Magnus Göransson

Sensationen i känsla och upplevelse när idioten långsamt doppar sin armbåge i någon…

Idioten ombeds ställa fram fika till ett av avdelningens möten då ordinarie fikaframställare är upptagen på annat håll. Med en på papper utskriven lathund tar sig idioten an uppgiften och ...

Av: Magnus Göransson | 25 april, 2016
Gästkrönikör

Alexander Pope 2 dikter

Den brittiske poeten Alexander Pope (1688-1744) skrev essäer och satirer i versform, och översatte Homeros, eller snarare tolkade om Iliaden och Odysséen ganska grundligt. Han tillhörde Jonathan Swifts vänkrets, och de ...

Av: Alexander Pope | 15 juli, 2013
Utopiska geografier

Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | 30 november, 2009
Utopiska geografier

Den kosmiske Eros. Om Robert Duncan

Robert Duncan har länge varit en doldis i amerikansk litteratur. Det är först på senare år som hans verkliga betydelse börjat klarnat. Till det bidrar den postuma publiceringen 2011 av ...

Av: Bo Gustavsson | 31 augusti, 2014
Litteraturens porträtt

Världen är större än språket. För en postkolonial humanism



altHumanismen lever. Som i debatten om föreningen Humanisternas kampanj i somras, liksom i Nya Vågen i P1 i höstas (18/8). Alla ville vara humanist i sin betydelse av begreppet. Trots att det trendiga egentligen är att kasta humanismen överbord och utropa posthumanismen. Men kanske är det bara en ord- och språkstrid med liten relevans.

Eller stor. För att världen är större. Större och rikare än språket. Språket kan aldrig göra världen rättvisa, påpekade filosofen och författaren antifascisten Georges Bataille i Den fördömda delen från 1949 (på svenska Symposion 1991). Eller om det snarare var Georges mamma. I tusentals år hade språket ställt henne och hennes systrar i världen åt sidan och låtit utkikspunkten vara en konventionellt formad blekhyad man med gods och stamtavla. Det dröjde över 700 år (1947) innan världens förmodligen mest ansedda universitet, Cambridge, släppte in människor med kvinnligt kön.

När de stora antika filosoferna hade talat om människan som världens centrum menade de en icke kroppsarbetande fri medborgare. Etikens omfattning, rättvisans vidd, den atenska demokratins subjekt. De goda föresatserna att behandla andra i den egna gruppen väl. En privilegierad bror en annan privilegierad bror. När den franska revolutionen proklamerade sitt jämlikhetsideal i slutet av 1700-talet var kvinnor fortfarande lämnade utanför.

Inte bara kvinnor och arbetare kunde, som vi vet, uppfattas och stämplas som inte lika mycket människor. Andra kunde jämställas med varelser som utgjorde antites, "djur", och ges samma behandling som de drabbade djuren. Jan P. Coen, grundläggare av nederländsk kolonialism på plats i Indonesien: "Får inte en man i Europa göra vad han vill med sin boskap? Så bör han också kunna göra med sina män här, för överallt är dessa, med allt som tillhör dem, att betrakta som husbondens egendom, på samma sätt som oskäliga djur i Nederländerna." Och Henry C. Morris i sin bok History of Colonization (1900): "För att hemmanationen ska erhålla den korrekt förväntade avkastningen, måste infödingarna låta sig disciplineras. Om de vägrar, bör de antingen utrotas, eller minskas till det antal som gör det möjligt att kontrollera dem."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De humanistiska civilisationernas kolonisering och massdödande av människor gav humanismen en ihålig klang. Varför exempelvis Michel Foucault, Donna Haraway och Louis Althusser i sina vidräkningar långt senare blev posthumanister och kastade bort humanismen för bristen på praktik. Fast det inte var humanismens fel att den inte tillämpades. Att den befanns bristfällig i omfång och vartefter tvingades släppa in de uteslutna människokategorierna. Att den inte rådde på de materiella maktförhållandena och för många blev till den tomt skramlande tunnan.

Eftersom människan inte är världens centrum, men har gjort sig till världens centrum, måste humanismens ideal vara människofokuserat. Inte självupptaget utan självkritiskt, inte självförhärligande utan självreflekterande, inte gruppegoistiskt utan generöst. Humanism, påpekade filosofen Elisabeth de Fontenay i Le Silence des Bêtes (Fayard 1998), betyder inte bara Människa i fokus. Humanism betyder även det goda i fokus. Humanismens ideal om det individuella ansvaret blir även människans ansvar som dominerande species. I sin bok Zoographies (Columbia UP 2008) föreslår filosofen Matthew Calarco "ett slags agnostiskt hänsynstagande utan i förväg uppställda begränsningar eller barriärer."

Vilket innebär att människan kan hålla på sin särskildhet, sin värdighet. Men inte på gränsen för hänsyn. Snarare bör mänskligheten lära sig det historiska samband som sällan diskuteras: Såsom djuren behandlas så riskerar också människor att behandlas. Såsom djuren koloniserades och utrotades så koloniserades och massakrerades människor. Såsom djuren i produktionsordningen kan förvandlas till ting så kan även människor förvandlas till ting. FN:s rapporter Human Impact Report (2009) och Livestock's Long Shadow (2006) visar att animalieindustrin idag, med dess miljöförstöring, vattenåtgång, växthusgasutsläpp och krympande biotoper för djuren i frihet, är en uteslutning som leder till sämre försörjningsmöjligheter för världens fattiga människor. På sikt för oss alla.

Språket kan inte göra världen rättvisa och det manligt västerländska språket visade sig bara vara ett av många mänskliga språk. Att erkänna "språken" i den schabloniserade kategorin "djur" kostar litet. Tvärtom kan mänskligheten öka sina chanser om den, istället för att regelmässigt nyttja och döda andra djurarter, överväger relationen och dess konsekvenser. Kanhända är det till och med en förutsättning för överlevnad. En postkolonial humanism igenkänner valet.

Lisa Gålmark

 

Ur arkivet

view_module reorder

Det mörknar över vägen – i går Tyskland, i dag USA

”Det nyktra förnuftets makt sjunker ihop. Logikens löjliga polityr skrapas bort.” Det är drygt åttio år sedan detta skrevs, men det har fått förnyad aktualitet. Citatet hittar man en dryg ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 27 Maj, 2017

Benjamin 7

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 24 september, 2011

Upplysning! Ädla tankar och vulgär verklighet

I Det var den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) som i den till formatet oansenliga broschyren "Vad är upplysning?" år 1784 formulerade frågan: "Lever vi för närvarande i en upplyst tidsålder? ...

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 juli, 2009

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 juli, 2015

fängelse i Sachalin

Sachalin

Ön har inte helt gått under. De ungas tankar ännu levande. Den kritiska blicken ser in i systemets tragiska byggnad och hänsynslösa dimmor.

Av: Hans-Evert Renérius | Stefan Whilde | 10 Maj, 2017

Kapitel som visserligen icke är slutfört men har utlösning på slutet

I senare pannrysk reklam och television för kaviar, en gumma, så som ryska gummor i merparten och ofta ser ut på ryska landsbygden bortom bergsmassivet, förestod bärgningen av en turistbuss ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 22 oktober, 2012

Retoriken, musiken & åhöraren

Den 20 januari 1970 spelade en radiostation, hemmahörande i Los Angeles, det retoriskt becksvarta fredseposet What’sGoing On för allra första gången. Ungefär sju månader hade då passerat sedan Marvin Gaye ...

Av: Niklas Eriksson | Musikens porträtt | 20 september, 2011

Pentti Saarikoski på Tjörn

Hos den sene Pentti Saarikoski finns den politiska besvikelsen, faran att före detta kommunister en dag ingår i samma bisarra kuriosakabinett som nazister; han som ändå en tid i Island ...

Av: Gunnar Lundin | Litteraturens porträtt | 14 mars, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.