Alphonse Daudet på den västra sidan om södra Rhônedalen

Många av Alphonse Daudets böcker är numera ganska bortglömda utanför Frankrikes gränser. I Sverige är det väl i stort sett bara Brev från min kvarn och möjligen Tartarin från Tarascon ...

Av: Johan Werkmäster | 26 augusti, 2010
Kulturreportage

Carl Milles skulptur

Biblicism i modern film

Människans sägner är så mycket mer än bara ursprungsberättelser och övernaturliga förklaringar på världsfenomen; de erbjuder visdom, moraliska budskap och levnadsregler för dem som söker, skriver Noak Gröning som i ...

Av: Noak Gröning | 12 juni, 2015
Essäer om film

Dikten kan alltid uppväga vad andra kallar slumpen. Om Stéphane Mallarmé och Giuseppe…

 ”… […] och Ungarettimed livets kritor på dödens tavla.Dikten som är fullkomligt möjlig.”/ T. Tranströmer Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att ...

Av: Göran af Gröning | 19 december, 2013
Litteraturens porträtt

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson Jag har alltså publicerat tre novellsamlingar, men när ska jag skriva min första roman? Hallå där, jag har faktiskt skrivit en! "Sjunken hjärna", som kom för ett ...

Av: Cecilia Davidsson | 07 december, 2006
Litteraturens porträtt

Alphonse Daudet på den västra sidan om södra Rhônedalen



altMånga av Alphonse Daudets böcker är numera ganska bortglömda utanför Frankrikes gränser. I Sverige är det väl i stort sett bara Brev från min kvarn och möjligen Tartarin från Tarascon som fortfarande läses. Men i slutet av 1800-talet var han en av Europas mest framgångsrika författare. Hans romaner översattes till många språk och gick ut i - för den tiden - gigantiska upplagor. Han nämndes i samma andetag som Zola, Flaubert och Dickens.

I Frankrike är man alltjämt ytterst mån om att vårda minnet av sina stora författare. När man färdas genom landet stöter man ideligen på små litterära museer, och jag känner till åtminstone två vars verksamhet kretsar kring Alphonse Daudet.

Det ena är inrymt i en väderkvarn som ligger strax utanför den lilla staden Fontvieille, norr om Arles. Det var här, vill man helst inbilla folk, som Daudet skrev sin charmfulla prosabok Brev från min kvarn. Han ville själv gärna att folk skulle tro det. I ett företal till boken citerar han ett köpebrev, där det påstås att "herr Alphonse Daudet, diktare, bosatt i Paris" har köpt "en väderkvarn, belägen i Rhônedalen, i hjärtat av Provence, på en kulle bevuxen med tall och järnek".

I själva verket förhöll det sig inte alls så. Daudet varken bodde i eller ägde kvarnen. Han hade fått syn på den under ett besök våren 1866 hos goda vänner på slottet Montauban i Fontvieille, och den hade satt hans fantasi i rörelse. När han sedan, i en våning i Paris, skrev sina berättelser om Provence och dess befolkning tyckte han väl att det var lämpligare att låtsas som om de hade nedtecknats i en gammal sydfransk väderkvarn.

Nåväl kvarnen finns kvar och kan besökas. Om man nu lyckas ta sig in. Den dagen jag gör ett försök har ett närmast osannolikt antal bussar med ungdomar på skolresa bestämt sig för att stanna till just där. Så småningom armbågar jag mig ändå in i kvarnen, men det är svettigt och högljutt och ytterst trångt och jag ser knappt någonting.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är betydligt stillsammare på Mas de la Vignasse - ett annat Alphonse Daudet-museum som är beläget i det lilla samhället Saint-Alban-Auriolles i Ardèche, på den västra sidan om södra Rhônedalen. Den gamla bondgården ägdes och beboddes av familjen Reynaud - Alphonse Daudets moders släkt - och diktaren vistades ofta där på somrarna som barn.

altI flera av dikterna i debutdiktsamlingen Les Amoureuses (1858) lär han ha hämtat inspiration härifrån, bland annat i poemet Les Prunes (Plommonen), där han pratar om morbroderns stora fruktträdgård i vilken han en morgon vandrar omkring - medan syrsor, cikador och fåglar sjunger - tillsammans med sin kvinnliga kusin, som han uppenbarligen är förälskad i. Hon plockar ett plommon från trädet, sätter tänderna i det och räcker det sedan vidare till ynglingen som njutningsfullt biter i hennes läppavtryck. När jag besöker Musée Alphonse Daudet en dag i juni 2010 är plommonen mogna. Jag sätter tänderna i ett av dem och tycker mig känna smaken av Alphonse Daudets vackra kusin.

Vi är sex personer som guidas runt av en påläst ung man i det välförsedda och intressanta museet. Förutom en rik samling dokument som rör Daudet visar man diverse märkliga bruksföremål som användes på gården förr, och det som man inte tidigare visste om silkeslarvodling och kastanjeförädling, kan man lära sig här.

Men det som hos mig väcker störst intresse är något som jag får syn på strax innanför huvudentrén. Där på golvet, lagt i sten, ser jag en blå sköld med tre kronor av guld: det svenska riksvapnet. Det finns en förklaring till att det finns just här.

1937 köpte författaren och journalisten Roger Ferlet gården Mas de la Vignasse av familjen Reynaud. Han var då redan gift med en svenska. De bosatte sig på gården och skapade några år senare Alphonse Daudet-museet. Någon gång i mitten av 1980-talet avled monsieur Ferlet. Ett par år därpå sålde änkan gården till kommunen.

altMer än så får jag inte veta om svenskan under mitt besök, men mitt intresse för madame Ferlet är väckt. När jag återvänder hem till Göteborg beger jag mig till universitetsbiblioteket för att försöka ta reda på mera. I ett franskt biografiskt lexikon hittar jag så småningom Roger Ferlet. Han föddes 1903. Trettio år senare gifte han sig med en kvinna vid namn Tyra Svensson. Han skrev en hel del böcker, däribland en roman som heter Dieu habite à Stockholm, Gud bor i Stockholm. Plötsligt slår det mig att han kanske till och med finns översatt till svenska. Hastigt beger jag mig ut i kataloghallen, börjar bläddra bland katalogkorten och - faktiskt - 1950 publicerades hans roman Jag brinner i översättning av Tyra Ferlet. Men inte nog med det. Även Tyra Ferlet har skrivit en roman! Den gavs ut 1946 och heter Grottan.

Så småningom hittar jag också - i ett gammalt svenskt författarlexikon - några mycket kortfattade rader som berättar att Tyra Ferlet, född Svensson, härstammar från Västerbotten. Hon föddes i Umeå och växte upp i Vännäs. Hur det kom sig att hon så småningom hamnade i Frankrike finns det däremot ingen uppgift om.

Grottan är en roman med självbiografiska förtecken som handlar om den i Sydfrankrike bosatta, svenskfödda journalisthustrun Astrid Pascal. Historien utspelas under andra världskriget. Maken sitter i fångläger i Tyskland och Astrid tvingas sköta deras lantliga gård på egen hand efter bästa förmåga.

altBoken är inget litterärt mästerverk men en engagerande och intressant, stundtals rafflande roman som berättar om ond bråd död, svartsjuka, angiveri och förtal, men också om den solidaritet och djärvhet som onda tider kan frammana hos folk. Astrid gömmer såväl vapen som flyktingar på sin gård, belägen inte långt från floden Ardèche.

Tyra Ferlet har ändrat många ortnamn, men det råder ingen tvekan om att det är Mas de la Vignasse och dess omgivningar som hon har haft som förebild. Och visst måste hjältinnan, Astrid Pascal, ha lånat de flesta drag av författarinnan själv. I bokens baksidestext berättas det att madame Ferlet var krigsfångeshustru, att hon bedrev en privat motståndsrörelse i Ardèche, att hon gömde vapen och kallades inför krigsrätt. Dock lyckades hon - mitt under brinnande krig - att via Paris och Tyskland fly till Sverige.

Men efter krigsslutet återvände hon alltså med sin man till Mas de la Vignasse och tillsammans skapade de ett museum. Där kan man numera med guide vandra omkring bland böcker, manuskript och brev och få veta det mesta om den kände Alphonse Daudet. Om den okända Tyra Ferlet, född Svensson, är det dock bara det svenska riksvapnet på golvet som ännu minner.

Johan Werkmäster text och bilder

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Philip K Dick

De androida drömmarna av Philip K. Dick

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller ...

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 24 november, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 5, 2012

Nej, det ska inte handla om sossarnas partiledarval. Det händer annat viktigt i världen. Faktiskt viktigare. I fredags var det Förintelsens minnesdag. Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz av sovjetiska ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 28 januari, 2012

Tabubelagda ämnen utgångspunkt för Caramel

Libanesiska Nadine Labaki kom till Sverige och Stockholm filmfestival för att visa sin debutfilm Caramel. Och hon åkte hem med FIPRESCI-juryns utmärkelse för Bästa Film. Jag fick tillfälle att prata ...

Av: Jessica Drambo | Filmens porträtt | 06 mars, 2008

Festivalsommaren 2009, del 4; Skägg, monotoni och klassiker

"I was crawling through a festival way out west" Orden är Joe Strummers och är bland de sista han sjöng. En fantastisk låt, men ingen framtidsspådom. Vill du se folk som ...

Av: Rasmus Thedin | Kulturreportage | 24 augusti, 2009

Vårens trender i barnboksutgivningen

Vackra barnböcker med retrokänsla: vardagsdramatik för de yngre, övernaturliga överraskningar för de äldre. Vackra barnböcker förgyller vår och sommarläsningen och visst var allt bättre förr? Hm, nej, inte bättre, möjligen annorlunda ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 15 Maj, 2013

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Aurélien Lugné-Poe Deus ex machina på Le Théâtre de l’Œuvre

En stark och uppmärksammad teaterupplevelse i Paris nyligen var framförandet av Ingmar Bergmans film ”Höstsonaten” från 1978 på  Théâtre de l’Œuvre, grundad 1893 av den unge skådespelaren Aurélien Lugné-Poe. En ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 09 april, 2014

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.