Filmkrönika: Från ”Twilight” till ”The Host” – numera vill vi bli vän med…

I tidiga vampyrfilmer spetsas vampyrer på pålar av rättrådiga människor, eller bränns av solljuset, i sci-fi filmer klubbas utomjordingar ner, eller skjuts, eller förgås när de kommer i kontakt med ...

Av: Belinda Graham | 09 september, 2013
Gästkrönikör

Bruno K. Öijer: den svenska poesins Hermesgestalt

Ensam sittande i en halvtom bar på Sveavägen för många år sedan så händer följande: Dörren öppnas och in kommer en man klädd i sammetsröd manchesterkostym och en stor vid ...

Av: Göran af Gröning | 04 april, 2014
Litteraturens porträtt

Chagall. Le triomphe de la musique

Intensiv färgprakt i Paris

Under Allhelgonahelgen flödade solen över Paris och sensommarvärmen fick parisarna att ägna sig åt förlustelser i det fria av allehanda slag. Ett exempel på en sådan bestod i att kliva ...

Av: Eva-Karin Josefson | 17 november, 2015
Essäer om konst

OperaBögarna firar 10 år med galakonsert under Pride

  OperaBögarna firar 10 år med galakonsert under Pride Det började som ett forskningsprojekt och den 3 augusti firar OperaBögarna sitt tioårsjubileum med en stor galaföreställning på Folkoperan. Glitter and be gay ...

Av: Agneta Tröjer | 04 augusti, 2007
Musikens porträtt

Könsspecifika erfarenheter och transpersonen i akademin



ImageJag är uppfostrad och utbildad humanist - uppfostrad av två akademiker, en man och en kvinna, och utbildad inom humanvetenskaperna vid tre stora svenska universitet. Som humanist förväntas jag framhålla vikten av respekten för alla individers rättigheter. Inom humanvetenskaperna står människan i centrum.
Ingen verklig humanist nöjer sig emellertid med ett sådant tomt påstående. I stället frågar den sig vem den i centrum placerade människan är? Svaret löd länge att människan var en man. Men i dag genererar ett sådant svar respass från den akademiska världen. Universitetet och humanvetenskaperna har två kön - punkt slut. Sociologen Fredrik Bondestam definierar - i Könsmedveten pedagogik för universitets- och högskolelärare (2005), vilken var den bok som introducerade den könsmedvetna pedagogiken i akademin och som idag är ett standardverk vid universitetsutbildningar i pedagogik - kön som "en beteckning på de erfarenheter, föreställningar och förväntningar som är knutna till det att vara kvinna eller man".

Att det numera finns en vedertagen plats för en könsmedveten pedagogik på svenska universitet är konsekvensen av de senaste decenniernas ökade medvetenhet om ojämställdhet och oförrätter gentemot det ena könet - kvinnan. Svenska studier om kön har länge visat att män har oskäliga privilegier vid undervisningssituationer och en enkel metod att råda bot på en sådan orätt synes vara en könsmedveten pedagogik - en pedagogik som beaktar relevansen av kunskapen om kön, det vill säga man och kvinna.

Att historien om människan, den västerländska vetenskapen och könet numera förväntas vara historien om såväl män som kvinnor är inte en särskilt omtvistad eller ens intressant fråga. Åtminstone inte i teorin. Praktiken är i vanlig ordning mer flegmatisk - de flesta vet vad de förväntas tänka och säga medan praktiska åtgärder, själva offentliggörandet av insikten, tar längre tid. Av det skälet är det bra att exempelvis Uppsala universitet har riktlinjer gällande studenternas arbetssituation som beskriver att förhållandet mellan "studenter, lärare och övriga anställda skall präglas av ömsesidig respekt. Ingen får utsättas för diskriminering eller trakasserier på grund av exempelvis kön [...]".

Att man i riktlinjer om studenters arbetsvillkor sammankopplar ömsesidig respekt med frånvaron av diskriminering och trakasserier på grund av kön är logiskt. Likaså förefaller det möjligt att en könsmedveten pedagogik kan förebygga förekomsten av diskriminering och trakasserier. Inte oväntat antyder en sociolog som Bondestam att en könsmedveten pedagogik till och med har en subversiv anstrykning, nämligen i strävan efter att "förändra maktrelationer mellan män och kvinnor".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den människa som dagens humanvetenskaper sätter i centrum är alltså inte en man allenast, utan en man och en kvinna. Och den könsmedvetna pedagogik som kommit att inta en central plats i den akademiska undervisningen kan uppmärksamma och medvetandegöra eventuella orättvisor mellan könen. Men en pedagogik som har som syfte att reformera framträdande maktstrukturer och kategorier måste också vara vaksam på sitt eget metodologiska förfaringssätt. Den queerteori som gjort intåg i akademin under de senaste åren kastar ett nödvändigt ljus på den könsmedvetna pedagogikens akilleshäl när den ställer frågan: På vilket sätt förändrar den könsmedvetna pedagogiken förhållandet för den student som varken upplever sig vara man eller kvinna? Är könskategorierna man och kvinna, som den könsmedvetna pedagogiken tillämpar, till gagn i kampen mot diskriminering och trakasserier i allmänhet eller påverkar det bemötandet av exempelvis transpersoner negativt?

ImageTranspersonen i klassrummet

Transpersonen är en del av det paraplybegrepp som kommit att kallas HBT-rörelsen, det vill säga ett samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella och transpersoner (exempelvis transvestiter, transgenders, intergenders, bigenders, nongenders, dragkings/dragqueens, transsexuella och intersexuella). Transpersonen ställer traditionella könsidentiteter, som man och kvinna, inför nya utmaningar - utmaningar som inte sällan bemöts med krampaktig tystnad, halvkvävda skratt, och genom konserverandet av de två traditionella könsidentiteterna. Den könsidentitet som definieras av individerna själva är givetvis bekymmersam och i någon mening subversiv. Utmärkande biologiska egenskaper och ID-handlingar är måhända enkla, närmast primitiva, upplysningar om individens könsidentitet, men de är de säkraste intygen som utvecklats. Föreställ dig en situation där individen själv definierar sin könsidentitet - det är väl snarast en underdrift att hävda att den könsmedvetna pedagogiken skulle tvingas bredda det tvåkönade identitetsbegreppet vid en sådan situation.

På samma sätt som könsidentiteten kvinna uppmärksammas av den könsmedvetna pedagogiken delvis på grund av en föreliggande diskriminering, så förekommer det en omfattande diskriminering av transpersoner i och utanför de svenska universiteten. Transpersoner inkluderas exempelvis inte i vare sig hatbrottslagstiftningen eller hetslagstiftningen. Att svenska universitet skulle stå redo att (be)möta transpersoner bland studenter kan under sådana förhållanden låta orealistiskt. Ändå måste frågan väckas. Om syftet med den könsmedvetna pedagogiken är subversivt och ytterst faktiskt avser att förändra maktförhållanden mellan män och kvinnor, vilka är då konsekvenserna för alla de studenter som varken vill eller kan finna sig till rätta i den fasta könsidentitetsmatris som kategorierna man och kvinna föreskriver?   

Behovet av könsmatris

När Bondestam beskriver det eventuella motstånd som kan uppstå i samband med en könsmedveten pedagogik utgår han från att det finns vissa könsspecifika förväntningar på män och kvinnor. När det gäller kvinnliga lärare som arbetar med könsmedveten pedagogik, skriver Bondestam att det finns "förväntningar på kvinnliga lärare att som kvinnor träda in i underordnade positioner, samtidigt som de i egenskap av lärare ändå har en legitim auktoritet och professionalitet att luta sig mot". Å andra sidan kan en kvinna som utnyttjar förväntningarna på ett positivt sätt, enligt Bondestam, få en "pedagogisk fördel". En sådan fördel kan uppstå när kvinnor materialiserar "erfarenheter av att vara kvinna, akademiker, mamma, med mera". Förstår jag Bondestam rätt så innebär det att det finns en könsspecifik kvinnlig erfarenhet som bland annat kan bestå av att vara mamma. Om den här könsspecifika kvinnliga erfarenheten av att vara mamma materialiseras i undervisningssituationen, ja, då har läraren vänt nackdelen av att vara kvinna (dvs. risken att diskrimineras och utsättas för orätter) till en fördel.                  

Ett sådant här resonemang väcker givetvis frågan om lämpligheten av att tala om könsspecifika erfarenheter. Dessutom är det näraliggande att ifrågasätta tankeanknytningen som görs mellan kvinna och mamma. Att den könsspecifika erfarenheten inte är så homogen som man föreställer sig är ett problem som jag inte kan fördjupa mig i här. Däremot är det viktigt att komma ihåg att den könsspecifika erfarenheten alltid har konsekvenser för de minoriteter som inte upplever att de kan eller vill leva upp till den könsspecifika erfarenheten av att vara kvinna eller man. 

Den vedertagna könsidentiteten exkluderar i samma andetag som den inkluderar exempelvis den könsspecifika kvinnliga erfarenheten av att vara mamma. Om vi bortser från alla kvinnor som inte är mammor, som inte vill bli mammor, som inte kan bli mammor, eller de mammor som upplever att den könsspecifika erfarenheten av att vara mamma är uteslutande negativ, så återstår likväl två tydliga kön med specifika erfarenheter kopplade till erfarenheten av att vara man och kvinna. Ibland talas det om en heterosexuell matris, en könsmatris som aktivt heterosexualiserar kulturen. Matrisen kräver två tydliga könsidentiteter för att fungera framgångsrikt: man och kvinna. Transpersonen ryms inte i den här könsmatrisen och hålls stången med hjälp av den exkluderande princip som matrisen delvis bygger på. Könsmatrisen har ett till synes outtröttligt normativt spår. Jag tror det är därför exempelvis Bondestam tillåter sig att förena den positiva erfarenheten av att vara kvinna med erfarenheten av att vara mamma.         

Transpersonen följer inte gängse könsidentiteter. Härigenom störs den könsmatris som berättar om könsspecifika erfarenheter hos kvinnor och män. Den könsmedvetna pedagogiken tar hänsyn till två kön, varav det ena oavbrutet genom historien diskriminerats och utsatts för oförrätter. Det är givetvis bra att den könsmedvetna pedagogiken vrider ljuset mot en förorättad grupp vars många erfarenheter inte tillåtits påverka vetenskapens och studenters utveckling. Men det är olyckligt att den könsmedvetna pedagogiken alltjämt tillämpar en könsmatris som exkluderar studenter och studenters erfarenheter som inte passar in i den etablerade könsmatrisen. 

Image Den könsmedvetna pedagogiken

Fördelarna med den könsmedvetna pedagogiken kan förefalla uppenbara. Med hjälp av den könsmedvetna pedagogiken har den svenska akademikern tvingats komma till insikt om sin egen roll i de akademiska hierarkierna, genom att lära sig att exempelvis frågan om hur vi fördelar vår tid och koncentration, i samband med undervisningen, har enorma konsekvenser för huruvida universitetsvärlden reproducerar eller reformerar etablerade strukturer. Problemet är givetvis att det kan uppstå en alltför enkelriktad koncentration på kön som i värsta fall minskar vaksamheten för andra problem, exempelvis etnicitet och könsidentitetsfrågor som går bortom gängse könsmatris. Begreppet "intersektionalitet" tycks ha större legitimitet när det gäller att åstadkomma förändringar i diskrimineringsfrågor. Intersektionalitetsbegreppet berättar om en mångfald av samverkande maktsymmetrier på en gång. Förutom genus betonar begreppet frågor om sexuell preferens, klass, ålder, profession m.m. Med hjälp av intersektionalitetsbegreppet blir det uppenbart hur problematiskt det är att enbart ställa frågor om genus och kön i centrum för den akademiska pedagogiken.

Intersektionalitetsbegreppet är en skandinavisering av engelskans "intersectionality" som kommer av verbet "to intersect", det vill säga att genomskära eller korsa. Begreppet intersektionalitet har vunnit terräng på senare år i den feministiska debatten och etablerat sig i akademin i form kurser och föreläsningar. Begreppets fördel, i jämförelse med den traditionella könsmatrisen, är att det inte verkar utifrån en hämmande och konserverande ram. Begreppet använder istället precis den mångfald av maktsymmetrier som principerna som ligger till grund för orättvisorna tillämpar. Transpersonen ryms i intersektionalitetsbegreppet och exkluderas inte som i den traditionella könsmatrisen. Och med hjälp av intersektionalitetsbegreppet placeras frågan om diskriminering i centrum, men inte utifrån en given och problematisk könsmatris. Det gör att transpersonen kan inkluderas i den könsmedvetna pedagogiken, vilket jag tror är nödvändigt om man vill åstadkomma en permanent förändring.      

Karl Axelsson

Ur arkivet

view_module reorder

An Empirically Based Answer to the Question “Does God Exist”? Involving Russell’s Paradox

Spirit of Truth, Enlighten and Guide our ResearchO Mary Conceived without Sin, Pray for us who have Recourse to Thee*   Abstract A recent alternative cosmological geometry transfers astronomical empirical evidence from the ...

Av: Piero Benazzo | Agora - filosofiska essäer | 31 oktober, 2013

WASA

Segelfartygens storhetstid

Trots att jag inte kan ro, är jag mäkta stolt över alla sjömän i släkten. Samt väldigt begeistrad över fartyg i största allmänhet och undersköna segelfartyg i synnerhet. De tillhör ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 23 augusti, 2017

Kvalité och känsla

Kvalité och känsla "Franskspråkig skönlitteratur i svensk översättning" är Elisabeth Grate Bokförlags motto, men en och annan bok från den anglosaxiska världen har smugit sig in i utgivningen.

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 25 september, 2007

"Kidnappning får aldrig vara ett politiskt vapen."

 Giuliana Sgrena på Bokmässan. Bild: Stefan Villkatt. "Kidnappning får aldrig vara ett politiskt vapen." Tidningen Kulturens Guido Zeccola har träffat Giuliana Sgrena, journalist för Il Manifesto (Italien) och Der Zeit (Tyskland). Upprepade ...

Av: Tidningen Kulturen | Reportage om politik & samhälle | 28 september, 2006

Fulke Greville

Fulke Greville. En dikt

Pessimistiska dikter kan vara uppmuntrande av olika skäl. De ger t.ex. anledning till motsägelse ("så illa är det väl ändå inte"), och om de är välskrivna påminner de om språkets ...

Av: Fulke Greville | Utopiska geografier | 06 april, 2015

Gilda Melodia

Att färdas till den plats där allting upphör

"Alla tillfälligheter i vårt liv är material av vilka vi kan skapa vad vi vill [...] Varje bekantskap, varje händelse är för den som är alltigenom ande första ledet i ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 27 april, 2016

Möt konstvåren i Bryssel

Till den rika museifloran i Bryssel kan man nu lägga Fin de siècle museet som öppnade vid årsskiftet. Lägg där till vårens stora utställningar med den belgiska samtidskonstnären Michaël Borresman ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 mars, 2014

Tre tusen kronor ligger i en burk i mitt hem

Vi fattiga, skrev pennan nästan av sig själv. Di rike kan, tänkte jag samtidigt. Detta tröttsamma tjat och självömkande tär på mig för varje gång som denna sanning upprepas. Om ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 13 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.