Bangalore. Religionernas hjärtpunkt

Mer än två månader har gått sedan jag återvände från min resa till tiomiljonerstaden Bangalore i södra Indien och konferensen på Christ Church University. Det är märkligt hur fort minnen ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | 24 mars, 2014
Resereportage

Pop-expressionist på besök

Liz Markus – What we are we’re going to wail with on this whole trip. Galleri Loyal, Stockholm,t o m den 29 september 2007. Pop-expressionist på besök. - Jag hoppas ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 september, 2007
Övriga porträtt

Att närvara med stor frånvaro

Mina skuldror värkte, jag hade skrattat lite för mycket till vänster.Det var då jag skapade mig en besvärlig personlighet att matcha med. Det är inte lätt att låta sig bli ...

Av: Annika Sjöström | 05 april, 2010
Utopiska geografier

Vem får Nobelpriset i år?

Snart kommer den torsdag i oktober då Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund kliver ut genom den världsbekanta dörren, och meddelar på ett flertal språk vem som i år har ...

Av: Gregor Flakierski | 04 oktober, 2011
Kulturreportage

Ivo Holmkvists far i ett foto taget av författarens mor

Jubel och skepsis – några anteckningar till tre fotografier



Tyskland förklarade Ryssland krig den första augusti 1914 och införde samma dag allmän mobilisering. Två dagar senare följde man upp med att samman med Österrike-Ungern också gå i krig mot Frankrike. 
Hitler på Odeonsplatz i München  den 3 augusti 1914

Hitler på Odeonsplatz i München den 3 augusti 1914

Gustav Wegert klarade sig. Han var duktig på sitt jobb, oumbärlig på varvet och hade verksledningen bakom sig.
Ivo Holmkvists far i ett foto taget av författarens mor

Ivo Holmkvists far i ett foto taget av författarens mor

Då jublade massorna, bland annat på Odeonsplatz i München där så mycket folk fylkats att det knappt fanns rum att vifta med hattar och kasketter. Det gjorde man i alla fall, som man kan se på ett foto som togs den dagen och som blivit känt av ett särskilt skäl: en granskare med örnblick upptäckte att den unge Adolf Hitler hurrade i kapp med alla andra. Den skarpa näsan och den korta mustaschen gör att man lätt känner igen honom.

Tjugotvå år senare, när den österrikiske korpralen varit tysk rikskansler i tre år, togs ett annat foto i en annan ände av Tyskland, en gruppbild med jublande arbetare på skeppsvarvet Blohm & Voss i Hamburg. Också den bilden har på de senaste åren nått en viss ryktbarhet tack vare en enda av de många figurerna på den, han som olikt alla andra vägrar att höja armen i nazisthälsning. Anledningen att alla (utom han) saluterade den dagen var att Hitler kom på besök, när korvetten Horst Wessel skulle sjösättas. Även om det var en söndag så var arbetarna ditkommenderade att jubla. Som synes gjorde alla det också, så när som på en dissident.

Vem vägraren var har långt om länge klarlagts. Han hette Gustav Wegert och var kyrksam av sig. På söndagar skulle man gå i högmässan, inte sträcka handen i vädret för en diktator. Det gjorde han inte heller annars, som man kan läsa sig till av hans sonsons korta redogörelse för fotot som nu finns på nätet, här i engelsk översättning: „If someone would greet him with „Heil Hitler“, he answered with a simple „Guten Tag“ (which means „Have a good day“). My mother told me often times about her anxiety that her husband could get imprisoned after he received several warnings. It was a miracle in her eyes that this did not happen“.

Gustav Wegert klarade sig. Han var duktig på sitt jobb, oumbärlig på varvet och hade verksledningen bakom sig. Bilden från hans arbetsplats i Hamburg togs alltså 1936. Året därpå var mina föräldrar på bröllopsresa i Tyskland. Från den hemförde min far bland annat en Rolleicord, en fin och säkert dyr spegelreflexkamera. I hans skrivbordslåda fanns också ett brandgult mynt i hårdplast från en tysk utställning där detta material presenterades, det var nog för första gången. Många år senare bytte vi under några sommarmånader hus med goda vänner i Heidelberg. Mor var med, och när vi vandrade upp i bokskogarna ovanför Philosophenweg kände hon igen en amfiteater i det fria som hon senast besökt 1937.

Hon berättade att ytterplatserna på varje bänkrad den gången var besatta av nazister i bruna uniformer. Det fanns säkert alldeles tillräckligt många SA-män kvar även om Hitler mördat Ernst Röhm och hans närmaste anhang under de långa knivarnas natt den 30 juni tre år tidigare. Under föreställningen i skogen ovanför Heidelberg reste sig åskådarna, sträckte ut högerarmen och jublade – på befallning. Min far gjorde det inte, han satt lugnt kvar och iakttog med distans apkonsterna. Mor rös fortfarande drygt fyrtio senare när hon mindes detta. Hon hade säkert varit minst lika ängslig som Gustav Wegerts hustru som dock hade starkare skäl att vara det.

Det fanns andra effektiva sätt att förlöjliga det tyska hysteriska hälsandet: just innan ridån gick upp för en revy i Köpenhamn under besættelsestiden kom en uniformerad man in på scenen och sträckte upp armen i luften i en hitlerhälsning, och alla i teatersalongen stelnade till - tills mannen ropade: „Så här högt hoppade min hund i morse!“. Åt detta log mors danska kusiner i vars hem på Fuglsang allé det fanns ett särskilt preparerat biljardbord: undersidan var full av illegala vapen för motståndskampen under ockupationen.

Fotot på Hitler och de andra på Odeonsplatz är allmänt bekant, och det på Gustav Wegert och hans arbetskamrater som byggde båtar i Hamburg börjar bli det. Ett tredje foto som togs söndagen den 27 juni 1937 strax utanför Düsseldorf har tills nu bara funnits i ett fotoalbum, men här lägger jag ut det till allmän beskådan. Det är min far som låtit sig avbildas (av mor antar jag, fast med en småbildkameras 24x36, inte Rolleicordens 6x6). Han står på paradvägen som leder fram till det Schlageter-Denkmal som hade satts upp drygt fem år tidigare. Om man har tillräckligt god syn kan man skymta banderollernas hakkors längs vägen.
 

Gustav Wegert. Foto: Arkiv Wikipedia

 

Korvetten som sjösattes i Hamburg var uppkallad efter Horst Wessel, en av de många smågangstrar och huliganer som anslöt sig till NZDAP. Han blev efter sin tidiga död (mördad 1930 av en medlem av Roter Frontkämpferbund) martyr och känd för den efterhängsna kampsång som skrevs om honom. En annan ligist av samma kaliber var Albert Leo Schlageter som saboterade järnvägar i det ockuperade Ruhr-området och som blev arkebuserad av fransmännen för det. I en kommentar till en av Richard Hughes romaner där han nämns skrev jag den här fotnoten om honom:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

„Hitler mentions him on the first page of Mein Kampf. He had been one of the Free Corps soldiers who roamed the Baltic countryside in 1919, and had become a Nazi in 1922. He reached some posthumous fame, not only because Hitler´s press officer Ernst Hanfstaengl wrote a riveting Schlageter-march. In 1931 a monument in his memory was erected on Holzheimer Heide outside Düsseldorf where he had been executed eight years earlier, and in 1933 Hanns Johnst made him the hero in his play Schlageter. A well-known line from that play is often wrongly attributed to Hermann Göring: „Whenever I hear the word culture … I release the safety-catch of my Browning.“
 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Huvud av Kaala (Tiden) på  Kidals tempelport på Java Foto CC BY SA 3.0

En tidsuppfattning i indisk kultur

När jag i slutet av 1970-talet besökte Srinagar i Kashmir, så träffade jag bland annat en lokal filosof, J.L.K. Lalalai. 1935 hävdade hans guru, Pandit Joo Ganjoo att vad Jalalai ...

Av: Bertil Falk | Essäer om religionen | 01 mars, 2017

The End of the Affair. Religiösa upplevelser, övertygelser och dess roll för skeendet

Filmen ”The End of the Affair” av Neil Jordan, bygger på Graham Greenes roman med samma namn. Under ytan av ett vanligt triangeldrama döljer sig något djupare. Huvudpersoner är författaren Maurice ...

Av: Kristian Pella | Essäer om film | 24 november, 2012

Sagorna ljuger så skönt!

Vad kan man inte göra för ett konungarike? Meningen finns där lysande, som om det fanns en saga bakom; en berättelse utan påtaglig verklighet. Ty i sagans värld får prinsen ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 augusti, 2013

En avpolitiserad sanning från andra sidan muren

Redan innan resan till Mellanöstern visste jag att jag inte ville skriva en berättelse om politik. Jag ville inte skriva om mitt otvivelaktiga hat till orättvisa makthavare, jag ville inte ...

Av: Julia Thoresson Berkquist | Resereportage | 24 juli, 2012

Omöjliga intervjuer. Nikanor Teratologen intervjuar Archilochos

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Nikanor Teratologen | Övriga porträtt | 09 juli, 2012

Figlio de putinara

Enär jag tidigt sent omsiden vaknade till hade demonstrationsskara samlat sig fram, hittat till utanförr leprahemmet, förkunnade i en och samma ivriga folkmun att dr Timo Prokrustes Ylimäärä genast skulle ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 05 mars, 2014

Jens Assur har fotograferat en kontinent med en ny hunger

En av tre afrikaner tillhör medelklassen, enligt den brittiska tidningen The Guardian. Antalet internetanvändare ökade med 1800% mellan 2000 och 2008. I USA:s tio mest lästa tidningar publicerades 245 artiklar ...

Av: Belinda Graham | Konstens porträtt | 25 juni, 2014

Vitt och svart, svart och vitt Mörker och ljus. Ljus och mörker

Följande text handlar om hur man kan bli överraskad i en situation och då få stå till svars för åsikter man inte har. Det kommer också några brasklappar. som skulle ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 23 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.