Ockulta Aurora Ljungstedt går igen

 På sin litteratur-, språk-och kulturblogg ”Månskensdans” skrev Johan Jönsson för några år sedan att han hellre läser Aurora Ljungstedt (1821-1908) än Jan Guillou. Jaha, och vem är då Aurora Ljungstedt? ...

Av: Bertil Falk | 28 april, 2013
Övriga porträtt

Den subversive Thomas Bernhard

Den österrikiska litteraturen är sällsynt rik och mångskiftande. Det finns diktare för alla temperament och preferensdispositioner; också den mest kräsmagade torde här få sitt lystmäte. Vi möter här alltifrån Grillparzer ...

Av: Simon O. Pettersson | 23 juni, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Sångaren Rickard Söderberg vill ta opera till lyssnarnas vardagsrum. Foto: Christian Andersson.

Operahuset med Rickard Söderberg

”Operan är en av de häftigaste upplevelserna man kan ha. Jag bryr mig inte om alla normer som förknippas med den, kom i skitiga kläder, sitt med din mobil om ...

Av: Linda Bönström | 04 april, 2016
Musikens porträtt

 ”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Spåren av svensk kolonialism



altNationsbyggandet i norden inleddes under medeltiden. Området för aktörerna omfattade nuvarande Danmark, södra Finland, Sverige-Norge, Hälsingland, Jämtland och Trondheimsområdet. I de stora områdena norrut fanns samerna från Härjedalen i söder och hela vägen ner i Finland i nordöst och i öster finsk- och rysktalande stammar, alla jägare och fiskare. Olika makters strävanden att behärska områdena i norr kan på sitt sätt sägas pågå än, men en viss stabilisering skedde på 1600-talet.

Då fanns sedan ett par hundra år utmed Nordnorges kust och utmed den svensk-finska Botten fullt utbildade socknar för icke-samer med kyrkor och övrig administration knuten till centralmakten.

För nuvarande Sveriges del gällde sedan 1300-talet en lappmarksgräns avgränsande ungefär nuvarande Lappland, en gräns bekräftad av Gustav Vasa och även senare. Där innanför skulle inte kustbönderna nyttja markerna utan det var samernas land!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Carl IX inledde dock det svenska övertagandet av Lappland genom att bygga kyrkor och etablera administrativa funktioner. Det dröjde visserligen något hundratal år innan denna administration fångat in samerna. Centralmakten tyckte dock redan under slutet av 1600-talet att det fanns så gott om plats i lappmarken för att även icke-samer skulle kunna slå sig ner där och inledningsvis slippa vissa skatter. Sameland var sedan länge indelat i byar eller sitor och dessa i områden tillhörande familjer på ett sätt som modern forskning jämför med ägande.

På dessa lappskatteländer erbjöds nybyggare slå sig ner. Samer skulle godkänna upptagande av nybyggen och i början var de så få att nybyggarna rent av sågs som ett positivt inslag.

Antalet nybyggare ökade dock och även samer tog upp nybyggen, ibland för att byta födkrok och ibland för att blockera goda lägen för nya utsyningar.

Mot denna korta bakgrund hände två saker som kastar sina skuggor ännu i dag på i varje fall inlandets och fjällbygdens ekonomiska och sociala förhållanden.

För det första så utfärdades år 1762 ett kungligt brev om att samer som lämnade renskötseln och nomadlivet skulle jämställas med övriga invånare i Lappmarken, med andra ord mista sina rättigheter som första invånare där. Här kan sägas att härskare har, så långt tillbaka det spåras kan, haft insikt om samernas ställning som första folk i norr, men det är först i modern tid det beskrivs i folkrättsliga termer. Denna policy från år 1762 om att samer/lappar var det samma som renskötande, alltså en yrkesgrupp, har gällt fram till andra världskriget. ”Lappfrågan” har i minst 200 år gällt vara en renskötselproblematik och har något gällt de icke renskötande har insatserna varit av övergångskaraktär. Staten har härskat, splittrat och sökt förminska folkgruppen.

Den andra saken som gällde nybyggen uppstod då dessa skulle genom avvittring tillföras mark med äganderätt. I början av 1800-talet flyttades denna process från tingsrätterna till länsstyrelserna med åtföljande bristande samisk insyn, och i dag det stora tvisteämnet om renskötselns rättigheter på privat mark. Dessa tvister är svåra att lösa på grund av olika tolkningar av tidiga markförrättningar i Lappmarken. Samerna hade på den tiden ingen egen makt att motstå myndigheterna. Nybyggarna kan inte heller klandras, ty de inbjöds och deras efterkommande kan inte heller klandras för tillvägagångssättet. Ansvaret faller hela tiden på staten.

En annan företeelse som rörde hela landet var det rasbiologiska tänkesättet som under kolonialismens 1800-tal och början av 1900-talet hade väsentlig tillslutning i Sverige. Tänkesättet påverkade klart policyn i de så k­allade lappfrågorna, och nedvärderingen av den samiska kulturen och inte minst språken väcker ännu bittra minnen hos många av den äldre generationen samer.

Så kommer tiden efter andra världskriget och man får lära sig att det finns 15 000–20 000 samer i stället för en handfull tusen lappar. Det nybildade Förenta Nationer tog i sitt arbete med mänskliga rättigheter upp rättigheter för folkgrupper med gemensam identitet, kultur och basområde. De gamla kolonialmakterna släppte sina kolonier och 1957 kom en konvention som avsåg garantera den ursprungliga befolkningen i en före detta koloni dess rättigheter till sin gamla ekonomiska bas och sin kultur. Svenska delegater deltog med kraft i detta arbete för att säkra rättigheterna för de gamla koloniernas ursprungsbefolkningar. Men vilken överraskning? Denna konvention och dess förstärkning ILO 169 från 1980-talet var ju tillämplig även på samerna i Norden. Trots utredningar i frågan och löften har Sverige inte ratificerat denna konvention. Mig veterligt har samerna i landet inte begärt marken i Lappmarken tillbaka eller att få äga gruvor och vattenkraft. De har begärt ökade rättigheter på vissa marker och medverkan i samhällsplanering i vissa områden. Trots detta funderar jag över om att en majoritet av de norrländska riksdagsledamöterna oberoende av parti skulle rösta för en ratificering av konventionen.  En lösning av markfrågorna är dock av nöden för hela landsdelen  och då återstår den juridiska lösningen. Denna är möjlig men försvåras av de olika tolkningar som de grundläggande dokumenten ges, samt därtill en otillräcklig grundforskning i landsdelens rättshistoria och andra adekvata förhållanden.

Sammanfattningsvis kan man säga att det i norra Sverige finns tre problematiska spår av den svenska centralmaktens kolonialistiska samepolicy:

– En delvis ännu idag använd nästan 250-årig policy att särskilja den renskötande och icke renskötande delen av samesamfundet,en splittring.

– En likaledes cirka 250-årig kolonisering av Norrlands inland och fjällbygd, en kolonisering genomförd på ett sådant sätt att oenigheten mellan det samiska samfundet som ett urfolk och det ickesamiska ”samfundet” i norr medför stora svårigheter med att lösa motsättningarna såväl  med politiska som juridiska medel.

– Ett tredje arv med kolonialistiska rötter är den nedvärdering som vidrört samer, såväl som individer som ett folk. Nedvärderingens  historia är också minst 250 år innehållande åkerbrukets försteg gentemot den nomadiserande renskötseln samt rasbiologins kategorisering av samerna under vetenskaplig täckmantel. Denna nedvärdering upphörde officiellt efter andra världskriget  men lever ännu kvar hos den generation vars föräldrar eller själva har minnen av exempelvis den länge språkdiskriminerande nomadskolan (detta tillsammans med tornedalingarna).

Rolf Sjölin, författare till En studie i icke-makt-Samer och samefrågor i svensk politik. Diedut 2/2002.

Ur arkivet

view_module reorder

Heinrich von Kleist - dödens romantiker

   Heinrich von Kleists grav. Heinrich von Kleist - dödens romantiker Romantikerna som ser metafysiken som det väsentligaste i människans tillvaro. Bo Cavefors skriver om von Kleist, Novalis och romantikernas suveräna frihet ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2006

Louis Ferdinand Céline,  1932.  Foto: Globd/Wikipedia

Resa till nattens ände – tre versioner, tre världar

Den franske författaren Louis-Ferdinand Céline (1894-1961) föll med sin roman "Voyage au bout de la nuit" ur ramen för den franska 1900-talslitteraturen men blev samtidigt epokgörande för denna. Hans litterära ...

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 12 april, 2017

Emmakrönika XIV

herregud vilka åsnor sa myran. Kan hon vara oberörd som en stridsvagn vars larvfötter en pissmyra satt sin syra på, myran som tömd klev upp vidare in i röret och ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 mars, 2009

 Chagall

Linda Bönström. Obruten svit

Linda Bönström är statsvetare, debattör och musikredaktör för Tidningen Kulturen. Dikterna ”Obruten svit” är hennes hundrade bidrag i Tidningen Kulturen.

Av: Linda Bönström | Utopiska geografier | 24 augusti, 2015

Festival med celebra gäster

 Göran Sonnevi. Foto: Kenneth Rundberg Festival med celebra gäster Göteborgs Poesifestival bjöd på ett av de starkaste startfälten någonsin – med den experimentella franska poesin och performancekonsten i första rummet. Tidningen ...

Av: Roberth Ericsson | Kulturreportage | 27 november, 2007

Elsa Grave. En sällskapssjuk solitär och egensinnig poet

Den slutna rymden Det står en röd tegelbyggnad på Vapnö-slätten i Halland. Eller stod? Jag utgår från att den står kvar i all sin fyrkantiga, bastanta orörlighet. En dag cyklade jag dit ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 04 november, 2013

Foto: Pierre Angell

Effekter av Angered och ett Kampala med kläder i blått och gult

Reflektioner dagarna kring valet i Uganda. Geografier av platsperspektiven som byggs, valresultat och minnesbilder, kontextbyten och kursiverade verkligheter samt spelet mellan Museveni och Besigye.

Av: Pierre Angell | Reportage om politik & samhälle | 06 mars, 2016

Fri vilje. Del II

Dermed er vi klare til å ta opp spørsmålet om hvorvidt mennesket har fri vilje. La oss se på det. Jeg starter slik. Møll trekkes mot lys, mens flaggermus kvikner ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 februari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.