Jag är som det trädet. Toppen kommer först att dö.

  Från cirka 1738 började Swift mer och mer förlora förståndet. Redan i unga år hade han lidit av yrsel och besvär från öronen. I september 1742 drabbades han av ett ...

Av: Crister Enander | 30 november, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Sammantalkrings vidd-inre och vilande skap-, dess ande

Diaboliska desinfektörer under Eldchili con Charlées av Stefan Hammarén som luftentitet EH o. Johann von Fritz som luftande EF; ”True beauty is something that attacks, overpowers, robs, and finally destroys.” — ...

Av: Johan von Fritz och Stefan Hammarén | 07 februari, 2013
Kulturreportage

Folkets träd. En julbetraktelse

På Capitol Hill i Washington D.C. i USA står den sedvanliga stora julgranen på plats. I år lär den vara huggen i norra Kalifornien och således fraktad tvärs över den ...

Av: Thomas Notini | 24 december, 2014
Essäer om religionen

Fokus Sceniska rum Retrospektion över äldreboendets dramatik Att bota den gamle från det…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Robin Bernhardtz | 10 mars, 2013
Reportage om scenkonst

Ungern 1956 – resning mot stalinismen



Den ungerska resningen mot stalinismen och de sovjetiska trupperna var den mest omfattande proteströrelsen i östblocket. En delförklaring var den revolutionära traditionen i landet. 1919 bildades under kort tid en sovjetrepublik och efter andra världskriget utbröt en revolution med strejker och arbetarråd, vilket tyvärr avleddes av stalinisterna och den ryska armen. Det finns också en nationalistisk sida av det hela. Under hela sin historia har magyarerna, som det heter på ungerska, kämpat för sin självständighet. I mitten av artonhundratalet invaderades landet av Tsarrysslands trupper för att hindra dem från att bryta sig ur det habsburgska riket. 

För att uppnå detta fordras en kompletterande politisk revolution där den parasitära byråkratin kastas över ända och ersätts av rådsmakt byggd på arbetardemokratins fyra principer: Alla politiker och höga ämbetsmän väljs och kan bytas ut på kort varsel, råden i synnerhet det nationella är både beslutande och verkställande, det vill säga ledamöterna i ett socialistisk parlament fattar inte bara besluten, utan leder de statliga verk som genomför dem. Detta förhindrar byråkratstyre, och medför att de kan ställas till ansvar om de inte skött sig, till exempel om de struntat i att genomföra besluten. Dessutom ersätts den stående armen av en demokratisk värnpliktsarmé där officerarna väljs av soldaterna.

Annons:

En mer omedelbart skäl var det hårda stalinistiska förtrycket. Liksom i Sovjet och resten av Östeuropa var landet en enpartistat som styrdes diktatoriskt av det byråkratiska kommunistpartiet. Fria fackföreningar eller fri press saknades och strejker var i praktiken förbjudna. Det fanns också en hatad säkerhetspolis som i samarbete med angivare spionerade på folket. Det påstås också att alla nya lägenheter som byggdes under denna tid hade dörrar som svängde inåt, för att säkerhetspolisen skulle kunna sparka in dem.

Åren efter 1945, fram till 1956 sjönk levnadsstandarden delvis på grund av det skadestånd landet måste betala till Sovjetunionen (Ungern hamnade på Nazitysklands sida) samt kostnaderna för att föda den sovjetiska ockupationsmakten; men också orsakat av det stalinistiska vanstyret och slöseriet. Ungern liksom resten av Östeuropa benämns av marxister som ”deformerade arbetar arbetarstater”, det senare för att egendomsförhållandena är proletära, det första för att de så att säja är missbildade. I verkligheten befann sig dessa länder i ett övergångsskede mellan kapitalism och socialism, präglat av samhällelig, statlig produktion, samt statlig fördelning, som dock ännu följer borgerliga fördelningsnormer.; det vill säga lön efter insats och stora löneskillnader mellan arbetare, chefer och politiker.

Att varubrist och prishöjningar kan ske beror på den toppstyra planekonomin där några hundra byråkrater bestämmer över produktion, försäljning och priser. Det säger sig självs att detta är en missbildning. Under kapitalismen fungerar konkurrensen som en kontroll som tvingar fram effektivitet. I ett äkta socialistiskt system är det arbetarna och bönder i sin egenskap av producenter och konsumenter som styr över dessa ting, och det finns fullständiga demokratiska rättigheter, i synnerhet frihet att kritisera och möjlighet att kontrollera produktionen. För att uppnå detta fordras en kompletterande politisk revolution där den parasitära byråkratin kastas över ända och ersätts av rådsmakt byggd på arbetardemokratins fyra principer: Alla politiker och höga ämbetsmän väljs och kan bytas ut på kort varsel, råden i synnerhet det nationella är både beslutande och verkställande, det vill säga ledamöterna i ett socialistisk parlament fattar inte bara besluten, utan leder de statliga verk som genomför dem. Detta förhindrar byråkratstyre, och medför att de kan ställas till ansvar om de inte skött sig, till exempel om de struntat i att genomföra besluten. Dessutom ersätts den stående armen av en demokratisk värnpliktsarmé där officerarna väljs av soldaterna.

Det var en sådan politisk revolution som ägde rum i Ungern. Den mer omedelbara orsaken var Stalins död 1953 och Chrusjtjovs tal på den ryska partikongressen 1956, där massmorden, deportationerna och det brutala förtrycket under Stalintiden avslöjades. Detta skapa förhoppningar om en förändring i östblocket. Upproret började i Polen där massorna gick till aktion för att få självständighet från Sovjet och att återinsätta Gomulka som rensats ut 1956. Detta genomfördes och efter löften om att den så kallade ”Socialismen” skulle bibehållas och att Polen skulle stanna kvar i Warszawa pakten lät sig Chrusjtjovs nöjas.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Ungern gick det dock längre. Redan under åren innan hade omfattande sabotage och maskningsaktioner genomförts, samt vissa spontana strejker och demonstrationer, vilket fick industriministern att uttala: ”Arbetarna har intagit en terroristisk attityd gentemot de nationaliserade industriernas direktörer”

Resningen inleddes den 23 oktober 1956 genom en demonstration i solidaritet med Polen. Efter demonstrationen fortsatte aktionerna, bland annat raserades den åtta meter höga Stalinstatyn på parlamentstorget. Man tågade sidan till radiohuset för att kräva att de skulle sända ut en resolution. Där möttes de av gevärseld från säkerhetspolisen, vilka dock avväpnades. Upproret hade börjat.

Arbetare vid vapenfabrikerna delade ut vapen till massorna, och ganska många ungerska soldater anslöt sig till dem. En generalstrejk inleddes och hundratals arbetarråd bildades, först i Budapests industristäder, men sedan i resten av landet. De omfattade både fabriker, gruvor, sjukhus, jordbruk, universiteten, armen och den statliga förvaltningen. Undantag från strejken gjordes för nödvändig produktion och tjänster som livsmedel, bränsle, sjukvård, tidningar och järnväg. Bönderna såg till att mat transporterades till städerna och lastbilsförare forslade ammunition till folket. Det bildades också miliser på olika arbetsplatser. Kraven var övergång till en frihetlig socialism, präglad av fria val, flerparti system, fri media, verklig arbetarkontroll, att de ryska trupperna lämnar landet, samt att Imre Nagy återinstalleras som premiärminister. .

Den 24 oktober angrips Budapest av stridsvagnar från de ryska trupper som är stationerade i Ungern. De möts av kulspruteeld, granater och molotovcocktails. Detta leder till demoralisering av många ryska stridsvagnsförare och vissa går till och med över till folket. Nagy återinsätts som premiärminister och tvingas frångå sin ursprungliga plan att reformera kommunistpartiet. Istället dras han med av händelserna och beslutar att överge enpartistyret, att Ungern ska lämna rzavapakten, samt att landet ska vara neutralt..

Detta skapade panik i Moskva, som befarade att upproret skulle sprida sig. Chrusjtjovs beslutade därför att sätta in trupper från Sibirien (ivrigt påhejad av Kina Ledare Mao Zedong som också skrämdes av upproret) vilka inte talade ryska och som lurades att de skulle till Berlin för att krossa ett fascistiskt uppror. Detta angrepp inleddes den tredje november och möttes åter av våldsamt motstånd, i synnerhet i arbetarkvarteren, industriområdena och gruvorterna. Men efter en veckas hårda strider hade upproret krossats. Man beräknar att 25 000 ungrare och 7000 ryssar fick sätta livet till. Imre Nagy avsattes (han avrättades senare) och ersattes av den hårdföra sensualisten Janos Kadar.

Generalstrejken fortsatte dock liksom försöken att samordna arbetarråden. Det betydde att delar av produktionen befann sig i händerna på arbetarna. För att stoppa detta genomfördes massarresteringar av rådsmedlemmar samt hot om dödsstraff mot strejkande, vilket avslöjar stalinismens omänskliga brutalitet.

USA och Nato förhöll sig passiva, dels var de upptagna av den så kallade Suezkrisen, där Storbritannien och Frankrike anfallit Egypten efter att Nasser förstatligat Suezkanalen. USA med stöd av Sovjet utövade påtryckningar på Storbritannien och Frankrike att dra sig tillbaka, av rädsla för att angreppet skulle utlösa en revolution i Egypten. Till sist avbröts också angreppet. Dessutom insåg USA att det var meningslöst att försöka stödja Ungern på grund av Sovjets militära överlägsenhet. Dessutom hade man delat upp Europa i intressesfärer efter andra världskriget. Därför nöjde sig USA med att utlova ekonomiskt stöd till de länder som frigör sig från Moskva

Upproret var emellertid inte förgäves. Ungern avstaliniserades snabbast i östblocket och friheten blev större än i de andra länderna. Kadar regimen var tvungen att använda silkesvantarna av rädsla för en ny revolt. Levnadsstandarden ökade och en delvis fri marknad för småföretag och försäljning av konsumentprodukter infördes. Ungern var det land där proteströrelsen 1989 kom snabbast, och det var där som den första gränsen mot väst öppnades.

”Under några euforiska dagar verkade det till med som om revolutionärerna mirakulöst nog skulle segra”, skriver Sebestyen. Men i gryningen den 4 november 1956 rullar sovjetiska stridsvagnar in i Budapest. Blod flyter på gatorna. Hundratusentals ungrare flyr landet, varav 8 000 till Sverige. Den ungerska revolutionen 1956 är en berättelse om ”respektingivande mod i en hopplös kamp”.

Som de ovan nämnda ungrarna konstaterar så var kampen inte hopplös. Om man hade lyckats improvisera fram en revolutionär ledning så hade en annan utgång varit möjlig. Det faktum att de sovjetiska trupper som var förlagda i landet fick dras tillbaka talar sitt tydliga språk. Även den andra invasionsarmen hade gått att demoralisera om man mött dem med effektivare vapen och propaganda på deras eget språk. Och om dessa trupper hade blivit obrukbara så hade Chrusjtjov varit tvungen att hålla fingrarna borta Deras uttalade om att massornas majoritet inte var antisocialistiska är korrekt

Den ungerska revolten kvarstår som ett enastående exempel på kampvilja och nästa okuvligt mod, och tillhör höjdpunkterna i historien om revolutioner och reformer. Tyvärr ledde proteströrelsen 1989 inte till en politisk revolution utan en borgerlig kontrarevolution. Det berodde på kapitalismens förlängd uppgång under åttio och nittiotalet, men också på den demoralisering som skapats av stalinismen, som dragit socialismen i smutsen. Idag präglas Ungern, liksom de övriga öststaterna, av ekonomiska kriser och politisk instabilitet. Detta kommer leda till sociala strider där traditionerna från 1956 kommer att återupplivas. Men denna gång krävs det både en social och politisk revolution, om än att den sociala kommer vara lättare att genomföra än i Västeuropa, eftersom kapitalismen i Ungern är svagare och staten fortfarande stark. En sådan skulle sprida sig som en löpeld till Östeuropa och Ryssland och sedan till Europa och resten av världen.

Revolten 1956 kvarstår som ett enasående exempel på mod och kamvilja hos ungdomen och arbetarklassen.

Martin Oskarsson

Ur arkivet

view_module reorder

Apostlar utan uppdrag

En av Nietzsches tankspridda verk, i bemärkelsen att den består av spridda tankar, är hans skrift Mänskligt, alltför mänskligt. I ett utdrag jag läst för att stifta bekantskap med mannens ...

Av: Robert Halvarsson | Agora - filosofiska essäer | 15 juni, 2012

Johann Heinrich Wilhelm Tischbein - Goethe i Rom

Om den reella humanismen och liberalismen

Esaias Tegnér och Viktor Rydberg är naturliga företrädare för en humanistisk livshållning. Låt vara att dessa författare kanske inte är så frekvent lästa i Sverige numera. Tegnér förbinder man säkert ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om politiken | 10 juli, 2015

Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | Filmens porträtt | 22 april, 2016

Scientific and Medical Network

När böckerna för att penetrera och begrunda världen och livet började tryta, kom jag plötsligt på att jag på skrivbordet hade ett helt bibliotek med sådana skrifter, nämligen 13 årgångar ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 06 september, 2012

Hugo Claus: Bitar av en belgisk verklighet

   Belgien är en ung statsbildning tvärs över språkliga, religiösa och etniska gränser och därmed ett land fyllt av motsättningar och ytterligheter. Flamländaren Hugo Claus, född 1929 i Brygge men uppvuxen ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 21 september, 2012

Invandrartrubadurens 216 sånger

Carl Michael Bellman (1740-1795) är det närmaste vi har i Sverige till William Shakespeare (1564-1616) även om Carl Michael kom drygt hundra år efter William. Av alla de som tolkat ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 10 september, 2013

Carl von Clausewitz och kriget

I Sverige publiceras sällan intressanta krigshistoriska och krigsteoretiska studier, men en sådan undantagsbok är Europas krig. Militärt tänkande, strategi och politik från Napoleontiden till andra världskrigets slut av Alf W ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer | 05 juli, 2014

Erfarenhet av det omöjliga

  Här [i icke-vetandets mörker], när han avsäger sig allt det som medvetandet kan fatta, fullständigt omsvept av det ogripbara och osynliga, tillhör han helt och hållet den som är bortom ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 04 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.