Sagan om det lilla hotellet

Det var en gång ett hotell. Det låg inte centralt men inte heller så långt bort från allting. Det var inte stort, men man kunde inte säga att det var ...

Av: Gregor Flakierski | 23 september, 2008
Utopiska geografier

Bokoholistiska bekännelser

  Hej, jag heter Jessica och jag är bokoholist (här svarar ni i kör: Hej Jessica). Det faktum att jag är bokoholist påverkar många delar av min tillvaro. Det kan mycket väl ...

Av: Jessica Johansson | 07 juli, 2011
Jessica Johansson

Percival. Två dikter

The Last Café, Krabi     I am sitting at The Last Café On the beach under the jungle trees In the dream of the world In the stream of the world While the angel eyes are watching ...

Av: Percival | 29 september, 2014
Utopiska geografier

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 4

De omöjliga intervjuerna: Ernst Jünger Den tyske författaren Ernst Jünger (1895-1998) kritiserade i sitt författarskap maskinsamhället och 1900-talets ohejdade teknologiska framfart. Hans position var anarkens, ej att förväxlas med den emotionelle ...

Av: Carl Abrahamsson | 28 januari, 2011
Carl Abrahamsson

Att bränna en docka på bål



 sparklers
Fyrverkerier under Guy Fawkes Night.
Foto av Cindy Carlsson

Att bränna en docka på bål

Cindy Carlsson skriver om dödens dagar runt om i världen i allmänhet och Guy Fawkes night i synnerhet.

Traditioner är nog viktiga för de flesta och oftast har vi en personlig favorit. Förra helgen var det dags för engelsmännen att fira "Guy Fawkes Night" igen, vilket är något av en höjdpunkt för många. Det är nog fyrverkerierna, brasan och de kolaglaserade äpplena som lockar, men traditionen har en ganska unik historia bakom sig.

Runt denna tid på året, i slutet av oktober, början av november, så firas de döda i olika former. I Sverige har vi sedan länge haft Allhelgonadagen, då vi ägnar tid åt våra nära och kära som gått bort genom att tända ljus på deras gravar. Att fira helgon gjordes tidigt inom den kristna kyrkan och redan på 800-talet var det bestämt att en dag skulle vara gemensam för detta runt om i Europa. Men det finns även andra närbesläktade högtider, som Halloween, vilket är en gammal tradition som haft ett nyuppvaknande med "bus eller godis" och skrämmande kostymer i amerikansk tappning. Mexico firar de "de dödas dag" ("Día de los muertos"), där de väntar på att få återse sina döda under festliga omständigheter på kyrkogården. Även England hade högtidsfirande vid denna tid på året, men sedan 1600-talet firar man en speciell händelse den femte november varje år - genom att bränna en docka på bål...

Guy Fawkes var en soldat, som blev inbjuden av en grupp katoliker att genomföra deras planerade krutkonspiration ("The Gunpowder Plot"), den 5 november år 1605. Dådet misslyckades och Guy Fawkes tillfångatogs, blev torterad och därefter avrättad. Krutkonspirationen innebar att avrätta kungen, James I, och medlemmarna i parlamentet, då de hade en gemensam öppningssamling. Denna öppningssamling hålls vid denna tid varje år, nu är det drottningen som håller ett tal till de båda husen. Av princip hålls denna samling aldrig den femte november igen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att fira detta misslyckade uppror var viktigt för staten, för att få katolikerna att inse att protestantismen segrat. Det var även under denna period som grunden för ett kommande enat Storbritannien - United Kingdom - lades. Religiösa och politiska aspekter går hand i hand. I England finns religionen i folks medvetande, även om det ofta tycks vara mer kopplat till vana och släktband än faktisk tro. Men än idag har England en statlig kyrka och konflikten på Nordirland visar tydligt på att religionen fortfarande har stor betydelse. Fast firandet av Guy Fawkes handlar nog inte så mycket om religion nu för tiden, högtiden firas ironiskt nog av katoliker likväl som protestanter. 

Denna dag firas runt om i England och ett av de mer populära firandena i mitten av England är det vid Kenilworth castle, en av de största slottsruinerna i England. På en borgliknande byggnad i närheten projicerades under helgens firande en stor skugga, föreställande Guy Fawkes med en stor svart hatt. Inne på slottsgården tändes en stor brasa och de hade levande musik som ackompanjemang. Idag är det inte lika vanligt som förr att faktiskt bränna en docka föreställande Guy Fawkes, men det förekommer fortfarande. Folk åker långväga för att delta i festligheterna, men vanligast är nog de många små lokala firandena. Det har skrivits mycket om Guy Fawkes och hans planerade dåd och en gammal barnvisa för att inte glömma bort denna händelse har länge varit populär:

Remember, remember, the 5th of November
The Gunpowder Treason and plot;
I know of no reason why Gunpowder Treason
Should ever be forgot.

Historien om Guy Fawkes syns i även V för Vendetta, en grafisk novell från 1982 av Alan Moore. Det har nyligen kommit en filmversion, regisserad av James McTeigue och med manus av Washowski-bröderna (Matrix-trilogin). Berättelsen fokuserar på V (Hugo Weaving), som genomför sin personliga vendetta bakom en mask av Guy Fawkes. Han försöker samtidigt skapa kaos i ett totalitärt styrt Storbritannien. I filmens handling lär en ung kvinna, Evey (Nathalie Portman), känna V och kommer allt närmre sanningen bakom hans anarkistiska agerande. Tyvärr beslutade sig skaparna till berättelsen att göra deras relation till något mer än rent vänskaplig, men annars är filmen underhållande, om dock inte allt för gripande. En seriekänsla är bibehållen, men Alan Moore tog avstånd från filmen eftersom han tyckte att filmskaparna inte tog berättelsen på allvar. Referenserna till Guy Fawkes är många, men även till George Orwells 1984 (1949). Samhället som skildras är skrämmande och en uppmaning till uppror känns önskvärd. Det finns både religiösa kopplingar och framträdande liknelser till Hitlertyskland. Filmen är definitivt sevärd, likväl som det är intressant att få en inblick i det stora bakom Guy Fawkes misslyckade aktion.  

Traditioner slutar nog aldrig att fascinera. Försök förklara för folk från andra länder hur vi dansar som grodor runt en majstång, hur vi klär ut oss till häxor som barn för att tigga godis eller bär ljus och sjunger för ett helgon, ja, då kan man nog förstå att engelsmännen vill fira det misslyckade försöket att spränga parlamentet också. Fast egentligen är det nog bara en chans att umgås med släkt och vänner, ta på sig varma kläder och mysa runt elden som lockar. Kvällen benämns även "Bonfire night". Hur som helst är det en stor högtid i England, som är värd att besöka om man tycker om fyrverkerier och brasor!

Cindy Carlsson
Vidare läsning
http://www.english-heritage.org.uk/server/show/conProperty.341
http://www.novareinna.com/festive/guy.html
http://vforvendetta.warnerbros.com

Ur arkivet

view_module reorder
Erik Johan Stagnelius

Bortom skuggorna av eländet

Ett kärleksfullt och ökat intresse för Stagnelius dikter har kunnat uppfattas under de senaste decennierna. Så mycket har hänt, så mycket publicerats att fler människor fått möjligheter att bättre tillgodogöra ...

Av: Michael Economou | Essäer om litteratur & böcker | 25 februari, 2015

Älskade HANS-ÅKE

De hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken. Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot ...

Av: Ingalill Enbom | Utopiska geografier | 25 januari, 2010

Nationalteaterns gyllene krona.  Foto: Belinda Graham.

Národní divadlo – Nationalteatern är folkets teater i Prag

Det vimlar av små skolbarn på besök på Nationalteatern i Prag, som på tjeckiska heter Národní divadlo. Entusiasmen och stoltheten över teatern går inte att ta miste på. Den duktiga ...

Av: Belinda Graham | Resereportage | 10 Maj, 2015

Beredning av kaffe i en enkel restaurang i Gondar, Etiopien. Foto Tarja Salmi-Jacobson

Kaffe, gudarnas dryck från Etiopien

Det berättas att en etiopisk vallpojke på 900-talet skulle ha upptäckt att när hans getter åt kaffebuskens bär och blad blev de alltid pigga samma kväll. Kaldi, som pojken hette ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 12 april, 2016

”Det verkliga är det enda som kräver någonting av oss.”

Under sitt arbete med en bok om den svenska litteraturen ställde den ryska litteraturvetaren Diana Koblenkova några frågor till författaren Einar Askestad. Hans svar utvecklades till en kommentar till den ...

Av: Diana Koblenkova | Litteraturens porträtt | 06 november, 2014

Litterära gåtor, fiktionens verkligheter. Om Kristian Petris Träsket

Filmaren och författaren Kristian Petri skriver i en essä om sin fars död i Dagens nyheter hösten 2011 om bokprojektet som senare mynnade ut i den 83-sidiga bokpärlan Träsket. I ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 08 Maj, 2013

Färdigbokad och sommarfin Where the action is, Göteborg, 28 juni 2011

Sitter och lyssnar på den avancerade funktionen Where the action is-lista på Spotify. Tankarna flyger iväg till en tid när jag stod vid en liten bänk i skivaffären i min ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 08 juli, 2011

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.