Glenn Ford - Hjälte både på film och i verkligheten

Glenn Ford - hjälte både på film och i verkligheten Som Tidningen Kulturen berättat i notisform tidigare, så avled skådespelaren Glenn Ford vid 90 års ålder den 30 augusti ...

Av: Niclas Samuelsson | 19 september, 2006
Filmens porträtt

På teatern talas meänkieli

För Tornedalsteatern är det viktigt att verka i närkulturen och ta fasta på den unika norrbottniska historien. Sarah Degerhammar har intervjuat Ulf Fembro, teaterchef för en av Norrlands främsta teatergrupper: ...

Av: Sarah Degerhammar | 04 december, 2007
Kulturreportage

Sann historia, tre generationer och ett Egypten med alla dess färger

Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True ...

Av: Belinda Graham | 29 april, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Om operas rätt att klinga skönt – ett samtal med tonsättaren Mats Larsson…

I Umeå framskrider kulturhuvudstadsåret och på Norrlandsoperan närmar sig urpremiären av operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe. Hedvig Ljungar träffar honom för ett samtal om varför opera ...

Av: Hedvig Ljungar | 15 september, 2014
Musikens porträtt

Om det avsides gemenskapslivet



Vantrivsel

ImageVi var alltså inte nöjda med den vanliga tébjudningen. Vi får magknip av small talk och mobilsamtalen i bussen och på tåget om adiafora. Hans Granlid berättade om hur han i ett flygplan hamnat framför två kvinnor inbegripna i shopping­palaver. Till slut reste han sig, vände sig mot damerna och sa med tordönsröst: "Nu håller ni käft, annars klipper jag till!!" Hade han inte övat sig i Kierkegaards (Johannes Climacus') skola i det komiska - "forsage at lee af hvad der vaekker  pathetisk Lidenskab, hvor dunkle Magter saa let kan rive En hen, og öve sig i at see det Comiske hos Den eller Det, man er naensom over..."? Är det av egoism? Non disturbare circulos meos. Behöver inte vara! Lika gärna: att i en urbaniserad teknokrati där en obekant - plötsligt, och lika plötsligt försvinnande -kommit intimt nära, instinktivt behålla ett avstånd för att leva i den krets där det finns en dialog. - Att se en människa, beröras, är något annat att än att i en gråzon höra om hennes senaste datorprogram eller vad hon ska ha till middag.

Du trivs alltså inte i small talksällskapet. Borde du skämmas? Ja, du gör det, så snart personerna genom pladdret blir synliga i förälskelser, sjukdom, livsval, i sin individuella okränk­barhet. Men fanns där inte som ett personligt nödvändigt i en tid av underhållning, teknisk apparatur, konsumism, en god drift: att inte mista känslan för en mening? Och här uppstår den överspända myten om det intellektuella sällskapets välsignelse och återställande av den andliga vätskebalansen.

Och så blir det lätt: de nödvändiga och stimulerande samtalen med likasinnade, med "intellektuella", når lätt den punkt där vi pratar oss undan det enkla; den goda primitivism där det personligt andliga finns i vardags­livet. Därför drog sig många bort från litterära vänner, vilket väl ändå är ett nederlag. När vi, vantrivslade, med mycket på tungan möter den likasinnade, råkar vi lätt bort från grunden i varje långvarig samvaro: långvarig i möten, i separation.

Bli receptiv för när det samtalet blir otålig yta och abstrakt fäktning. Det är när kvinnorna lämnar rummet den manliga vänskapens sort blir möjlig.

Om en primitivism (Apropå Knut Jaensson)

Vad är "vara naturlig"? Vi är ju naturliga efter vårt temperament. Dostojevskij behövde exaltationen vid rouletten; för honom var det som starkt the, både sedativ och stimuli. Det finns en andlig hippothalamus som måste styras med förnuftet men som är vitalitet. En förmåga att ge igen som ser också i det politiska.

Onatur då? Bocka uppåt, slå nedåt. Behag­sjuka. Inte den "hämning" som med­känsla och hänsyn ger, ett vist underordnande den goda etiketten, utan den hämning som får den affekterade att lägga neurotiska band på spontaniteten. Hur mycket vadd en långt driven teknologi pöser fram mellan människa och värld är svårt att mäta. Tyranner är också "naturliga". Det viktiga är tillägna sig  "belysningslinjer" att se och följa. Det meningsskapande hjärtat disponerar.

För ett oberoende, "frihet", i mänsklig mening (vi är determinerade av gener och miljö), fordras att vi kan leva med vår smärta. "Din sorg är din och du skall bära henne." - För att kunna bära andras.

Montaigne ger ett exempel på en furste som för ärans skull lämpar sitt liv åt det altruistiska, ser sitt handlande ur eftermälets vinkel. Det förundrade mig att Hieron kallade på Platon och sedan fortsatte vara tyrann. En hänsynslös ­politiker saknar allstå denna sufiska hermelinska gåvoblick - och kung Numas Egeriamöte.

 Evolutionsbiologerna jig-saw-puzzlar i alla discipliner för en heltäckande världsbild. Överallt skapas nya kyrkor, som för att ge storinkvisitorn rätt. Men hur förklara samarbetet i naturen? Svamparna vid trädets rot som därur får näring och ger väte tillbaka. Schopenhauers överlevnad genom "icke-vilja" som sammanfaller med kärlekspunkter - mystikens erfarenhet.

Minns det: alltid vara nöjd med ditt tillstånd, och din situation. "Äfven om jag kom till helvetet, skulle jag vara nöjd", som en av Attars vänner säger. Nöjdhet är vägen till mognad, balans - förbidande avslappnat börjansberedd. För att bli mogen måste man vara mogen. Mognad är en hållning, hör hela varelsen till, men det finns erfarenhets­frukter som fortfarande är omogna.

Att inte se naturen under aspekten evolution och livskamp; den kan ses på andra sätt. Naturen är också samarbete; kanske är det vad man som barn som en uppmärksamhetens djupt samlevande framtidsobekymrade i skogen en sommardag - och så kontakten med barnet med det första kanske med tidigare morgnar med kommande av Eos fingrar och Phaetons spann över en dag i en äventyrsfylld samtid? Det totala nuet - medan du är en i rörelse, en växande?

Hos den senila nittioåriga M finns ej längre distinktionerna mellan gott uppträdande och privat. Hon kliar sig fritt, ropar... Men hennes reduktion - svårigheten att uppfylla sociala koder - förstärker den "tysta" känslan att vara i ett rum med en annan mänsklig varelse. När hon skrattar lyser det mänskliga till - som guldringen i ett ostädat rum. (Så såg SE:s rum ut hela hans liv - den som har guldringen inom sig är mer obekymrad av yttre ordning.)

Aldrig fattar man Buber så väl som när pratet upphör. När man kurar skymning - avsiktslöst. Det avsiktslösa - passiva - återger mening. Samhällsstyrda ukaser sjunker undan.

"Ingenting kan bättre bidraga till sinnesron än att inte ha den minsta åsikt." (Lichtenberg).

Det är sånt som gör att man kan tillbringa en kväll framför tv:n, rösta som sina bekanta och i övrigt anpassa sig till teknologin. Men kroppen har åsikter - och själen.

Det är idag en konst att vara naturlig.

Samtal

Vi har pratat så mycket, nu måste vi vara tysta.

Och hela tiden finns det nya saker att säga.

Nu får vi kura skymning.

Bara vi inte tystnar sedan.

För att få tillbaka rösten.

Eftersinnande - att besinna sina teman. Låta dem framträda som ting i ett rum på kvällen och - "Natten är dagens mor".

Wie die Blumen blüh'n...Men de blommar kort, outrannsakligt. Likadant med den goda stunden. Forma den när den finns; du kommer att glömma den. Låt den finnas i dikten, som det naturliga, outrannsakliga i blomman.

Våra temperamentsegenskaper (genetiska) manifesteras genom beteenden i en kultur.

K. E. Lögstrup sätter suveräna eller spontana livsyttringar (sorg, glädje, kärlek, tillit o.l.) kontra kretsande eller påtvingade (förorättelse, missunsamhet, avund o.l). I de förra är vi naturligt oss själva utan att tänka på oss själva, i de senare tänker vi på oss själva men är inte naturliga. Detta är ju alltför schematiskt - varför skulle vi inte vara naturliga i det senare fallet? - men här finns om erfarenhets paradigm Nietzches idé om den eviga återkomsten.: situationer upprepas, ibland från dag till dag, som i en spiral med lodlinjer genom samma punkter - och vi, ja faktiskt, kan försöka klara dem bättre från gång till gång - där har vi en möjlighet att mäta våra framsteg: inte vår lärdom utan våra kunskaper.

Våra temperament disponerar oss - "Karaktären är ditt öde" (Herakleitos).

Kan vi inte redan i tonåren genom att känna igen oss (sympatiskt, naivt, intellek­tuellt) hos andra få anvisning om temperament och disposition, något centralt i vår personlighet. Det antyder var i en viss kultur och social kontext, som i en genom­släpp­lighet av varmt ljus, våra fränder finns. Och detta varma ljus att "arktiskt" bevaras. Vara hel människa sedan leva bengtnermanskt mänskligt passande, med ett mätande som ger vår egenarts natur en social funktion. Det är i våra handlingars mottaganden och gensvar dispositioner korrigeras och bekräftas.

Att få en skillnad mellan kretsande livsyttringar och suveräna eller spontana. Sorg, glädje, kärlek, tillit - allt detta sker ju "bakom ens rygg". Men när handlingen är "ond", för dig och eller för andra, eller är renons på vitalitet, måste den ut i ljuset, korrigeras: för att vi ska återgå till - i ett oavslutat korrigerande och förbättringsarbete - det suveräna, spontana, den kommunikation där vi är genuina i en viss kultur som också pendlar mellan konvention och ifrågasättande.

Den "kognitiva dissonansen" (Festinger) har, på sikt, en möjlighet att hävas, eller åtminstone beredskaps, genom vardagsspiralens upprepningspunkter. På motsvarande sätt är "kairos", Pindaros term för den måttfulla glädjesituationen, en anvisning om det ja till livet som är grunden för hållningen till dess dissonanser. Vi kan ändra sakläget eller gilla det - detta är den stoiska hållningen, med Epiktetos, slaven, som en sorts urtalesman. "Inget nytt under solen" är en sats för ett abstrakt historiskt kollektivt; för individen har varje dag möjlighet till nyheter - budbärarnyheter.

Gunnar Lundin

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Apropå en ny bok om Sven Stolpe

Lundaprofessorn Svante Nordin har skrivit en bok om Sven Stolpe, ser jag i reklamen för Atlantis höstböcker som just kommit i brevlådan. Det är den första heltäckande biografin, påstås det ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 07 juni, 2014

Talmud diskuteras av Carl Schleicher

Talmud som diskussionsform par excellence

Marcus Myrbäck om antologin Rum i Talmud (red: Bertil Adania, Artos 2002).

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 20 februari, 2017

Sofia Ahmad,, Dikter

Sofia Ahmad växte upp i Enköping och efter mina utlandsstudier valde jag att bosätta mig i ”Sundets pärla” Helsingborg. Ett enkelt val för havet betyder mycket för mig, jag älskar ...

Av: Sofia Ahmad | Utopiska geografier | 05 december, 2011

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

Bob Colacello: Andy Warhols vapendragare

I samband med att Bob Colacellos fotobok OUT gavs ut 2008 och den stora Warholutställningen på Moderna i Stockholm ägde rum, ringde jag upp Colacello i New York för att ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 02 januari, 2011

Jag, kvinnomyran?

Vissa saker vill jag svära åt. Jag vill markera. Jag vill påpeka. Och jag borde göra detta. Men jag förstummas. Finner inga ord. Inom mig rasar den ena fula ordföljden ...

Av: Sandra Jönsson | Gästkrönikör | 08 mars, 2013

Söderköping. Foto: Björn Gustavsson

Om brunnsverksamheten i Söderköping

Artikelserie om svenska spa-inrättningar. (Text nr 1.)

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 23 oktober, 2015

Dagar med film i Cannes

En gång om året förvandlas den annars lugna staden vid franska rivieran till en mötesplats för filmentusiaster från hela världen. Till filmfestivalen i Cannes kommer alla som vill göra sig ...

Av: Lena Andersson | Kulturreportage | 14 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.