Bangalore. Religionernas hjärtpunkt

Mer än två månader har gått sedan jag återvände från min resa till tiomiljonerstaden Bangalore i södra Indien och konferensen på Christ Church University. Det är märkligt hur fort minnen ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | 24 mars, 2014
Resereportage

Pop-expressionist på besök

Liz Markus – What we are we’re going to wail with on this whole trip. Galleri Loyal, Stockholm,t o m den 29 september 2007. Pop-expressionist på besök. - Jag hoppas ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 september, 2007
Övriga porträtt

Att närvara med stor frånvaro

Mina skuldror värkte, jag hade skrattat lite för mycket till vänster.Det var då jag skapade mig en besvärlig personlighet att matcha med. Det är inte lätt att låta sig bli ...

Av: Annika Sjöström | 05 april, 2010
Utopiska geografier

Vem får Nobelpriset i år?

Snart kommer den torsdag i oktober då Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund kliver ut genom den världsbekanta dörren, och meddelar på ett flertal språk vem som i år har ...

Av: Gregor Flakierski | 04 oktober, 2011
Kulturreportage

På gränsen till normal? - en kritik av psykologisk diagnostik



Image I begynnelsen var Jorden en och densamma. Så kom människan och upprättade gränser. Hon delade in världen i territorier och skapade grogrunden för idén om "den Andre", främlingen - den som till varje pris måste hållas utanför. Men hon nöjde sig inte där. Undan för undan etablerades ett innan-/utanför även bland befolkningen inom gränserna. Begrepp som "dåren", "token" och "vettvillingen" togs i bruk. Efterhand resulterade dessa särskiljande bestämningar i det högst relativa begreppsparet normal/onormal. Den som föll utanför gränsen för det av kollektivet sanktionerade beteendemönstret brännmärktes och skickades så småningom till korrektionsanstalt. 

Om hon inte bara lämnades åt sitt beskrattade öde.

De psykologiska diagnosernas historia är vid det här laget lång och brokig. Med frenetisk iver har den medicinska expertisen sökt efter vägar att sålla agnarna från vetet. Om ett fåtal lämnas utanför blir den logiska konsekvensen att det stora flertalet befinner sig i trygghet därinne. Så fungerar ju stigmatiseringsprocessen. Och av alla de mer eller mindre förnuftsvidriga diagnoser som den samlade kåren för människosortering har frambringat, framstår en av dem som särskilt egendomlig: Borderline Syndrome. Vi talar alltså om en verksamhet som historiskt sett varit fullkomligt besatt av mellanmänskliga gränsdragningar. Antingen eller, inte både och. Men i och med inrättandet av detta syndrom hände något revolutionerande. Gränsen flyttade in i människan. Uppenbarligen kunde man inte bestämma sig för på vilka grunder den förmodade patienten skulle sorteras bort från normalitetens ordning: Vad gör man med en människa som uppvisar två friska reaktioner på en sjuk omvärld - neuros OCH psykos? Svaret blev att sjukförklara henne genom att peka på just denna "sjuka" och "farliga" gränslinje mellan ... ja, vadå?

Kär avvikelse har många namn. Ett av dem har lånats åt den mentala gränserfarenhet som skiktar en människa i föredomligt många lager. Låt vara att dessa lager understundom överlappar varandra eller skiftar hastigare än vad vi är vana vid. Den genomsnittlige medborgaren älskar och vårdar som bekant sin "ångest", sin "stress" och sina "nojor" ömt som nyfödda barn - men bara så länge de inte konstateras av vetenskapen utan tryggt och slentrianmässigt kan åläggas en själv enligt en klädsam och godtycklig logik. De verkliga demonerna, de som på allvar gör skäl för sitt namn, måste med nödvändighet förpassas till den medicinska terminologin för bisarra reaktionsmönster. Men vad kunde vara ett mer rationellt svar på en förvirrad efterkrigstid än psykos och neuros i fruktbar symbios? För att parafrasera den polske sociologen Zygmunt Bauman: Efter Auschwitz ingen normalitet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Varenda gymnasieungdom med en spirituell förmåga som överstiger amfibiens brukar ha hört talas om Borderline - inte sällan i den välmenande och valbara kursen "Psykologi". Visserligen anpassas eufemismerna alltid efter tidens och vindens vändningar - idag talar man om "emotionell instabil personlighetsstörning" - men påbuden om abnormitet hänger alltjämt som en bila över den diagnosticerade: "Centralt för borderlineproblematik är ångest som uppträder i form av emotionell instabilitet, impulsivitet, känslomässig sårbarhet, 'svartvitt' tänkande, identitetsproblem, separationsångest och klängighet omväxlande med avståndsskapande i viktiga relationer." Man får bita sig i läppen för att inte göra enkla poänger av denna trubbiga diagnostik. Och ändå frågar man sig: Lider inte åtminstone 25 procent av Sveriges befolkning av denna så kallade "störning"?

På vilket sätt vilket blir egentligen "den avvikande" hjälpt av att veta" vad hon "lider" av? Det enkla svaret är: Den drabbade blir inte hjälpt, men hjälper däremot vetenskapen att verka vetenskaplig, ty utan lämpliga objekt kan ingen expertis legitimeras. Den som befinner sig i "helvetet" av "klängighet omväxlande med avståndstagande i viktiga relationer" kommer som en räddare i nöden när pseudopsykologin griper efter medicinska halmstrån. Nåde den vars ångest uppvisar tecken på "emotionell instabilitet, identitetsproblem och 'svartvitt' tänkande". Osökt föreställer man sig vilka kriterier som annars skulle pådyvlas den känsla av vanmakt som från tid till annan ansätter de flesta av oss? Vad sägs om emotionell stabilitet, stark jagkänsla och empatiskt tänkande?

Gränsen för det normala utgör med andra ord en hårfin linje av tvivelaktiga markörer. Vad som i ena stunden betraktas som en sund reaktion är i ögonblicket efter ett sjukdomssymptom. Så kan det gott få vara. Problemet är själva diagnosen, brännmärkningen, stigmatiseringen. Ty först i den stund "normaliteten" skaffar sig representanter som ritar om den psykologiska kartan i linje med den förmenta friskheten börjar resan in i ingenmansland. Och när det sedan famlas i mörkret efter nya skiljelinjer uppstår barocka icke-tillstånd. Ett sådant är Borderline Syndrome. Den desperata behandlingsmetoden, ett sammelsurium av kognitiv terapi och zenbuddism, är bara ett i raden av exempel på hur sjuk denna sjukdomsbestämning ter sig.

Roberth Ericsson 

Ur arkivet

view_module reorder

Alfred, Lord Tennyson Lätta Brigadens attack

En av poesins huvuduppgifter var länge att propagera för krigiska dygder som hjältemod, lydnad och självuppoffring. Poesin stod i militarismens tjänst. Ett svenskt paradexempel är Viktor Rydbergs Athenarnes sång, som börjar  Härlig ...

Av: Alfred, Lord Tennyson | Kulturreportage | 18 mars, 2014

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Låt framtiden repa sig! MADE-festivalen 2011, Umeå

Det finns något habilt i en tungsint ståndpunkt på en scen. Inte för att det känns överglänsande mer drömska produktioner - det är inte mätbart på det sättet - men ...

Av: Nils Jernelius | Reportage om scenkonst | 20 maj, 2011

Filosofi som metafysikk

Denne artikkelen er en omarbeidet utgave av foredraget mitt, Filosofi som Metafysikk(1984). Foredraget åpner med følgende ord: «Under arbeidet med presentasjonen av avhandlingen min, Mennesket i verden. En filosofisk undersøkelse ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 september, 2013

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 september, 2012

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 22 januari, 2013

Foto Bengt Berg

Marsmelankoli. En ny dikt av Bengt Berg

Poeten Bengt Berg har skickat en ny dikt till oss. Dikt som vi gärna publicerar.

Av: Bengt Berg | Utopiska geografier | 09 mars, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.