Tolv aforismer om lögnen

I. Illusionen att du kan klara dig med en lögn är falsk.  II. Inget annat väsen förökar sig med sådan snabbhet och effektivitet. Lögnen förökar sig exponentiellt.  III. Lögnen är maktens ivrigaste ...

Av: Oliver Parland | 21 augusti, 2011
Essäer

WASA

Segelfartygens storhetstid

Trots att jag inte kan ro, är jag mäkta stolt över alla sjömän i släkten. Samt väldigt begeistrad över fartyg i största allmänhet och undersköna segelfartyg i synnerhet. De tillhör ...

Av: Carsten Palmer Schale | 23 augusti, 2017
Kulturreportage

Vilken napp är din napp?

Om vi kunde se all den strålning som omgärdar oss, skulle vi märka att det dominerande inslaget i vår miljö stammar från mobiltelefoner. Inte nog med att man måste lyssna ...

Av: Carl Abrahamsson | 20 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Överväldigande magnifikt. Det flamländska måleriet på Nationalmuseum

"Oj!" sa min unge vän när vi steg in i den första salen och fick syn på Rubens stora målningar. "Lite för många puttis," tyckte en något äldre väninna. "Överdådigt ...

Av: Birgitta Milits | 18 Maj, 2010
Kulturreportage

Solidarisk matematik



illustration Hebriana AlainentaloÅldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år sedan genom Anna Bäséns bok Vem ska ta hand om mamma (2003), nyligen genom Uppdrag gransknings (SVT) serie i två delar om svensk åldringsvård.

I förannonseringen hettas frågan upp med hjälp av den välkända djurparadoxen:

De gamla behandlas som djur.

Djur - och fångar - har det bättre än de gamla.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kanhända stämmer påståendena? I så fall - vilket av dem? Antingen är behandlingen av gamla sämre än den djuren - och landets fångar - får utstå. Eller så behandlas gamla lika illa som djur och fångar behandlas. Något eller någon kan inte behandlas lika illa och samtidigt ha det bättre.

Tankefiguren, ehuru välmenande, bryr sig litet om vilket. Djurens egendomsstatus och ålderdomslösa öde som slaktprodukt respektive fångars totala status av ofrihet blir av ringa betydelse. De grundläggande reella förhållandena blir irrelevanta. Djuren och fångarna blir castade tingestar, protagonister i en konstruerad konflikt, användbara hävstänger i en förmodat oskyldig logik.

Den uråldriga och underhållande men sällan genomskådade logik som ger tillfälligt stöd åt en behövande grupp - men inte alla. Gamlas oupphörligt utsatta situation ska hävas på bekostnad av andra utlämnade grupper.

Jämförelsen skämmer båda sidor i en konstruerad kamp om resurser. Jämförelsen skymmer samtidigt var och till vems nytta motsatsförhållandet har konstruerats. Det som skyms, det som gjorts osynligt, har två dimensioner: Den första dimensionen är den nämnda verkliga situationen för djur och fångar. Den andra dimensionen är de statliga miljarder (bidrag, krediter, skattelättnader, subventioner) som kunde ha riktats till åldringsvården och kriminalvården men istället går till att upprätthålla industrier som föder upp och spärrar in djur för produktion av mindre behövliga matvaror.

Taktiken där utsatta grupper med i realiteten förenade intressen ställs mot varandra stödjer en grupp men utgår från en annan. Roms härskare visste hur man gjorde, Machiavelli beskrev hur det skulle göras. Den fascistiska matematiken styckar upp och bluddrar blicken och varseblivningen. Låtsas nollsummespel där detta inte finns, kastar in underordnade grupper på arenan mot varandra, mörklägger verkliga intressen och behov.

illustration Hebriana AlainentaloMörklägger de stora resurserna och det stora kapitalet, liksom naturens överflöd givet att den ombesörjs.

I styckmästarkulturen råder brist. I denna kultur är konkurrens oundvikligt. Pengaresurserna är knappa och naturen helt och hållet en tingest att bruka och missbruka. I avhandlingen Att uttrycka det undanträngda (2009) tolkar estetikfilosofen Camilla Flodin Theodor Adorno: "Hur kommer det sig att vi ser det som naturgivet att någon eller något alltid måste offras för att upplysningens framsteg ska kunna säkras?"

Vad är kulturval, vad är naturlag? Att ideligen pröva skillnaden borde vara ett gott samhälles skyldighet: hur kan framsteg säkras utan bakstöt, utan missräknade, utan marginalisering? Vad hindrar att varje utsatt grupp omhuldas, inte på varandras, utan på de icke utsattas bekostnad? Vad är i själva verket ett samhälles mest fundamentala uppgift?

Framåtskridande lagar utgår från en solidarisk matematik, ett räknesätt som avtäcker tankefiguren, illusionen om brist, de besuttnas kassor. Och vips, finner att en naturbestämd motsättning underprivilegierade kategorier emellan knappast existerar; att kulturen sedan länge placerar naturens förädlade resultat i redan överfyllda fickor.

Tänk den stund de laguppställda samlar sig. Äldre, fångar, djur i fångenskap med flera. Tar bruk av den samfällda rätten till värdigt liv. Riktar sina besvär och krav, inte nedåt utan uppåt, mot söndrande journalistik och konventionella budgetplaner.

Lisa Gålmark

 

Ur arkivet

view_module reorder

Våra jultraditioners ursprung

 Förståndet stöter överallt på gränser och endast för hjärtat står allt mellan himmel och jord obegränsat till förfogande!Karl Heinrich Waggerl: Alles wahre ist einfach (allt som är sant är enkelt) ...

Av: Nina Michael | Kulturreportage | 24 december, 2013

Mörkret i den digitala världen

Handen på hjärtat har du någonsin Googlat på dig själv? Naturligtvis har du inte det, men du kan vara förvissad om att ”någon annan” har gjort det. ”Allt” finns noterat, förvärvsarbete, föreningsverksamhet ...

Av: Kerstin Bernhardtz | Essäer om litteratur & böcker | 23 mars, 2012

Vägar till världen

I tonåren cyklade jag runt Sverige och läste varje gång Nils Holgersson. I min fil.kand.-uppsats skrev jag därför om ”Landskapsskildringen i Nils Holgersson” och disputerade 1958 på Landskap och natur ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 12 december, 2014

En annorlunda syn på julfirandet

Det är hos alawiterna i dagens krigshärjade Syrien som julen (kallad kouzalli ) - försoningens högtid - är allt utom just detta. Ett historiskt perspektiv kan delvis förklara händelsernas förlopp. En ...

Av: Ingmar Karlsson | Essäer om religionen | 24 december, 2011

Ett kärt återseende efter en lång odyssé?

Jag har landat. Medan jag nu i maj 2010 sitter nere vid havet och blickar ut mot piren kommer jag att tänka på mitt allra första möte med människorna här ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 02 juni, 2010

Översättarduell vid Themsen

Bakgrunden är imponerande. Londons Öga – pariserhjulet utformat som ett cykelhjul med ekrar genom vilka parlamentet syns samtidigt som navet snurrar och långsamt låter de stora gondolerna ”snudda vid” Big ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 30 Maj, 2013

Vladimir Oravsky Foto Kerstin Sandström

Jag, en miljöbulimiker

Jag jobbade på en stor statlig institution som under en alldaglig arbetsonsdag, plötsligt drabbades av uppjagat miljömedvetande. Då skulle de som tog en cykel till jobbet få en klotformad, i ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2016

Eurostar! Och en ny värld öppnar sig...

I dessa vulkanutbrotts tider tackar jag Eurostar, denna fantastiska konstruktion invigd den 17de november 1994 under den engelska kanalen som förenar kontinenten med Storbritannien. Då jag reste över från Paris ...

Av: Anne Edelstam | Resereportage | 02 Maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.