An Empirically Based Definition of God, with Feminine and Masculine Incarnation

 A Definition Stemming from Russell’s Paradox and from an Empirically Based Curved Static Cosmos Annihilating Beyond Time and Space Spirit of Truth, Enlighten and Guide our Research O Mary Conceived without Sin ...

Av: Piero Benazzo | 09 april, 2012
Agora - filosofiska essäer

William Blakes tankevärld

Det andliga klimatet: en kort historikUnder renässansen fanns en bildpoesi, Emblem-Poetry. En bildpoesi som byggde på den vid denna tid rådande mystikens kosmologi. Blake kan räknas till efterföljarna av denna ...

Av: Violet Tengberg | 16 december, 2010
Essäer om konst

Peter Nilsons deus ex machina

Peter Nilson (1937-1998) började under 1960-talet att studera i Uppsala, först matematik, därefter teoretisk fysik, estetik, idé- och lärdomshistoria och astronomi. Från 1977 var Peter Nilson författare på heltid inom ...

Av: Göran af Gröning | 03 juni, 2014
Litteraturens porträtt

Ödön von Horvath Foto CC BY-SA 3.0 Wikipedia

Rabalder i radioteatern: Ödön von Horvaths "Ungdom utan gud" politiskt korrigerad

I Heinrich Bölls milt satiriska novell "Doktor Murkes samlade tystnad" ska en kulturpersonlighet, väl medveten om sin egen viktighet, hålla ett radioföredrag. Det spelas in, men så får han samvetsbetänkligheter ...

Av: Ivo Holmqvist | 24 februari, 2016
Litteraturens porträtt

På gränsen till normal? - en kritik av psykologisk diagnostik



Image I begynnelsen var Jorden en och densamma. Så kom människan och upprättade gränser. Hon delade in världen i territorier och skapade grogrunden för idén om "den Andre", främlingen - den som till varje pris måste hållas utanför. Men hon nöjde sig inte där. Undan för undan etablerades ett innan-/utanför även bland befolkningen inom gränserna. Begrepp som "dåren", "token" och "vettvillingen" togs i bruk. Efterhand resulterade dessa särskiljande bestämningar i det högst relativa begreppsparet normal/onormal. Den som föll utanför gränsen för det av kollektivet sanktionerade beteendemönstret brännmärktes och skickades så småningom till korrektionsanstalt. 

Om hon inte bara lämnades åt sitt beskrattade öde.

De psykologiska diagnosernas historia är vid det här laget lång och brokig. Med frenetisk iver har den medicinska expertisen sökt efter vägar att sålla agnarna från vetet. Om ett fåtal lämnas utanför blir den logiska konsekvensen att det stora flertalet befinner sig i trygghet därinne. Så fungerar ju stigmatiseringsprocessen. Och av alla de mer eller mindre förnuftsvidriga diagnoser som den samlade kåren för människosortering har frambringat, framstår en av dem som särskilt egendomlig: Borderline Syndrome. Vi talar alltså om en verksamhet som historiskt sett varit fullkomligt besatt av mellanmänskliga gränsdragningar. Antingen eller, inte både och. Men i och med inrättandet av detta syndrom hände något revolutionerande. Gränsen flyttade in i människan. Uppenbarligen kunde man inte bestämma sig för på vilka grunder den förmodade patienten skulle sorteras bort från normalitetens ordning: Vad gör man med en människa som uppvisar två friska reaktioner på en sjuk omvärld - neuros OCH psykos? Svaret blev att sjukförklara henne genom att peka på just denna "sjuka" och "farliga" gränslinje mellan ... ja, vadå?

Kär avvikelse har många namn. Ett av dem har lånats åt den mentala gränserfarenhet som skiktar en människa i föredomligt många lager. Låt vara att dessa lager understundom överlappar varandra eller skiftar hastigare än vad vi är vana vid. Den genomsnittlige medborgaren älskar och vårdar som bekant sin "ångest", sin "stress" och sina "nojor" ömt som nyfödda barn - men bara så länge de inte konstateras av vetenskapen utan tryggt och slentrianmässigt kan åläggas en själv enligt en klädsam och godtycklig logik. De verkliga demonerna, de som på allvar gör skäl för sitt namn, måste med nödvändighet förpassas till den medicinska terminologin för bisarra reaktionsmönster. Men vad kunde vara ett mer rationellt svar på en förvirrad efterkrigstid än psykos och neuros i fruktbar symbios? För att parafrasera den polske sociologen Zygmunt Bauman: Efter Auschwitz ingen normalitet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Varenda gymnasieungdom med en spirituell förmåga som överstiger amfibiens brukar ha hört talas om Borderline - inte sällan i den välmenande och valbara kursen "Psykologi". Visserligen anpassas eufemismerna alltid efter tidens och vindens vändningar - idag talar man om "emotionell instabil personlighetsstörning" - men påbuden om abnormitet hänger alltjämt som en bila över den diagnosticerade: "Centralt för borderlineproblematik är ångest som uppträder i form av emotionell instabilitet, impulsivitet, känslomässig sårbarhet, 'svartvitt' tänkande, identitetsproblem, separationsångest och klängighet omväxlande med avståndsskapande i viktiga relationer." Man får bita sig i läppen för att inte göra enkla poänger av denna trubbiga diagnostik. Och ändå frågar man sig: Lider inte åtminstone 25 procent av Sveriges befolkning av denna så kallade "störning"?

På vilket sätt vilket blir egentligen "den avvikande" hjälpt av att veta" vad hon "lider" av? Det enkla svaret är: Den drabbade blir inte hjälpt, men hjälper däremot vetenskapen att verka vetenskaplig, ty utan lämpliga objekt kan ingen expertis legitimeras. Den som befinner sig i "helvetet" av "klängighet omväxlande med avståndstagande i viktiga relationer" kommer som en räddare i nöden när pseudopsykologin griper efter medicinska halmstrån. Nåde den vars ångest uppvisar tecken på "emotionell instabilitet, identitetsproblem och 'svartvitt' tänkande". Osökt föreställer man sig vilka kriterier som annars skulle pådyvlas den känsla av vanmakt som från tid till annan ansätter de flesta av oss? Vad sägs om emotionell stabilitet, stark jagkänsla och empatiskt tänkande?

Gränsen för det normala utgör med andra ord en hårfin linje av tvivelaktiga markörer. Vad som i ena stunden betraktas som en sund reaktion är i ögonblicket efter ett sjukdomssymptom. Så kan det gott få vara. Problemet är själva diagnosen, brännmärkningen, stigmatiseringen. Ty först i den stund "normaliteten" skaffar sig representanter som ritar om den psykologiska kartan i linje med den förmenta friskheten börjar resan in i ingenmansland. Och när det sedan famlas i mörkret efter nya skiljelinjer uppstår barocka icke-tillstånd. Ett sådant är Borderline Syndrome. Den desperata behandlingsmetoden, ett sammelsurium av kognitiv terapi och zenbuddism, är bara ett i raden av exempel på hur sjuk denna sjukdomsbestämning ter sig.

Roberth Ericsson 

Ur arkivet

view_module reorder
Bo Gustavsson

Låt oss befria oss från vår förljugna självbild

Bo Gustavsson om krig, våld, dubbelmoral och rädsla för oliktänkande.

Av: Bo Gustavsson | Gästkrönikör | 27 januari, 2015

Han tänker med kroppen

Samtal med dansaren Kjell Nilsson TEMA VÄSTERBOTTEN  Den syltsöta katalanbakelsen på Mekkas konditori i Umeå försvinner raskt och inte alls med den zenminimalistiska långsamhet som jag förknippar Kjell Nilsson med efter ...

Av: Annika Burholm | Konstens porträtt | 18 februari, 2008

Jeff Koons. Lockande och festlig konst, med skinande blanka ytor

Det har blåst friska debattvindar kring en stor och påkostad utställning som just nu lockar publik till Moderna Museet i Stockholm. Skulptur efter skulptur visar tre konstnärer men det är ...

Av: Nancy Westman | Essäer om konst | 15 november, 2014

En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 04 december, 2013

Emmakrönika XXIX Sluttango

  De tusen anhalternas land, postpaketsFinland är nu här helt åt urskogen vanställt och vanskött, beväntar mitt utrikespaket som bara inte kommer fram, hollländska postverket, och de flesta andra utrikespostverk och ...

Av: Hammarén Stefan | Stefan Hammarén | 22 oktober, 2009

Tills vidare (Essä i fragment)

Vad är redigering? Komposition av aforismer, det avgränsades oavslutade gräns? Formen måste fångas när den finns där – Sudelbuchigheten – och sedan komponera. Och hur leva? Att tillåta detta andra som händer ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 23 Maj, 2013

Lars Ahlin och skulden

Lars Ahlins omfångsrika roman Din livsfrukt, som författaren utgav vid 72 års ålder, 1987, är så rikhaltig och mångfacetterad att den med fog kan betraktas som hans konstnärliga testamente. Och ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 06 november, 2009

Emmakrönika nummer 5

Illustration: Guido ZeccolaIdag vill jag inte gråta Nog du märklig är med att finnas i min hjärna, varifrån kom du riktigt det, varför gick du och vifta med de där ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.