Maya Deren: banbrytande artist

Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta ...

Av: Helena Strängberg | 19 april, 2010
Filmens porträtt

Katten är död och levande samtidigt

“What happens if you put a cat in the microwave?” Ja, vad händer om du gör det, tänker jag. Svar: Ingenting. Så länge du inte sätter på microvågsugnen. Men vad händer ...

Av: Helena Lie | 06 maj, 2013
Reportage om scenkonst

Lucky Dog, deras absoluta första långfilm

Helan och Halvan och den komiska fallhöjden

Att Helan och Halvan är roliga, därom råder eller borde inte råda något tvivel. Åtminstone inte i min, till åren något komna generation. Hur det är med efterkommande generationer vet ...

Av: Ulf Stenberg | 03 april, 2016
Essäer om film

Francesca Woodman. Självbedrageri. Rom, 1978. Med tillstånd från MM i Stockholm.

Ängeln och Döden

”Jag har några parametrar, just nu liknar mitt liv kaffesump. Och jag skulle vilja dö ung och spara det som jag har hunnit skapa, dessa kaotiska men söta bilder, istället ...

Av: Guido Zeccola | 07 september, 2015
Konstens porträtt

Sado-masochism - historien bakom ordet



Sado-masochism - historien bakom ordet

Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ord som dagligen brukas i media och i vardagliga samtal.

 

sado.jpg 
Foto: Gremlin

 

Leopold von Sacher-Masoch (1836 - 1895) får oss att tänka på ett annat ord som används på samma sätt. Doktor i juridik, stor författare och förkämpe mot tidens antisemitiska strömningar hade också han förtjänat att bli ihågkommen för sin litterära gärning.

I Dictionnaire universel de Boiste förekommer termen sadism för första gången år 1834. Det är Charles Nodier som i den av honom korrigerade och utökade åttonde utgåvan skriver: "Skräckinjagande avvikelse vad gäller liderlighet, monstruös och antisocial systematik som gör uppror mot naturen."

Richard von Krafft-Ebing (1840 - 1902), som i princip ansåg att all sexuell praktik som inte hade fortplantningssyfte utgjorde perversioner, gav år 1891, i sjätte utgåvan av Psychopathia Sexualis, en medicinsk-lexikal definition av ordet "sadism" och en annan av "masochism".

Den gudomlige markisen, som själv använde ordet "taquin" och "taquinisme", uttryck baserade på ordet reta som i "reta lustarna" i sina verk, var sedan länge död och redan etablerad i rollen som "fall". För den alltjämt verksamma och uppburna Sacher-Masoch innebar Krafft-Ebings klassificering en social katastrof och han var förtvivlad över att hans namn använts för att beskriva en perversion.

I Sexualteori: Tre studier i sexualteoretiska frågor som utkom 1905 (på svenska 1965) kallade Freud behovet av att ge och ta emot smärta under sexualakten för "den vanligaste och viktigaste av alla perversioner". Freud ändrade sig flera gånger om orsakerna till parafilims ursprung hos den utövande eller fantiserande, men en sak är klar: han använde och knöt samman begreppen sadism och masochism för lång tid genom att använda ordet sado-masochism.

I sin Présentation de Sacher-Masoch - Le Froid et Le Cruel som kom ut 1967 försökte Gilles Deleuze att åter särskilja begreppen. Han skriver: " ... masochisten utarbetar kontrakt, medan sadisten avskyr och river sönder alla kontrakt. Sadisten har behov av institutioner, medan masochisten har behov av kontraktuella relationer." Deleuze menar alltså att i en relation mellan parter som har frivilliga sexuella förbindelser med inslag av fysisk eller mental smärta, ingår båda i den masochistiska världen och det är masochisten som sätter gränserna genom den dialog, det kontrakt som parterna kommit överens om.

"Les mot précédent les maux", som man brukar säga med en ordvits på franska, orden föregår det onda, både för masochisten och sadisten. Men när en libertin försöker vara "lärare" hos de Sade, menar Deleuze att till exempel Domancé Filosofin i sängkammaren avser att framstå som en oförvitlig person som övertygar och övertalar då han formar sitt nya offer Eugénie. Men hans resonemang i sig är en våldsakt, han är på våldets sida med all sin stränghet och sitt stora lugn. När en masochist träffar en sadist så förstår de bägge kontrahenterna, enligt Deleuze, alltså inte varandra och all kommunikation upphör.

De författare och biografer som från och med 1930-talet gav de Sade en sen upprättelse, Maurice Heine, Gilbert Lely, Georges Bataille, Maurice Blanchot och många andra, försökte införa ordet algolagni som term för smaken att motta eller ge smärta. Ända sedan antikens dagar har denna lust varit känd och passande nog kommer ordet algos från grekiskans smärta och lagneia av vällust.

Den stigmatiseringen som ordet inneburit ända sedan Krafft-Ebing "uppfann" det gäller även för dem som i Sverige idag har frivilliga sado-masochistiska relationer. Socialstyrelsen ansluter sig till WHO:s nomenklatur där frivillig sado-masochism betraktas som en psykisk sjukdom.

RFSU tog i våras ett kongressbeslut om att försöka ändra på Socialstyrelsens nomenklatur så att frivilliga förbindelser av sado-masochistisk karaktär inte längre skall betraktas som psykisk sjukdom i vårt land.

Agneta Tröjer

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 10 december, 2012

Metaforen i poesi och psykoterapi

Att förklara händelser i livet precis som de var kan te sig omöjligt. Språket kan endast snudda vid våra upplevelser, men aldrig riktigt befinna sig i dem. Metaforen har dock ...

Av: Mattias Segerlund | Essäer om litteratur & böcker | 06 mars, 2012

Sparbössor och direkt demokrati

Alla de som förespråkar den representativa demokratin, är per definition även motståndare till de decisiva, det vill säga beslutande folkomröstningar. Jag antar att dessa människor praktiserar representativ demokrati även i sina ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 10 oktober, 2016

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del II

Filosofiske småtterier om kulturbegrepet Er kulturaktiviteter om 'mål og mening'? Svaret på spørsmålet beror verken på hva en forstår med 'kultur' og 'kulturaktivitetet', eller med 'mål og mening'. Det vil si ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2013

Umberto Eco, Sverige och kyrkogården

Alexandria, Alessandria på italienska, ligger inte i Egypten. Åtminstone inte bara där. Det finns faktiskt en stad i Piemonte, i norra Italien, som heter så. Staden fick namnet av en ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2011

De äldsta dansepidemierna

Här ska jag försöka skildra de tidigaste dansepidemierna i Europa. Från 600-700-talen till 1021-talet denna sista kallad de bannlysta dansarna i Kölbigk.

Av: Idumea Vedamsson | Essäer om religionen | 18 juni, 2017

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om politiken | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.