Den utsökta labyrinten - Pierre Boulez musik

Det var rubriken på en ytterst ambitiös fokusering på tonsättaren Pierre Boulez och hans musik i London nyligen (30/9-3/10). I Queen Elisabeth Hall och Royal Festival Hall. Boulez är idag ...

Av: Ulf Stenberg | 09 oktober, 2011
Kulturreportage

Återbruk och skönhetslängtan

Med utgångspunkter i en unik samling lapptäcken hölls i veckan ett seminarium på Jonsereds herrgård, en del av Göteborgs universitet. Åsa Wettre och Håkan Wettre har under åren byggt upp ...

Av: Per-Inge Planefors | 10 februari, 2014
Gästkrönikör

Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | 09 november, 2015
Litteraturens porträtt

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | 21 april, 2008
Essäer om samhället

Lia Liqokeli. Foto: Shota Gujabidze

Litteratur: Lia Liqokeli - Så skrattade jättens fru



En kulturgärning

Med mycket originella texter lyfter Lia Liqokeli det vardagsnära och det halsbrytande i samma andetag.

I vissa dikter håller hon sig vardagsnära och påminner i någon mån om Sonja Åkesson.
Lia Liqokeli
Så skrattade jättens fru
ISBN:  9789186175474
Översättare: Manana Kobaidze och Kristian Carlsson
Förlag: Smockadoll förlag



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Lia Liqokeli. Foto: Shota Gujabidze

Lia Liqokeli. Foto: Shota Gujabidze

Författaren Lia Liqokeli är född 1986 i en bergsby i Georgien. Det låter exotiskt för oss läsande svenskar. Att hon sedan flyttade till huvudstaden Tblisi och utbildade sig till regissör och senare började arbeta med litterär verksamhet är förstås inte lika exotiskt, men man kan förstå att hon krävde utrymme och utblickar.

Texterna är mycket originella. I vissa dikter håller hon sig vardagsnära och påminner i någon mån om Sonja Åkesson. Till exempel när hon skriver om en stol som bryter ett ben, en av de kortare dikterna. Min stol bröt benet i går./ Jag kan inte säga vad jag tänkte på, eller varför jag var så tung./ Sen grät vi hela natten:/ Stolen hade ont i det brutna benet, jag hade ont i den brutna tanken./... Även här närmar hon sig det absurda, vilket hon gärna gör. Som när hon blir kär i en kråka, eller sörjer en död spindel, eller grälar med en citron tills den flyger iväg. I titeldikten blir hon kidnappad av en jätte som hon sedan lever med.

I andra texter excellerar hon i halsbrytande liknelser som aldrig tycks ta slut. Inramningen kan vara högst realistisk och börja med ett möte med en anförvant eller en granne: Min ensamma granne hälsade på mig. Hon är ett hus./ Hon kom längs den gräsbevuxna stigen och i sina fönster höll hon kvällens blåa händer./...Vi satte oss, Vi bredde ut natten som en matta./ Vi hällde upp den bittra, stjärnlösa himlen som i gråresistenta och ljudsäkra glas. ,/ vi fladdrade med axlar och väggar som fjärilsvingar, vi kramades, våra skuggor/ knöts i varandra,/ vi ylade ut hundra vintrar./...

Vissa dikter är långa och stroferna alltid ojämna. Även radlängderna. Bilderna hon skapar gör att en läsare måste vara uppmärksam och tänka efter. Ibland kan det vara svårt att hitta sammanhang men de yppar sig oftast. Det är svårt att beskriva poesins originalitet och rikedom på en komprimerad plats som en anmälan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Man kan förstå att denna poet är prisbelönt. Även om vi måste läsa henne i översättning som tycks skickligt utförd är det tydligt att hon är en språkekvilibrist. Hon har tilldelats ett prestigefyllt litteraturpris i Georgien och har ständiga kontakter med sina läsare på Facebook. Vid prisutdelningen uppträdde hon i en klänning med en bild av Pippi Långstrump på.

När hon intervjuades förklarade hon att hon kanske inte kan uppträda som Pippi i det dagliga livet men att hon försöker göra det i sin poesi. Fler priser kommer säkert. Att förlaget introducerar henne i Sverige är en kulturgärning.

Stefan Estby

Ur arkivet

view_module reorder

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism

I den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 09 januari, 2011

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Moderna Museets utställning 2010

Moderna Museets utställning möter mig med uppmaningen: "AKTA DIG FÖR ATT INTA ÅSKÅDARENS OFRUKTBARA HÅLLNING, TY LIVET ÄR INGET SKÅDESPEL, ETT HAV AV ELÄNDE ÄR INGET TITTSKÅP, EN SKRIKANDE MÄNNISKA ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 18 november, 2010

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | Gästkrönikör | 26 juni, 2012

Rehabiliteringsdagbok

I ett år och tre dagar har jag varit långtidssjukskriven. Jag förstår vad som utlöste psykosen som slog sönder mitt liv men det ger mig inte mitt liv tillbaka. Jag ...

Av: Cecilia Persson | Gästkrönikör | 05 juli, 2014

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10   Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 29 april, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.