Adolf Hitler. Foto: Wikipedia

Hitlers maktdrömmar

Bo I Cavefors om Adolf Hitler som försökte skapa ett kontinentalt maktcentrum mot bolsjevismen och Storbritannien.

Av: Bo I Cavefors | 25 februari, 2015
Essäer om politiken

Sosialetikk. Del I

Innledning Sosialetikk er ikke det samme som sosialpolitikk. Det trenger å bli forklart. Resonnementet mitt er slik. Mens all sosialpolitikk er bundet opp til politiske styresett der ulike sosiale tiltak er ...

Av: Thor Olav Olsen | 07 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Bland topparna i årets skivutgivning - i bokstavsordning

Artister: AnglesTitel: Epileptical WestSkivmärke/Distribution: Clean Feed/ www.cleanfeed-records.comArtister: The Bulgarian Voices Angelite with Huun-Huur-Tu & The Moscow Art TrioTitel: LegendSkivmärke/Distribution: Jaro/BAMArtist: Daniel HerskedalTitel: City StoriesSkivmärke/Distribution: Norcd/MusikkoperatöreneArtister: Femton olika artister och grupper ...

Av: Leif Carlsson | 23 december, 2010
Kulturreportage

Ulysses

En ny reflektion från Melker Garay, den här gången om James Joyces Ulysses.

Av: Melker Garay | 30 juli, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Vad vill egentligen kvinnan? - om sökandet efter en "äkta man"



altDet finns kvinnor som vill bli älskade på hedniskt vis. Förmodligen har de det lättare idag än på Hjalmar Söderbergs tid, men ibland undrar jag. När alla andra sexualiteter har tagit det stolta klivet ut ur garderoben, måste den sexuella kvinnan fortfarande straffas för sitt begär eller envisas med att kalla begäret vid andra namn,  äkta kärlek till exempel. Den romantiska slöjan över den kvinnliga lusten både legitimerar och förnekar dess existens. Den pornografiska blicken förnedrar henne och hennes egen blick tycks kastrerad eller lånad.

En man kan alltid fly in i den pornografiska utopin, där hans begär accepteras och den objektifierade kvinnan är hans, finns till Bara för dig, som titeln på Magnus Ulléns fantastiska studie om pornografi, konsumtion och berättande lyder. Problemet är dubbelt svårt för kvinnor, menar Ullén, det pornografiska språket anses förtryckande och den feministiska visionen om ett annat slags begär, ursprungligt rent och äkta, gör det svårt att hitta en motsvarande sexuell utopisk berättelse för kvinnan, liknande den pornografin kan erbjuda mannen.

Kvinnors lust och begär har inget språk. Antingen får kvinnan låna den falliska blicken och njuta av att vara begärd snarare än att begära. I feministiska ögon blir det ett falskt jag eller en offerroll (ni vet alla dessa stackars unga tjejer som lägger ut nakenbilder på sig själva på nätet!) Eller så är begäret synligt och ohämmat, men då får det istället dras med en sjukdomsdiagnos - incesttrauma, hysteri, ätstörning... Det kvinnliga begäret, förväntas vara något annat, något icke-objektifierande och heligt. Följden blir - förnekat. Bristen på en sådan utopisk fantasi gör kanske kvinnan större skada än den falliska begärande blicken (valet mellan att vara tom och att vara begärd ter sig plötsligt närmast självklart). Men jag är ambivalent, för samtidigt är det kanhända bara en ny sorts berättelse som kan skapa ett nytt slags begär. För både man och kvinna.

Jag tar steget bort från pornografin till den erotiska litteraturen. Jag är på jakt efter det kvinnliga begäret, söker efter den kvinnliga lustens narrativa lösning. Vad vill kvinnan egentligen? som Freud skulle ha sagt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nyligen utkom två stycken romaner med den kvinnliga erotiken som huvudtema. Det feministiska förlaget Rosenlarvs nyutgåva av Anne Charlotte Lefflers Kvinnlighet och erotik (ursprungligen från 1890) och på Weyler förlag Landskap med djur av Cameron S. Redfern, pseudonym för den kända barn- och ungdomsboksförfattaren Sonya Hartnett, som inte ville att den här romanen skulle hamna bredvid ungdomsböckerna på biblioteket. Det här är inte en ungdomsroman nämligen. Det är en kärlekshistoria för vuxna läsare. 

Landskap med djur inleds på ett okonventionellt sätt med att hon begär honom, och rentav ger uttryck för det på ett förbluffande direkt sätt: "Du vet väl om att jag vill knulla dig tills du skriker? " Hon ångrar sitt ordval nästan genast, "hon skulle föredra att aldrig känna åtrå framför att åtrå utan originalitet". Han är gift, kan inte, trots att hon lovar att lämna tillbaka honom helskinnad, "inga band". Romanen inleds med repliker så nära det knapplösa knullet att jag häpnar, men i hans avvisande växer en berättelse fram som sträcker sig långt utöver det tillfälliga begäret, en erotisk kärlekshistoria där berättelsen alltid kommer att handla om honom: "Allt, alltsammans, honom-". Det är inte längre än historia som utforskar lusten, det är en historia om en kvinna som älskar utan gränser. Hon förklarar för honom:

alt"Jag kan inte älska vem som helst - det är knappt jag älskar någon alls. Jag älskar dig inte därför att jag inte har något bättre för mig. Jag älskar dig för att jag inte kan rå för det. Om du går din väg, älskar jag dig fortfarande. Om jag sa till dig att du skulle gå, skulle jag bara säga det därför att jag älskar dig." Hon "tror att hon kan leva i skuggan för denna mans skull. Om han älskar henne så som han säger att han gör så kan hon blomstra i skuggan. 'Det här kan räcka', säger hon. 'Att vara med dig ibland är bättre än att aldrig vara med dig.' "

Hon vill inte sätta honom i bur, vill inte kräva mer än han vill ge. Att hans kärlek till henne är fri och därmed sann gör att hon kan ge sig hän, trots att hon vet att hon förlorar. Medan han inte offrar något för deras passion, offrar hon slutligen allt. Det är inte ens ett val. Hon är knappast ansvarig. Om konventionen, plikten, ansvarskänslan hindrar honom från att bli hennes är det förlåtet, så länge kärleken är sann. Det stora sveket är lögnen. Den hedniska kärleken kräver inte band och äktenskap, men äkthet. Kvinnan söker en äkta man, men inte i den romantiska betydelse som vi är vana vid.

"Han frågar: 'Vad är det värsta jag skulle kunna göra mot dig?'

'Svika mig.' Hon svarar ögonblickligen. ' Säga att du älskar mig men uppföra dig som om du inte gjorde det.'

'Är det ett svek?'

'... Är inte det den värsta sortens svek?'"

Längtan efter en äkta man, efter den som älskar helt, om än bunden av vardag och familjeband, kommer till uttryck också i Lefflers Kvinnlighet och erotik. När huvudpersonen Alies ungdomsförälskelse, Rikard, friar till henne avböjer hon, för hon tvivlar på att hans kärlek är av den starka sorten som sätter allt annat åt sidan.

"Vilken annan flicka som helst, snart sagt, skulle passa honom bättre än jag. Andra är inte så tvivlande - de tar emot allt vad de får utan att granska det så noga - och så kan de utmärkt bra nöja sig med halvheter och kompromisser, men det kan inte jag - jag ville vara allt, absolut allt för min man - samma dag jag upptäckte att jag inte längre vore det --"

Den dagen vore döden bättre. Och när Alie under en längre vistelse i Italien inleder en förbindelse med markis Andrea Serra är det inte för att han lovar att göra henne till hustru, tvärtom avvisar hon varje antydan till äktenskap så länge som det innebär ett offer från hans sida i fråga om ekonomi och ställning. Hon vill inte vara en börda, inte belasta honom. Han lyckas övertyga henne om sin förmåga att älska, inte som mål för att vinna henne som Rikard önskade, utan som en känsla, öm och erotisk.

"Han hade tagit henne i sina armar och höll henne tätt intill sig, så att hon ej kunde se honom i ögonen. Hon lade därför huvudet något bakåt för att se på honom och sade: Jo, tvärtom -jag fordrar mycket- och vill också ge mycket - under vissa förutsättningar. Övertyga mig om att du älskar mig helt - och det finns intet, jag inte vill ge.

Intet? frågade han med sina läppar mot hennes och en stråle i ögat.

Men du hörde villkoret, upprepade hon och vred sig lös, rodnande."

altAlie, är beredd att offra allt - familj, rykte, framtidsutsikter - för den stora passionen, som kanske bara drabbar en en enda gång i livet. Offren ger henne ett slags spelrum att njuta, i den faktiska förnedringen av att istället för att bli Serras hustru ta plats som familjens tjänare, kan hennes begär blomstra. Hon uppnår den förstärkta känslan av liv som kommer av att man står vid avgrundens brant. Romanen var naturligtvis en skandal på sin tid (1890-tal), att ge sig till en man utan äktenskapslöfte, ja usch och fy, men samtidigt... det heter att författaren bröt mot konventionen, fast är det inte egentligen den gamla vanliga romantiska kärlekssagan? Hon förväntas offra allt eftersom det är fråga om den stora, äkta kärleken!

Kanske kan man också bryta mot konventionerna på ett konventionellt sätt. Skandal på riktig blir det väl först om kvinnan bara vill ha lite kul med vem som helst någorlunda attraktiv karl... eller?  Jag letar mig tillbaka till min ungdoms erotiska usprungskälla, Erica Jong Rädd att flyga, och tänker att i det knapplösa knullets bibel finns det väl ändå inga offer eller kärleksplågor, som bryter begärets utopi. Och se vad jag fann! Medan Isadora Wings demoniske, och gifte älskare Adrian Goodlove (!) låter bli att oroa sig för framtiden, och dessutom erkänner att han inte kan minnas Isadoras namn när han vaknar på morgonen, är det hon som måste göra deras förbindelse till att gälla allt eller inget och lida därefter:

"Felet med mig var att jag alltid ville vara värst. Jag skulle älska hetast, hungra hårdast och lida djupast. Det största offret, den största dåren... om jag fick skinnet rivet var det förbanne mig mitt eget fel eftersom jag alltid skulle vara värst /.../ Överträdelsen och straffet inpackade i samma näpna lilla paket." (s. 248) Nog är det talande ändå. Överträdelsen, uttrycket för det kvinnliga begäret, måste gå hand i hand med straffet för att det ens ska vara möjligt. Det tycks vara villkoret. "Vad höll jag egentligen på att bevisa? Att jag kunde stå ut med hur mycket som helst?"

John Fowles Den franske löjtnantens kvinna, ännu en erotisk roman om en älskande kvinna, ger samma bild av priset för begäret:

"Jag kunde inte gifta mig med denne man. Så jag gifte mig med skammen./.../

Det som har hållit mig vid liv är min skam, min vetskap om att jag verkligen inte är lik andra kvinnor. Jag kommer aldrig att få barn eller make eller njuta av den oskyldiga lycka som är dem förunnat. /.../ Ibland tycker jag nästan synd om dem. Jag tror att jag har en frihet som de inte kan fatta. Ingen förolämpning, inget klander biter på mig. Därför att jag har gjort mig omöjlig. Jag är ingenting, jag är knappt mänsklig länge. Jag är de franske löjtnantens hora."

Även Sarah (den franska löjtnantens kvinna)  avvisar äktenskapet, och trots att den unge adelsmannen Charles, som hon älskar, tycks ha förlorat allt för hennes skull måste deras förbindelse brytas. Det låter som att hon inte vill binda och ställa krav, men liksom i Kvinnlighet och erotik är det egentligen han som inte kan leva upp till kravet om det totala, varken Rikard eller Charles. När hans äkthet betvivlas, när han inte står beredd att erkänna hela henne, kan hon inte bli hans hustru och måste (närmast välja) att överges och förskjutas. Skammen är straffet för att ha gett sig hän, men hon bär den hellre, ja bär den faktiskt stolt!, än ett äktenskap med lögnen och kompromissen. Visst går det att läsa dessa romaner som att kvinnan straffas för sitt begär, att hennes sexualitet döms ut. Lyckligt slut vill jag inte ens påstå att Leffler ger. Men det som slutligen slår mig som minst lika avgörande är att mannen straffas också. Hans ovilja till offer lämnar honom i saknad, ständigt sökande och med ett halvt liv. I Den franske löjtnantens kvinna, i Kvinnlighet och erotik och till och med i Landskap med djur blir han aldrig mer fri från hennes bild. Allt han väljer efter att ha varit nära henne blir halvt. Hon binder honom genom en åtrå långt starkare och sannare än äktenskapsbanden.

"Mig får du älska på hedniskt vis!" Arvid Stjärnblom sviker Lydia Stille genom att fördöma henne. Han säger att han älskar, men handlar som att han inte gjorde det. Det största sveket av alla. Samhällets avvisande bär kvinnan gärna som pris för den hedniska, äkta kärleken, men hängivenheten är villkorad. Övertyga mig om att du älskar mig helt och fullt, och det finns intet jag inte skulle ge. Berättelsen om den kvinnliga självutplåningen måste kanske läsas som ett slags omvänt begär, förnedringen en dörr in till njutningen.  Ju mer lidande desto större möjlighet att bejaka begäret. Matematiken tycks enkel, och plötsligt blir de masochistiska skildringarna av den kvinnliga sexualiteten (i pornografin inte minst) inte bara mer förståeliga, utan närmast  följdriktiga. Överträdelsen och straffet inpackade i samma näpna lilla paket.

  Nina Frid
bibliotekarie och initiativtagare till www.bokcirklar.se - en mötesplats för läsare

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | Gästkrönikör | 22 februari, 2013

Djur inom poesin

Djur och poesi hör absolut ihop. Konstigt vore det ju annars. Vi är själva djur, djur är poetiska i många bemärkelser, djur står oss nära. Under litteraturhistoriens gång har dock ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 21 februari, 2012

En Londonresa

Jag inleder min sommarvecka i London med att åka dubbeldäckare… Inte den klassiska Routemastermodellen – EU-regler stoppade de där charmiga gamla modellerna där man via en öppen bakre perrong kunde ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 15 oktober, 2013

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 30 juli, 2016

Emmakrönika VIII - Musans fitta

Var växer man kanské fortast, får den inre växtvärken hårdast slagen om, inte i den hårda blodröda armén. Ej på krigsfronten med löpgravssjuka, eller på slutna fängelset, eller när får ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 07 december, 2008

Vad är samlarsjälen för något?

Vet jag naturligtvis inte, men en aning hemsökts i tanke på vad som fångar den. Förra året läste jag Fredrik Sjöbergs essäartade roman Flugfällan, av orsak att jag själv skrivit ...

Av: Stefan Hammarén | Essäer | 07 maj, 2011

Att lyssna är att observera sig själv

  Helmut Lachenmann var hedersgäst vid den internationella festivalen Stockholm New Music, i mitten av februari. Musikologen och musikern Stefan Thorsson föreslår här en fascinerande läsning av den tyske tonsättaren.Konstverket One ...

Av: Stefan Thorsson | Musikens porträtt | 04 september, 2010

Barbara Hashimotos installation Sea of Junk Mail (2008)

Från kärleksförklaringar till Viagra-reklam – brevet i konsten

Det går tydligen att göra konst av allt. Sedan internets intåg har konstnärer använt sig av dess olika möjligheter för att skapa konst. Till exempel den irriterande ström av skräpmejl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.