Malin Lagerlöf Foto Ulrica Zwenger

Malin Lagerlöf och Tom Malmquist - drabbade av det ofattbara

Elisabeth Tegelberg är tillbaka med en litterär essä.

Av: Elisabeth Tegelberg | 09 oktober, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Meditasjon over idéen om kultur

Mennesket selv er det rette studiet av menneske(Arnold Gehlen, 1904-1976). Naturvitenskapelige teorier om mennesker er adekvate for studier av innsekter(maur), men de er svært lite egnet til å kaste lys ...

Av: Thor Olav Olsen | 13 april, 2011
Agora - filosofiska essäer

Döden och utplånandets möjlighet

I alla tider har föreställningen om döden varit avgörande för formandet av den kulturella identiteten. Döden är en ofrånkomlig realitet och de mänskliga skaparkrafterna har också en av sina starkaste ...

Av: Simon Henriksson | 31 Maj, 2012
Agora - filosofiska essäer

Möt konstvåren i Bryssel

Till den rika museifloran i Bryssel kan man nu lägga Fin de siècle museet som öppnade vid årsskiftet. Lägg där till vårens stora utställningar med den belgiska samtidskonstnären Michaël Borresman ...

Av: Mathias Jansson | 25 mars, 2014
Essäer om konst

Bergen-Belsen och Theresienstadt



Bergen-BelsenTill det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller rättare resterna av dem. Under de år vi bodde i Odense brukade vi inte sällan köra söderut genom Tyskland, till goda vänner i Heidelberg. En lagom paus på vägen var Celle, den vackra korsvirkesstaden halvvägs mellan Hamburg och Hannover. En ort i närheten är Bergen som blev känd och beryktad världen över sedan engelska trupper den 15 april 1945 kom fram till dödslägret ute på heden inte långt därifrån.

Bilderna och journalfilmerna som togs vid det tillfället i Bergen-Belsen spreds snabbt, på kropparna efter alla döda som lägerkommandot inte hunnit skaffa undan och som i hast fick jordas i massgravar. Ingmar Bergman som i sina tidiga tonår på trettiotalet varit på utbyte hos en luthersk prästfamilj familj i Tyskland föll för nazismen och sympatiserade länge med den. Det sena uppvaknandet kom när han såg dessa engelska journalfilmer från det befriade lägret, något han skriver om i sin självbiografi "Laterna Magica".

Alla lägerbyggnader är jämnade med marken, men det finns en utställningshall med fotografier och upplysande texter. Omgivningarna är vackra, på heden växer både tallar och om jag minns rätt björkar. Det är en fridfull plats ägnad åt kontemplation och tyst begrundan över de gräsligheter som utspelats där ett halvsekel tidigare (”Belsenfånge” var länge liktydigt i svenskan med någon bara en hårsmån från döden). Vi vandrade långsamt och tyst runt bland bildskärmarna, men så bröts tystnaden av en utflyktsbuss. Ut vällde bastanta och blommiga tyska husmödrar, alla försedda med stadiga handväskor.

De kastade en snabb blick på bilderna på de uppstaplade liken utan att det bekom dem. De tjattrade och kvittrade vidare, det här var bara en i raden av sevärdheter under denna söndagsutflykt. En del hade åldern inne för att ha varit vid medveten ålder den gången och hade nog dessutom bott i grannskapet. Man kan undra hur mycket de visste och hur mycket de förträngt. Den amerikanske historikern Daniel Johan Goldhagen ställde obehagliga frågor om just den saken i den bok han gav ut 1996, "Hitler´s Willing Executioners. Ordinary German and the Holocaust”. Hans svar är tendentiösa men intressanta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

TheresienstadtSå långt Bergen-Belsen. Vi bilade också under en rad påskar ner till Prag. Några mil innanför den tjeckiska gränsen kände vi igen en ringmur och en port med vitsvart bård från tv-serien “Krig och hågkomst”. Terezin som Reinhard Heydrich döpte om till Theresienstadt är en garnisonsstad från slutet av 1700-talet, fortfarande befolkad av soldater. Torget har parkträd och musikveranda, en del av tvåvåningshusens fasader är uppsnyggade. Även om det för många var ett genomgångsläger på vägen till Auschwitz och Treblinka dog hundrafemtio tusen  judar här, bara tjugotusen fanns i livet efter kriget (och av femtontusen barn överlevde hundra).

Mitt under kriget inspekterade en delegation från internationella Röda Korset lägret. Då hade man hunnit bygga potemkinkulisser som dolde den vidriga verkligheten. Från det tillfället finns en kuslig film bevarad som försökte bevisa att judarna levde ett hyggligt liv bakom murarna där de tvingades spela glada ghettoinvånare. Judiska barn framförde en opera särskilt skriven för dem, Brundibar. Skräcken syns i allas ögon, men det hindrade inte Joseph Goebbels propagandalögn: “Allt medan judarna i Theresienstadt sitter på café och äter kakor får våra soldater bära krigets fruktansvärda bördor...”

Fasorna är ännu påtagligare i en märklig bilderbok därifrån, av en tjugoårig konststudent från Prag: “Alfred Kantors bok”. Vi hamnade i en underjordisk passage, illa upplyst och så låg att man fick huka sig. Gångens vinklar som följer redutternas stjärnform upphör efter åtskilliga hundra meter i det som varit en massgrav. Bortom avrättningsplatsen finns en simbassäng, och jag kände igen mig från Pavel Kohouts roman “En dans- och kärlekslektion”, en berättelse om skuld och den nödvändiga glömskan som han skrev efter ett besök i Theresienstadt. Men inte ens han kunde fånga mer än en bråkdel av det förgångnas ohyggligheter.

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder
Antoni Tàpies Foto Wiki CC BY-SA 2.0

"När jag målar skulpterar jag"

Vad är det som gör Antoni Tàpies måleri så omedelbart tilltalande? Man läser glupskt av hans bilder. Inget undgår en. Träffbilden är maximal, varenda penseldrag och gest har nått fram ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 01 juni, 2016

Mata Hari - Spionen - hundra år senare

Slå upp ordet "femme fatale" och du får upp en bild på Mata Hari. Bokstavligen, om du använder wikipedia. Den exotiska spionen Mata Hari hette egentligen Margaretha Zelle och var från ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 22 december, 2016

Den gudomliga komedin Del 2

Den gudomliga komedin och bibeln Komedin består av 100 sånger. En inledningssång, samt 33 sånger om Inferno, Helvetet, 33 sånger om Purgatorio, Skärselden, och 33 om Paradiso, Paradiset. Sångerna är skrivna ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 17 februari, 2010

Rolf Christerson

Ur  Ögonblick i tiden  av Rolf Christerson

fem dikter av Rolf Christerson

Av: Rolf Christerson | Utopiska geografier | 06 juni, 2016

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | Essäer | 15 augusti, 2013

Ullmans filmatisering följer Strindbergs historia, synliggör kön och klass och blottar Julies överkl

Non-virgin suicides på Göteborgs filmfestival

Daniel Barnz Cake (också visad på Göteborgs filmfestival) kan sägas starta där Miss Julie slutar, följa samma tema – och ändå vara alldeles annorlunda. Det är en sorts misslyckad (vit) ...

Av: Anna Nygren | Essäer om film | 03 februari, 2015

Melker Garay La décoration suspect

Konsten att läsa

Melker Garay om kvaliteten i litteraturen.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 december, 2015

Utklädd till livet . Intervju med Little Annie

Som sextonåring i New Yorks förort ville hon bli artist – och började klä sig som en. "Du ser ut som om du borde stå på scen", sa någon. Hon ...

Av: Frida Sandström | Musikens porträtt | 23 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.