Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | 23 september, 2013
Utopiska geografier

Cecilia Persson, prosa

Cecilia Persson: Poet, historiker och skrivpedagog. Har arbetat och forskat vid Lunds universitet i ämnet historia och med inriktning: Förintelsen, flykting- och migrationshistoria. Hon har varit verksam som lärare på ...

Av: Cecilia Persson | 05 september, 2011
Utopiska geografier

Den förhatliga kulturrelativisten

Lena Andersson skriver i DN 4e november om hur framställningen av historiska epoker (i det här fallet 1700-talet) i tv-serien Anno 1790 är symptomatiskt för en alltmer dominerande historisering, kontextualisering ...

Av: Anna Remmets | 08 november, 2011
Gästkrönikör

Körsbärspaj utan förbannat gott kaffe – om David Lynchs Twin Peaks: Fire Walk…

Through the darkness of future’s past,The magician longs to see.One chants out between two worlds …”Fire … walk with me.” När tv-serien Twin Peaks lades ner efter två säsonger sommaren 1991 ...

Av: Jonas Wessel | 14 november, 2013
Essäer om film

Tystnaden i kosmos



Första gången jag ledde en julotta hörde jag tystnaden i kosmos. Över mittgången brann bågar av trä med levande ljus. Heidenstam hade ristat på en tegelplatta i golvet.
ill_kosmos.jpg
 illustration: Berit Gabrielsson
Heliga Birgitta hade ridit över sjön. Det skimrade i predikstolens förgyllning. Rosorna på altaret doftade. Redan i september hade jag börjat träna att sjunga inledningsorden. Jag var 21 år.

Se, jag bär bud till er om en stor glädje, halleluja, sjöng jag för full hals.

Det är ängelns ord från Lukasevangeliet. Sen blev det tyst i kyrkan. Änglars andetag hade man kunnat höra. Församlingen teg. Ingen svarade enligt julottans agenda. Det blev några sekunders tystnad. Mer klarade jag inte utan pressade med spänd röst fram församlingens svar:  - En glädje för allt folk, halleluja.

Orgeln började brusa. Det är en ros utsprungen, av Davids rot och stam. Efteråt i sakristian värkte tinningarna. Det var uppspänt och ledset, jag ville helst glömma. Tystnaden hade varit otäck. Det var som om västeuropeisk avkristning gav sig på mig. Plötsligt var jag tillbaka i den ensamhet jag känt på skolgårdar och i klassrum när livets djupdimensioner förlorat sina skyddshinnor. Ett barn vill dela färger och dofter från inre landskap, men möts av tigande. För att inte slutgiltigt nördstämplas lärde jag mig att knipa om det riktigt viktiga. I sitt inre har man sett öppningar, upplevt ljus, darrat av fascination. Att bli utskrattad är väl tungt för ett barn. Det verkar inte bättre än att avkristningen gjort den vita medelklassen stum till och med inför barnens häpna skådande.

Det var en vis gammal präst som hjälpte mig att tolka vad som hänt klockan fem på juldagsmorgonen i Sancta Britas kyrka i Olshammar. Det som hade hörts var tystnaden i kosmos. I kristen teologi har tystnaden alltid varit viktig, för ur den föds det nya. Det var den som Maria förnam mellan ängelns fråga och sitt eget svar. Kanske lyssnade herdarna till samma tystnad sekunderna innan himlen lystes upp av änglar. För mig blev tystnaden en föraning om döden. Det skrämde mig då. Det var som att stå inför en avgrund. Dödens avgrund.

Det var förstås avkristningen som bidrog till att jag fick höra tystnaden i kosmos den där morgonen. Att församlingen inte svarade berodde mer på trötthet, kanske ointresse, än gripenhet. Det var väl inte första gången som en formulering av kristen tro i Västerlandet mötts av tigande. Och det gäller inte bara på skolgårdar och i klassrum.

I industrisamhället litade man på patriarkatet. Rejäla karlar och stödjande hustrur skulle leverera det som behövdes för välståndet. I dag litar vi på sekretariatet. Så länge det är ordning på papper och avtal, kan vi vara trygga. Båda systemen kräver produktion. Vad är det vi försöker dölja bakom verksamhetsplaner och paragraftecken? Lägger planeringsmöten och personalsamlingar en ljudmatta över den djuperfarenhet som tystnaden i kosmos rymmer?

Kristus har jag lärt känna som livskraften. I prologen till Johannesevangeliet kallas den logos, Guds levande ord som blev människa och bodde bland oss. I muslimsk teologi motsvaras logos i någon mån av al-insan al-nuriyya, urbilden, som skapades före världens tillkomst.

Kanske är det den kraften som slår ut som en ros från djupet av det mänskliga och väcker starka känslor: Vemod över det som blev, längtan efter sanning, djupt känd glädje. Man sjunger om rosor på julen eftersom det gudomliga slår ut som en ros. Lukasevangeliet berättar att det hände i ett stall, inte i Herodes kungaborg. Det skedde där fattiga herdar vaktade sin hjord om natten.

Det som är på riktigt i det inre livet förblir sprött och ibland skimrade. Herdarna greps av stor förfäran står det hos Lukas. Vi kan bara treva emot öppningen, aldrig ha kontroll. Ibland har det doftat av rosor, någon gång har huden blivit känsligare än vanligt, ofta har det kommit som en lättnad.

Svaret ur tystnaden, det utsatta barnet, änglasången, betyder det inte alltid kamp att gå in i tystnaden? Det är kämpigt för en individ och det verkar särskilt svårt för västerlänningar. Men jag tror att när projekten slocknar och pengarna sinar, då hamnar man där. Är det inte därför Kristus föddes i det mest utsatta, utanför härberget?   Den stora glädjen som ängeln berättade om, är kanske öppningen mot Kristus? Julen påminner oss om att Kristus kommer oss till mötes från djupen. Ur själva tystnaden.

Mikael Mogren
kaplan i Helga Trefaldighets kyrka, Uppsala

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 36

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 21 april, 2012

En ovanlig strateg

General Vo Nguyen Giap har avlidit 102 år gammal. Denne vietnamesiske strateg kämpade mot japanerna, besegrade fransmännen vid Dien Ben Phu 1954 och tvingade USA att dra sig tillbaka ur ...

Av: Bertil Falk | Porträtt om politik & samhälle | 08 oktober, 2013

Kroppens strukturer i ledning och leda

Utifrån temat leda skriver jag om kroppar som känner leda och kroppar som utsätts för en hantering som är tänkt att utesluta leda. Kroppsbegreppet Vårt synsätt på kroppen har förändrats radikalt i ...

Av: Birgitta Smiding | Agora - filosofiska essäer | 28 juni, 2012

Det övervakade lönearbetets kultur

Machoismen är någonting jag har extremt svårt för. Även om jag som skådis alltsedan de sena tonåren har gjort mitt bästa för att avlägsna mig från alla sådana miljöer så ...

Av: Johannes Söderqvist | Essäer om samhället | 06 november, 2012

Balustrad

Små gummor Rostiga grönsaker fladdrar i vinden. Träden såsar sig ännu i nedan. En fågel, ett skepp, ett uppochnervänt strandparaply. Promenadvägen mot slottet är kantad med minnen som ingen vågar ...

Av: Hans Hallerfors | Utopiska geografier | 27 september, 2008

Veckan från hyllan. Vecka 22-2013

Kravallerna i Husby och andra förorter. Ett smärtsamt nederlag för alla. För Husbyborna, för Stockholm, för Sverige, för hela samhället. Förhoppningsvis blir det en väckarklocka som får oss alla att uppmärksamma ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 25 maj, 2013

När Kroatiens kondomer läcker

Den kroatiska nationen ligger i hjärtat av Europa, mellan det historiska Centraleuropa och Medelhavet. Nationen har i högre utsträckning än många andra länder haft kontakter med Orienten. Efter ett svårt ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 10 december, 2013

Someone for me – Whitney Houston tribute

För några år sen berättade jag för en tjejkompis i Stockholm att jag hade vaknat upp med en dröm om att Whitney Houston var död. Hade drömt om att alla ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 15 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.