Bruno K Öijer reciterar

När Bruno K Öijer träder fram på scenen på Södra teatern i Stockholm vet applåderna inga gränser. Och finns det ett tema för denna kväll så är det just att ...

Av: Tomas Nilsson | 17 mars, 2009
Litteraturens porträtt

Hebriana Alainentalo tre dikter

nu har jag lämnat varje möte       med dig i porten denna öppning som stängde hjärtats utrop   där jag flämtar andetagen som om jag vore döende   intill ett liv av sorg omkring trädskuggorna vars kronor nu ler tyngre mot marken    

Av: Hebriana Alainentalo | 23 december, 2013
Utopiska geografier

Tappad rätt ner i bilen

I Jim Jarmuchs märkliga episodfilmfilm "Night on Earth" finns ett avsnitt med en tysk taxichaufför i New York som varken kan köra bil - den skuttar fram när han trampar ...

Av: Ulf Stenberg | 17 juli, 2009
Gästkrönikör

Carl von Clausewitz och kriget

I Sverige publiceras sällan intressanta krigshistoriska och krigsteoretiska studier, men en sådan undantagsbok är Europas krig. Militärt tänkande, strategi och politik från Napoleontiden till andra världskrigets slut av Alf W ...

Av: Bo I Cavefors | 05 juli, 2014
Essäer

Felicia Antonsson Welander. Foto: Birgersdotter Pocket förlag

Litteratur: Felicia Welander - Kanske imorgon



Välskriven debutroman om förlust, död och överlevnad

I en villaförort utanför Stockholm lever sjuksköterskan Eva efter sina vanliga rutiner. Detta innebär att hon tar sig till sitt jobb varje dag, äter sina måltider och lägger sig vid samma tid på kvällarna, alltid med lurar i öronen, för i hennes värld får det aldrig någonsin bli tyst. I varje fall inte förrän hon samlat tillräckligt mycket mod för att ta livet av sig.

Resultatet har blivit en roman som utan sentimentalitet berättar en historia som är lätt att ta till sig, men samtidigt väcker starka känslor.
Felicia Welander
Kanske imorgon
ISBN: 9789175791319
Förlag: Pocketförlaget



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Felicia Antonsson Welander. Foto: Birgersdotter Pocket förlag

Felicia Antonsson Welander. Foto: Birgersdotter Pocket förlag

Eva har en sorg att bära på, en sorg som är så stor att den nästan kväver henne och som hon inte berättat om för sina arbetskamrater. Hon har förlorat sin tre-åriga dotter Maja i en olycka och hennes känsla av skuld och förtvivlan är så stark att hon bara kan möta sin vardag genom att skärma av sig från den omgivning hon tvingar sig att möta varje dag. Men ingenting varar för evigt och en dag är Evas isolering över, vare sig hon vill eller inte.

Ensamheten bryts när hon en dag som vanligt sitter i sin egen värld på väg till jobbet med lurarna i öronen och minnet av Maja skavande i själen. Grannen Monika tränger sig på, knuffar sig ner bredvid henne på pendeltåget och börjar prata om allt och ingenting och Eva dras motvilligt in i en vänskap som försiktigt börjar slå rot. Försiktighet är annars inte Monikas främsta egenskap, hon är färgstark och spontan och hennes syn på livet och hennes förmåga att tackla problem kommer att leda Evas liv i en helt ny riktning.

Tyvärr har Monika ett stort problem att handskas med och en egen kamp att föra. Något som hon gör på sitt eget extroverta sätt, genom att ta tag i dagen och leva så gott hon kan i ögonblicket.
Kanske i morgon är en bok som handlar både om förlust och en kamp för livet och författaren Felicia Welander (f. 1973) har själv erfarenhet av hur det känns att förlora en närstående.

Förlusten av hennes bästa vän, Josefin, när hon var sjutton år ledde till att hon under många år tappade bort en stor del av sin kreativitet, kontakten med hennes egna skrivna ord blev helt enkelt för närgången och svår att handskas med. Istället arbetade Felicia Welander som copywriter och efter tjugo års arbete med andras ord och koncept kom förmågan att skriva något helt eget tillbaka och behovet att skriva om döden men också om vänskap och överlevnad resulterade i berättelsen om Eva och Monika och deras olika sätt att tackla det svåra och mörka i livet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Resultatet har blivit en roman som utan sentimentalitet berättar en historia som är lätt att ta till sig, men samtidigt väcker starka känslor. De flesta av oss har väl förlorat någon som stått oss nära och vi handskas ju med sorgen på vårt eget vis.

Monika och Eva får representera både det extroverta och det introverta sorgearbetet och Felicia Welander belyser också nödvändigheten med att gå vidare med det liv vi har kvar, även om förutsättningarna för lycka förändrats och vi inte längre är samma människor som vi en gång var. En bra och välskriven skildring om det som vi alla någon gång tvingas acceptera.

Elisabeth Brännström

Ur arkivet

view_module reorder
György Kurtág

Ett monument byggt av fragment…

Ett i sanning unikt tillfälle, djupt berörande gavs på Dramatens Lilla scen. Musik av György Kurtág till texter av Kafka i ett vad jag kan bedöma fulländat utförande av Elin ...

Av: Oliver Parland | Kulturreportage | 15 januari, 2017

Emmakrönika XIV

herregud vilka åsnor sa myran. Kan hon vara oberörd som en stridsvagn vars larvfötter en pissmyra satt sin syra på, myran som tömd klev upp vidare in i röret och ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 mars, 2009

Nero II

Natten har sänkt sig över mina första konstellationer. Jag sover genom rumlande nebulosor och imperier av kristall, drömmer mina drömmar om gudar och gamla rim. Jag svävar någonstans mellan solsystemens ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 28 juli, 2014

… Mot Bröderna Karamazov och det ”oroliga blodet.” (Del II)

Ännu en morgon med blicken sömnigt klar. Glad över att ha vaknat till ett vinterlandskap och min uppmärksamhet är ljudlös. Jag väntar på en stjärna, inte nattens utan den av ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2014

Kristian Borg, foto Vendela Grönroos

Om stolthet, skam och klassresor

I Finnjävlar berättar ett femtontal sverigefinnar om klass och klassresor, diskriminering och motstånd. Om stolthet, skam och kampen för självkänsla.

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 19 oktober, 2016

Kunsthaus Graz med belysning på kvällen. Foto: Mathias Jansson

Konststaden Graz – bland rymdskepp och ljussvärd

Den offentliga konsten i Graz är precis som arkitekturen ganska traditionell och domineras av äldre skulpturer och monument.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 augusti, 2016

Jan Guillou och jantelagen

Det är märkligt hur vissa saker tycks förbli sig lika. Dansen dansas med samma gamla innötta steg; de tåtrippande herrarna och hälklackslösa damerna rör sig i ett mönster som tydligt ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 14 september, 2011

Trästans besjungare, ensamhetens diktare

Illustration: Hebriana Alainentalo Trästans besjungare, ensamhetens diktare Hans Mörk fann tidigt sin kallelse som en ensamhetens diktare, och hans idag svåråtkomliga böcker sprider hopp om att aldrig ge upp. Örebro, ute ...

Av: Måna N. Berger | Essäer om litteratur & böcker | 20 november, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.