Om verklighetens eventuella övertag över dikten – ett retrospektivt reportage om ett politiskt…

Följande reportage skrevs som dokumentation av ett spännande scenkonstprojekt under våren 2014. Projektet skulle visa sig bli långlivat. Under sommaren spelades föreställningen All the time I was making this I ...

Av: Hedvig Ljungar | 16 oktober, 2014
Reportage om scenkonst

David Bowie spelar på Tweeter Center utanför Chicago, augusti 2002. Foto: Adam Bielawski.

”I had so many dreams, I had so many breakthroughs”

Efter att ha kämpat mot cancern i ett och ett halvt år avled David Bowie i stillhet på söndagen, 69 år gammal. Hans sista skiva ”Blackstar” gavs ut på hans ...

Av: Peter Sjöblom | 11 januari, 2016
Musikens porträtt

Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | 01 oktober, 2008
Essäer om konst

Vågskvalp av Hebriana Alainenatalo

En diktares svårighet …

Min prosalyrik, lyrik och poetik vilar på samma grund och bär på samma byggklossar. Det som sker är att något dras ifrån, något kommer till; allt i ett sökande efter ...

Av: Göran af Gröning | 24 april, 2015
Agora - filosofiska essäer

I gevär på Dramaten. Dramaten& Åke Hodell



Åke HodellNär Dramaten för en dag slog upp portarna för att ge plats åt en av modernismens stora hade det formen av en resa över Styx och andra djupa vatten. Tillsammans med antikvariatet Rönnells och Radioteatern presenterade Dramaten Åke Hodell under en magisk eftermiddag och kväll den 3 september.

Åke Hodell förverkligade en gammal barndomsdröm när han i samband med krigsutbrottet 1939 utbildade sig till stridspilot. Den 17 juli 1941 klockan 13.20 gick hans plan i spinn och Åke Hodell störtade utanför Ljungbyhed. Han överlevde som genom ett under, chansen till överlevnad var 1 på 10 000. Men händelsen förändrade Åke Hodells liv i grunden och 1953 debuterade han som vuxenförfattare med diktsamlingen ”Flyende pilot”, han var då protegerad av den av Åke Hodell djupt beundrade Gunnar Ekelöf.

Åke Hodell var en mångsysslare, lika mycket poet som ljudkonstnär, han var även regissör och dramatiker, bildkonstnär och estradör. För mig är Åke Hodell framför allt länkad till sextiotalets konstscen, även om han var verksam under flera årtionden, även som förläggare av avantgardisk litteratur.

Moderna Museet med den legendariske Pontus Hultén blev under 60-talet ett centrum för gränsöverskridande konst. Här möttes avantgardet bland konkretistpoeter och konstnärer som Öyvind Fahlström, Bengt af Klintberg, Mats G med flera. Fylkingen, centrum för elektronmusik och experimentell ljudkonst föddes med inspiration från Fluxusrörelsen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Dramaten bjöd på en stjärnspäckad ensemble, där bland andra Kicki Bramberg, Kristina Törnqvist, Karin Bengtsson, Julia Dufvenius, Stina Ekblad, Gunnel Fred, Eva Melander ingick. Hodellspecialisten Björn Granath inledde med sin tolkning av den antimilitaristiska ”I gevär”, senare kreerade han även ”General Bussig”, iklädd Åke Hodells gamla pannlampa och hans notställ där partituret till detta egensinniga stycke fanns.

Ann Smith, Bengt af Klintberg, Magnus Haglund och Magnus Florin guidade publiken kunnigt på Tornrummet och senare i Lejonkulan. Här visades även filmen Lågsniff, en mycket tidstypisk föreställning som spelades in på Pi Linds Pistolteatern 1965, där även Torsten Ekbom, Leif Nylén och Bengt Emil Johnson deltog som radiotelegrafist, färdmekaniker och flygledare.

En del kan kännas lite daterat, men det som gjorde mest intryck under dagen på Dramaten var Åke Hodells klassiska radiopjäser, ”Mr Smith in Rhodesia”, ”Vad gjorde Hemingway i Afrika” ochDen stora segern vid Gettysburg”, den senare ett stycke om CJL Almqvist, en programpunkt som introducerades av regissören Ludvig Josephson och Dramatens Magnus Florin. Som ett kuriosum kan nämnas att ”Mr Smith in Rhodesia” var försedd med giftstämpel på radion på grund av kritiken mot apartheidpolitiken, vilket gjorde att stycket inte spelades förrän 1985.

Varför inte plocka fram andra poeter och dramatiker ur glömskan? För min egen del skulle jag gärna ha en liknande dag med Erik Beckman – eller varför inte Gunnar Ekelöf? Det finns utan tvekan en publik där ute, Marie Louise Ekman!

Lena S. Karlsson

Ur arkivet

view_module reorder

Livet på 60 grader 3

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 23 februari, 2012

Utsikt mot Tjernobyls kärnkraftverk från den övergivna staden Pripjat år 2005

Tjernobylolyckan och så jag, och min självupplevda kärnkraftverkskatastrof

Den 26 april 1986 inträffade den händelse som skrev in sig i historien som Tjernobylolyckan.  

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 26 april, 2016

Vägar till förståelse eller Vad är vetenskap?

Det finns en berömd brytpunkt i Västerlandets idéhistoria, där vägen till förståelse viker av från en riktning till en annan. Det är inkvisitionens rättegång mot Galilei, där denne dömdes till ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 19 oktober, 2013

Hans-Evert Renérius Foto Curt Dahlin

Hans-Evert Renérius. En dikt

En dikt om bordtennis av Hans-Evert Renérius.

Av: Hans-Evert Renérius | Utopiska geografier | 22 februari, 2016

Chimos Vänkväll firar 10 år den tionde september

På lördag fyller en av Stockholms, kanske Sveriges mest unika kulturklubbar tio år. Den heter Chimos Vänkväll och håller till på biografen Tellus i Midsommarkranen i södra Stockholm. Där har ...

Av: Frippe Nilsson | Allmänna reportage | 08 september, 2011

Från diktsamlingen: Efterdyningar

Lilla Liv Moderslyckan, pur och matt, spirar, fortplantar sig i den späda, mätta vars leende sprider sig i mig. Efter lång natts vaka somnar du till slut ...

Av: Anne Kähärä | Utopiska geografier | 13 april, 2009

Världen är kall och ödslig

Det finns inte längre några drömmar. Det finns inget hopp.Invånarna i Världsstaten framlever sina liv instängda och avskärmade djupt nere i de underjordiska städernas vittförgrenade nätverk av kulvertar. Arbete, sömn ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 mars, 2010

L'age d'or  Foto Paola Severi Michelangeli /Wikipedia

Om Guldåldern och den galna kärleken

"Buñuel est terrible", sa den franske filmaren Jean Vigo, som jag härförleden porträtterade i Tidningen Kulturen, om sin spanske kollega, i uppenbart beundrande ordalag. Luis Buñuel hade haft premiär (1930) ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 19 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.