Böcker har sina öden…

”To hundrede pund er prisen”, så hette en bok som kom på det danska K E Hermanns förlag 1944. Det en översättning av Graham Greenes tidiga thriller ”A Gun for ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Bangladesh

Inga Olofson – försök till ett äreminne. Och en kram

En kvinna skrev till mig. Det är många år sedan nu, och det handlade om Indien. Hon hade läst mina artiklar om, bl.a., möten med Indira Gandhi, resor i landet ...

Av: Annakarin Svedberg | 21 april, 2017
Kulturreportage

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | 28 mars, 2016
Björn Gustavsson

Symboliska fraktaler

Språkfraktaler. Av Symboliska fraktaler

https://www.facebook.com/profile.php?id=100008863355085

Av: Symboliska fraktaler | 09 mars, 2015
Utopiska geografier

Alphonse Daudet på den västra sidan om södra Rhônedalen



altMånga av Alphonse Daudets böcker är numera ganska bortglömda utanför Frankrikes gränser. I Sverige är det väl i stort sett bara Brev från min kvarn och möjligen Tartarin från Tarascon som fortfarande läses. Men i slutet av 1800-talet var han en av Europas mest framgångsrika författare. Hans romaner översattes till många språk och gick ut i - för den tiden - gigantiska upplagor. Han nämndes i samma andetag som Zola, Flaubert och Dickens.

I Frankrike är man alltjämt ytterst mån om att vårda minnet av sina stora författare. När man färdas genom landet stöter man ideligen på små litterära museer, och jag känner till åtminstone två vars verksamhet kretsar kring Alphonse Daudet.

Det ena är inrymt i en väderkvarn som ligger strax utanför den lilla staden Fontvieille, norr om Arles. Det var här, vill man helst inbilla folk, som Daudet skrev sin charmfulla prosabok Brev från min kvarn. Han ville själv gärna att folk skulle tro det. I ett företal till boken citerar han ett köpebrev, där det påstås att "herr Alphonse Daudet, diktare, bosatt i Paris" har köpt "en väderkvarn, belägen i Rhônedalen, i hjärtat av Provence, på en kulle bevuxen med tall och järnek".

I själva verket förhöll det sig inte alls så. Daudet varken bodde i eller ägde kvarnen. Han hade fått syn på den under ett besök våren 1866 hos goda vänner på slottet Montauban i Fontvieille, och den hade satt hans fantasi i rörelse. När han sedan, i en våning i Paris, skrev sina berättelser om Provence och dess befolkning tyckte han väl att det var lämpligare att låtsas som om de hade nedtecknats i en gammal sydfransk väderkvarn.

Nåväl kvarnen finns kvar och kan besökas. Om man nu lyckas ta sig in. Den dagen jag gör ett försök har ett närmast osannolikt antal bussar med ungdomar på skolresa bestämt sig för att stanna till just där. Så småningom armbågar jag mig ändå in i kvarnen, men det är svettigt och högljutt och ytterst trångt och jag ser knappt någonting.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är betydligt stillsammare på Mas de la Vignasse - ett annat Alphonse Daudet-museum som är beläget i det lilla samhället Saint-Alban-Auriolles i Ardèche, på den västra sidan om södra Rhônedalen. Den gamla bondgården ägdes och beboddes av familjen Reynaud - Alphonse Daudets moders släkt - och diktaren vistades ofta där på somrarna som barn.

altI flera av dikterna i debutdiktsamlingen Les Amoureuses (1858) lär han ha hämtat inspiration härifrån, bland annat i poemet Les Prunes (Plommonen), där han pratar om morbroderns stora fruktträdgård i vilken han en morgon vandrar omkring - medan syrsor, cikador och fåglar sjunger - tillsammans med sin kvinnliga kusin, som han uppenbarligen är förälskad i. Hon plockar ett plommon från trädet, sätter tänderna i det och räcker det sedan vidare till ynglingen som njutningsfullt biter i hennes läppavtryck. När jag besöker Musée Alphonse Daudet en dag i juni 2010 är plommonen mogna. Jag sätter tänderna i ett av dem och tycker mig känna smaken av Alphonse Daudets vackra kusin.

Vi är sex personer som guidas runt av en påläst ung man i det välförsedda och intressanta museet. Förutom en rik samling dokument som rör Daudet visar man diverse märkliga bruksföremål som användes på gården förr, och det som man inte tidigare visste om silkeslarvodling och kastanjeförädling, kan man lära sig här.

Men det som hos mig väcker störst intresse är något som jag får syn på strax innanför huvudentrén. Där på golvet, lagt i sten, ser jag en blå sköld med tre kronor av guld: det svenska riksvapnet. Det finns en förklaring till att det finns just här.

1937 köpte författaren och journalisten Roger Ferlet gården Mas de la Vignasse av familjen Reynaud. Han var då redan gift med en svenska. De bosatte sig på gården och skapade några år senare Alphonse Daudet-museet. Någon gång i mitten av 1980-talet avled monsieur Ferlet. Ett par år därpå sålde änkan gården till kommunen.

altMer än så får jag inte veta om svenskan under mitt besök, men mitt intresse för madame Ferlet är väckt. När jag återvänder hem till Göteborg beger jag mig till universitetsbiblioteket för att försöka ta reda på mera. I ett franskt biografiskt lexikon hittar jag så småningom Roger Ferlet. Han föddes 1903. Trettio år senare gifte han sig med en kvinna vid namn Tyra Svensson. Han skrev en hel del böcker, däribland en roman som heter Dieu habite à Stockholm, Gud bor i Stockholm. Plötsligt slår det mig att han kanske till och med finns översatt till svenska. Hastigt beger jag mig ut i kataloghallen, börjar bläddra bland katalogkorten och - faktiskt - 1950 publicerades hans roman Jag brinner i översättning av Tyra Ferlet. Men inte nog med det. Även Tyra Ferlet har skrivit en roman! Den gavs ut 1946 och heter Grottan.

Så småningom hittar jag också - i ett gammalt svenskt författarlexikon - några mycket kortfattade rader som berättar att Tyra Ferlet, född Svensson, härstammar från Västerbotten. Hon föddes i Umeå och växte upp i Vännäs. Hur det kom sig att hon så småningom hamnade i Frankrike finns det däremot ingen uppgift om.

Grottan är en roman med självbiografiska förtecken som handlar om den i Sydfrankrike bosatta, svenskfödda journalisthustrun Astrid Pascal. Historien utspelas under andra världskriget. Maken sitter i fångläger i Tyskland och Astrid tvingas sköta deras lantliga gård på egen hand efter bästa förmåga.

altBoken är inget litterärt mästerverk men en engagerande och intressant, stundtals rafflande roman som berättar om ond bråd död, svartsjuka, angiveri och förtal, men också om den solidaritet och djärvhet som onda tider kan frammana hos folk. Astrid gömmer såväl vapen som flyktingar på sin gård, belägen inte långt från floden Ardèche.

Tyra Ferlet har ändrat många ortnamn, men det råder ingen tvekan om att det är Mas de la Vignasse och dess omgivningar som hon har haft som förebild. Och visst måste hjältinnan, Astrid Pascal, ha lånat de flesta drag av författarinnan själv. I bokens baksidestext berättas det att madame Ferlet var krigsfångeshustru, att hon bedrev en privat motståndsrörelse i Ardèche, att hon gömde vapen och kallades inför krigsrätt. Dock lyckades hon - mitt under brinnande krig - att via Paris och Tyskland fly till Sverige.

Men efter krigsslutet återvände hon alltså med sin man till Mas de la Vignasse och tillsammans skapade de ett museum. Där kan man numera med guide vandra omkring bland böcker, manuskript och brev och få veta det mesta om den kände Alphonse Daudet. Om den okända Tyra Ferlet, född Svensson, är det dock bara det svenska riksvapnet på golvet som ännu minner.

Johan Werkmäster text och bilder

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Trulson! Var är du?

 För hundra år sedan, den 24 augusti 1911, avled den skånske konstnären Anders Trulson i en avlägsen bergsby i Abruzzo i Italien, endast 37 år gammal. Under årens lopp har ...

Av: Johan Werkmäster | Konstens porträtt | 24 augusti, 2011

Tankens ambivalens (Tredje brevet)

11/2 I mina tidigare litteraturstudier trodde jag att jag skulle hitta ett ädlare liv, högre i sin strävan att genomskåda maktens struktur och i stället känna den fria andens sublima liv ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 16 juli, 2014

En brittisk generation dömd till undergång 1914-1918. Rupert Brooke, Wilfred Owen,Siegfried Sassoon

Strax innan krigsutbrottet 1914 svepte en vind av allmän stridsyra och patriotism fram över Storbritannien. Unga män från alla landsändar och samhällsklasser trängdes i långa, ringlande köer utanför värvningskontoren, sporrade ...

Av: Elisabeth Brännström | Essäer om litteratur & böcker | 19 maj, 2013

En rämna i ordvävens ytskikt. Overklighetens Janet Frame

Verkligheten gled undan som en försåtlig illusion. Skräcken ockuperade henne. Inte ens ormbett eller jordbävningar kunde mäta sig med det som gjorde Janet så rädd. Hon satt i en inskränkt ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 13 augusti, 2012

Way Out West 2011

Warpaint är ett band från Los Angeles som låter känslorna och minnena styra hur deras drömska, svävande musik låter. De säger att de aldrig tröttnar på att spela sina låtar ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 30 augusti, 2011

Mircea Cartarescu och den rumänska litteraturens okända historia

Hertha Müllers nobelpris i litteratur ifjol har ökat intresset för Rumänien och landets kultur, men vad finns förutom Müller för en svensk publik? Rumäniens främsta författare Mircea Cartarescu besöker Sverige ...

Av: Waldemar Ingdahl | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2010

Kajsa Dahlbergs Ett eget rum

Om förebilder

Det finns ett radioprogram som heter ”Sommar i P1”. I det kan man få veta allt det senaste inom politiska modetrender. År 2015 var det på modet att underordna programmets ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 04 oktober, 2015

Stillbild ur filmen

Godfried Schalcken och spöktavlan som aldrig fanns

Den holländske 1600-talskonstnären Godfried Schalcken har inte blivit ihågkommen i första hand för sitt konstnärskap, utan snarare som en karaktär i en gotisk novell. Novellen blev en film och sanningshalten ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 11 mars, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.