Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Vem var Pontius Pilatus?

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam ...

Av: Bo I Cavefors | 09 juli, 2014
Essäer

”Nu vill mormor ha champagne!”



Crister EnanderDet börjar redan på planet. Vi sätter oss rätt långt bak tillsammans med de andra rökarna. Avsikten med resan är uttalad. Jag och Barbro Svensson – kanske mer känd som Lill-Babs – ska få fjorton dagars arbetsro. Det är därför sitter vi där på väg till Kanarieöarna – av alla ställen.

Hemma i Sverige får vi aldrig vara ifred. Människor dyker upp, telefoner ringer, barnen ramlar in och vill bli uppassade av mamma. Det är, kort uttryckt, en hopplös situation. Mitt arbete är spökskrivarens – inte av den hemliga sorten, utan det var öppet deklarerat mitt under en extremt välbesökt presskonferens på Bokmässan i Göteborg. (Det är förresten ett telefonsamtal jag aldrig glömmer, när det ringde sent en eftermiddag och det var Barbro och hon rakt på sak frågade mig om jag kunde tänka mig att skriva hennes självbiografi. Men det är en annan historia.)

Rätt nära oss där längst bak i planet sitter Anna Wahlgren. Hon hörs tydligt och klart över alla andra röster. Hennes bullrande skratt är svårt att ta miste på – lika svårt som det är att missa ens bland de festglada svenska semesterfirarna. Nykter är hon inte heller. Jag har råkat träffa henne några gånger i Malmö, bland annat på Publicistklubben.

Det faller det sig naturligt att jag presenterar de två damerna för varandra. Anna Wahlgren, som ännu har kvar en hel del av alla miljoner hon fått ärva, slår direkt på den storslagna stilen. In kommer, lika snabbt som geckoödlas flykt undan en fara, en mängd av de där små, äckliga champagnefalskorna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Med på resan är även en av Anna Wahlgrens döttrar. Dottern har just fått barn. Det lilla spädbarnet är också med och ligger knappt synlig i sin mammas knä.

Då jag är morgonmänniska och Barbro – genom sitt yrke – vant sig vid att vara mest aktiv sent blir det en del krångel med arbetstiderna. Vi löser det så att jag ställer frågor när hon ligger och solar på sin terrass. Och en del av kvällarna åker Barbro över till Anna Wahlgren. Själv pratar jag en hel del med dottern som känner sig ensam och lätt förtvivlad.

Under veckan som de tre ur familjen Wahlgren är kvar därnere dricker mormor hårt. Det är oftast champagne som gäller, åtminstone i sällskap. Läppstiftet har en klar tendens att kleta ut sig över en stor del av nedre ansiktet. Pudret ligger lagt i tjocka lager. Sitt barn behandlar hon – tänker jag tyst för mig själv – mest som en tjänsteflicka. Sitt barnbarn bryr hon sig inte det minsta om, utom när hon med hög röst hojtar: ”Nu vill mormor ha champagne!”

När ett av hennes åtta barn – under pseudonymen Felicia Feldt – gjort upp med sin uppväxt och gett sin bild av sin mor – berömd för sin bok om barnuppfostran – har många fnyst föraktande på näsan. De har talat om hat. Det har betraktat det som en akt av hämnd.

Då mina minnesbilder av de där rätt obehagliga dagarna på Kanarieöarna sitter hårt fastklistrade och än idag fyller mig med stillsam vrede har jag svårt att se boken ”Felicia försvann” som annat än en ganska mild partsinlaga. Självklart har Anna Wahlgrens barn rätt att berätta om sin osäkra och ofta smärtsamma uppväxt i en vardag av alkohol, främmande män, en tid som helt präglades av en självupptagen och egoistisk mamma.

”Nu vill mormor ha champagne!”

Crister Enander

 

Ur arkivet

view_module reorder

Det där med matematik och kärlek

Det är väl det svåraste som finns, relationer, vilken typ av relation det än är. Vi är en massa av människor som ingår i diverse relationer med varandra, ibland förstår vi ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 24 augusti, 2014

Det är inte en riktig post!!!

  Nu är äldsta Postryttaren läst som jag har tillgänglig i sadeln [stapeln i förvaringsmöbeln], tidigare har jag även anmält flera andra hejdlösa årgångar. Den har tett sig ganska lik under ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 mars, 2011

Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 03 december, 2013

Dante Gabriel Rossetti. Plötsligt ljus

Dante Gabriel Rossetti (1826-1882)  var en av de ledande bland de s k  prerafaelitiska konstnärerna, som sökte sig tillbaka till medeltida motiv. Han var också poet, och är nu kanske ...

Av: Dante Gabriel Rossetti | Utopiska geografier | 05 juli, 2014

Den målande arkitekten. Om Friedensreich Hundertwasser

Böljande fasader, organiska former och byggnadsverk som sticker ut i stadsrummet. Byggnader som uppfattas som annorlunda, roliga, konstiga, eller fantastiska. Arkitektur som bryter med funktionalismens strikta formspråk, och istället inbjuder ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 15 juni, 2013

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Fladdrande vattenskuggor

Anne-Sofie Nielsen är född 1948 i en mindre stad i Småland. Hon har bedrivit humanistiska studier på universiteten i Lund och Stockholm, har en fil. kand. i franska, konst- och ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 17 juni, 2017

Benjamin och dr Krabba

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 08 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.