Genren som inte tas på allvar

Genren som inte tas på allvar Kulturhuset i Stockholm anordnar varje år en fest till novellens ära. Ett kalas som i år väckte tankar om den korta prosaberättelsens tynande tillvaro. Hur ...

Av: Erika Hesselgren | 27 november, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Roger Reklam

Han var en reklamare på dekis som raggade småtjejer på krogen. Ur fas med åldern, ur fas med tiden. En reklamare på dekis som hade tryckt ner och hånat sedan ...

Av: Björn Augustson | 15 mars, 2012
Gästkrönikör

Tankens Ambivalens: IX (Delningen)

Som en sten, som en sten i din flod, förbereder jag mitt ansikte Som ett hav, som en droppe av ditt blod, öppnar jag mitt hjärta Min första tanke när jag vaknat ...

Av: Göran af Gröning | 24 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Pop Life eller det vardagliga tinget

"Att tjäna pengar är konst, att arbeta är konst men att göra bra affärer är den största konsten", hävdade Andy Warhol. Denne popkonstens omslagspojke insåg tidigt vikten av att utnyttja ...

Av: Johan Werkmäster | 23 mars, 2010
Kulturreportage

Årskrönika av Crister Enander



Crister EnanderDet blir bara ytligare. Det blir mindre betydande. Halten sjunker i snabb takt och det som kan kallas för bestående förvandlas alltmer till något mossigt och absurt antikvariskt. Men var morgon krattas manegen på nytt. Och ute i sminkbåset sitter de lydigt, välkammade som en gång bröderna Herreys och svältfödda efter det starka strålkastarljuset som snart ska skina på deras pudrade nunor inne i tevestudion.

Många författare uppträder hellre som massmediala gycklare än axlar sin roll som skildrare av samhälle, samtid och missförhållanden. De ifrågasätter inget. De kritiserar inget av vikt. De jamsar med. De är förvånansvärt oftast fogliga och fega. De vill inget – förutom att synas och sälja. De låter sig användas som vore deras böcker ännu en ny schamposort bland tusen andra hårtvättningsmedel.

Under senare tid, inte minst under det gånga året, har beklämmande nog den egofixerade supernarcissten – liksom direktserverad i gråtfärdig gladpack – blivit något av den ideale författaren i det friktionsfria massmediala maskineriet.

Men då deras böcker saknar såväl tyngd som egentlig mening blir också intrycket och minnet av vad de sagt och tyckt lika övergående som en nysning. Det kittlar till en stund; för en snabb sekund river det till. Men – ärligt talat – vem minns gårdagens nysningar? Jag gör det då inte, och lika svårt har det blivit att summera ett års litterära händelser och begivenheter.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Björn Ranelid, störst på jorden med de allra originellaste orden, har ännu en gång – för vilken gång i ordningen? – angripit någon mer framstående författarkollega. Vem minns det idag? Han ska såvitt jag förstått återigen ha ställt upp i något teveprogram som – hipp, hipp, hurra! – ”går hem i stugorna”. Jag minns då inte vilket och inte heller tittar jag på teve.

Ann Heberlein, alltid tvärsäker som en kverulant i tvättstugan, har gett ut ytterligare en bok om – ja, vad handlade den om? Jo, just det! Den handlar mest av allt om Heberlein så klart. Ställer man ”Ett gott liv” av etikdoktorn Ann Heberlein vid sidan av Ulf Lundells nya roman ”Allt är i rörelse” uppstår en lika intressant som talande kontrast. Ingen kan med bästa vilja i världen påstå att Ulf Lundell inte riskerar inge intrycket av att vara en smula självupptagen.

Vad är det då som förmår göra Ulf Lundells bok så mycket bättre, så mycket intressantare? Och framförallt: Så otroligt mycket viktigare? Svaret är tudelat. För det första är Lundell en riktig författare; hans drivkraft är äkta, hans passion brinner, allvaret är stort. Och, för det andra, så använder han medvetet sig själv som ett skönlitterärt instrument – ett litterärt lackmuspapper – för att fånga och skildra samtiden. Han tar sitt ansvar. Han lever upp till Stig Dagermans stolta maxim att en författare ska sträva efter att vara ”en termometer i samtidens röv”.

Jag är själv en vän av den raka och ärliga bekännelseromanen med sina starka rötter hos August Strindberg och senare hos många av våra arbetarförfattare. Skiljelinjen, som delar upp böckerna i skräp och läsvärt, är i regel bedövande enkel att dra. Skriver författaren för att få synas och ges en plats i scenljuset eller för att han eller hon har något av vikt att berätta, driven av inre behov att berätta: Är meddelsebehovet större än uppmärksamhetstörsten, ja då är det i regel en roman värd att läsa. De andra böckerna – uppfläkta, distanslösa och fulla av effektsökande eländesporr – glömmer man bort minst lika fort som en fettstinn snabbmatslunch.

Och vem som fick årets Augustpris har även det skonsamt och vördnadsfullt vänts ner i glömskans gyttja. Däremot kommer jag ihåg att Amanda Svensson inte fick det för romanen ”Välkommen till den här världen” vilket alla så kallade initierade tyckare trodde och ansåg skulle vara rätt och riktigt. Och jag minns också – och framför allt – att Kjell Johanssons starka, drabbande och djupt angelägna roman ”Det var inte jag” inte ens blev nominerad.

Där kan vi för ovanlighetens skull använda det söndertuggade ordet skandal. Vad tusan tänkte juryn? Tänkte de över huvud taget? Jag tror inte det – men de förmådde genom sitt katastrofala arbete att förstöra prisets litterära betydelse för flera år framöver. Och att Johan Svedjedal inte fick Augustpriset för bästa fackbok för sin ytterst stimulerande breda skildring och betydelsefulla beskrivning av kretsen kring tidskriften Spektrum med storheter som Karin Boye, Gunnar Ekelöf, syskonen Riwkin och Erik Mesterton är inte bara obegripligt. Det är djupt orättvist, snudd på skamligt.

Årets Nobelpris i litteratur tilldelades, som bekant, en svensk poet och då jag därmed automatiskt är jävig kan jag självfallet inte uttala mig om detta. Däremot kan jag ärligt säga att jag kommer att minnas det fram till dess graven öppnar sig.

Men jag vill avrunda med att nämna tre verk som under året gett mig stor behållning, som gett mig glädje, insikter och kunskaper, som utvidgat min värld och verklighet. Erik Johan Stagnelius ”Samlade skrifter” har getts ut i fyra band av Svenska Akademiens under redaktörskap av Paula Henrikson. Stefan Zweigs memoarvolym ”Världen av i går” har kommit i en ny upplaga. Och den ständigt Nobelpristippade rumänske författaren Mircea Cărtărescus ”Dagbok 1994 – 2003” var en av årets stora läserfarenheter – uppslukande, fascinerande och full av skarpsinniga iakttagelser och präglad av den hänsynslösa uppriktighet som alltid är den vulgära narcissismens absoluta motsats.

 

Crister Enander

 

Ur arkivet

view_module reorder

Piratbyrån och vänner

Piratbyrån och vänner ställer ut på Furtherfield Gallery i London. Det är den första retrospektiva utställningen med Piratbyrån som trots att det inte är någon renodlad konstnärsgrupp redan har medverkat ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 05 juni, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Dödsdans och pånyttfödelse Våroffer av Igor Stravinsky

När Igor promenerade vid sin hustrus sida på stranden av Genevesjön under deras hälsovistelse i den schweiziska byn Clarens vaknade vårens krafter så sakteliga. Allt som bidat sin tid och ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om scenkonst | 08 april, 2012

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Frikyrkligheten inifrån

Det är i år femtiofem år sedan kyrkomötet fattade beslut om kvinnors prästvigning i Svenska kyrkan. Samma år beslutades på annat håll att kvinnor kunde bli poliser. I Norge togs ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 16 februari, 2013

En muslimsk begravning i Malmö

Innan jag sätter mig på stadsbussen till Rosengård läser jag i dagens Sydsvenskan en krönika om hemlösa och hur vi ser på dem medan de fortfarande är i livet. Texten ...

Av: Sarah Kittel | Allmänna reportage | 22 juni, 2013

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 4

De omöjliga intervjuerna: Ernst Jünger Den tyske författaren Ernst Jünger (1895-1998) kritiserade i sitt författarskap maskinsamhället och 1900-talets ohejdade teknologiska framfart. Hans position var anarkens, ej att förväxlas med den emotionelle ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 28 januari, 2011

Tankar runt viktiga filosofiska steg under det senaste århundradet del I

Allmänt De här tankarna är avsedda att försöka skapa ett brett filosofiskt grepp om det senaste århundradets viktigare tankesteg. Valet av steg har däremot varit något personligt. För övrigt avser jag att ...

Av: Carsten Schale | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.