Abrishami synagogan.  Belysning  symboliserar den eviga låga som alltid brinner på offeraltarna

Framme vid en av Teherans många judiska bönehus

Till skillnad från de arabiska länderna har Iran fredat sina judiska församlingar. Sedan 1948 har över 800 000 judar emigrerat och förvisats från sina länder i Mellanöstern och Nordafrika; inte ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | 08 februari, 2017
Essäer om religionen

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | 17 juni, 2013
Utopiska geografier

Att se, röra och göra jaget

I London pågår för tillfället två utställningar som båda berör individens föreställningar om det egna jaget: från frågan om jagets svårdefinierade kärna till dess möjligheter och längtan efter att lämna ...

Av: Lovisa Lindgren | 01 februari, 2010
Essäer om konst

Med tanke på Det öde landets tillkomst

Det öde landet av T. S. Eliot har inte av alla, men av många, kallats 1900-talets viktigaste poem och det är förmodligen den dikt som var århundradets mest inflytelserika. Och ...

Av: Bertil Falk | 18 november, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Lia Liqokeli. Foto: Shota Gujabidze

Litteratur: Lia Liqokeli - Så skrattade jättens fru



En kulturgärning

Med mycket originella texter lyfter Lia Liqokeli det vardagsnära och det halsbrytande i samma andetag.

I vissa dikter håller hon sig vardagsnära och påminner i någon mån om Sonja Åkesson.
Lia Liqokeli
Så skrattade jättens fru
ISBN:  9789186175474
Översättare: Manana Kobaidze och Kristian Carlsson
Förlag: Smockadoll förlag



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Lia Liqokeli. Foto: Shota Gujabidze

Lia Liqokeli. Foto: Shota Gujabidze

Författaren Lia Liqokeli är född 1986 i en bergsby i Georgien. Det låter exotiskt för oss läsande svenskar. Att hon sedan flyttade till huvudstaden Tblisi och utbildade sig till regissör och senare började arbeta med litterär verksamhet är förstås inte lika exotiskt, men man kan förstå att hon krävde utrymme och utblickar.

Texterna är mycket originella. I vissa dikter håller hon sig vardagsnära och påminner i någon mån om Sonja Åkesson. Till exempel när hon skriver om en stol som bryter ett ben, en av de kortare dikterna. Min stol bröt benet i går./ Jag kan inte säga vad jag tänkte på, eller varför jag var så tung./ Sen grät vi hela natten:/ Stolen hade ont i det brutna benet, jag hade ont i den brutna tanken./... Även här närmar hon sig det absurda, vilket hon gärna gör. Som när hon blir kär i en kråka, eller sörjer en död spindel, eller grälar med en citron tills den flyger iväg. I titeldikten blir hon kidnappad av en jätte som hon sedan lever med.

I andra texter excellerar hon i halsbrytande liknelser som aldrig tycks ta slut. Inramningen kan vara högst realistisk och börja med ett möte med en anförvant eller en granne: Min ensamma granne hälsade på mig. Hon är ett hus./ Hon kom längs den gräsbevuxna stigen och i sina fönster höll hon kvällens blåa händer./...Vi satte oss, Vi bredde ut natten som en matta./ Vi hällde upp den bittra, stjärnlösa himlen som i gråresistenta och ljudsäkra glas. ,/ vi fladdrade med axlar och väggar som fjärilsvingar, vi kramades, våra skuggor/ knöts i varandra,/ vi ylade ut hundra vintrar./...

Vissa dikter är långa och stroferna alltid ojämna. Även radlängderna. Bilderna hon skapar gör att en läsare måste vara uppmärksam och tänka efter. Ibland kan det vara svårt att hitta sammanhang men de yppar sig oftast. Det är svårt att beskriva poesins originalitet och rikedom på en komprimerad plats som en anmälan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Man kan förstå att denna poet är prisbelönt. Även om vi måste läsa henne i översättning som tycks skickligt utförd är det tydligt att hon är en språkekvilibrist. Hon har tilldelats ett prestigefyllt litteraturpris i Georgien och har ständiga kontakter med sina läsare på Facebook. Vid prisutdelningen uppträdde hon i en klänning med en bild av Pippi Långstrump på.

När hon intervjuades förklarade hon att hon kanske inte kan uppträda som Pippi i det dagliga livet men att hon försöker göra det i sin poesi. Fler priser kommer säkert. Att förlaget introducerar henne i Sverige är en kulturgärning.

Stefan Estby

Ur arkivet

view_module reorder

Om det moderne. Del II

Den postmoderne tilstanden Klarhet er ikke et mål i seg selv, men det er en god begynnelse. Siden spørreordene «hva?», «hvor?», «når?», slik jeg har snakket om i Del I av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 december, 2011

Spegeln - bild av vår tid

  I tunnelbanefönstrets dunkel händer det att du möter någon annans blick i din egen medan din blick i de upplysta skyltfönstren återkastas av tomma dockögon. Den moderna storstadsmänniskan är i ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 januari, 2011

Livsfilosofen Arthur Schopenhauer og natursvermeren Martin Heidegger: et forsøk på samlesning av to…

  Arthur Schopenhauer(1778-1860) var en svært allsidig filosof; det samme kan ikke sies om Martin Heidegger(1889-1976). Schopenhauer var levende opptatt av vitenskapene, mens Heidegger var en typisk naturromantisk sverrmer, og hvis ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 september, 2011

Jag vill se statsministern klättra i träd

Pippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 februari, 2011

Samernas nationaldag

Sjätte februari är samernas nationaldag.  Sápmi, Sameland, har en symbolmättad flagga med inspiration från diktaren Anders Fjellner. Genom att nyläsa Fjellner  lyfter Mikael Mogren fram en del av svenskheten som ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 01 februari, 2010

Stockholm Filmfestival Junior, en blandning av etablerat och nytt

När den ordinarie filmfestivalen (Stockholm Filmfestival) går av stapeln, brukar visningarna kunna karaktäriseras av att besökarna nästan tävlar om att vara den bästa biobesökaren - här måste minsann filmen vara ...

Av: Jim Jonsson | Kulturreportage | 11 Maj, 2010

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 02 april, 2011

Den omöjliga staden

Neapel är den tredje största staden i Italien, efter Rom och Milano, och har en bland de största hamnar i Medelhavet. Efter så många omskrivningar under de senaste åren om de ...

Av: Joakim Kocjancic | Bildreportage | 25 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts