Mats Waltré. En dikt

Jag heter Mats Waltré. Jag skriver för att det är underbart att sätta ord till en mening, till en känsla, till något skönt och för att jag vill beröra. Jag skriver ...

Av: Mats Waltré | 18 mars, 2013
Utopiska geografier

Scientific and Medical Network

När böckerna för att penetrera och begrunda världen och livet började tryta, kom jag plötsligt på att jag på skrivbordet hade ett helt bibliotek med sådana skrifter, nämligen 13 årgångar ...

Av: Erland Lagerroth | 06 september, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Domine ad adjuvante me festina

Ty du är vägen, sanningen och ljuset.

Av: Gilda Melodia | 07 juli, 2016
Gilda Melodia

Moralens fundament

Innledning I denne artikkelen argumenter jeg for følgende oppfatninger, og som jeg holder for sanne oppfatninger: 1). At det finnes absolutte og reelle skiller mellom fundamentale begrepsord som sant og usant(falskt) ...

Av: Thor Olav Olsen | 10 april, 2014
Agora - filosofiska essäer

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde



Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med poetiska titlar som kittlar fantasin.




Hennes majestät, 1967. Foto Anne Edelstam

Hennes majestät, 1967. Foto Anne Edelstam

 

Mirós fria sinne skiner igenom samtliga skulpturer. De är för det mesta sammansättningar av olika saker han hittat: en sko blir en hatt, ett cykelstyre en kropp, ett hjul ett ansikte… Miró var dåtidens kanske mest ekologiske skulptör. Återvinning blev hans märkesvara. Under trettiotalet tillhörde hans skulptur/objekt det surrealistiska universum med konstruktioner i trä och stål. 1940-41 upptäckte han keramik och utvecklade det tillsammans med sin barndomsvän Artigas. Vissa mindre objekt lät han sedan gjuta i brons.
De vackra blondinerna drar till sig fjärilar, 1967.Anne Edelstam

De vackra blondinerna drar till sig fjärilar, 1967.Anne Edelstam

Annons:

Moderna Museet visade en retrospektiv av spanjoren för snart tjugo år sedan, men denna utställning på Prins Eugens Waldemarsudde koncentrerar sig på hans sena produktion från och med 1960-talet fram till hans död. Tematiken är tvådelad varav den första uppmärksammar de triviala objekt han samlat och sammanställt (vilka delvis visas upp i montrar) för att bilda sina skulpturer till vilka han ofta skapat poetiska titlar som till exempel: De vackra blondinerna drar till sig fjärilar. Poesin är aldrig långt borta i Mirós konst.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I den andra delen gestaltas hans affischkonst vilken ger uttryck för konstnärens sociala engagemang för frihet och mot förtryck. Genom affischkonsten och grafiken kunde Miró nå en bredare publik vilket var något han eftersträvade för att nå ut med sitt budskap riktat framförallt mot Francoregimens diktatur.

Joan Miró i Ferrà(1893-1983)

född i Barcelona, var en katalansk målare, skulptör och keramiker. 1920 flyttade han till Paris men han fortsatte att resa tillbaka till Katalonien under somrarna. Miró gifte sig 1927 med Pilar på Mallorca och några år sedan föddes deras dotter. Han blev erkänd internationellt som surrealist och nyskapare med barnasinnet intakt, men även som den katalanska stolthetens företrädare. Miró ogillade den konventionella målartekniken som han ansåg vara ett sätt att stödja det borgerliga samhället på. Istället deklarerade han att han ”mördade måleriet” genom sitt annorlunda sätt att skapa på.

Mirós fria sinne skiner igenom samtliga skulpturer. De är för det mesta sammansättningar av olika saker han hittat: en sko blir en hatt, ett cykelstyre en kropp, ett hjul ett ansikte… Miró var dåtidens kanske mest ekologiske skulptör. Återvinning blev hans märkesvara. Under trettiotalet tillhörde hans skulptur/objekt det surrealistiska universum med konstruktioner i trä och stål. 1940-41 upptäckte han keramik och utvecklade det tillsammans med sin barndomsvän Artigas. Vissa mindre objekt lät han sedan gjuta i brons.

Skulpterandet kom att ta över målningen alltmer i den andra delen av hans liv. Mellan hans femtionde och nittionde år tillverkade han över 500 skulpturer och 400 keramik föremål. ”Det är i skulpterandet som jag skapar en riktig fantasivärld. Måleriet förblir mera konventionellt”, erkänner katalanen själv. I denna tredimensionella form återskapar Miró inte världen lika mycket som han förtrollar den. Hans överrumplande poesi får mina atomer att explodera av glädje. När han börjar måla skulpturerna, 1967, i starka, primära färger, blir det en sann hymn till livet.

Med samarbetet med Fondation Maeght (i södra Frankrike) som började 1948, blev hans skulpturer monumentala, vissa av dessa pryder platser runt om i världen, varav en kvinnofigur visas på Waldemarsudde. Sedan skapades Fundació Joan Miró,vackert beläget strax utanför Barcelona, vilken har samarbetat med Kristianstads konsthall inför denna utställning.

Under en dryg halvtimmes film kan besökaren följa Mirós kreativa process, med dess oförklarliga, plötsliga, instinktiva och efemära spontaneitet. Jag bevittnar hans nästan rituella spel mellan fantasin och de vardagliga objekten innan de blir till skulpturer med namn som Månfågeln eller Kvinnan med rufsigt hår. Poesin återfinns i dess benämningar.

I butiken på vägen ut blir jag frestad att köpa diverse presenter med Mirómotiv och en rikt illustrerad katalog men, denna gång, nöjer jag mig med minnets gåvor och det är inte dumt det heller.

 

Anne Edelstam

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Parmenides av Hebriana Alainentalo

Att med tanken kan vi klyva

Melker Garay om tankens flöde.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 september, 2015

Linda Johansson

Sluta dalta med ungdomar om Förintelsen

Den 27 januari varje år samlas större delen av världen kring en gemensam minnesceremoni för Förintelsens offer. Det har nu passerat sjuttio år sedan sanningen – den brutala sanningen – ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 27 januari, 2015

Frilans – en livsstil i utdöende? Nedslag i Allan Löthmans bildvärld

1976 var ju faktiskt frågan om Väst eller Öst först skulle ösa iväg sina kärnvapenmissiler och de överlevande vakna upp i totalt mörker under stoftmolnen, i en nukleär vinter som ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2012

49. Asad

De tog mig tidigt en måndagmorgon. Jag hade precis ätit frukost och återvänt till cellen. Jag ansträngde mig för att äta ordentligt trots att maten växte i min mun. Jag ...

Av: Asad | Lund har allt utom vatten | 30 november, 2012

Det som har varit följer med oss men nu i nya otydliga skepnader

Att komponera musik idag är förbundet med en viss svårighet, nämligen den att allting redan har gjorts, alla toner har använts och återanvänts i oräkneliga, återanvända modeller, tekniker och formspråk ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 17 augusti, 2009

Benjamin 18

 

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 17 december, 2011

Adolf Eichmann 1942. Public Domain Wikipedia

Eventet Eichmann och Amaleks ande

Samma natt som Adolf Eichmann hängdes den 31 maj 1962 brändes hans kropp. Urnan med hans aska fördes till internationellt vatten och spreds i nattmörkret. Det skulle inte finnas någon ...

Av: Roger Fjellström | Essäer om politiken | 28 mars, 2017

Dikter av Gunnar Lundin

    Till G H Hur länge stannar du i ditt lantliga vägskäl? Varje skäl pekar Pekar ditt åter mot stan? Och varje skäl har en botten stjärnorna i julinatten ovanför fårens ögon därunder      se stjärnorna i ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 12 september, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.