Slottet i Montsegur

Göran Fant och medeltidens katarer – en över trettio år lång livsrelation

Förra året - 2016 - utsågs av katolska kyrkan till ett så kallat misskundsamhetsår, då man vill förlåta alla synder som begåtts i det förflutna. En grupp människor som drabbades ...

Av: Michael Economou | 08 september, 2017
Övriga porträtt

Pop-expressionist på besök

Liz Markus – What we are we’re going to wail with on this whole trip. Galleri Loyal, Stockholm,t o m den 29 september 2007. Pop-expressionist på besök. - Jag hoppas ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 september, 2007
Övriga porträtt

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

tid Allt utförs under ständig observation av tiduret i Korridoren, detta enväldiga kvarnhjul som hugger ned existensen i små ogina sekvenser. Det är också en vardaglighet som tränger på ...

Av: Benny Holmberg | 01 juli, 2011
Kulturreportage

Bildningens tid

Kairós och Metanoia i ett relief från Cypern TEMA BILDNING Bildning. Ett enkelt ord för en sammansatt verklighet. Att  bilda sig är att ta del av ett förflutet stoff i riktning ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 10 april, 2008
Essäer om samhället

Spåren av svensk kolonialism



altNationsbyggandet i norden inleddes under medeltiden. Området för aktörerna omfattade nuvarande Danmark, södra Finland, Sverige-Norge, Hälsingland, Jämtland och Trondheimsområdet. I de stora områdena norrut fanns samerna från Härjedalen i söder och hela vägen ner i Finland i nordöst och i öster finsk- och rysktalande stammar, alla jägare och fiskare. Olika makters strävanden att behärska områdena i norr kan på sitt sätt sägas pågå än, men en viss stabilisering skedde på 1600-talet.

Då fanns sedan ett par hundra år utmed Nordnorges kust och utmed den svensk-finska Botten fullt utbildade socknar för icke-samer med kyrkor och övrig administration knuten till centralmakten.

För nuvarande Sveriges del gällde sedan 1300-talet en lappmarksgräns avgränsande ungefär nuvarande Lappland, en gräns bekräftad av Gustav Vasa och även senare. Där innanför skulle inte kustbönderna nyttja markerna utan det var samernas land!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Carl IX inledde dock det svenska övertagandet av Lappland genom att bygga kyrkor och etablera administrativa funktioner. Det dröjde visserligen något hundratal år innan denna administration fångat in samerna. Centralmakten tyckte dock redan under slutet av 1600-talet att det fanns så gott om plats i lappmarken för att även icke-samer skulle kunna slå sig ner där och inledningsvis slippa vissa skatter. Sameland var sedan länge indelat i byar eller sitor och dessa i områden tillhörande familjer på ett sätt som modern forskning jämför med ägande.

På dessa lappskatteländer erbjöds nybyggare slå sig ner. Samer skulle godkänna upptagande av nybyggen och i början var de så få att nybyggarna rent av sågs som ett positivt inslag.

Antalet nybyggare ökade dock och även samer tog upp nybyggen, ibland för att byta födkrok och ibland för att blockera goda lägen för nya utsyningar.

Mot denna korta bakgrund hände två saker som kastar sina skuggor ännu i dag på i varje fall inlandets och fjällbygdens ekonomiska och sociala förhållanden.

För det första så utfärdades år 1762 ett kungligt brev om att samer som lämnade renskötseln och nomadlivet skulle jämställas med övriga invånare i Lappmarken, med andra ord mista sina rättigheter som första invånare där. Här kan sägas att härskare har, så långt tillbaka det spåras kan, haft insikt om samernas ställning som första folk i norr, men det är först i modern tid det beskrivs i folkrättsliga termer. Denna policy från år 1762 om att samer/lappar var det samma som renskötande, alltså en yrkesgrupp, har gällt fram till andra världskriget. ”Lappfrågan” har i minst 200 år gällt vara en renskötselproblematik och har något gällt de icke renskötande har insatserna varit av övergångskaraktär. Staten har härskat, splittrat och sökt förminska folkgruppen.

Den andra saken som gällde nybyggen uppstod då dessa skulle genom avvittring tillföras mark med äganderätt. I början av 1800-talet flyttades denna process från tingsrätterna till länsstyrelserna med åtföljande bristande samisk insyn, och i dag det stora tvisteämnet om renskötselns rättigheter på privat mark. Dessa tvister är svåra att lösa på grund av olika tolkningar av tidiga markförrättningar i Lappmarken. Samerna hade på den tiden ingen egen makt att motstå myndigheterna. Nybyggarna kan inte heller klandras, ty de inbjöds och deras efterkommande kan inte heller klandras för tillvägagångssättet. Ansvaret faller hela tiden på staten.

En annan företeelse som rörde hela landet var det rasbiologiska tänkesättet som under kolonialismens 1800-tal och början av 1900-talet hade väsentlig tillslutning i Sverige. Tänkesättet påverkade klart policyn i de så k­allade lappfrågorna, och nedvärderingen av den samiska kulturen och inte minst språken väcker ännu bittra minnen hos många av den äldre generationen samer.

Så kommer tiden efter andra världskriget och man får lära sig att det finns 15 000–20 000 samer i stället för en handfull tusen lappar. Det nybildade Förenta Nationer tog i sitt arbete med mänskliga rättigheter upp rättigheter för folkgrupper med gemensam identitet, kultur och basområde. De gamla kolonialmakterna släppte sina kolonier och 1957 kom en konvention som avsåg garantera den ursprungliga befolkningen i en före detta koloni dess rättigheter till sin gamla ekonomiska bas och sin kultur. Svenska delegater deltog med kraft i detta arbete för att säkra rättigheterna för de gamla koloniernas ursprungsbefolkningar. Men vilken överraskning? Denna konvention och dess förstärkning ILO 169 från 1980-talet var ju tillämplig även på samerna i Norden. Trots utredningar i frågan och löften har Sverige inte ratificerat denna konvention. Mig veterligt har samerna i landet inte begärt marken i Lappmarken tillbaka eller att få äga gruvor och vattenkraft. De har begärt ökade rättigheter på vissa marker och medverkan i samhällsplanering i vissa områden. Trots detta funderar jag över om att en majoritet av de norrländska riksdagsledamöterna oberoende av parti skulle rösta för en ratificering av konventionen.  En lösning av markfrågorna är dock av nöden för hela landsdelen  och då återstår den juridiska lösningen. Denna är möjlig men försvåras av de olika tolkningar som de grundläggande dokumenten ges, samt därtill en otillräcklig grundforskning i landsdelens rättshistoria och andra adekvata förhållanden.

Sammanfattningsvis kan man säga att det i norra Sverige finns tre problematiska spår av den svenska centralmaktens kolonialistiska samepolicy:

– En delvis ännu idag använd nästan 250-årig policy att särskilja den renskötande och icke renskötande delen av samesamfundet,en splittring.

– En likaledes cirka 250-årig kolonisering av Norrlands inland och fjällbygd, en kolonisering genomförd på ett sådant sätt att oenigheten mellan det samiska samfundet som ett urfolk och det ickesamiska ”samfundet” i norr medför stora svårigheter med att lösa motsättningarna såväl  med politiska som juridiska medel.

– Ett tredje arv med kolonialistiska rötter är den nedvärdering som vidrört samer, såväl som individer som ett folk. Nedvärderingens  historia är också minst 250 år innehållande åkerbrukets försteg gentemot den nomadiserande renskötseln samt rasbiologins kategorisering av samerna under vetenskaplig täckmantel. Denna nedvärdering upphörde officiellt efter andra världskriget  men lever ännu kvar hos den generation vars föräldrar eller själva har minnen av exempelvis den länge språkdiskriminerande nomadskolan (detta tillsammans med tornedalingarna).

Rolf Sjölin, författare till En studie i icke-makt-Samer och samefrågor i svensk politik. Diedut 2/2002.

Ur arkivet

view_module reorder

Lagerarbetare med sax och vassa ord

Min frisör Lennart och jag har ett ständigt pågående tugg. Och det har blivit ett behov att lite då och då klippa till med hårdvinklade ord och skruvat prat. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 08 april, 2013

Att tänka är allas ansvar

Vi är alla individer som kan tänka. Det är en enkel sanning, vars värde är mycket underskattat. Det verkar nämligen vara väldigt lätt att glömma eller förneka att det faktiskt ...

Av: Johan Argus | Agora - filosofiska essäer | 05 december, 2012

Den lilla människan - Samtal mellan Torsten Renqvist och Anders Forsberg

Den lilla människan Samtal mellan Torsten Renqvist och Anders Forsberg Skulpturen Göran och draken vid Torsten Renqvists ateljé. foto Anders Forsberg Bildkonstnären Torsten Renqvist är död. Tidningen Kulturens Anders Forsberg intervjuade sin gode ...

Av: Torsten Renqvist | Konstens porträtt | 25 Maj, 2007

Rendezvous i Wien med kompositörerna Gluck, Gassmann, Salieri och Mozart

Är det så med oss människor att vi gillar se på och höra om när andra träter och slåss? I Mozart Haus i Wien pågår just nu och fram till ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 21 april, 2014

Klaus Rifbjerg. Bild: Froztbyte/Wikipedia

Där brast ett ädelt hjärta

Ivo Holmqvist porträtterar den mångsidige, produktive och danske författaren Klaus Rifbjerg, som gick bort i år.

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 08 april, 2015

Robert Halvarsson, Fyra dikter

Robert Halvarsson arbetar till vardags som redaktör och ordförande i ett mediekooperativ. Han har ett kontinentalfilosofiskt intresse och för Tidningen Kulturen har han bland annat bidragit med litteraturkritik och essäistik ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 21 april, 2014

Kulturarbetare viktiga för företagare med visioner

Kulturarbetare viktiga för företag med visioner Lotta Haglund på Kulturkraft på Östgötagatan i Stockholm. Foto: Ragnar di Marzo. I Sverige har det under de senaste åren startats en våg av ...

Av: guido zeccola | Allmänna reportage | 15 september, 2006

En stank av urin – en essä om det manliga kissandet i konsten

En liten pojke som står och kissar dygnet runt i ett gathörn tillhör en av stadens mest kända konstverk och är ett obligatoriskt turistmål för den som besöker Bryssel. Visst ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.