Siddhartha Sebastian Larsson MELLAN VÄRLDAR

Siddhartha Sebastian Larsson (f. 1981, Skåne) har böckerna Buddha i Las Vegas (Notis Förlag) och Ingen Reklam Tack (Isaberg Förlag) i bagaget. Skriver prosa men är ofta och gärna otrogen med ...

Av: Siddhartha Sebastian Larsson | 11 juni, 2012
Utopiska geografier

Om å humanisere livet

Vi publicerar en essä av Thor Olav Olsen. Texten är på norska därför att vi gärna vill öppna vår tidning för bidragen från skribenter från andra nordiska länder. Livet i det ...

Av: Thor Olav Olsen | 24 februari, 2009
Agora - filosofiska essäer

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | 10 mars, 2007
Kulturreportage

Visionära rum

Vi behöver alla våra visionära rum. En förening hyr en lokal och verksamheten frodas. Ett företag bygger, växer och producerar. En församling lånar ett rum och samlar de troende. Ibland ...

Av: Per-Inge Planefors | 06 augusti, 2012
Gästkrönikör

Media, porträtt

Innan festen tar slut

Chefredaktören Guido Zeccola lämnar i februari Tidningen Kulturen. Ida (som även hon lämnar sitt uppdrag -som konstredaktör- på tidningen) och Guido har träffats för att tala om Tidningen Kulturens liv och verk, och om de tankar som ligger bakom projektet.

Guido och Orden

Ett långvarigt arbete med orden i Tidningen Kulturen är nedlagt
Guido Zeccola lämnar chefredaktörsstolen i morgon.
Det övergripande ordansvaret har han burit sedan tidningens start
Nu önskar han mer tid åt att sortera de egna orden
Guido har värnat om tidningens ordrikedom
Hans sammanfattande axiom har varit Ordens Frihet

Alistair Cooke och Charlie Chaplin

I femtioåtta år höll Alistair Cooke igång sitt radioprogram Letter from America för BBC, ett svårslaget rekord. Som nittiofemåring bestämde han sig att det kunde vara nog. Det var i början av mars 2003. Inte mycket mer än fjorton dagar senare avled han, i lungcancer. Han kremerades, och familjen spridde hans aska i Central Park i New York - förstås i största hemlighet, sådant är inte tillåtet. Men där är historien om denne suveräne radioreporter inte slut, dessvärre.

Skrattet vid ensamhetens avgrund

Mathias Jansson har hittat parallellerna mellan SVT:s komedisuccé "Morran och Tobias" och andra tragikomiska radarpar genom TV-historien. Många av komediserierna bygger i grunden på djupa existentiella frågor om mänsklig utsatthet och rädsla för ensamheten. Att de blivit så populära beror mycket på att i skrattspegeln förvrängs bilden och istället för att bli djupt tragiska blir de absurt roliga.

Rust Cohle – En falsk nihilist

Den amerikanska tv-serien True Detective (2014) har gjort succé. En anledning är dynamiken mellan de två huvudpersonerna, Rust Cohle och Marty Hart. Rust Cohle framställs som en spännande eller åtminstone annorlunda filosoferande typ med en märklig, kanske fascinerande, världsbild. En recensent skriver att han är ”en av de absolut bästa och mest intressanta samt välskrivna karaktärer jag någonsin haft nöjet att umgås med på TV-seriefronten” (Jonsson 2014). Men vad är det då för något Rust Cohle egentligen säger?

Obsessions in the Shape of a Rose

[...]

It happens rarely
that one of us really sees the other:

a person shows himself for an instant
as in a photograph but clearer
and in the background
something that is bigger than his shadow.

[...]

Tomas Tranströmer

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game där Benedict Cumberbatch som Turing har en rimlig chans till en Oscar, om den inte går till Timothy Spall i titelrollen i Mr Turner, en lika imponerande prestation. Mer om The Imitation Game nedan, men först något om Turing och om den biografiska roman om honom som den tyske dramatikern Rolf Hochhuth skrev 1987 och som kom på svenska året därpå.

“Do you have the shine?” Stanley Kubricks “The Shining” som dataspel och konst

Splatterscen ur Stanley Kubricks “The Shining” (1980)Heltäckningsmattan i korridoren består av ett labyrintmönster i rött, brunt och orange som skapar en orolig, nästan obehaglig känsla. Väggarna däremot är vita, nästan avskalade. Det enda man hör är suset från trehjulingens plasthjul. Scenen är hämtad från Stanley Kubriks filmatisering av Stephen Kings roman “The Shining”. Varför är den här scenen så stark? Vad gör att den etsar sig fast i minnet hos åskådaren och återkommer gång på gång i konsten och populärkulturen? Korridorscenen från “The Shining” har t ex inspirerat de båda svenska konstnärerna John Thurfjell och Palle Torsson i deras konst. Kan det vara så att heltäckningsmattan brokiga färglabyrint ger betraktaren en visuell föraning om den skrämmande slutscenen i filmen? En slutscen som utspelar sig i den stora häcklabyrinten utanför hotellet, eller är det helt enkelt så att det är en ovanligt välgjord filmscen där alla bitarna hamnat på rätt plats?

Handlingen i “The Shining” är ungefär vad man kan förvänta sig av en skräckfilm. En författare (spelad av Jack Nicholson) får jobb som vaktmästare på ett stort avlägset hotell som håller på att stänga inför vintern. Författaren ser sin chans att i lugn och ro kunna skriva klart sin stora roman. Han tar med sig sin fru och sin son (Danny) till hotellet och allt verkar upplagt för en idyllisk vistelse.

Ur arkivet

view_module reorder

Eckermann och Goethe

  Den unge Johann Peter Eckermann är på väg att möta sitt öde. Själv tror Eckermann att han ska göra en kort visit i Weimar för att få träffa Goethe. Hans ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2009

neophyte

På tillgivenhetens och kritikens väg

En kort recension/essä om Ulf I Eriksson, en av Sveriges mest radikala tänkare.

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2015

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret

Jag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera ...

Av: Linda Bönström | Essäer om litteratur & böcker | 28 januari, 2010

Om vi bara försöker – en kärleksförklaring till den svenska proggen

Hur kommer det sig att den svenska proggen känns så angelägen 2013 när den är gjord i en tid så olik vår egen? Det går inte att svara på den ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 20 januari, 2013

49. Asad

De tog mig tidigt en måndagmorgon. Jag hade precis ätit frukost och återvänt till cellen. Jag ansträngde mig för att äta ordentligt trots att maten växte i min mun. Jag ...

Av: Asad | Lund har allt utom vatten | 30 november, 2012

"Bilderna finns där jag är..."

"Bilderna finns där jag är..." Ett samtal med Gunnar Smoliansky. Text & foto: Carl Abrahamsson Fotografen Gunnar Smoliansky är aktuell med inte mindre än tre utställningar under hösten 2006. Det stillsamt poetiskt ...

Av: Tidningen Kulturen | Konstens porträtt | 29 september, 2006

Anton Joseph Wilhelm

Anton Joseph Wilhelm. Det har varit en omtumlande tid sedan Anton Joseph Wilhelm valde att lämna pojkrummet bakom sig och ta steget ut mot litteraturens hårda branch. Genom känsloväckande krönikor ...

Av: Anton Joseph Wilhelm | Utopiska geografier | 14 november, 2011

Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | Kulturreportage | 23 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.