Vem var Pontius Pilatus?

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam ...

Av: Bo I Cavefors | 09 juli, 2014
Essäer

Först på engelska var Novellmästarna

I en artikel i Washington Post (8 augusti) berättas om en antologi med noveller av svenska deckarförfattare som ska publiceras i USA. Redaktör för antologin, som innehåller en novell av ...

Av: Bertil Falk | 14 augusti, 2013
Gästkrönikör

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | 25 juli, 2013
Konstens porträtt

Högt på sångens vingar

Montserrat Cabballé – hur gärna hade jag inte stalkat henne. Det tycks dock inte fysiskt möjligt enligt mina bemödanden på nätet. Trots kommentarsfält vid you-tube-filmerna med hennes insjugningar, ingen hemsida ...

Av: Annakarin Svedberg | 03 september, 2017
Essäer om musik

Litteratur: Bo Gustavsson - Det nya nuet



Om det som inte talar högt

En nya underbar essäsamling av Bo Gustavsson recenserad av Fredrik Sixtensson. 

För några år sedan skakades min syn på tiden i grunden. Jag hade alltid tänkt på nuet som någonting som hela tiden försvinner och ersätts av ett nytt nu, som ersätts av ännu ett, och så vidare i all oändlighet. Av någon anledning började en dag denna bild göra mig orolig: om nuet alltid försvinner, rör vi oss inte på något sätt alltid framåt, fastän vi fysiskt står stilla? Hur kan vi då vila i ögonblicket och finna någon som helst ro? Så plötsligt slog mig en tanke: kanske är nuet en konstant fixerad punkt, ett vilande rum som tiden så att säga rinner igenom? Kanske är det inte nuet som upplöses i tiden, utan tiden som upplöses i nuet? Skillnaden kan tyckas oväsentlig, men av någon anledning ledde detta perspektivskifte till att jag så småningom försonades med mitt eget tidsbegrepp.

Denna mystiska erfarenhet har om inte annat ödesbestämt mig att vara intresserad av en bok med titeln Det nya nuet. Däri angriper Bo Gustavsson - en Hagfors-bördig, i Uppsala bosatt författare - en viss typ av tidsuppfattning: samtidssynen. Han talar i förordet om att ett nytt nu ska utgöra en radikal förvandling av vår tillvaro, utan höger- eller vänsterförtecken. Med denna något kryptiska inledning utan närmre definitioner ger Gustavsson en öppen ingång till arton essäer som avhandlar olika tänkare och konstnärer som han menar närmar sig ett sådant nytt nu.

Spännvidden på tänkarna är stor. Några av bekantskaperna vi får göra är bland andra Nikolaj Berdjajev, rysk teolog, som kritiserar den omänskliga maskincivilisationen, som uppkom när människan befriade sig från Pan och naturen genom kristendomen; Ivan Aguéli, konstnär från Sala som konverterade till islam och blev en av västvärldens första muslimska mystiker; Gertrude Stein, amerikansk poet, som genom snåriga grammatiska konstruktioner och ordlekar - "I wish now to wish now that it is now / that I will tell very well / What I think not now but now" - försöker bryta upp förståelsekedjan i många små ögonblick och liksom poetiskt örfila oss medvetna om nuet. Fastän tankegångarna stundtals är mycket djupa och krävande lyckas Gustavsson sammanfatta och förmedla det väsentliga hos varje tänkare, utan att det blir urvattnat.

Handlaget är vant och ömt över hela fältet: en vänsterradikal postmarxist som Alain Badiou behandlas med lika stor respekt och förståelse som den högerradikale Martin Heidegger. Gustavsson är också lika hemma i filosofi som i mer traditionell litteraturkritik. När dessa fält överlappar varandra är boken som bäst: höjdpunkten är essän om nämnde Heideggers läsning av poeten Friedrich Hölderlin, som utöver att ge prov på tankeväckande filosofi och stark poesi också lär oss hur mycket man kan få ut av en text genom att, som Heidegger, våga vara en stark läsare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vad är då detta nya nu, som Gustavsson jagar? Vad har vänster- och högerradikaler gemensamt med varandra och med apolitiska poeter och teologer? Svaret verkar vara att de på olika sätt förenas i sin beklagan över att det mänskliga livet har dränerats på autenticitet och andligt innehåll i ett alltmer sekulariserat och avhumaniserat samhälle. I allt väsentligt är essäsamlingen därför en kritik av moderniteten. Det nya nuet ska vara en mänsklig andlig pånyttfödelse, som hjälper oss att göra oss hemmastadda i en värld som har allt men ändå saknar något.

Detta kan vara svårsmält medicin för människor som flackar från ögonblick till ögonblick i jakt på stundens njutningar, men för människor som någon gång funderat på hur frisk samtiden egentligen är kommer detta att vara mycket stimulerande läsning.

Rekommenderas härmed. 

Fredrik Sixtensson

Ur arkivet

view_module reorder

Ett litet axplock bland 100-åriga faktasier

”Du kanske tror att framtiden står skriven bland alla kreativa tankar på internet? Så är det inte. Framtiden finns bland de dammiga böckerna på bibliotekens hyllor. De verkligt kreativa hjärnorna ...

Av: Bertil Falk | Kulturreportage | 23 juni, 2012

Kockpitten

Nio timmars flygning utan mellanlandning. Men hon måste. Måste iväg. Få det där stödet att kasta loss från sista förtöjningen – kapa livlinan. Men vad i helvete hade vi i kosmos ...

Av: Else-britt Kjellqvist | Kulturreportage | 11 september, 2011

Veckans eutanasi (ευθανασία )

En mycket märklig rättegång pågår just nu i Solna tingsrätt. Ett för tidigt fött barn med svåra hjärnskador bedöms inte ha några chanser att överleva. Efter samråd med föräldrarna kopplas ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 september, 2011

Johanna Lindberg. Ur de osaliga breven

Johanna Lindberg är ett synonym för ord, det är så jag vill existera. Jag är 33 år, har skrivit sedan jag var liten och är på ständig jakt efter utveckling och ...

Av: Johanna Lindberg | Utopiska geografier | 16 juni, 2014

Sri Aurobindo

Indisk renässans jagar undan såväl skallmätare i Lappland som sociala ingenjörer

Allt som lever har sitt eget existensberättigande, sin egen rättmätiga livskamp.

Av: Anna-Karin Svedberg | Kulturreportage | 28 december, 2015

Strindbergs äktenskap och Titanic – om dålig hållbarhet och haverier

August Strindberg blev mycket skakad när han hörde om Titanics undergång den 15 april 1912. Han hade då en månad kvar att leva. Livsverket var fullbordat, några få av de ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 15 april, 2012

I världsmedborgarskapets döda vinkel

Alla instanser som på ett eller annat sätt förvaltar ett pedagogiskt uppdrag måste bidra till att fostra världsmedborgaren, menar Martha Nussbaum. Att vara världsmedborgare innebär kort sagt att ha en ...

Av: Andreas Åberg | Övriga porträtt | 12 december, 2013

Skriket

Skriket Skriket fanns i mänsklighetens begynnelse. Skrikande gick människan genom förtvivlan och fasa vare sig hon förde krig, älskade, föddes eller dog. Även djuren skriker. För den förhistoriska människan skrek också ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 19 september, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.