänger psykiatriskt akutintag

Slänger mig mot tidningsstället, inte för att Göteborgs-Posten är min främsta preferens men en gratis tidning är trots allt en gratis tidning. "Hårdare klimat för psyksjuka" skriker framsidans huvudrubrik (2010-05-03) ...

Av: Linda Bönström | 09 Maj, 2010
Reportage om politik & samhälle

Reclining Mother and Child

Vilken var den verkliga innebörden av busringningen år 1900 i Worpswedes bykyrka?

Att Paula Modersohn-Beckers insatser för att forma konsthistorien inte fångades upp av etablissemanget under hennes livstid är en skandal. Det är hög tid att börja penetrera detta extraordinära konstnärskap på ...

Av: Michael Economou | 31 januari, 2015
Essäer om konst

Otto Karvonen och maktens utlöpare

Foto: Niels Hebert Otto Karvonens konst består av performance och installationer, ofta i offentliga rum. Hans verk utnyttjar människors förutfattade meningar och innehåller en dos humor och ironi. Otto Karvonens konst ...

Av: Niels Hebert | 23 juni, 2008
Konstens porträtt

vladimir Oravsky

Vad kommer jag att fråga Sting när han kommer till Sverige för att…

Den följande historien har jag berättat tidigare och vid andra sammanhang. Att den nu återigen gör sig påmind är på grund av att dess förmodade huvudperson tilldelades ett av de ...

Av: Vladimir Oravsky | 09 februari, 2017
Gästkrönikör

Tidskrifter

Tidskrifter: Det grymma svärdet, 23

En bok-tidskrift att överraskas av med sin detaljrikedom.

Tidskrifter: Trådburet, Konstperspektiv nr 4 2014

Aktuellt om textil och fiberkonst

trådburetTrådburet, Konstperspektiv nr 4 2014

Årets fjärde och sista nummer av Konstperspektiv följer temat textil och fiberkonst.

För 30e året i rad anordnar Renate Maak (tidigare tillsammans med sin nu avlidne make) en fiberkonst/ textilkonstutställning i Graz. På de årligen återkommande symposierna (ITS), möts kända textilkonstnärer över hela världen. De Nordiska länderna har alltid varit sparsamt representerade, och uppmärksamheten runt ITS har kanske inte direkt tagit över svensk kulturmedia, så det är på tiden att Konstperspektiv tar upp det.

De tar i novembernumret även upp Fiber Futures, en internationellt vandrande utställning som premiärvisades i Japan 2011 och nu visas på Textilmuseeti Borås (fram till den 5 april). Det är Japanerna som är ledande inom fiberkonstens vidareutveckling idag, och de står för den största förnyelsen av mediets äldre traditioner. Det finns många vägar till utveckling, och i den här sortens konst är det just nu experimentlustan som styr, den och en kärlek till materialet.

Vidare tar konstvetaren, skribenten och föreläsaren Inger Gustafsson Seife upp mer djupgående aspekter av textilkonsten då hon ställer frågan: Vad är textil?

Tidskrifter: Hjärnstorm nr 120-121, Mens

Den läckande kroppen – inte bara en kvinnlig angelägenhet

Hjärnstorm 120-121Hjärnstorm nr 120-121, Mens
Gästredaktör Macarena Dusant

Uppvuxen i en kultur där allt (i stort sett) jag lärt mig kommer ur en manlig blick. Strindberg, Hesse, Rushdie, och Jocke Berg icke att förglömma, bevisen är många på att jag under uppbyggnaden av mitt kulturella, och i viss mån faktiskt själsliga, kapital skett via männens hjärnor och känsloliv, inte bara via kanon utan även- det måste erkännas- mina egna litterära preferenser.

Det är nästan lite kusligt att tänka på att jag upplevt fler skildringar, tusen gånger fler, av den olyckliga kärleken till kvinnan som begrepp (detta odödliga tema i den manliga litteraturen) än av just detta som Tina Carlsson förmedlar: kvinnans kropp upplevd inifrån.

Var tjugoåttonde dag. Svällande slemhinnor. Fyra dagars blödning. En dag uppehåll. Två dagars ytterligare blödning. Svarthet. Nej, hon sörjde inga ofödda barn. Barnen är redan födda. Hon sörjer att världen är så skitig. Hon sörjer och tvivlar på sin egen kompetens att vara människa. Avvaktar. ”

I somras år fick skribenten Macarena Dusant plötsligt nog, lyfte på luren och ringde upp Hjärnstorm. Varför gjorde de inte ett nummer om mens? Och jo det var ju en bra idé tyckte Hjärnstorm och Macarena blev gästredaktör för nummer 120-121, MENS. Man kan tycka att det är ett lite hypat ämne just nu, men då är det förmodligen det av en anledning. Och Macarena Dusant har i sitt val av skribenter skapat en bred bild av frågan, från den personliga upplevelsen till det större samhällsperspektivet, från en existentialistisk till en rent andlig aspekt. Komplexiteten är slående.

Tidskrifter; TYR Vol 4

Frisk energi och högerradikalism

tyr 4Buckley, Joshua & Moynihan, Michael (Red)
TYR Vol 4
Ultra Publishing

Ett grundläggande problem för intellektuella reaktionärer är att deras motstånd mot utvecklingen lätt reduceras till reaktivt gnäll. Besök på sidor som Avpixlat, Fria Tider och Flashback kan tjänstgöra som varnande exempel. Detta ligger förstås i begreppets natur: där radikalen vill framåt och agerar, vill reaktionären bakåt och tvingas reagera. Därmed hamnar reaktionären lätt i en position där denne hela tiden tvingas försvara det samhälle denne nyss var emot: liberala principer gentemot kulturradikal relativism, hädelsen gentemot kränkta muslimer, välfärdssamhället gentemot nyliberala privatiseringar och så vidare.

Detta gör att det reaktionära lätt blir en magsur hållning snarare än en sammanhållen ideologi med konsekventa mål att sträva efter, och innehållet blir därefter: visst kan den ständiga klagan på allt och alla vara upphov till en och annan syrlig lustighet, men intellektuellt blir det hela lätt sterilt – ett reaktivt gnäll, som sagt, med ”tillbaka” som ett inte särskilt upphetsande mål, som därtill sällan är genomförbart. Tidens pil leder som bekant framåt.

På ett område är dock den reaktionära hållningen, i sin allra vidaste bemärkelse, en oundgänglig tillgång för en kultur stadd i ständig utveckling: den historiska tillbakablicken. Förstå mig rätt: naturligtvis kan en god historiker gärna vara socialist eller liberal. Men någonstans bland sina dagspolitiska fördomar bör denne ändå bibehålla det i grund och botten reaktionära intresset och respekten för det förgångna.

Tidkrifter: Själens Träskmarker #119, Kulturtidskriften Hjärnstorm

Det är ingen idé att hänga läpp

Gunnar Lundkvist, Hjärnstorm nr.119Själens Träskmarker #119, Kulturtidskriften Hjärnstorm
Medverkande: Maria Larsson, Bo Bjelvehammar, Margareta Klingberg, Monica Melin, Louise Hultén, Anna Qvist, Staffan Kling, Edvard Derkert, Björn Larsson, Gunnar Lundkvist, Åke Holmqvist, Kathrin Diestel, Ett rum med utsikt, Bengt Jahnsson-Wennberg

Hjärnstorm, kulturtidskriften där ord och bild faktiskt blandas, har i sitt senaste nummer #119, siktat in sig på temat Träskmarker. Själens sådana alltså, i ett par kortare inlägg och essäer grottar författare och konstnärer ned sig lite i mörker och misär. Det är riktigt upplyftande.

Det är en spretig blandning texter och bilder, och vissa tar sig an begreppet på ett sätt som känns nödvändigt. För någon eller några i alla fall, som ett riktigt konstverk: smalt men fokuserat på en viss, kanske lite extra skör, målgrupp.

Edvard Derkert citerar i sin essä Att övervintra i dy Michel Tournier: ”Varje människa behöver sina likar för att uppskatta yttervärlden i sin helhet”. Och ger oss en rad exempel på varför det är av värde att vältra sig i smuts. ”För att spela blues måste man ha smuts i själen, sa en full jazzviolinist till mig på väg till toaletten som han dessvärre spydde ner innan jag själv hann dit” säger Derkert, hur mycket igenkänning krävs det för att till fullo uppskatta en sådan mening? Galghumor är en slags passiv aggression, lite kantigt och repellerande sådär, och i Derkerts text cirkulerar snarare en värme. En öppenhet och kärlek inför människans fel och brister.

Dekadent är ensamt, tillslut, och som en varg som ylar mot månen vänder sig Derkerts text till de som förstår vad det innebär att bada i gyttja. Det händer att det är det enda som finns kvar att ty sig till.

Lika generöst blir det i Bo Bjelvehammars poetiska text Liv, jag förstår inte. Bjelvehammar levererar ord som håller stormarna i schack, ger oss något att hålla fast vid just genom att vara vackra. Är estetik det enda som tillslut kan hjälpa oss strandsatta? Med ord som

Tidskriften Subaltern, nr 3-4 2013, Mytens ljus

Kaos råder #

Mytens ljus Tidskriften Subaltern, nr 3-4 2013, Mytens ljus
Medverkade skribenter: Mårten Björk, Carl Boutard, Rolf Jonsson, Karl Kerényi, Ann-Marie Ljungberg, Beatrice Marovich, Karl Johan Nilsson, Camille Paglia, Jayne Svenungsson, Johan Tralau, Erich Unger
h:ström, text och kultur

I Platons berättelse om världens skapelse, Timaios, figurerar Demiurgen som den som bringar ordning i oordningen. Det är typiskt för antiken och det västerländska tänkandet att rangordnade motsättningar såsom man-kvinna, kultur-natur och ordning-kaos bestämmer tillvaron. Här hemma – omkring 2500 år senare – är semestern slut och ur kaos ska ordning åter bringas. Polerna är alltjämt beroende av varandra. Att vår tid producerar sina egna myter har Subaltern nr 3-4 2013 alldeles rätt i. Liksom att vi också förhåller oss till de forna. ”Apollon och Dionysos må vara mytologiska gestalter – likväl är apolloniska och dionysiska principer tillämpbara inom såväl samlivet som samhällsbyggandet” skriver redaktionen i baksidestexten.

Numrets tema är Mytens ljus och det handlar om mytens mångfacetterade roll. Med vår tids mått på vad som är verklighet kan myten verka mycket avlägsen. Alltfler romanläsare gör en entydig distinktion mellan myt och verklighet, i alla fall om man ska tro författaren Olga Tokarzcuk. I sin senaste bok Björnens ögonblick beskriver hon hur tröttsamt det är att ständigt få frågan: hur mycket i din bok har hänt i verkligheten? I filosofen Erich Ungers essä ”Myt och verklighet” som är en av de första texterna i detta nummer av Subaltern synas spörsmålet under lupp. Här har Tokarzcuk någon att hålla i handen. Unger skriver:

Tidskriften Plir/Terävä, salainen kaste, nr 1

 Vi är intoleranta mot de intoleranta

Tidskriften Plir - en protest mot främlingsfientlighetTidskriften Plir/Terävä, salainen kaste, nr 1
Ansvariga utgivare/redaktörer: Malin Kivelä och Stella Parland
Layout: Ida-Maria Wikström

På kaféet där jag satt mig för att läsa är man vänlig att låna mig en kniv. Jag talar försiktigt om vad jag ska ha den till: första numret av Tidskriften Plir är osprättat. En särskild känsla infinner sig när man för en kniv mellan papperna i en skrift och sidorna faller isär. Man känner sig unik – jag är den första att tränga in här – och samtidigt vankelmodig inför det brutala i uppsprättandet. Jag vet inte om det ligger en idé till grund för detta, eller om sidorna sitter ihop av en anledning som bara är praktisk. Hur som helst försätts jag i en omedelbar medvetenhet om det dubbeltydiga i min handling. Att sprätta papperets veck är att spränga gränser, men också att dela upp sidorna i ensamheter. Och på något vis tycks mig det hela korrespondera med temat för den nystartade svenskfinska tidskriften: främlingsfientlighet.

Tidskrifter: Nya Argus nr. 8 2014

Ett dussin klassiker lästa med Argusögon

en finlandssvensk samhälls- och kulturtidskrift med anor från början av 1900-taletkulturtidskriften Nya Argus nr. 8 2014

Cervantes roman om Quijote, riddaren av den sorgliga skepnaden, är på nästan tusen sidor i Jens Nordenhöks försvenskning. I barnbiblioteket Saga där jag först läste den är den på hundrafemtio, och i serietidningen Illustrerade Klassiker som var en snabb genväg att på nolltid ta reda på vad världslitteraturens storverk handlar om var den visst på knappa femtio tecknade sidor. Men den kan kortas ännu mer, till 140 tecken inklusive mellanslag, så här:

”En knäppis drar ut på vift med sin bonnkompis; inga ligg; en massa stryk; de rumsterar rejält och då killen klarnar dör han… men lever än.”

Det är karikatyrtecknaren Forges kortversion av detta väldiga epos, i den spanska tidningen El Pais, med en rolig teckning på en glasögonförsedd Miguel de Cervantes twittrande vid datorn. Det senaste numret av den finlandssvenska kulturtidskriften Nya Argus (nr. 8) har den teckningen på framsidan, och annat spanskt på baksidan: Federico Garcia Lorcas Liten wienervals, i Agneta Aras tolkning. Däremellan ryms i detta innehållsrika tidskriftsnummer vars tema är Favoriter ur världslitteraturen essäer om ett drygt dussin klassiker, också om Don Quijote, nyläst av Macu de la Cruz, journalist och universitetslärare i Madrid. Man inleder med att citera Inge Jonssons tänkvärda definition på vad en klassiker är:

”Alla verk, oavsett genre, som äger sådan mognad och livskraft att de kunnat motstå glömskans och nyhetsbegärets samlade attacker och har utsikten att göra så även i framtiden.”

Ur arkivet

view_module reorder

Chavs – Storbritanniens ”white trash”

Skämtfiguren Vicky Pollard i tv-serien Little Britain och ungdomsgänget som terroriserar det trevliga medelklassparet i skräckfilmen Eden Lake. Två ytterligheter som tillsammans utgör bilden av chavs – den brittiska motsvarigheten ...

Av: Charlotte Wiberg | Essäer | 04 februari, 2012

Lars Gustavsson Foto CC BY-SA 3.0

Om Lars Gustafsson och översättningarna

När Strindbergs genombrottsroman ”Röda rummet” gavs ut som seriemagasin för en hel del år sedan kom jag med en hovsam invändning i Svenska Dagbladet. Den erbjöds till skolor i klassuppsättning ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 04 april, 2016

Special: Pride

    Foto: Sofie Nikolajsen Bergh.  Special: Pride   Essäer - Religion Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det ...

Av: Agneta Tröjer & Sarah Degerhammar & Mårten Björk & Simon Sorgenfrei | Reportage om politik & samhälle | 03 augusti, 2007

”The Lovers” (2001) North Tyneside UK. av Sneha Solank

Svartsjuka, otrohet och brustna hjärtan i konsten

De står nära varandra, sammankopplade som en enhet, omgivna av ett rött varmt sken. Mellan de två älskande växlas romantiska strofer av poesi. Men kärleken är bedräglig, ett virus smittar ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 juni, 2015

Gammalt tänk får hjulen att snurra igen

I den ljumma dagen ser jag henne ligga i Vikens vatten. Röd och svart till färgen, doftandes av tjära. Hon är smäcker och stolt med sin skorsten, skovelhjul och galjonsfigur ...

Av: Helena Svensson | Allmänna reportage | 06 november, 2010

Dikter av Christer B Johansson

Tidens tand har tuggat kol i miljarder år för att kunna spotta ut en diamant smaragd. Musslan jobbar med sand i hundra år för att skapa en pärla. Ergo: Musslan ...

Av: Christer B Johansson | Utopiska geografier | 16 Maj, 2011

Werner Aspenströms fingervisningar

”Fingervisningar” är ett nyss utgivet postumt urval ur de anteckningshäften som Werner Aspenström förde under sina sista åtta år (han dog 1997, nära åttioårig). Titeln förklaras i en aforism i ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 14 Maj, 2013

Åskådandets ros

Om vi verkligen tänkte oss döden som utplåning, som tillståndet efter utplåningen, då vore de döda inte möjliga att tilltala. Ett intet bör rimligtvis inte skilja sig från ett annat ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 22 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.