Intervju med Kerstin Aronsson, förläggare på Styxx Fantasy

Styxx Förlag är ett imprint under Kabusa Böcker helt hängivet åt utgivning av genrerna fantasy, skräck och science fiction. Då samtliga tre genrer är mycket populära i Sverige idag, både ...

Av: Jessika Ahlström | 29 mars, 2012
Övriga porträtt

Främmande till oss själva

Något jag tänkt mycket på det senaste är att främlingsförgängligheten tycks öka. Jag kom ganska nyligen hem från en resa till Rumänien där jag chokades över människosynen. Man har ju ...

Av: Emma Holmén | 31 juli, 2012
Gästkrönikör

Författarens vardag och litteraturens överlevnad

”Nej, för all del, käre unge man, tänk ej på att ge ut från trycket Edra dikter. Ni skulle endast bli utskrattad, så omogna äro de i alla afseenden – ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2015
Stefan Whilde

Nils Edén - demokratins statsminister,

Bok: Nils Edén. Demokratins statsminister. Sverker Oredsson. Ekerlids Förlag 2017. s 456.

Av: Hans-Evert Renérius | 29 oktober, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Otto Wagner och hans mästerverk



altI sin roman "Facklan i örat" skildrar Elias Canetti sin tid i Wien åren 1921-31. Han berättar hur han bor inneboende i Ober-Sankt Veit i Wiens trettonde distrikt. När han öppnar sitt fönster ut mot Erzbischofgasse ser han en kulle på den motsatta sluttningen av Wiendalen. Där skymtar han de sinnessjukas stad, Steinhof, som han (i min översättning) beskriver med orden: "Staden bestod av en mängd paviljonger som på avstånd såg ut som villor omgiven av en lång mur med en egen katedral. Kupolen på Otto Wagners kyrka glänste ända över till mig. Alltsedan jag kommit till Wien hade jag hört talas om Steinhof. I denna de sinnessjukas stad levde sextusen människor." Till saken hör att jag själv har bott på Vitusgasse i Ober-Sankt Veit, men inte har jag kunnat höra klockringningen från Steinhof.

Mentalsjukhuset "Steinhof" som ligger ganska isolerat på en kulle (Baumgartnerhöhe) under Galitzinberget i Wiens fjortonde distrikt - Penzing -, har en lång och tragisk historia, som jag får anledning att återkomma till i en senare artikel. Sjukhuset byggdes på uppdrag av landshövdingen i delstaten Niederösterreich, Leopold Steiner mellan åren 1904-1907 på 143 hektar mark och kostade omräknat 130 miljoner Euro.  Till byggnadsarkitekt utsågs Franz Berger i samarbete med Otto Wagner.

Otto Wagner föddes just i Penzing år 1841 och studerade arkitektur i Wien och Berlin. Hans första arbeten är utförda i en florentinsk renässansstil. Efter en kort tid förändrades hans byggnadsstil. Hans idé var att bygga hus som mer motsvarade samhällets modernare behov. Hans valspråk blev att endast det som är praktiskt användbart är vackert. Enligt hans åsikt måste det finnas en kongruens mellan funktion, material och konstruktion. År 1894 blev han utnämnd till professor på Konstakademin i Wien. Sina idéer formulerade han i boken Moderne Architektur. Han rönte stort inflytande både som arkitekt och lärare, men många tyckte inte om hans nymodigheter.

Die Wiener SecessionÅr 1897 grundade han tillsammans med Gustav Klimt, Koloman Moser, Josef Hoffmann och Joseph Maria Olbrich "Die Wiener Secession" med planer på en förnyad utställningstradition.  Hans nya stil stod i skarp motsättning till Wienarkitekturen sådan den utvecklats under 1800-talet. Han ritade en helt ny stadsplanering för Wien, som endast delvis blev förverkligad, byggde sammanlagt ett hundratal privathus och många byggnader i Wien bär hans signum, lagerkransen, exempelvis Majolikahuset, Postsparkassan och stationshusen på Karlsplatz, Landstrasse och Stadtpark, som idag är helt bibehållna.

År 1904 lade kejsaren Franz Joseph grunden till Sankt Leopolds Kyrka på Steinhof, men den färdigställda byggnaden föll honom inte alls i smaken och därför sägs han ha överlåtit åt ärkehertigen Franz Ferdinand att lägga slutstenen den 8 oktober 1907. För kejsaren var den katolska kyrkans arkitektur alltför modern,"den passar bra till sinnessjukhuset" löd kritiken. Kejsaren själv föredrog barockstilen. Otto Wagner blev inte ens nämnd i inaugurationstalet och fick hädanefter inga fler uppdrag från kejsarhuset. Tidningen „Die freie Presse" skriver på invigningsdagen:  „Und ist es nicht eine hübsche Ironie des Schicksals, dass so ziemlich das erste vernünftige sezessionistische Gebäude großen Stils in Wien für die Irrsinnigen gebaut worden ist?"(Är det inte verkligen ett ödets ironi att den första verkligt storstilade secessionistiska byggnaden i Wien byggdes för de sinnessjuka?)

kyrkan i SteinhofDen besökare som idag tar sig uppför Baumgartnerhöhe till Gallizinberg (även kallat "Lemoniberg", citronberget, på grund av att den gyllene kupolen ser ut som en halv citron) möts av ett sagolikt byggnadsverk. Otto Wagner-kyrkan i Steinhof gäller som Jugendstilens mest betydande sakrala byggnadsverk, även om stilen också bär spår av klacissismen, flirtar med romantiken och har ett uns av grekisk ortodoxi.

Den då 63-årige arkitekten Otto Koloman Wagner beträdde nymark inom kyrkoarkitekturen, när han ritade och byggde kyrkan beklädd med mosaik, färgat glas och en gyllene kupol som ett enhetligt konstverk i Jugendstil. Kupolen belagd med 23 karatigt guld glänser i solen, de fyra änglalika, kvinnliga gestalterna med spridda vingar på pelarna framför ingången till kyrkan är fantastiska byggnadselement skulpterade av den ungersk-amerikanske arkitekten Othmar Schimkowitz. De två bronsfigurerna av Richard Luksch ovanpå de två yttre tornen representerar Niederösterreichs två skyddshelgon, den helige Leopold och den helige Severin. Richard Luksch tillhörde för övrigt gruppen kring Gustav Klimt och lämnade Wiener Secessionen tillsammans med honom och Koloman Moser år 1905. Nästan inga kors är synbara från kyrkans insida, emedan hela den yttre fasaden omväxlande pryds av lagerkransar och korstecken i brons.

altOvanligt är att kyrkan ligger på en nord-sydlig axel. Otto Wagner ritade fönstren i väst-östlig riktning för ljusets skull. Konstnären Koloman Moser målade kyrkfönstren av glasmosaik i strålande färger i två olika motiv; de västliga fönstren visar heliga män som bär fram mat och dryck i enlighet med bibelorden: "mätta de hungriga, kläd de nakna" osv. och ovanför dem, flygande änglar med citat från saligprisningarna.  Fönstren på den östra sidan visar sju heliga män, bl.a. Abraham och Helige Stephan. Att måla änglar som moderna människor med påfågelfjädrar väckte stor skandal. Den av Leopold Forstner utformade och 84,8 m2 stora och färgglada mosaiken bakom det utsmyckade altaret gestaltar själens vandring via en trompe-l'oeil trappa och upptagningen i himlen. Bland de många heliga som deltar i ceremonin finns även Sankt Dymphna, skyddshelgonet för dem som drabbats av epilepsi och psykisk sjukdom.

Otto Wagners koncept var rent funktionalistiskt. Kyrkan skulle fungera praktiskt för de psykiskt sjuka patienterna. De flesta hörn är avrundade, inga skarpa hörn och kanter finns att slå sig på, kakelgolvet sluttar med ett fall på cirka 26 centimeter från ingången till altaret så att alla besökare ska kunna följa skeendet vid altaret. Det finns en vattenanläggning med avlopp för att kunna skölja bort orenligheter ur kyrkan. Byggnaden försågs med separata ingångar för manliga och kvinnliga patienter. Kvinnorna satt på kyrkans västsida, emedan männens platser befann sig på den östra, "så att de inte skulle kunna föröka sig". Kyrkan rymmer 800 patienter.

altDie Wiener Werkstätte tillverkade kyrkans hela inredning. Kyrkbänkarna förfärdigades av mörkt trä i olika bredder för att tillgodose patienternas behov. Eftersom det saknades psykofarmaka behövde rastlösa eller störda personer mer utrymme än lugna patienter. Vigvattnet droppade från en kran så att ingen patient skulle kunna dränka sig i vigvattenfunten eller smittas av andras sjukdomar. Prästernas prespiterium, rörelseområde, var helt skilt från patienternas. Predikstolen kunde endast nås från sakristian.  Nödutgångar byggdes in i sidoväggarna för att störande patienter lätt skulle kunna avlägsnas under mässan. Biktstolarna gjordes öppnare än brukligt. Otto Wagner lät även installera ett sjukrum och en toalett i kyrkan, något som på den tiden ansågs oerhört oanständigt.

Kyrkans gyllene kupol är osynlig från insidan av byggnaden, trots detta har långhuset en efterklang på sex sekunder. I taket är de fyra apostlarna avbildade i form av symboler; människan står för Matteus, lejonet för Markus, kalven för Lukas och örnen för Johannes. Orgeln byggdes av Franz Josef Swoboda, som även byggt orgeln i Peterskirche i centrala Wien och orgeln i Donaufeld kyrkan i förorten Donaustadt på andra sidan av Donau.

Åren 2001-2006 helrenoverades kyrkan för 11,8 miljoner Euro. Grunden förnyades, kupolen förgylldes med två kilo 0,01 mm tunt skikt bladguld. Baskupolen, trumman, som tidigare varit av konstlad patinerad kopparplåt ersattes av äkta kopparplåt, vars naturliga patina kommer att pågå i minst 30 år.

altDen nya 1,800 kvadratmeter omfattande fasaden består av tre tusen ark Carraramarmor. Altarmålningarna har renoverats, predikstolen, biktstolarna och träbänkarna reparerats och polerats. Dessutom har alla fönster restaurerats, lamporna rengjorts och alla guldföremål förgyllts.

På hundraårsdagen den 7 och 8 oktober 2007 återinvigdes kyrkan med klockringning. De tre klockorna klingade för första gången för invigningsgästerna som infunnit sig på Steinhof. Idag står Otto Wagners kyrka på Baumgartnerhöhe och strålar i sin nya glans och varje lördag klockan 15.00 öppnar hon sina portar för att visa allmänheten forna konstnärers storverk och främst Otto Wagners mästerverk. Hör måhända Elias Canetti fortfarande klockorna klämta?

Lilian O. Montmar, text
Mats Olofsson, bilder
http://home.swipnet.se/Alerta


Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Henri Michaux

Michaux och tullaren

I början av åttiotalet, närmare bestämt i maj 1984, gjorde jag en bilresa till Paris med galleristen Astley Nyhlen och hans son Anders för att hämta några målningar och grafiska ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om konst | 23 april, 2017

Fritz Bauer

Fritz Bauer eller Auschwitz inför rätta

Vi känner alla till Eichmannrättegången i Jerusalem 1961, inte minst genom Hannah Arendts bok Den banala ondskan. Mindre känt är dock vem mänskligheten har att tacka för att denne folkmordsorganisatör kunde spåras upp och gripas ...

Av: Margareta Zetterström | Essäer om politiken | 05 mars, 2017

Klart till Drabbning 1937 Åke Söderblom hjälper Thor Modéen upp ur vattnet

Thor Modéen + Åke Söderblom = succé

“Deras bästa stunder tillsammans hör till den svenska filmens lyckligaste” - Filmprofessor Leif Furhammar i Filmen i Sverige (1998).

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 07 november, 2016

Miró: The Smile of the Flamboyant Wing

Det våras hos Björn Gustavsson

En ny kulturkrönika av Björn Gustavsson.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 18 mars, 2017

Skvättet 3

                                     

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 14 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Är det skamlöst att tigga?

Är tiggarna ”skamlösa” och ”moraliskt lägre stående”?

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 03 mars, 2015

Om ekomaten

Jag har alltid tyckt att man borde lagstifta om att alla kommunala eller statliga matserveringar såsom skolor, fängelser och äldreboenden ska servera ekologiska och närproducerade råvaror. Per portionen skulle priset ...

Av: Emma Holmén | Gästkrönikör | 08 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.