En krokig kolonn: templet tillägnat Hera på Samos. Foto: Patrik Klingborg

Till Kariens gränsland med Herodotos och två arkeologer

Drömmen om Karien är drömmen om det originalgrekiska, det ursprungliga och oförstörbara. Det som växte fram någonstans i Europa, eller åtminstone i dess närhet, och vars senare utveckling och utbredning ...

Av: Otto Linderborg | 03 juli, 2015
Resereportage

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 28 februari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Det slutna rummet

Vad skulle du ta med dig om du hamnade på en öde ö? En kniv, en radio, tändstickor eller kanske en yxa? De flesta skulle nog välja att ta med ...

Av: Mathias Jansson | 27 juni, 2013
Essäer om konst

Skriket

Skriket Skriket fanns i mänsklighetens begynnelse. Skrikande gick människan genom förtvivlan och fasa vare sig hon förde krig, älskade, föddes eller dog. Även djuren skriker. För den förhistoriska människan skrek också ...

Av: Guido Zeccola | 19 september, 2009
Essäer om musik

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.



altDet är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem år efter Maj Sjöwall och Per Wahlöös epokgörande dekalog "Roman om ett brott" började komma ut, är i princip hela vårt avlånga land ockuperat av bestialiska mördare, pedofiler i varje buske, slavplågare och människohandlare, knarkkungar och inbrottsligor, blodtörstiga maffior härjar och styr i den undre världen och de har nästan alltid sin etniska bakgrund i några av de mest udda platser man kan tänka sig.

Och överallt möter denna ofantliga ondska - denna ohämmade driftsutlevelse och girighet som inga gränser känner eller erkänner - det hårdaste motstånd som tänkas kan. Överallt, i varenda obetydlig ort i detta land som alldeles nyss var ett fridfullt litet land i Europas utkant, finns det klipska poliser som ofta genom sin briljanta intuition förmår lösa de mest komplicerade och mest infernaliska brott som saknar motstycke i sadism och utstuderad grymhet.

Eller så har den lilla orten en ovanligt begåvad, och därtill gärna lite sliten och vindpinad journalist som genom diverse märkliga metoder - och ofta genom att ha god kontakt med en kriminalkommissarie på orten - alltid förmår fånga den gäckande och grymma förövaren.

Jag fascineras av det stora avståndet mellan det land som många av alla dessa deckare skildrar och den verklighet vi lever i till vardags. Visst stiger brottsstatistiken, särskilt inom vissa områden. Visst finns det ligor som gör inbrott. Här finns knark, koppleri, svarta affärer, småligor som leker maffia. Men om deckarnas skildringar hade varit vår vardagliga verklighet hade vi varit tvingade att leva under en sorts belägring i våra hem. Hemmet hade i sanning blivit vår borg!

Detta vältrande i brott, blod, mord och elände börjar kanske få samma funktion som alla kriminalserier och deckare tycks fylla i USA. Det är ju ett land som verkligen har hög kriminalitet. Och vid mitt senaste besök på andra sidan pölen blev jag smått chockad över hur medelklassen lever sina liv. De lever i skräck. De bor helst i gigantiska villakomplex som är omgivna av murar och taggtråd, vakter och varningssystem av de allra mest sofistikerade modeller. De har barrikaderat sig, de har gömt sig i sina villor och vågar inte lämna de skyddade områdena förutom i sina nästintill armerade bilar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så alla dessa evinnerliga TV-serie och thrillerböcker har en renodlat terapeutisk funktion. De ska invagga den skrämda och alltmer skräckslagna medelklassen, som gör allt för att skydda sin surt förvärvade egendom, i en falsk känsla av trygghet.
Budskapet i TV-serierna och böckerna är entydigt: Det finns poliser, kriminallabbstekniker, frifräsande vigilanter därute som skyddar er mot all denna obegripliga ondska. Men inte kan det väl vara lika illa ställt här i vårt land? Det är en fråga som jag funderar över när jag läser alla nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.


Ur arkivet

view_module reorder

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2013

Bandyspel med början i Habo - en personlig bandyhistoria

 Habo och bandy  En ung man som under tonårstid växte upp i Habo under femtiotalet kunde inte undvika att delta i ett fostrande bandyspel. Att leka med ”det röda nystanet” var ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer | 12 augusti, 2014

Simon O. Pettersson: Diatriber i aftonsolsken

Simon O. Pettersson – Fil. kand. i tyska. En mångfrestare på humanismens område. Skriver skönlitterärt, för att han där kan få utlopp för sådant som inte ryms – eller bör ...

Av: Simon O. Pettersson | Utopiska geografier | 28 januari, 2013

Spindlar i konsten

Den spanska konstnären Diego Velázquez målade 1657 Las Hilanderas en målning som föreställer några kvinnor med spinnrock arbetande i en gobelängfabrik. Tavlan har också tolkats som en illustration till en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 juni, 2014

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Från Cornelis till Gud. En intervju med Louise Hoffsten

Bjõrn Augustson intervjuar sångerskan och kompositören Louise Hoffsten Under din skoltid var du först trummis i punkbandet Mer Kött för att sedan bli sångerska i bandet Dyzenteri, hur minns du den ...

Av: Bjõrn Augustson | Musikens porträtt | 07 augusti, 2012

I väntan på år 2012

 Percival om Rimbaud, profetior, och solmedvetenhet  Så vitt jag förstår är världen en ofödd historia, visserligen född men ändå ofödd. Vår värld är uppfylld av en mänsklighet som troligen ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2008

Snabbmaten, prinsessan Anna von Hausswolff och Konono N°1

Festivalen Way Out West är inne på sitt tredje år och jag har haft nöjet att vara med hela vägen. Även i år är jag imponerad av arrangemanget på den ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 18 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.