Esko Männikkö lägger stor vikt vid hängningen av sina verk. Foto: Emil Fagander

”I do it my way”.

En av Finlands mest omtalade och framgångsrika samtida bildkonstnärer visas just nu i en stor utställning i Stockholm. Esko Männikkös måleriska bilder sätter sig fast i betraktarens medvetande, direkt eller ...

Av: Nancy Westman | 23 oktober, 2017
Konstens porträtt

Edgar Alla Poe och det sublima Antarktis

År 2009 fyller den amerikanske författaren Edgar Allan Poe tvåhundra år. Det uppmärksammas stort i USA och mindre i Sverige. Den store skräck- och deckarmästaren skrev bara en roman, Artur ...

Av: Bertil Häggman | 18 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jonas Wessel. Jag är en annan

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | 20 augusti, 2012
Utopiska geografier

Jesus and Yahweh

Litteraturvetaren Harold Bloom är kanske mest känd för Den västerländska kanon, och då kanske i synnerhet för dess lista på västerlandets 26 främsta författare. Stora delar av sin karriär har ...

Av: Tobias Harding | 11 augusti, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Tystnaden i kosmos



Första gången jag ledde en julotta hörde jag tystnaden i kosmos. Över mittgången brann bågar av trä med levande ljus. Heidenstam hade ristat på en tegelplatta i golvet.
ill_kosmos.jpg
 illustration: Berit Gabrielsson
Heliga Birgitta hade ridit över sjön. Det skimrade i predikstolens förgyllning. Rosorna på altaret doftade. Redan i september hade jag börjat träna att sjunga inledningsorden. Jag var 21 år.

Se, jag bär bud till er om en stor glädje, halleluja, sjöng jag för full hals.

Det är ängelns ord från Lukasevangeliet. Sen blev det tyst i kyrkan. Änglars andetag hade man kunnat höra. Församlingen teg. Ingen svarade enligt julottans agenda. Det blev några sekunders tystnad. Mer klarade jag inte utan pressade med spänd röst fram församlingens svar:  - En glädje för allt folk, halleluja.

Orgeln började brusa. Det är en ros utsprungen, av Davids rot och stam. Efteråt i sakristian värkte tinningarna. Det var uppspänt och ledset, jag ville helst glömma. Tystnaden hade varit otäck. Det var som om västeuropeisk avkristning gav sig på mig. Plötsligt var jag tillbaka i den ensamhet jag känt på skolgårdar och i klassrum när livets djupdimensioner förlorat sina skyddshinnor. Ett barn vill dela färger och dofter från inre landskap, men möts av tigande. För att inte slutgiltigt nördstämplas lärde jag mig att knipa om det riktigt viktiga. I sitt inre har man sett öppningar, upplevt ljus, darrat av fascination. Att bli utskrattad är väl tungt för ett barn. Det verkar inte bättre än att avkristningen gjort den vita medelklassen stum till och med inför barnens häpna skådande.

Det var en vis gammal präst som hjälpte mig att tolka vad som hänt klockan fem på juldagsmorgonen i Sancta Britas kyrka i Olshammar. Det som hade hörts var tystnaden i kosmos. I kristen teologi har tystnaden alltid varit viktig, för ur den föds det nya. Det var den som Maria förnam mellan ängelns fråga och sitt eget svar. Kanske lyssnade herdarna till samma tystnad sekunderna innan himlen lystes upp av änglar. För mig blev tystnaden en föraning om döden. Det skrämde mig då. Det var som att stå inför en avgrund. Dödens avgrund.

Det var förstås avkristningen som bidrog till att jag fick höra tystnaden i kosmos den där morgonen. Att församlingen inte svarade berodde mer på trötthet, kanske ointresse, än gripenhet. Det var väl inte första gången som en formulering av kristen tro i Västerlandet mötts av tigande. Och det gäller inte bara på skolgårdar och i klassrum.

I industrisamhället litade man på patriarkatet. Rejäla karlar och stödjande hustrur skulle leverera det som behövdes för välståndet. I dag litar vi på sekretariatet. Så länge det är ordning på papper och avtal, kan vi vara trygga. Båda systemen kräver produktion. Vad är det vi försöker dölja bakom verksamhetsplaner och paragraftecken? Lägger planeringsmöten och personalsamlingar en ljudmatta över den djuperfarenhet som tystnaden i kosmos rymmer?

Kristus har jag lärt känna som livskraften. I prologen till Johannesevangeliet kallas den logos, Guds levande ord som blev människa och bodde bland oss. I muslimsk teologi motsvaras logos i någon mån av al-insan al-nuriyya, urbilden, som skapades före världens tillkomst.

Kanske är det den kraften som slår ut som en ros från djupet av det mänskliga och väcker starka känslor: Vemod över det som blev, längtan efter sanning, djupt känd glädje. Man sjunger om rosor på julen eftersom det gudomliga slår ut som en ros. Lukasevangeliet berättar att det hände i ett stall, inte i Herodes kungaborg. Det skedde där fattiga herdar vaktade sin hjord om natten.

Det som är på riktigt i det inre livet förblir sprött och ibland skimrade. Herdarna greps av stor förfäran står det hos Lukas. Vi kan bara treva emot öppningen, aldrig ha kontroll. Ibland har det doftat av rosor, någon gång har huden blivit känsligare än vanligt, ofta har det kommit som en lättnad.

Svaret ur tystnaden, det utsatta barnet, änglasången, betyder det inte alltid kamp att gå in i tystnaden? Det är kämpigt för en individ och det verkar särskilt svårt för västerlänningar. Men jag tror att när projekten slocknar och pengarna sinar, då hamnar man där. Är det inte därför Kristus föddes i det mest utsatta, utanför härberget?   Den stora glädjen som ängeln berättade om, är kanske öppningen mot Kristus? Julen påminner oss om att Kristus kommer oss till mötes från djupen. Ur själva tystnaden.

Mikael Mogren
kaplan i Helga Trefaldighets kyrka, Uppsala

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | Musikens porträtt | 28 februari, 2011

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 februari, 2010

The fundamental torus geometry of the universe Psychic Spirit in You 2016

Improvement of the Flows of Matter and Energy in the Known Universe

LundaHydro AB, Vårlöksvägen 4, SE-387 92 Borgholm, Sweden

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 19 september, 2016

Le Chat Noir Gaudeamus

Bortglömd radikal från konstnärernas Montmartre

En ny bild av det tidiga nittonhundratalets Montmartre framträder när den politiskt medvetne målaren Théophile-Alexandre Steinlen får ta plats på Musée de Montmartre i Paris. Tidens strömningar och politiska dramatik ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 27 februari, 2015

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Den mångsidige Robert Walser

"Everyone who reads Walser falls in love with him" påstår Nicholas Lezard i The Guardian. The New Tork Review of Books har i sin utmärkta serie inhemska och utländska böcker ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 31 augusti, 2013

Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | Gästkrönikör | 20 december, 2015

Hamnen i Hamburg med nya konserthuset i bakgrunden. Foto: Björn Gustavsson

Hansaförbundet

Det tyska Hansaförbundet, som var i kraft från 1100-talet till 1600-talet, betydde oerhört mycket för utvecklingen av den nordeuropeiska handeln och utvecklandet av ett slags kulturell samhörighet länderna emellan. Ytterst ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 20 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts