En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | 31 januari, 2012
Resereportage

Den Gudomliga komedin Del 3

En purgatorivandring  När vi nu lämnar det första stadiet på vandringen genom "de tre rikena" har vi lämnat det statiska "trattlandskapet" bakom oss. Dante med sin Mästare och ledsagare Vergilius har ...

Av: Hans-Evert Renérius | 26 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Nya danska böcker

Nya danska böcker Globala och lokala stormar i poesi och prosa under hösten i Danmark. Den danska bokhösten, som började redan i somras, var rik på litterära upplevelser. Thomas Nydahl ger tips på enskilda ...

Av: Thomas Nydahl | 23 november, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Kjell Rynefors och världar utan blommor

Att skriva noveller var knappast den viktigaste delen av den alltför tidigt bortgångne fyrbarnspappan Kjell Rynefors liv. Kjell Rynefors (1948-1986) omkom när han förgäves försökte rädda sina två minsta barn ...

Av: Bertil Falk | 04 juli, 2013
Litteraturens porträtt

Alistair Cooke

Alistair Cooke och Charlie Chaplin



I femtioåtta år höll Alistair Cooke igång sitt radioprogram Letter from America för BBC, ett svårslaget rekord. Som nittiofemåring bestämde han sig att det kunde vara nog. Det var i början av mars 2003. Inte mycket mer än fjorton dagar senare avled han, i lungcancer. Han kremerades, och familjen spridde hans aska i Central Park i New York - förstås i största hemlighet, sådant är inte tillåtet. Men där är historien om denne suveräne radioreporter inte slut, dessvärre. 
Det är en ruggig historia som det säkert finns en hel del mer eller mindre lugubra paralleller till. Alistair Cooke var engelsman men kom att tillbringa större delen av sitt liv i USA. Likadant var det med hans landsman Charlie Chaplin, född i Londons slum. Han blev inte riktigt lika gammal, han var åttioåtta när han avled den 27 december 1977 i Vevey i Schweiz.
Charlie Chaplin spelar cello 1915 Foto Wikipedia

Charlie Chaplin spelar cello 1915 Foto Wikipedia

Annons:

Några år senare kom det fram att en skum firma i Fort Lea i New Jersey som handlade med biologiska preparat och kroppsvävnader hade stulit benen i Cookes skelett före eldbegängelsen, för att sälja dem. En ortoped blev fast för tilltaget och fick ett kännbart frihetsberövande: han dömdes till mellan arton och femtiofyra år i fängelset. Men bara en bråkdel av tiden hann han sitta av eftersom han avled efter fem år. Av de stulna benen fick han ingen nytta, de var ingen kurant vara, också de hade cancer. Vad dog skurken för övrigt av? Av gudarnas hämnd: han drabbades av skelettcancer...

Det är en ruggig historia som det säkert finns en hel del mer eller mindre lugubra paralleller till. Alistair Cooke var engelsman men kom att tillbringa större delen av sitt liv i USA. Likadant var det med hans landsman Charlie Chaplin, född i Londons slum. Han blev inte riktigt lika gammal, han var åttioåtta när han avled den 27 december 1977 i Vevey i Schweiz. Där hade han bott sedan han lämnat Amerika 1952, under den värsta kommunisthetsen när hans vänstersympatier inte var uppskattade over there. Han blev begravd på en lantlig kyrkogård i Vevey, och i flera veckor var tidningarna fulla av uppskattande nekrologer.

Det är en ruggig historia som det säkert finns en hel del mer eller mindre lugubra paralleller till.

Sedan lugnade det ner sig, men redan i mars fick journalisterna en ny sensation att skriva om: någon hade grävt upp hans kista (säkert med stort besvär, den var av ek och vägde hundrafemtio kilo) och avvikit med den. Så kom utpressningen. Förövarna ville ha sexhundratusen schweiziska franc, då som nu en hårdvaluta, för att lämna tillbaka kistan och dess innehåll. Chaplins änka Oona, dotter till dramatikern Eugene O'Neill, höll huvudet kallt men kopplade in polisen som beskyddade de många barnen - en av skurkarna hade hotat att använda sitt gevär mot dem.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det tog inte lång tid att få fast de båda tjuvarna, den ene var polack, den andre från Bulgarien, och båda taffliga. De erkände snart men hade glömt exakt var de grävt ner kistan, på ett fält där majsen hunnit växa manshög. Lokalpolisen fick ta metalldetektorer till hjälp för att finna den. När det väl var gjort tyckte de att en kremering kunde vara lämplig, men änkan och barnen insisterade på en ny jordbegravning, dock nu för säkerhets skull med ett gjutet betongfundament. Bonden på vars mark kistan legat nergrävd en tid satte upp en minnestavla som inte var fullt sanningsenlig: "Här sov Charlie Chaplin i lugn och ro".

Det ryktas att en av Chaplins tidigare fruar, den vackra Paulette Godard som spelade mot honom i Moderna tider som slutar minnesvärt när de båda vandrar mot soluppgången, också hon fick ett brev från utpressarna men frankt förklarade att de gärna kunde behålla Chaplin. Hon hade varit mycket lyckligare gift, med författaren Erich Maria Remarque, ett dussin år, mot långt tidigare fyra turbulenta med Chaplin. Hursomhelst, gravrövarna i Vevey fick lindriga straff, omständigheterna var ömmande och domaren full av medkänsla. Nu har det gjorts en film på denna lätt makabra episod, Jakten på Chaplin, som just haft sin premiär i Köpenhamn och snart nog väl får det i Stockholm också.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Angeren

Innledning I begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2014

Debatt och Samtal om rasism på Peace & Love festival 2012

Rasismen som inte kom tillbaka utan som alltid funnits – ”Hur bygger vi ett samhälle där vi kan leva tillsammans?” Förutsättningarna för samtalet om rasism och främlingsfientlighet i Sverige är inte ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Ngugi Wa Thiong'o. Foto: Daniel Anderson

Kenyansk författare i helt porträtt

Kenyanska författaren Ngugi Wa Thiong'o ges nu ut i ny svensk upplaga på Modernista. De tre romanerna ”Floden mellan bergen”, ”Om icke vetekornet” och ”Djävulen på korset” skildrar alla den ...

Av: Simon Olofsson | Essäer om litteratur & böcker | 29 oktober, 2014

Mitt i Köpenhamn

1984 beger sig familjen Nordström inklusive en cigarrökande farmor tappert till Köpenhamn medelst orange Volkswagen buss av numera klassiskt retrosnitt. Målet var en retrospektiv av Picasso på Louisiana samt ...

Av: Jesper Nordström | Gästkrönikör | 03 september, 2016

Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2011

Ett ashram i Indien

Det kan tyckas konstigt i vårt religionskarga land att jag inte upplevde den andliga kulturen i Aurobindo Ashram som påträngande eller tvångsmässig. Snarare som värmande, lyftande och djupt inspirerande. Sweet Mother En ...

Av: Annakarin Svedberg | Resereportage | 02 maj, 2013

Antonin Artaud. En återtagning av ljuset som mörkret häktar

  "Former för en avgörande förtvivlan, Mötesplats för åtskiljanden, Mötesplats för förnimmelse av mitt kött, Övergiven av min kropp, Övergiven av alla tänkbara känslor inom människan. Jag kan bara jämföra den med det tillstånd i vilket ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 17 mars, 2017

Att cykla i Palermo

Det finns byråer som säljer äventyrsresor. Du går in i djungeln eller i öknen, under de högsta vattenfallen i världen eller i de djupaste grottorna. Du gör forsränning i oframkomliga ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 01 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.