De biologiska föräldrarna. Mötet.

Jag hade ont överallt. Ont i kroppen av min utbrändhet. Det gjorde ondare än förut, det brände sår, i min hud. Jag kände en enorm hopplöshet, kunde inte fokusera på ...

Av: Linda Marie Jum Soon Johansson | 01 december, 2014
Allmänna reportage

Ekelunds frihet

Den offentliga bilden av Vilhelm Ekelund (1880-1949) är minst sagt schizofren: å ena sidan betraktas han som en svärmisk naturlyriker och å andra sidan som en vresig enstöring som decennium ...

Av: Bo Gustavsson | 08 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Piskan och pennan. Intervju med Ariel Held

 Ariel Held har nyss gett ut en ”erotisk” bok på Vertigo förlag. Tidningen Kulturen har uppmärksammat boken med en fin recension av Crister Enander, så jag blev nyfiken och ville läsa ...

Av: Guido Zeccola | 29 augusti, 2014
Litteraturens porträtt

Rak och ärlig mexikansk filmproduktion

Skådespelaren, producenten och regissören Gael García Bernal har hänfört en hel värld med sin charm och talang i Mexikos absolut mest firade filmer som "En dagbok från en motorcykel", "Älskade ...

Av: Linda Johansson | 27 december, 2009
Kulturreportage

Ivo Holmkvists far i ett foto taget av författarens mor

Jubel och skepsis – några anteckningar till tre fotografier



Tyskland förklarade Ryssland krig den första augusti 1914 och införde samma dag allmän mobilisering. Två dagar senare följde man upp med att samman med Österrike-Ungern också gå i krig mot Frankrike. 
Hitler på Odeonsplatz i München  den 3 augusti 1914

Hitler på Odeonsplatz i München den 3 augusti 1914

Gustav Wegert klarade sig. Han var duktig på sitt jobb, oumbärlig på varvet och hade verksledningen bakom sig.
Ivo Holmkvists far i ett foto taget av författarens mor

Ivo Holmkvists far i ett foto taget av författarens mor

Då jublade massorna, bland annat på Odeonsplatz i München där så mycket folk fylkats att det knappt fanns rum att vifta med hattar och kasketter. Det gjorde man i alla fall, som man kan se på ett foto som togs den dagen och som blivit känt av ett särskilt skäl: en granskare med örnblick upptäckte att den unge Adolf Hitler hurrade i kapp med alla andra. Den skarpa näsan och den korta mustaschen gör att man lätt känner igen honom.

Tjugotvå år senare, när den österrikiske korpralen varit tysk rikskansler i tre år, togs ett annat foto i en annan ände av Tyskland, en gruppbild med jublande arbetare på skeppsvarvet Blohm & Voss i Hamburg. Också den bilden har på de senaste åren nått en viss ryktbarhet tack vare en enda av de många figurerna på den, han som olikt alla andra vägrar att höja armen i nazisthälsning. Anledningen att alla (utom han) saluterade den dagen var att Hitler kom på besök, när korvetten Horst Wessel skulle sjösättas. Även om det var en söndag så var arbetarna ditkommenderade att jubla. Som synes gjorde alla det också, så när som på en dissident.

Vem vägraren var har långt om länge klarlagts. Han hette Gustav Wegert och var kyrksam av sig. På söndagar skulle man gå i högmässan, inte sträcka handen i vädret för en diktator. Det gjorde han inte heller annars, som man kan läsa sig till av hans sonsons korta redogörelse för fotot som nu finns på nätet, här i engelsk översättning: „If someone would greet him with „Heil Hitler“, he answered with a simple „Guten Tag“ (which means „Have a good day“). My mother told me often times about her anxiety that her husband could get imprisoned after he received several warnings. It was a miracle in her eyes that this did not happen“.

Gustav Wegert klarade sig. Han var duktig på sitt jobb, oumbärlig på varvet och hade verksledningen bakom sig. Bilden från hans arbetsplats i Hamburg togs alltså 1936. Året därpå var mina föräldrar på bröllopsresa i Tyskland. Från den hemförde min far bland annat en Rolleicord, en fin och säkert dyr spegelreflexkamera. I hans skrivbordslåda fanns också ett brandgult mynt i hårdplast från en tysk utställning där detta material presenterades, det var nog för första gången. Många år senare bytte vi under några sommarmånader hus med goda vänner i Heidelberg. Mor var med, och när vi vandrade upp i bokskogarna ovanför Philosophenweg kände hon igen en amfiteater i det fria som hon senast besökt 1937.

Hon berättade att ytterplatserna på varje bänkrad den gången var besatta av nazister i bruna uniformer. Det fanns säkert alldeles tillräckligt många SA-män kvar även om Hitler mördat Ernst Röhm och hans närmaste anhang under de långa knivarnas natt den 30 juni tre år tidigare. Under föreställningen i skogen ovanför Heidelberg reste sig åskådarna, sträckte ut högerarmen och jublade – på befallning. Min far gjorde det inte, han satt lugnt kvar och iakttog med distans apkonsterna. Mor rös fortfarande drygt fyrtio senare när hon mindes detta. Hon hade säkert varit minst lika ängslig som Gustav Wegerts hustru som dock hade starkare skäl att vara det.

Det fanns andra effektiva sätt att förlöjliga det tyska hysteriska hälsandet: just innan ridån gick upp för en revy i Köpenhamn under besættelsestiden kom en uniformerad man in på scenen och sträckte upp armen i luften i en hitlerhälsning, och alla i teatersalongen stelnade till - tills mannen ropade: „Så här högt hoppade min hund i morse!“. Åt detta log mors danska kusiner i vars hem på Fuglsang allé det fanns ett särskilt preparerat biljardbord: undersidan var full av illegala vapen för motståndskampen under ockupationen.

Fotot på Hitler och de andra på Odeonsplatz är allmänt bekant, och det på Gustav Wegert och hans arbetskamrater som byggde båtar i Hamburg börjar bli det. Ett tredje foto som togs söndagen den 27 juni 1937 strax utanför Düsseldorf har tills nu bara funnits i ett fotoalbum, men här lägger jag ut det till allmän beskådan. Det är min far som låtit sig avbildas (av mor antar jag, fast med en småbildkameras 24x36, inte Rolleicordens 6x6). Han står på paradvägen som leder fram till det Schlageter-Denkmal som hade satts upp drygt fem år tidigare. Om man har tillräckligt god syn kan man skymta banderollernas hakkors längs vägen.
 

Gustav Wegert. Foto: Arkiv Wikipedia

 

Korvetten som sjösattes i Hamburg var uppkallad efter Horst Wessel, en av de många smågangstrar och huliganer som anslöt sig till NZDAP. Han blev efter sin tidiga död (mördad 1930 av en medlem av Roter Frontkämpferbund) martyr och känd för den efterhängsna kampsång som skrevs om honom. En annan ligist av samma kaliber var Albert Leo Schlageter som saboterade järnvägar i det ockuperade Ruhr-området och som blev arkebuserad av fransmännen för det. I en kommentar till en av Richard Hughes romaner där han nämns skrev jag den här fotnoten om honom:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

„Hitler mentions him on the first page of Mein Kampf. He had been one of the Free Corps soldiers who roamed the Baltic countryside in 1919, and had become a Nazi in 1922. He reached some posthumous fame, not only because Hitler´s press officer Ernst Hanfstaengl wrote a riveting Schlageter-march. In 1931 a monument in his memory was erected on Holzheimer Heide outside Düsseldorf where he had been executed eight years earlier, and in 1933 Hanns Johnst made him the hero in his play Schlageter. A well-known line from that play is often wrongly attributed to Hermann Göring: „Whenever I hear the word culture … I release the safety-catch of my Browning.“
 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Albert Camus

Albert Camus – en författare och ett främlingskap som fortsätter att fascinera

2013 var det hundra år sedan Albert Camus föddes, vilket uppmärksammades stort i Frankrike. Föredrag och symposier avlöste varandra, nyutgåvor av hans texter och en rad nya publikationer om författaren ...

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 17 november, 2015

Guido Zeccola. Foto: Ida Thunström

Innan festen tar slut

Chefredaktören Guido Zeccola lämnar i februari Tidningen Kulturen. Ida (som även hon lämnar sitt uppdrag -som konstredaktör- på tidningen) och Guido har träffats för att tala om Tidningen Kulturens liv ...

Av: Ida Thunström | Media, porträtt | 28 februari, 2017

Sommarens sillar och grillar

Dagen före sommarpartyt ökar stressnivån. En av de bjudna ringer på telefonen. Ska hon hoppa av? Eller har hon med någon mer gäst? Är det några intrikata matspecifikationer som vi ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 24 juni, 2013

Someone for me – Whitney Houston tribute

För några år sen berättade jag för en tjejkompis i Stockholm att jag hade vaknat upp med en dröm om att Whitney Houston var död. Hade drömt om att alla ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 15 februari, 2012

Beredning av kaffe i en enkel restaurang i Gondar, Etiopien. Foto Tarja Salmi-Jacobson

Kaffe, gudarnas dryck från Etiopien

Det berättas att en etiopisk vallpojke på 900-talet skulle ha upptäckt att när hans getter åt kaffebuskens bär och blad blev de alltid pigga samma kväll. Kaldi, som pojken hette ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 12 april, 2016

Balthazar Gracian, Arthur Schopenhauer och livsviljan

I en tid då många människor praktiserar Schopenhauers åsikt att man kan befria sig ur världens elände genom att förneka livsviljan, är filosofen om inte glömd så dock förgäten. Låt ...

Av: Bo I. Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 02 januari, 2014

Asger Jorn: I begynnelsen var bilden. Foto: Thomas Notini

Cobra – nittonhundratalets sista avantgarde

Thomas Notini om COBRA som inte är en antydan om något farligt och skräckinjagande utan ett akrostikon bildat av början av (de franska) namnen på de tre städer varifrån gruppens ...

Av: Thomas Notini | Essäer om konst | 17 augusti, 2015

Carl Milles skulptur

Biblicism i modern film

Människans sägner är så mycket mer än bara ursprungsberättelser och övernaturliga förklaringar på världsfenomen; de erbjuder visdom, moraliska budskap och levnadsregler för dem som söker, skriver Noak Gröning som i ...

Av: Noak Gröning | Essäer om film | 12 juni, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.