Vikten av vänlighet i Auschwitz

I. Låt barnen komma till mig Wolf meddelar genom barriären av skrik att ungens huvud är synligt. Jag öppnar åter ögonen och försöker fokusera. Min kropp må vara i Block 10 ...

Av: Jonas Wessel | 11 Maj, 2013
Kulturreportage

Robin Valtiala

En diktsvit av Robin Valtiala

Robin Valtiala (f. 1967) är en finlandssvensk författare som bor i Helsingfors. Han skriver både dikter och prosa. De två första böckerna han gav ut var Bakfönster (Boklaget, 1991) och ...

Av: Robin Valtiala | 27 augusti, 2017
Utopiska geografier

Agape og Eros

Liv, fortelling og melodrama Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og ...

Av: Thor Olav Olsen | 27 oktober, 2014
Agora - filosofiska essäer

Hegels dubbelansikte

Ingen filosof, med det möjliga undantaget av Wittgenstein, är så svår att närma sig som Hegel. Det har inte bara att göra med att hans idéer är både orginella och ...

Av: Anton Stigermark | 21 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Könsspecifika erfarenheter och transpersonen i akademin



ImageJag är uppfostrad och utbildad humanist - uppfostrad av två akademiker, en man och en kvinna, och utbildad inom humanvetenskaperna vid tre stora svenska universitet. Som humanist förväntas jag framhålla vikten av respekten för alla individers rättigheter. Inom humanvetenskaperna står människan i centrum.
Ingen verklig humanist nöjer sig emellertid med ett sådant tomt påstående. I stället frågar den sig vem den i centrum placerade människan är? Svaret löd länge att människan var en man. Men i dag genererar ett sådant svar respass från den akademiska världen. Universitetet och humanvetenskaperna har två kön - punkt slut. Sociologen Fredrik Bondestam definierar - i Könsmedveten pedagogik för universitets- och högskolelärare (2005), vilken var den bok som introducerade den könsmedvetna pedagogiken i akademin och som idag är ett standardverk vid universitetsutbildningar i pedagogik - kön som "en beteckning på de erfarenheter, föreställningar och förväntningar som är knutna till det att vara kvinna eller man".

Att det numera finns en vedertagen plats för en könsmedveten pedagogik på svenska universitet är konsekvensen av de senaste decenniernas ökade medvetenhet om ojämställdhet och oförrätter gentemot det ena könet - kvinnan. Svenska studier om kön har länge visat att män har oskäliga privilegier vid undervisningssituationer och en enkel metod att råda bot på en sådan orätt synes vara en könsmedveten pedagogik - en pedagogik som beaktar relevansen av kunskapen om kön, det vill säga man och kvinna.

Att historien om människan, den västerländska vetenskapen och könet numera förväntas vara historien om såväl män som kvinnor är inte en särskilt omtvistad eller ens intressant fråga. Åtminstone inte i teorin. Praktiken är i vanlig ordning mer flegmatisk - de flesta vet vad de förväntas tänka och säga medan praktiska åtgärder, själva offentliggörandet av insikten, tar längre tid. Av det skälet är det bra att exempelvis Uppsala universitet har riktlinjer gällande studenternas arbetssituation som beskriver att förhållandet mellan "studenter, lärare och övriga anställda skall präglas av ömsesidig respekt. Ingen får utsättas för diskriminering eller trakasserier på grund av exempelvis kön [...]".

Att man i riktlinjer om studenters arbetsvillkor sammankopplar ömsesidig respekt med frånvaron av diskriminering och trakasserier på grund av kön är logiskt. Likaså förefaller det möjligt att en könsmedveten pedagogik kan förebygga förekomsten av diskriminering och trakasserier. Inte oväntat antyder en sociolog som Bondestam att en könsmedveten pedagogik till och med har en subversiv anstrykning, nämligen i strävan efter att "förändra maktrelationer mellan män och kvinnor".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den människa som dagens humanvetenskaper sätter i centrum är alltså inte en man allenast, utan en man och en kvinna. Och den könsmedvetna pedagogik som kommit att inta en central plats i den akademiska undervisningen kan uppmärksamma och medvetandegöra eventuella orättvisor mellan könen. Men en pedagogik som har som syfte att reformera framträdande maktstrukturer och kategorier måste också vara vaksam på sitt eget metodologiska förfaringssätt. Den queerteori som gjort intåg i akademin under de senaste åren kastar ett nödvändigt ljus på den könsmedvetna pedagogikens akilleshäl när den ställer frågan: På vilket sätt förändrar den könsmedvetna pedagogiken förhållandet för den student som varken upplever sig vara man eller kvinna? Är könskategorierna man och kvinna, som den könsmedvetna pedagogiken tillämpar, till gagn i kampen mot diskriminering och trakasserier i allmänhet eller påverkar det bemötandet av exempelvis transpersoner negativt?

ImageTranspersonen i klassrummet

Transpersonen är en del av det paraplybegrepp som kommit att kallas HBT-rörelsen, det vill säga ett samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella och transpersoner (exempelvis transvestiter, transgenders, intergenders, bigenders, nongenders, dragkings/dragqueens, transsexuella och intersexuella). Transpersonen ställer traditionella könsidentiteter, som man och kvinna, inför nya utmaningar - utmaningar som inte sällan bemöts med krampaktig tystnad, halvkvävda skratt, och genom konserverandet av de två traditionella könsidentiteterna. Den könsidentitet som definieras av individerna själva är givetvis bekymmersam och i någon mening subversiv. Utmärkande biologiska egenskaper och ID-handlingar är måhända enkla, närmast primitiva, upplysningar om individens könsidentitet, men de är de säkraste intygen som utvecklats. Föreställ dig en situation där individen själv definierar sin könsidentitet - det är väl snarast en underdrift att hävda att den könsmedvetna pedagogiken skulle tvingas bredda det tvåkönade identitetsbegreppet vid en sådan situation.

På samma sätt som könsidentiteten kvinna uppmärksammas av den könsmedvetna pedagogiken delvis på grund av en föreliggande diskriminering, så förekommer det en omfattande diskriminering av transpersoner i och utanför de svenska universiteten. Transpersoner inkluderas exempelvis inte i vare sig hatbrottslagstiftningen eller hetslagstiftningen. Att svenska universitet skulle stå redo att (be)möta transpersoner bland studenter kan under sådana förhållanden låta orealistiskt. Ändå måste frågan väckas. Om syftet med den könsmedvetna pedagogiken är subversivt och ytterst faktiskt avser att förändra maktförhållanden mellan män och kvinnor, vilka är då konsekvenserna för alla de studenter som varken vill eller kan finna sig till rätta i den fasta könsidentitetsmatris som kategorierna man och kvinna föreskriver?   

Behovet av könsmatris

När Bondestam beskriver det eventuella motstånd som kan uppstå i samband med en könsmedveten pedagogik utgår han från att det finns vissa könsspecifika förväntningar på män och kvinnor. När det gäller kvinnliga lärare som arbetar med könsmedveten pedagogik, skriver Bondestam att det finns "förväntningar på kvinnliga lärare att som kvinnor träda in i underordnade positioner, samtidigt som de i egenskap av lärare ändå har en legitim auktoritet och professionalitet att luta sig mot". Å andra sidan kan en kvinna som utnyttjar förväntningarna på ett positivt sätt, enligt Bondestam, få en "pedagogisk fördel". En sådan fördel kan uppstå när kvinnor materialiserar "erfarenheter av att vara kvinna, akademiker, mamma, med mera". Förstår jag Bondestam rätt så innebär det att det finns en könsspecifik kvinnlig erfarenhet som bland annat kan bestå av att vara mamma. Om den här könsspecifika kvinnliga erfarenheten av att vara mamma materialiseras i undervisningssituationen, ja, då har läraren vänt nackdelen av att vara kvinna (dvs. risken att diskrimineras och utsättas för orätter) till en fördel.                  

Ett sådant här resonemang väcker givetvis frågan om lämpligheten av att tala om könsspecifika erfarenheter. Dessutom är det näraliggande att ifrågasätta tankeanknytningen som görs mellan kvinna och mamma. Att den könsspecifika erfarenheten inte är så homogen som man föreställer sig är ett problem som jag inte kan fördjupa mig i här. Däremot är det viktigt att komma ihåg att den könsspecifika erfarenheten alltid har konsekvenser för de minoriteter som inte upplever att de kan eller vill leva upp till den könsspecifika erfarenheten av att vara kvinna eller man. 

Den vedertagna könsidentiteten exkluderar i samma andetag som den inkluderar exempelvis den könsspecifika kvinnliga erfarenheten av att vara mamma. Om vi bortser från alla kvinnor som inte är mammor, som inte vill bli mammor, som inte kan bli mammor, eller de mammor som upplever att den könsspecifika erfarenheten av att vara mamma är uteslutande negativ, så återstår likväl två tydliga kön med specifika erfarenheter kopplade till erfarenheten av att vara man och kvinna. Ibland talas det om en heterosexuell matris, en könsmatris som aktivt heterosexualiserar kulturen. Matrisen kräver två tydliga könsidentiteter för att fungera framgångsrikt: man och kvinna. Transpersonen ryms inte i den här könsmatrisen och hålls stången med hjälp av den exkluderande princip som matrisen delvis bygger på. Könsmatrisen har ett till synes outtröttligt normativt spår. Jag tror det är därför exempelvis Bondestam tillåter sig att förena den positiva erfarenheten av att vara kvinna med erfarenheten av att vara mamma.         

Transpersonen följer inte gängse könsidentiteter. Härigenom störs den könsmatris som berättar om könsspecifika erfarenheter hos kvinnor och män. Den könsmedvetna pedagogiken tar hänsyn till två kön, varav det ena oavbrutet genom historien diskriminerats och utsatts för oförrätter. Det är givetvis bra att den könsmedvetna pedagogiken vrider ljuset mot en förorättad grupp vars många erfarenheter inte tillåtits påverka vetenskapens och studenters utveckling. Men det är olyckligt att den könsmedvetna pedagogiken alltjämt tillämpar en könsmatris som exkluderar studenter och studenters erfarenheter som inte passar in i den etablerade könsmatrisen. 

Image Den könsmedvetna pedagogiken

Fördelarna med den könsmedvetna pedagogiken kan förefalla uppenbara. Med hjälp av den könsmedvetna pedagogiken har den svenska akademikern tvingats komma till insikt om sin egen roll i de akademiska hierarkierna, genom att lära sig att exempelvis frågan om hur vi fördelar vår tid och koncentration, i samband med undervisningen, har enorma konsekvenser för huruvida universitetsvärlden reproducerar eller reformerar etablerade strukturer. Problemet är givetvis att det kan uppstå en alltför enkelriktad koncentration på kön som i värsta fall minskar vaksamheten för andra problem, exempelvis etnicitet och könsidentitetsfrågor som går bortom gängse könsmatris. Begreppet "intersektionalitet" tycks ha större legitimitet när det gäller att åstadkomma förändringar i diskrimineringsfrågor. Intersektionalitetsbegreppet berättar om en mångfald av samverkande maktsymmetrier på en gång. Förutom genus betonar begreppet frågor om sexuell preferens, klass, ålder, profession m.m. Med hjälp av intersektionalitetsbegreppet blir det uppenbart hur problematiskt det är att enbart ställa frågor om genus och kön i centrum för den akademiska pedagogiken.

Intersektionalitetsbegreppet är en skandinavisering av engelskans "intersectionality" som kommer av verbet "to intersect", det vill säga att genomskära eller korsa. Begreppet intersektionalitet har vunnit terräng på senare år i den feministiska debatten och etablerat sig i akademin i form kurser och föreläsningar. Begreppets fördel, i jämförelse med den traditionella könsmatrisen, är att det inte verkar utifrån en hämmande och konserverande ram. Begreppet använder istället precis den mångfald av maktsymmetrier som principerna som ligger till grund för orättvisorna tillämpar. Transpersonen ryms i intersektionalitetsbegreppet och exkluderas inte som i den traditionella könsmatrisen. Och med hjälp av intersektionalitetsbegreppet placeras frågan om diskriminering i centrum, men inte utifrån en given och problematisk könsmatris. Det gör att transpersonen kan inkluderas i den könsmedvetna pedagogiken, vilket jag tror är nödvändigt om man vill åstadkomma en permanent förändring.      

Karl Axelsson

Ur arkivet

view_module reorder

Hänt i skvättet 8

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 18 november, 2013

Teosofin, religionerna och den fria tanken

Religiös dogmatik och religionen som hjälp i livskriser. Var går gränsen? Anteckningar och associationer En vacker sommar på 90-talet satte jag mig på balkongen med fötterna bland petuniorna för att läsa Hemliga ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 12 februari, 2013

Tarja Salmi-Jacobson

Tarja Salmi-Jacobson. Tre dikter

Tarja Salmi-Jacobson, författare, skribent och fotograf skrev dikter när hon var i Dubai

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Utopiska geografier | 15 februari, 2016

Vårt egentliga ansiktsuttryck är fördolt

HETERONYMENS DRÖM Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att de inte glömmer mig. Som en Victor Eremita klär jag mig på ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 21 september, 2017

Från penselhår till pixelporr – en essä om pornografi i konsten

Hur många unga pojkar slet inte ut sin joystick på 80-talet i dunkla pojkrum framför en flimrande TV-skärm? Det var inte bara plattformsspel och shoot-em-up spel som visades på skärmarna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 10 -2013

Efter att ha varit bortrest i två veckor undrar jag efter hemkomsten vad som har hänt under min bortavaro. Som vanligt visar det sig att det har inte hänt något ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 mars, 2013

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism

I den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 09 januari, 2011

Lyra fångar relationen mellan författare och läsare

Man skulle givetvis kunna hålla sig för god för att använda slitna uttryck som ”många bollar i luften”. Men det tänker jag inte vara. När det gäller Lyra Ekström Lindbäck ...

Av: Jonas Lundgren | Litteraturens porträtt | 12 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.