Diktare, playboys och arbetare i Schweinfurt

Jag befinner mig i Schweinfurt. Namnet lär betyda ”vadställe för svinen”. Här hade grisarna fordom för vana att korsa floden Main. Knappt tre mil österut ligger Hassfurt, hararnas vadställe. Och ...

Av: Johan Werkmäster | 22 oktober, 2014
Resereportage

Goebbels - den intelligente fanatikern

  Goebbels bland gymnasiekamrater 1916. Goebbels - den intelligente fanatikern Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt ...

Av: Bo I Cavefors | 25 januari, 2007
Essäer om samhället

Federico Garcia Lorca

80 år av desinformation om Lorcas död

Den 19 augusti var det 80 år sedan som den spanske poeten och dramatikern Federico Garcia Lorca mördades av falangisterna. I gryningen den 19 augusti 1936 förde de honom till ...

Av: Bo Gustavsson | 03 Maj, 2017
Litteraturens porträtt

Vladimir Oravsky

Äventyret med FOREX Banks betal- och kreditkort fortsätter

Förra året kom min bok ”Vad betyder FOREX bank och annat skämt” ut,  ISBN 9789175910932. Det var aldrig min avsikt att skriva den, men när FOREX Bank med sin ihärdiga inkompetens ...

Av: Vladimir Oravsky | 17 februari, 2017
Gästkrönikör

Spåren av svensk kolonialism



altNationsbyggandet i norden inleddes under medeltiden. Området för aktörerna omfattade nuvarande Danmark, södra Finland, Sverige-Norge, Hälsingland, Jämtland och Trondheimsområdet. I de stora områdena norrut fanns samerna från Härjedalen i söder och hela vägen ner i Finland i nordöst och i öster finsk- och rysktalande stammar, alla jägare och fiskare. Olika makters strävanden att behärska områdena i norr kan på sitt sätt sägas pågå än, men en viss stabilisering skedde på 1600-talet.

Då fanns sedan ett par hundra år utmed Nordnorges kust och utmed den svensk-finska Botten fullt utbildade socknar för icke-samer med kyrkor och övrig administration knuten till centralmakten.

För nuvarande Sveriges del gällde sedan 1300-talet en lappmarksgräns avgränsande ungefär nuvarande Lappland, en gräns bekräftad av Gustav Vasa och även senare. Där innanför skulle inte kustbönderna nyttja markerna utan det var samernas land!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Carl IX inledde dock det svenska övertagandet av Lappland genom att bygga kyrkor och etablera administrativa funktioner. Det dröjde visserligen något hundratal år innan denna administration fångat in samerna. Centralmakten tyckte dock redan under slutet av 1600-talet att det fanns så gott om plats i lappmarken för att även icke-samer skulle kunna slå sig ner där och inledningsvis slippa vissa skatter. Sameland var sedan länge indelat i byar eller sitor och dessa i områden tillhörande familjer på ett sätt som modern forskning jämför med ägande.

På dessa lappskatteländer erbjöds nybyggare slå sig ner. Samer skulle godkänna upptagande av nybyggen och i början var de så få att nybyggarna rent av sågs som ett positivt inslag.

Antalet nybyggare ökade dock och även samer tog upp nybyggen, ibland för att byta födkrok och ibland för att blockera goda lägen för nya utsyningar.

Mot denna korta bakgrund hände två saker som kastar sina skuggor ännu i dag på i varje fall inlandets och fjällbygdens ekonomiska och sociala förhållanden.

För det första så utfärdades år 1762 ett kungligt brev om att samer som lämnade renskötseln och nomadlivet skulle jämställas med övriga invånare i Lappmarken, med andra ord mista sina rättigheter som första invånare där. Här kan sägas att härskare har, så långt tillbaka det spåras kan, haft insikt om samernas ställning som första folk i norr, men det är först i modern tid det beskrivs i folkrättsliga termer. Denna policy från år 1762 om att samer/lappar var det samma som renskötande, alltså en yrkesgrupp, har gällt fram till andra världskriget. ”Lappfrågan” har i minst 200 år gällt vara en renskötselproblematik och har något gällt de icke renskötande har insatserna varit av övergångskaraktär. Staten har härskat, splittrat och sökt förminska folkgruppen.

Den andra saken som gällde nybyggen uppstod då dessa skulle genom avvittring tillföras mark med äganderätt. I början av 1800-talet flyttades denna process från tingsrätterna till länsstyrelserna med åtföljande bristande samisk insyn, och i dag det stora tvisteämnet om renskötselns rättigheter på privat mark. Dessa tvister är svåra att lösa på grund av olika tolkningar av tidiga markförrättningar i Lappmarken. Samerna hade på den tiden ingen egen makt att motstå myndigheterna. Nybyggarna kan inte heller klandras, ty de inbjöds och deras efterkommande kan inte heller klandras för tillvägagångssättet. Ansvaret faller hela tiden på staten.

En annan företeelse som rörde hela landet var det rasbiologiska tänkesättet som under kolonialismens 1800-tal och början av 1900-talet hade väsentlig tillslutning i Sverige. Tänkesättet påverkade klart policyn i de så k­allade lappfrågorna, och nedvärderingen av den samiska kulturen och inte minst språken väcker ännu bittra minnen hos många av den äldre generationen samer.

Så kommer tiden efter andra världskriget och man får lära sig att det finns 15 000–20 000 samer i stället för en handfull tusen lappar. Det nybildade Förenta Nationer tog i sitt arbete med mänskliga rättigheter upp rättigheter för folkgrupper med gemensam identitet, kultur och basområde. De gamla kolonialmakterna släppte sina kolonier och 1957 kom en konvention som avsåg garantera den ursprungliga befolkningen i en före detta koloni dess rättigheter till sin gamla ekonomiska bas och sin kultur. Svenska delegater deltog med kraft i detta arbete för att säkra rättigheterna för de gamla koloniernas ursprungsbefolkningar. Men vilken överraskning? Denna konvention och dess förstärkning ILO 169 från 1980-talet var ju tillämplig även på samerna i Norden. Trots utredningar i frågan och löften har Sverige inte ratificerat denna konvention. Mig veterligt har samerna i landet inte begärt marken i Lappmarken tillbaka eller att få äga gruvor och vattenkraft. De har begärt ökade rättigheter på vissa marker och medverkan i samhällsplanering i vissa områden. Trots detta funderar jag över om att en majoritet av de norrländska riksdagsledamöterna oberoende av parti skulle rösta för en ratificering av konventionen.  En lösning av markfrågorna är dock av nöden för hela landsdelen  och då återstår den juridiska lösningen. Denna är möjlig men försvåras av de olika tolkningar som de grundläggande dokumenten ges, samt därtill en otillräcklig grundforskning i landsdelens rättshistoria och andra adekvata förhållanden.

Sammanfattningsvis kan man säga att det i norra Sverige finns tre problematiska spår av den svenska centralmaktens kolonialistiska samepolicy:

– En delvis ännu idag använd nästan 250-årig policy att särskilja den renskötande och icke renskötande delen av samesamfundet,en splittring.

– En likaledes cirka 250-årig kolonisering av Norrlands inland och fjällbygd, en kolonisering genomförd på ett sådant sätt att oenigheten mellan det samiska samfundet som ett urfolk och det ickesamiska ”samfundet” i norr medför stora svårigheter med att lösa motsättningarna såväl  med politiska som juridiska medel.

– Ett tredje arv med kolonialistiska rötter är den nedvärdering som vidrört samer, såväl som individer som ett folk. Nedvärderingens  historia är också minst 250 år innehållande åkerbrukets försteg gentemot den nomadiserande renskötseln samt rasbiologins kategorisering av samerna under vetenskaplig täckmantel. Denna nedvärdering upphörde officiellt efter andra världskriget  men lever ännu kvar hos den generation vars föräldrar eller själva har minnen av exempelvis den länge språkdiskriminerande nomadskolan (detta tillsammans med tornedalingarna).

Rolf Sjölin, författare till En studie i icke-makt-Samer och samefrågor i svensk politik. Diedut 2/2002.

Ur arkivet

view_module reorder
Stillbild ur Julian Rosefeldt ”Manifesto” (2015)

Julian Rosefeldt ”Manifesto” på Hamburger Bahnhof i Berlin tom den 18 september

Ibland hamnar man på en utställning som ger en gåshud. Julian Rosefeldts videoinstallation ”Manifesto”(2015) på Hamburger Bahnhof i Berlin är en sådan. Egentligen skulle den ha slutat i juli men ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 12 september, 2016

Ingångar och utgångar ur Borges Bibliotek

Klockan, ja något mellan tidigt och sent, kan inte urskilja riktigt och jag känner mig som insprängd i en målning av George Fredric Watt, eller ur en text av Borges ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 21 oktober, 2013

Marxismen och marknaden: Del III

Marxismens problem är att marknadskrafterna kunde smälta ner dess kritik och göra den till del av sitt maskineri. Den kritiska konsten blev insugen i varuutbudet och prissatt efter principen om ...

Av: Anton Stigermark | Agora - filosofiska essäer | 13 februari, 2014

Vilka är det som är “för många”?

Det är svinkallt. Biblioteket är stängt. Jag och en tjej till står utanför och huttrar. Jag har tajmat tiden fel, det är så kallt att jag måste ha gått jättesnabbt ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 13 oktober, 2013

Dessa underbara böcker!

Det var Jan Fridegård och hans trilogi om den arbetsskygge, romantiskt lagde Lars Hård som bjöd in mig i vuxenlitteraturen. Jag hade hunnit fylla tio och bodde ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 07 april, 2011

Varför blir inte människans skapelser levande?

Frågan kan tyckas konstig, men den dök upp, när jag såg en annons som förkunnade, att det finns 357 nya delar inuti årets bil. Det satte tankarna i rörelse. I ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 31 juli, 2011

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

På spaning efter den oskuld som flytt

I vissa frågor tenderar vi att gå från oklarhet till oklarhet. Och när det onda pågått tillräckligt länge har vi förlorat all förmåga till äkthet i vare sig känsla eller ...

Av: Oliver Parland | Essäer | 28 november, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.