Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 december, 2016
Utopiska geografier

En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | 04 december, 2013
Essäer om konst

Harry Martinson Foto CC BY 3.0 Wikipedia

En ambivalent iscensättning av poeten, författaren och målaren Harry Martinson

Denna essä som bygger på fragment ur diktaren Harry Martinsons lyrikvärld, spänner mellan två ytterligheter: ungdomen och de Fem unga, över till åldrandets naturromantik, där även Aniara flyter förbi, utan ...

Av: Göran af Gröning | 26 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

Arena könskrig

 llustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | 06 november, 2007
Essäer om samhället

Mozart med rabatt



”När Mozart var så gammal som jag hade han varit död i många år” är en gammal kvickhet, om det nu var Tom Lehrer eller någon annan som kom på den första gången. Mozart blev inte gammal, han var bara trettiofem när han avled den 5 december 1791. För tio år sedan iakttogs tvåhundrafemtioårsminnet av hans födelse med eftertryck. Nu när det är tvåhundratjugofem år sedan han dog passar den tyska ljud- och bokfirman Zweitausendeins att ge 22,5 % rabatt på det mesta av sitt Mozart-sortiment.




Bo Setterlind 1960

Bo Setterlind 1960

 

Tomas Tranströmers ”Klangen säger att friheten finns/ och att någon inte ger kejsaren skatt” kunde vara en direkt uttolkning av den rebelliske Mozart fast det är Haydn, inte Mozart, som han spelat efter en svart dag.
Kathleen Ferrier

Kathleen Ferrier

Annons:

För facila 94.99 euro får man boxen på 170 cd-skvor med allt han skrev. Om man vill ha den begränsade upplagan av hans Neue Gesamtedition får man betala betydligt mer, 279.99 euro. 23 cd-skivor där Alfred Brendel spelar Mozart och Beethoven kostar 28,49 (den mångsidige Brendel är till allt annat en genomlärd forskare som man ser av hans kunniga artikel om dadaismen, nyss utlagd på nätet).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och en lång rad inspelningar från Drottningholm under åren 1984-1991 finns i ett paketet med 6 dvd, Mozart at Drottningholm. Den svenska synen på Mozart har hunnit växla under tvåhundrasextio år. Bellman var tidigt ute med sin uppskattning, bara någon månad efter händelsen skrev han sitt sorgekväde om ”Mozarts död” som Joseph Martin Kraus tonsatte (det var säkert Kraus som kom med nyheten). Kanske spelade förra sekelskiftets sentimentala syn på Bellman - en sorg i rosenrött - in när man försökte fixera Mozarts konturer:

“ Mozart tänkte, levde och andades i musik”, påstår Nordisk Familjeboks uggleupplaga och hävdar vidare att han ”lärde av levande livet, och detta med lekande lätthet.” Den gängse schablonen av naturbegåvningen Mozart tycks ha varit väl befäst i Sverige för drygt hundra år sedan, också vad gäller tanken att han var den gudomligt inspirerade improvisatören som inte behövde fila och putsa på sina kompositioner, lika lite som Bellman vars epistlar och sånger sprang direkt fram ur en lågande inbillnings sköte.

Uggleupplagans skribent försöker bevisa sin tes med en anekdot: det tog Mozart en enda natt att kasta ner ouvertyren till Don Juan på notpapper, alltmedan hustrun Constanze höll honom vaken genom att berätta sagor. Redan i Svensk uppslagsbok några tiotal år senare har bilden nyanserats: i Mozarts verk härskar ”en humoristisk och munter ton sida vid sida med en vemodig och melankolisk; båda kunna stiga i intensitet till grotesk komik el. till djupaste förtvivlan.” Nils-Olof Franzéns biografi från 1978 som kom i sin tredje upplaga till jubiléet för tio år sedan fördjupar bilden än mer.

Och den kunniga Camilla Lundberg riktade sökljuset på upplysningsidéernas Mozart. I operan ”Idomeneo” läste hon t.ex. in subversiva kommentarer till äktenskap, kyrkans auktoritet och furstens makt. Tomas Tranströmers ”Klangen säger att friheten finns/ och att någon inte ger kejsaren skatt” kunde vara en direkt uttolkning av den rebelliske Mozart fast det är Haydn, inte Mozart, som han spelat efter en svart dag.

Tranströmer blinkar till Werner Aspenströms ”Efter att ha spelat Mozart hela dagen”, där pianisten inte lika lätt finner tröst i musiken: ”Du känner naturen, du kan konsterna./ Vad hjälper dig Mozart?” Full av tillförsikt är däremot den fromme Bo Setterlind: “Vad broder Goethe såg/ vad broder Mozart kände/ syns lysa som en himmelsk våg/ mot världens grå elände.” Setterlind var frimurare och kände kanske en särskild affinitet med sin ordensbroder från Wien. Bland Mozarts allra sista verk från hösten 1791 finns frimurarkantater, den musik som Lars Gustafsson använde både som titel och tema i en av sina romaner. Hos Österling liknas Mozarts musik vid glädjefladder, och Mozart är Göran Sonnevis ständige motpart. Därtill Ingmar Bergmans ”Vargtimmen” där en diabolisk Georg Rydeberg vid dockteatern lägger ut texten om ”Trollflöjten” (också den ett av Mozarts allra sista verk), och förstås hans fantastiska filmatisering av hela operan.

Svensk films allra slitstarkaste Mozartinslag är Bo Widerbergs lån av en sats i tjugoförsta pianokonserten som alltsedan dess saluförts som ”The Elvira Madigan Theme”. Mörkare toner än just den ljuva tonslingan är inte svåra att finna: Stengästens förfärande ankomst i slutscenen av ”Don Juan”, eller de förstämda pukorna i Mozarts ”Requiem”, sorgemässan som aldrig blev färdig (slutnumret hos Köchel: 626). Varför fortsätter Mozart att fascinera? För att vi aldrig kan låta bli att försöka förstå mannen bakom verket? Men nästan lika intressant är det att följa Mozartmusikens variationer och förvandlingar hos skilda uttolkare. Bland de legendariska finns påfallande många unga döda.

Den engelske hornspelaren Dennis Brain (hans inspelning av de fyra hornkonserterna är klassisk) dog i en bilolycka. Den rumänske pianisten Dinu Lipatti som hade ett ännu lättare anslag än Walter Gieseking dog i leukemi. Solomon, pianisten från Londons East End, tystades av en tumör. Hans version av sonaterna är lika personliga som Glenn Goulds, som inte heller han blev särskilt gammal.

Och altsångerskan Kathleen Ferrier rycktes bort i cancer. Hennes tolkning av “Trollflöjten” från festspelen i Salzburg 1938 är nog den mest hörvärda av alla. Majoriteten av mozartmusikanter blev (och är) förstås äldre än Mozarts futtiga trettiofem år. Benny Goodman spelade in Mozarts klarinettkonsert så tidigt som 1938 men dog först i juni 1986, efter en repetition av samma musik inför ett framträdande på Lincoln Center i New York.

Och vilken version man föredrar av den suggestiva fyrtionde symfonin, den näst sista Mozart skrev, är mest en fråga om tempo: Toscaninis högt uppdrivna, Wilhelm Furtwänglers lite långsammare (fast snabbare än brukligt hos honom), Bruno Walters mera majestätiska, andra att förtiga. Hursomhelst är det himmelskt vackert. Isaiah Berlin, den engelske politiske tänkaren, summerade det så här: “Man säger att när änglarna musicerar för Gud är det Bach de spelar, men när de spelar för varandra är det Mozart.” Albert Einstein påstod att Mozarts musik var ett bevis på universums innersta skönhet (man hade snarare väntat sig den matematiskt exakte Bach), och i slutet av den pacifistiske schweizaren Hermann Hesses “Stäppvargen” ser huvudpersonen Harry Haller fram mot ett förlösande möte: “En dag skulle jag komma att skratta... Mozart väntade på mig.”

PS

Det gäller att bestämma sig snabbt om man vill köpa Mozart en knapp fjärdedel billigare än vanligt, rabatten gäller bara någon dag – se Zweitausendeins.de

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

Mauritz Tistelö. Foto Giovanni Solaris

Mauritz Tistelös okända trilogi

Skräckpolska, Skrattgropar och Fantasifoster: Tre små volymer med poesi av Göteborgsbaserade poeten Mauritz Tistelö. Tillsammans utgör de Den okända trilogin. När jag läste den sista delen som utkom i slutet ...

Av: Ida Andersen | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2017

Prestigen ligger i betraktarens öga

Prestigen ligger i betraktarens öga illustration: Annika Eriksson Skönheten ligger i betraktarens öga, brukar det heta. Kanske även prestige, historia och motiv. Nu kommer en avhandling om kvinnokonstmuseet Museum Anna Nordlander ...

Av: Jenny Petersson | Kulturreportage | 20 november, 2007

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om litteratur & böcker | 12 december, 2011

”Jag hade tur.”

Crister Enander i en passionerad och självbiografisk essä om Folkhemmet.

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 augusti, 2016

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Moralsk realisme

Innledning Med ‘realiteten’, det vil si det som er virkelig eller som utgjør virkeligheten, forstår jeg ‘det som er så stort at det går ut over alt det mennesket er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.