Den bortglömde Strindberg

I våra dagar är poeten August Strindberg helt bortglömd. En orsak kan vara att hans genomslagskraft som romanförfattare och dramatiker har fått överskugga lyriken. En annan orsak kan vara att ...

Av: Bo Gustavsson | 09 september, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Tanke Ord av Benny Holmberg

Två nya dikter av Benny Holmberg

Av: Benny Holmberg | 11 februari, 2017
Utopiska geografier

Cirklar

Strindberg föreställde sig samhället bestående av cirklar; inom varje cirkel ett sällskap, och människorna i en cirkel begrep sig föga på människorna i en annan. Ofta är det en märklig ...

Av: Gunnar Lundin | 24 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Brott och straff 4 Jordabalkens potens - köpekontraktets konsistens

När fast egendom står på spel blir arma människor som förbytta och antar paragrafiska skepnader. I egendomens förbannelse blir lagarna till magiska redskap, hävstänger för trollkonster och förklädnader och möjliga ...

Av: Benny Holmberg, | 17 november, 2009
Essäer om konst

Alistair Cooke

Alistair Cooke och Charlie Chaplin



I femtioåtta år höll Alistair Cooke igång sitt radioprogram Letter from America för BBC, ett svårslaget rekord. Som nittiofemåring bestämde han sig att det kunde vara nog. Det var i början av mars 2003. Inte mycket mer än fjorton dagar senare avled han, i lungcancer. Han kremerades, och familjen spridde hans aska i Central Park i New York - förstås i största hemlighet, sådant är inte tillåtet. Men där är historien om denne suveräne radioreporter inte slut, dessvärre. 
Det är en ruggig historia som det säkert finns en hel del mer eller mindre lugubra paralleller till. Alistair Cooke var engelsman men kom att tillbringa större delen av sitt liv i USA. Likadant var det med hans landsman Charlie Chaplin, född i Londons slum. Han blev inte riktigt lika gammal, han var åttioåtta när han avled den 27 december 1977 i Vevey i Schweiz.
Charlie Chaplin spelar cello 1915 Foto Wikipedia

Charlie Chaplin spelar cello 1915 Foto Wikipedia

Annons:

Några år senare kom det fram att en skum firma i Fort Lea i New Jersey som handlade med biologiska preparat och kroppsvävnader hade stulit benen i Cookes skelett före eldbegängelsen, för att sälja dem. En ortoped blev fast för tilltaget och fick ett kännbart frihetsberövande: han dömdes till mellan arton och femtiofyra år i fängelset. Men bara en bråkdel av tiden hann han sitta av eftersom han avled efter fem år. Av de stulna benen fick han ingen nytta, de var ingen kurant vara, också de hade cancer. Vad dog skurken för övrigt av? Av gudarnas hämnd: han drabbades av skelettcancer...

Det är en ruggig historia som det säkert finns en hel del mer eller mindre lugubra paralleller till. Alistair Cooke var engelsman men kom att tillbringa större delen av sitt liv i USA. Likadant var det med hans landsman Charlie Chaplin, född i Londons slum. Han blev inte riktigt lika gammal, han var åttioåtta när han avled den 27 december 1977 i Vevey i Schweiz. Där hade han bott sedan han lämnat Amerika 1952, under den värsta kommunisthetsen när hans vänstersympatier inte var uppskattade over there. Han blev begravd på en lantlig kyrkogård i Vevey, och i flera veckor var tidningarna fulla av uppskattande nekrologer.

Det är en ruggig historia som det säkert finns en hel del mer eller mindre lugubra paralleller till.

Sedan lugnade det ner sig, men redan i mars fick journalisterna en ny sensation att skriva om: någon hade grävt upp hans kista (säkert med stort besvär, den var av ek och vägde hundrafemtio kilo) och avvikit med den. Så kom utpressningen. Förövarna ville ha sexhundratusen schweiziska franc, då som nu en hårdvaluta, för att lämna tillbaka kistan och dess innehåll. Chaplins änka Oona, dotter till dramatikern Eugene O'Neill, höll huvudet kallt men kopplade in polisen som beskyddade de många barnen - en av skurkarna hade hotat att använda sitt gevär mot dem.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det tog inte lång tid att få fast de båda tjuvarna, den ene var polack, den andre från Bulgarien, och båda taffliga. De erkände snart men hade glömt exakt var de grävt ner kistan, på ett fält där majsen hunnit växa manshög. Lokalpolisen fick ta metalldetektorer till hjälp för att finna den. När det väl var gjort tyckte de att en kremering kunde vara lämplig, men änkan och barnen insisterade på en ny jordbegravning, dock nu för säkerhets skull med ett gjutet betongfundament. Bonden på vars mark kistan legat nergrävd en tid satte upp en minnestavla som inte var fullt sanningsenlig: "Här sov Charlie Chaplin i lugn och ro".

Det ryktas att en av Chaplins tidigare fruar, den vackra Paulette Godard som spelade mot honom i Moderna tider som slutar minnesvärt när de båda vandrar mot soluppgången, också hon fick ett brev från utpressarna men frankt förklarade att de gärna kunde behålla Chaplin. Hon hade varit mycket lyckligare gift, med författaren Erich Maria Remarque, ett dussin år, mot långt tidigare fyra turbulenta med Chaplin. Hursomhelst, gravrövarna i Vevey fick lindriga straff, omständigheterna var ömmande och domaren full av medkänsla. Nu har det gjorts en film på denna lätt makabra episod, Jakten på Chaplin, som just haft sin premiär i Köpenhamn och snart nog väl får det i Stockholm också.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Enbusken och apelsinträdet – en omläsning av Vilhelm Mobergs “din stund på jorden”

Under fyra månader på sensommaren och framåt hösten i sitt sextiofjärde år gör svensk-amerikanen Albert Carlson upp bokslutet över sitt liv. Han utvandrade från Småland 1920 (redan året därpå blev ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 augusti, 2012

Lillian Ross

Lillian Ross 1918-2017

”Tell you what, Huston said, in his amazed tone. I´m going to show you how we make a picture! And then come out to Hollywood and you can see everything ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 september, 2017

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 december, 2012

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde

Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 mars, 2017

Abdel-Qader Yassine

”Vi vill inte ha er här...!!”

”Vart är du på väg?” frågar han mig och kommer helt nära. Baksmällan kommer tidigare än väntat.

Av: Abdel-Qader Yassine | Gästkrönikör | 06 december, 2017

BRYT

En person jag känner har varit utbränd och sjukskriven i många år. Nu har regeringen ändrat reglerna för fas 3, vilket drabbar henne. Efter att ha gått på vad hon ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 16 juni, 2011

Bild av Anikó Bodoni Lind

Den fria rörligheten

Under Naturmorgons tidiga timmar i P 1 kunde man häromdagen lyssna till den önskade fria rörligheten. Det handlade då om djur det vill säga. vargar. En specialist önskade sig en ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2016

Årskrönika av Crister Enander

Det blir bara ytligare. Det blir mindre betydande. Halten sjunker i snabb takt och det som kan kallas för bestående förvandlas alltmer till något mossigt och absurt antikvariskt. Men var ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 24 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.