Utsikten från Strandverket är något utöver det vanliga. Foto: Lena Andersson

När utanförskap skapar konst

Konst vid sidan av den etablerade konstscenen. Det är något som Strandverket vill lyfta fram med utställningen Mystrium.

Av: Lena Andersson | 01 juni, 2017
Essäer om konst

Tiggaren

Det finns de som säger med hård min att ”jag skänker aldrig pengar till tiggare”, och de hävdar därtill att det är det bästa man kan göra för att bli ...

Av: Melker Garay | 15 juni, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Det kvinnliga språket och den kvinnliga hämnden

Det kvinnliga språket och den kvinnliga hämnden   Artemisia Gentileschi. Judith dödar Holofern. En biblisk ”cult symbol” om hämnden. I en kavalkad genom bibeln, Quentin Tarantino och Jane Champion, skisserar Annika Marusarz en ...

Av: Annika Marusarz | 14 september, 2006
Essäer om film

Italiens röstmångfald behöver ett öra

- I samband med 150-årsjubiléet av Italiens enande var det viktigt att kunna skapa en film som förmådde reflektera över landet, och inte minst på de problem som finns i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 18 november, 2013
Filmens porträtt

Bilden är tagen från boken. Foto: Jonas Unger.

Litteratur: Jörgen I Eriksson, Jonas Unger - Heligt landskap



Locus ardoris (Platsens låga)

Jörgen I Eriksson, som har publicerat flera böcker om shamanism, norrensk mytologi och andlighet, publicerar nu, tillsammans med Jonas Unger, en intressant bok om Sveriges heliga platser. 
Det är inte gudens närvaro som gör en plats helig utan utväljandet och invigningen.
Jörgen I Eriksson, Jonas Unger
Heligt landskap
ISBN: 9789197883245
Förlag: Norrshaman



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Bilden är tagen från boken. Foto: Jonas Unger.

Bilden är tagen från boken. Foto: Jonas Unger.

"- Vi vet något - endast i den mån vi kan uttrycka det. Ju skickligare och riktigare vi kan producera, utföra något, desto bättre känner vi det. Vi vet något fullkomligt, om vi överallt och på alla sätt förmår meddela och stimulera det - och åstadkomma ett individuellt uttryck för detta i varje organ.-" (Novalis, Fragment)

Plats eller ort är på latin "locus". Det indoeuropeiska, ursprungliga ordet är "Louko" som betyder "lysande mark", den etymologiska betydelsen på latin är dock "helig skog". I de äldre baltiska språken betyder plats/locus "fält" och/eller "kultens fält". På detta sätt tilldelade germanerna och latinerna en del av utrymmet till gudarna. I den utvalda platsen samlas en otrolig mängd av krafter, som blir heliga eller sakrala, därför att de är utvalda och dedicerade.

Det är inte gudens närvaro som gör en plats helig utan utväljandet och invigningen.

Även om guden inte "besöker" den invigda platsen, förblir den helig i kraft av själva invigningen! Platsen besitter en stor magnetisk kraft. Det är underbart hur Jörgen I Eriksson, med hjälp av Jonas Unger, närmar sig Sveriges heliga platser. Ja, "alla platser är heliga men en del platser är mer heliga än andra".

Förutom gudomligheten som jag beskrev ovan, vad eller vem är det som sakraliserar en plats? Vad är det som gör en plats "helig"?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det föreligger ett ömsesidigt inflytande mellan himlakropparna, jorden och besjälade stenar, vattendrag, skogar, broar och andra "ting". Medlet för detta inflytande är ett fluidum, som förekommer överallt och på ett sådant sätt att det inte behöver utstå tomrum, vars finhet inte tillåter någon jämförelse och till sin natur är benäget att erhålla, sprida och förmedla samtliga intryck av rörelse.

Ur denna inverkan uppstår effekter som kan betraktas som flöde och återflöde. Detta flöde och återflöde är mer eller mindre allmänt. Det är genom detta utbyte som förbindelser mellan himlakropparna, jorden och dess konstitutiva delar upprättas. Materiens och det organiserade tingets egenskaper är beroende av detta utbyte.

Den mänskliga kroppen kan i det hänseendet urskilja poler eller platser som är såväl skilda som motstridiga, som kan förmedlas, förändras, förstöras och förstärkas; till och med dragningskraftens fenomen kan noteras däri. Denna egenskap hos den heliga platsen gör den benägen att påverkas av himlakropparnas inflytande.

Jörgen I Eriksson och Jonas Unger guidar oss, med hjälp av enkla och precisa ord, samt av fina bilder i färg, genom skogar och berg, runstenar och björnspår, klinter och lundar i vårt Modersland Sverige. Deras arbete liknar en befruktning.

Analogt lever vi vårt liv nedsänkta i skuggan av en sekulariserad värld, en tillvaro av avstängdhet, ett slags dvala, dödsskuggans dal, i Hades förgård, i "arvsyndens mörker", där medvetandet utgör en minimal bråkdel av all information som når oss via sinnesorganen, redan där filtrerad och selekterad.

Vi utsätts för hjärntvättningar, världsspelarens överstimuleringar, och detta leder i bland till ett sammanbrott av filtreringen och vi hamnar i ett tillstånd av kaos, och medvetandet raderas ut. Psykets chocktillstånd är följden och troligtvis döden om utplåningen är total. I vissa hjärnskador kan vi se att just en sådan filtreringsförmåga gått förlorad.

Om ett nyfött barns hjärna kan liknas vid en djungel där alla nervbanor i princip är öppna, har i den vuxnes hjärna en oändligt stor del av dessa nervbanor släckts ner, stängts av som obehövliga, och detta är förutsättningen för ett ordnat logiskt och strukturerat tänkande. Frågan är dock hur mycket som går förlorat i detta.

Sanningen är någonting tyst. Sanningen gömmer sig men deserterar aldrig, den lämnar inte oss. Och om vi, med hjälp av guider som Jörgen I Eriksson och Jonas Unger, en sorts bodhisattva i Sveariket, blir pilgrimer och följer dem på resan, då kan vi finna det som fungerar - nämligen tyst, stilla, och blåser ut lågan sakta i ett ljudlöst andetag.

Den österländska traditionen inrymmer en paradoxal strävan att återerövra det som försänkts i dvala, samtidigt som strävan i sin helhet går ut på att dämpa ner livsdriftens, begärets krav, ja befria sig från dess supremati, kortvariga herravälde.

Ja, det som jag skrev här blir säkert klassas som new age, flummighet eller fascism (?) av många, det är priset man måste betala i detta samhälle just nu. I Occidenten har vi riktat mer uppmärksamhet på den apokalyptiska visionen, då allt skall uppenbaras, det som är i mörkret förgöras. Samma förhoppning, fast utan dessa transcendentala dimensioner, gäller även vetenskapstron alltsedan upplysningstidens inbrott.

"Vi kommer att förklara allt", säger Vetenskapen (alltså den nya gudomligheten).

Kan vi tänka oss en gråare, tristare till total leda dömd och reducerad värld? Lindrar förklaringen den svältande nöd, tröstar det den drabbade i grunden, torkar den de sörjandes tårar?

Hur mycket döljer "förklaringen" det verkliga syftet bakom en handling? Vill vi leva i en värld helt utan mysterier, gåtor, frågor? Då är helvetet den absoluta visshetens plats, insikten om att här finns ingen utväg, här är ingen förändring möjlig.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

TIC TAC TIC TAC

Det var 5475 dagar sen jag helt utan förvarning kraschade in i en förälskelse som inte alls var lämplig med dig. Det tog 365 dagar att sluta vara ledsen, efter ditt ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 juli, 2014

Eilif Peterssen

Ryggtavlor i konsten

Den tyska romantikern Casper David Friedrich har ovanan att låta sina figurer vända betraktaren ryggen. Det mest kända exemplet hittar man i målningen Två män betraktar månen från 1820. Målningen ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 Maj, 2016

Varför blir inte människans skapelser levande?

Frågan kan tyckas konstig, men den dök upp, när jag såg en annons som förkunnade, att det finns 357 nya delar inuti årets bil. Det satte tankarna i rörelse. I ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 31 juli, 2011

I ljuset av Människoriket

Den teater som dominerar och har dominerat scenerna är för det mesta en välbekant underhållningshistoria. Den visar ibland ett misslyckande som man kan skratta åt eller lära sig någonting av ...

Av: Percival | Essäer | 21 mars, 2012

Maya Deren: banbrytande artist

Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta ...

Av: Helena Strängberg | Filmens porträtt | 19 april, 2010

Emily Dickinson kommer ständigt tillbaka!

 Emily Dickinson är en poet vars uttryck egentligen aldrig åldras – paradoxalt nog var hon världsfrånvänd redan under sin livstid. I år har det kommit ut två nya Emily Dickinsontolkningar ...

Av: Belinda Graham | Övriga porträtt | 25 november, 2012

Pennan och Döden

För några år sedan, kanske två eller tre, då jag just fått reda på att jag blivit antagen till Biskops-Arnö och skulle göra allvar av det redan allvarliga satt jag ...

Av: Alexander Stinggård | Essäer om litteratur & böcker | 07 september, 2011

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.