Alphonse Daudet på den västra sidan om södra Rhônedalen

Många av Alphonse Daudets böcker är numera ganska bortglömda utanför Frankrikes gränser. I Sverige är det väl i stort sett bara Brev från min kvarn och möjligen Tartarin från Tarascon ...

Av: Johan Werkmäster | 26 augusti, 2010
Kulturreportage

Carl Milles skulptur

Biblicism i modern film

Människans sägner är så mycket mer än bara ursprungsberättelser och övernaturliga förklaringar på världsfenomen; de erbjuder visdom, moraliska budskap och levnadsregler för dem som söker, skriver Noak Gröning som i ...

Av: Noak Gröning | 12 juni, 2015
Essäer om film

Dikten kan alltid uppväga vad andra kallar slumpen. Om Stéphane Mallarmé och Giuseppe…

 ”… […] och Ungarettimed livets kritor på dödens tavla.Dikten som är fullkomligt möjlig.”/ T. Tranströmer Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att ...

Av: Göran af Gröning | 19 december, 2013
Litteraturens porträtt

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson Jag har alltså publicerat tre novellsamlingar, men när ska jag skriva min första roman? Hallå där, jag har faktiskt skrivit en! "Sjunken hjärna", som kom för ett ...

Av: Cecilia Davidsson | 07 december, 2006
Litteraturens porträtt

Alistair Cooke

Alistair Cooke och Charlie Chaplin



I femtioåtta år höll Alistair Cooke igång sitt radioprogram Letter from America för BBC, ett svårslaget rekord. Som nittiofemåring bestämde han sig att det kunde vara nog. Det var i början av mars 2003. Inte mycket mer än fjorton dagar senare avled han, i lungcancer. Han kremerades, och familjen spridde hans aska i Central Park i New York - förstås i största hemlighet, sådant är inte tillåtet. Men där är historien om denne suveräne radioreporter inte slut, dessvärre. 
Det är en ruggig historia som det säkert finns en hel del mer eller mindre lugubra paralleller till. Alistair Cooke var engelsman men kom att tillbringa större delen av sitt liv i USA. Likadant var det med hans landsman Charlie Chaplin, född i Londons slum. Han blev inte riktigt lika gammal, han var åttioåtta när han avled den 27 december 1977 i Vevey i Schweiz.
Charlie Chaplin spelar cello 1915 Foto Wikipedia

Charlie Chaplin spelar cello 1915 Foto Wikipedia

Annons:

Några år senare kom det fram att en skum firma i Fort Lea i New Jersey som handlade med biologiska preparat och kroppsvävnader hade stulit benen i Cookes skelett före eldbegängelsen, för att sälja dem. En ortoped blev fast för tilltaget och fick ett kännbart frihetsberövande: han dömdes till mellan arton och femtiofyra år i fängelset. Men bara en bråkdel av tiden hann han sitta av eftersom han avled efter fem år. Av de stulna benen fick han ingen nytta, de var ingen kurant vara, också de hade cancer. Vad dog skurken för övrigt av? Av gudarnas hämnd: han drabbades av skelettcancer...

Det är en ruggig historia som det säkert finns en hel del mer eller mindre lugubra paralleller till. Alistair Cooke var engelsman men kom att tillbringa större delen av sitt liv i USA. Likadant var det med hans landsman Charlie Chaplin, född i Londons slum. Han blev inte riktigt lika gammal, han var åttioåtta när han avled den 27 december 1977 i Vevey i Schweiz. Där hade han bott sedan han lämnat Amerika 1952, under den värsta kommunisthetsen när hans vänstersympatier inte var uppskattade over there. Han blev begravd på en lantlig kyrkogård i Vevey, och i flera veckor var tidningarna fulla av uppskattande nekrologer.

Det är en ruggig historia som det säkert finns en hel del mer eller mindre lugubra paralleller till.

Sedan lugnade det ner sig, men redan i mars fick journalisterna en ny sensation att skriva om: någon hade grävt upp hans kista (säkert med stort besvär, den var av ek och vägde hundrafemtio kilo) och avvikit med den. Så kom utpressningen. Förövarna ville ha sexhundratusen schweiziska franc, då som nu en hårdvaluta, för att lämna tillbaka kistan och dess innehåll. Chaplins änka Oona, dotter till dramatikern Eugene O'Neill, höll huvudet kallt men kopplade in polisen som beskyddade de många barnen - en av skurkarna hade hotat att använda sitt gevär mot dem.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det tog inte lång tid att få fast de båda tjuvarna, den ene var polack, den andre från Bulgarien, och båda taffliga. De erkände snart men hade glömt exakt var de grävt ner kistan, på ett fält där majsen hunnit växa manshög. Lokalpolisen fick ta metalldetektorer till hjälp för att finna den. När det väl var gjort tyckte de att en kremering kunde vara lämplig, men änkan och barnen insisterade på en ny jordbegravning, dock nu för säkerhets skull med ett gjutet betongfundament. Bonden på vars mark kistan legat nergrävd en tid satte upp en minnestavla som inte var fullt sanningsenlig: "Här sov Charlie Chaplin i lugn och ro".

Det ryktas att en av Chaplins tidigare fruar, den vackra Paulette Godard som spelade mot honom i Moderna tider som slutar minnesvärt när de båda vandrar mot soluppgången, också hon fick ett brev från utpressarna men frankt förklarade att de gärna kunde behålla Chaplin. Hon hade varit mycket lyckligare gift, med författaren Erich Maria Remarque, ett dussin år, mot långt tidigare fyra turbulenta med Chaplin. Hursomhelst, gravrövarna i Vevey fick lindriga straff, omständigheterna var ömmande och domaren full av medkänsla. Nu har det gjorts en film på denna lätt makabra episod, Jakten på Chaplin, som just haft sin premiär i Köpenhamn och snart nog väl får det i Stockholm också.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Philip K Dick

De androida drömmarna av Philip K. Dick

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller ...

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 24 november, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 5, 2012

Nej, det ska inte handla om sossarnas partiledarval. Det händer annat viktigt i världen. Faktiskt viktigare. I fredags var det Förintelsens minnesdag. Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz av sovjetiska ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 28 januari, 2012

Tabubelagda ämnen utgångspunkt för Caramel

Libanesiska Nadine Labaki kom till Sverige och Stockholm filmfestival för att visa sin debutfilm Caramel. Och hon åkte hem med FIPRESCI-juryns utmärkelse för Bästa Film. Jag fick tillfälle att prata ...

Av: Jessica Drambo | Filmens porträtt | 06 mars, 2008

Festivalsommaren 2009, del 4; Skägg, monotoni och klassiker

"I was crawling through a festival way out west" Orden är Joe Strummers och är bland de sista han sjöng. En fantastisk låt, men ingen framtidsspådom. Vill du se folk som ...

Av: Rasmus Thedin | Kulturreportage | 24 augusti, 2009

Vårens trender i barnboksutgivningen

Vackra barnböcker med retrokänsla: vardagsdramatik för de yngre, övernaturliga överraskningar för de äldre. Vackra barnböcker förgyller vår och sommarläsningen och visst var allt bättre förr? Hm, nej, inte bättre, möjligen annorlunda ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 15 Maj, 2013

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Aurélien Lugné-Poe Deus ex machina på Le Théâtre de l’Œuvre

En stark och uppmärksammad teaterupplevelse i Paris nyligen var framförandet av Ingmar Bergmans film ”Höstsonaten” från 1978 på  Théâtre de l’Œuvre, grundad 1893 av den unge skådespelaren Aurélien Lugné-Poe. En ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 09 april, 2014

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.