När Kroatiens kondomer läcker

Den kroatiska nationen ligger i hjärtat av Europa, mellan det historiska Centraleuropa och Medelhavet. Nationen har i högre utsträckning än många andra länder haft kontakter med Orienten. Efter ett svårt ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 10 december, 2013
Filmens porträtt

Några huvudtankar nu som jag fyller 90

Vid det här laget – jag är på väg mot 90 år - har jag gett ut 21 böcker, och det börjar bli svårt att överskåda denna textmassa, även för ...

Av: Erland Lagerroth | 05 april, 2014
Agora - filosofiska essäer

Hegel. Sin och vår tids vittne

Georg Wilhelm Friedrich HegelÄr det dags att omvärdera historien? Hegels klassiker Andens Fenomenologi har under hösten kommit ut på svenska (Thales förlag) . Anna-Lena Renqvist begrundar skälen för denna bortklippta ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 09 januari, 2009
Agora - filosofiska essäer

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | 15 maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Buddha

Frihet är inte till salu



”Visst, Indien är den enda plats i världen som ännu är medveten om att något annat än materian existerar. Andra länder har helt glömt detta: Europa, Amerika och andra platser…Därför har hon fortfarande ett budskap att förvara och meddela världen.”
(ur artikeln Visionary eyes on America John Robert Cornell i tidskriften Collaboration vintern 2012. Förläggare: Sri Aurobindo Association.)

Den förtjänas i kamp


textile av Anikó Bodoni Lind

textile av Anikó Bodoni Lind

Aurobindo uppmanade inte bara till stolthet inför Indiens kulturella arv, men också till strid, uppoffring och mod. Frihet är inte gratis och uppnås genom svårighet och kamp. Under en tidig period kallade han sig "hindu", men insåg snart att frigörelse inte handlade om att gå tillbaka till gamla föreställningar, som medförde risk för ritualism och stagnation. Den filosofi han därefter utvecklade finns bland annat tillgänglig i verket The Synthesis of Yoga samt eposet Savitri.
foresight av Anikó Bodoni Lind

foresight av Anikó Bodoni Lind

Annons:

Under sekler tävlade sjöfarare från Europa – britterna, portugiserna, spanjorerna – om herraväldet längs Indiens kuster.

Sri Aurobindo Gosh (*1872) var en stark förespråkare för indisk nationalism på 1900-talet. När britterna intog den indiska scenen på 1800-talet var administrationen i gungning eller =0 och kaos, efter Mogulrikets upplösning. Detta gynnade Ostindiska Kompaniets intrång, och ledde slutligen till brittiska kronans maktövertag och kolonisation av det långt bort belägna Indien.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så började utsugningen av ett land, rikt på såväl naturtillgångar som tradition, kultur och filosofi.

Britterna visste hur de skulle bestjäla landet på dess tillgångar, skeppa hem dem till England för att skapa artefakter, som sedan såldes dyrt på den internationella marknaden. Ett resultat blev att Indien fick betala för att köpa tillbaka det som kolonisatörerna stulit, nu i form av fabriksgjorda varor.

Ur detta växte, under 1900-talets början, den indiska nationella proteströrelse som bland annat kom att omfatta bojkott av främmande varor, främmande utbildning och juridisk rättvisa, och främmande organisationer. En social bojkott.

Allt detta skulle, givetvis, ersättas av ett återställande av indisk kunskap, utbildning, rättvisa, organisation och tillverkning.
Hur blev det?

1947, alltså några år efter Andra världskrigets slut, överlämnade brittiska kronan regeringsmakten till Indien som nu skulle bli en demokratiskt styrd stat med allmänna val. Dess första premiärminister hette Jawaharlal Nehru.

Valsystemet, regeringens och riksdagens konstruktion, liksom ståtliga byggnader för riksdag och regering, var direkt övertagna från britterna.

Aurobindo

Den indiska administrationen är fortfarande – 2016 - brittiskt präglad. I praktiken innebär det ständigt pågående valrörelser i landets många delstater. Delstaterna är dessutom i förändring. Gränser omskapas och ett blir två – som till exempel Uttar Pradesh, numera uppdelat i Uttar Pradesh och Uttarkhand.

"Politics is for the Kshatriya and in the Kshatriya spirit alone can freedom and greatness be attained, not by the spirit of Baniya trying to buy freedom in the cheapest market..."

Dessa ord finns i en liten bok om Aurobindo Gosh, Prophet of Indian Nationalism, författad av en man vid namn Karan Singh.

Kshatriya är, traditionellt, krigarkasten enligt Veda. Baniya förknippas med affärsidkare. Aurobindo använder dessa begrepp symboliskt. Det handlar inte om att bevara kasterna i sig. Kshatriyas hör samman med kroppens axlar och skuldror – vilja och kraft. Baniyas med solarplexus, ekonomi och försäljning.

Någonstans på nätet har jag läst –tyvärr hittar jag inte tillbaka till källan – en text med lite annorlunda vinkling på kastsystemet. Där beskrivs de lägre kasterna –Shudras – förknippade med Brahmans fötter – som friare och rörligare än vi ofta tänker oss. De har möjlighet att välja sysselsättning, utbildning i vissa yrken, kan starta företag och rentav bli förmögna.

Detta kan ställas mot Brahmin-kasten, förknippad med huvudet. De som tillhör denna kast har stor prestige men ofta är egendomslösa och blir försörjda genom gåvor. De tillhör Brahman. Det förekommer dock traditioner där Brahmanerna ärver mark.

Indien är hjälten, britterna skurken. Så ser jag världen.

I rättvisans namn måste jag erkänna att detta är, minst sagt, svart-vitt och lite barnsligt. Alltså ser jag inte världen så när jag på allvar tänker efter, och kanske kan det i längden bli farligt. Inom den indiska hjälten finns en hel del att granska och ifrågasätta. Finns det ursäkter för den brittiska skurken?

Det kan vara angeläget att reda ut begreppen. Det handlar om två av världens kulturella storheter, vars begrepp, vanor, kunskaper och traditioner påverkat oss globalt. Indien är mer än den kolonialt utsugna jätte vi ofta hör talas om. Dess historia sträcker sig långt tillbaka före modern tideräkning.
Och britterna var kanske inte helt fel ute när de försökte få ordning och reda i det kaos som rådde då vid moghulernas fall.

Om vi tar oss tid att tänka, läsa, lyssna, reflektera och erfara, kan vedaskrifterna och den hinduiska världsuppfattningen ge oss både ro och en slags inspirerande distans. Indien bjuder in oss.
Ashramen står öppna, gurus och deras hängivna välkomnar oss.

Varsågod och sitt! Gärna på marken med korslagda ben, rak rygg och högburet huvud. Känn andningens rytm genom kroppen, lyssna till inspirerande musik från de typiska indiska instrumenten, reflektera över guruns ord. Känn att du lever, att du har en själ, kopplad till Brahman och världsrymden.

Veda ger hänvisningar, anvisningar om hur du bör leva ditt liv, vad som är gott för kroppen, för tanken och för känslan, vad som behövs för att bota sjukdom, att upprätthålla hälsan, hur du skall inta din plats på jorden.

Texterna är systematiska. De innefattar ritualer och ceremonier, mantran, recitationer, religiösa hymner, namn på gudarna och vad de står för, vilka symboler som skall användas och hur altaren skall byggas. Texterna beskriver också hur människor skall förhålla sig till varandra, till yrkesliv och sysselsättning, till utbildning och familj.

Aurobindo Gosh hade, sju år gammal, skickats till England för att få brittisk uppfostran.
När han sedermera återvände till Indien hade han hunnit fylla 21 år och upptäckte snart sitt hemlands kulturella rikedom. 1893 skrev han en serie artiklar New Lamps for Old i en Anglo-Indisk tidskrift, Hindu Prakash (Indiens ljus). Dessa väckte stor uppståndelse, inte minst för att Aurobindo kritiserade det ganska nybildade kongresspartiet (bildat 1885) för att vara alltför brittiskt orienterat.
Tidskriftens ägare varnades. Om artiklarna fortsatte i samma anda, fanns risk för åtal. Utgivaren uppmuntrade emellertid Aurobindo att fortsätta serien, dock i ett mer behärskat tonläge. Eftersom författaren då också var statligt anställd, föredrog han att fortsätta publiceringen anonymt. Sammanlagt blev det elva artiklar. Den sista publicerades 6e mars 1894.

Aurobindos livsgärning blev att bända loss de indiska skatterna ur kolonisatörernas grepp. Han gjorde detta med hjälp av studier, kunskap i många av landets olika språk, litteratur och kulturella traditioner. Inte minst kom han att intressera sig för Indiens andliga arv, och uppfattningen att människan bär gudagnistan i sitt eget väsen.

Mellan 1918 och 1921 publicerade Aurobindo ett antal artiklar, The Foundations of Indian Culture. Här går han delvis till motattack mot Mr William Archers verk Is India Civilized, där den indiska kulturen nedvärderas på alla plan.

De rikedomar Aurobindo upptäckte genom sina studier av gamla indiska urkunder fanns i ett rikt spektrum av mänskligt liv. Det gällde såväl lust och glädje "kama", rikedom "artha", etik "dharma" som andligt uppvaknande "moksha".
Han ser dessa fyra områden sammanlänkade i en utveckling, vars summa är människan. Allt har sin plats, men allt är också tillfälligt och övergående. "Och ingenting är fåfänglighet", för att tala bibliska. (Predikaren)

I dagens värld är det ett faktum att yoga och meditation vinner alltmer insteg i den västerländska vardagen. Det är emellertid också ett faktum, att såväl de djupare som de traditionella aspekterna de kommer ur, ofta förnekas eller skalas bort som vidskepelse eller allmän onödighet.

Aurobindo ville uppmuntra till nationell stolthet inför indiska traditioner, tänkesätt, kunnande och religiositet som hjärtpunkten och styrkan i kampen för självständighet. "...by throwing away all into the fire of sacrifice and being reborn in the Mother." (publicerad 12e april 1908 i veckomagasinet Bande Mataram.)

1893 – samma år som Aurobindo publicerade sina artiklar i Hindu Prakash - höll filosofen Swami Vivekananda en rad föreläsningar i Parliament of Religions i Chicago. "I am a spirit in a body. I am not the body. The body will die, but I shall not die. " Hinduism a Universal Religion, s4.
Vivekananda var då 30 år gammal, och hans föreläsningar ses i dag som milstolpar vad beträffar hinduismen som världsreligion. Han dog i en hjärtattack 1902.

Britterna

Britannien har regerat vågorna, och skapade det imperium där solen aldrig gick ned. Fortfarande finns Elizabeth II:s bild på mynt och sedlar från såväl Kanada som Australien. Engelska språket breder ut sig över världen och dominerar skriftlig och muntlig kommunikation. Vad exakt som skapat detta globala välde är svårt att säga. Visst, sjöfarten, segern över spanska armadan för sekler sedan (1500-talet), oförvägenheten. Räcker det? Och varför detta hårda grepp över just Indien, nedvärdering av dess kulturella skatter, språk, världsåskådning, kultur? Var det, som vissa påstår, en medveten strategi att bryta den styrka och klokhet som brittiska erövrarna fann i det avlägsna och främmande Indien? Lögn och nedvärdering för att underkuva.

Många anar, att det blir vår förlust. Vi går miste om den filosofiska rikedomen i det som kallas hinduism, vi går miste om förmågan att meditera, att skapa fysisk och psykisk balans genom yoga.

Ofta, när jag resonerat med indier, har dessa pekat på de främmande erövrarnas destruktiva inflytande, och att de lämnade landet i kaos. Är det rätt?

Britterna lämnade Indien 1947, det är ett ofrånkomligt faktum.
Fortfarande lever människor i ovärdiga, ohälsosamma slumområden, kvinnor nedvärderas, nekas utbildning och rättigheter, kasten behåller sitt grepp.
Våra påpekanden kallas ofta "missuppfattningar" eller anses vara påflugenhet.

Aurobindo uppmanade inte bara till stolthet inför Indiens kulturella arv, men också till strid, uppoffring och mod. Frihet är inte gratis och uppnås genom svårighet och kamp. Under en tidig period kallade han sig "hindu", men insåg snart att frigörelse inte handlade om att gå tillbaka till gamla föreställningar, som medförde risk för ritualism och stagnation. Den filosofi han därefter utvecklade finns bland annat tillgänglig i verket The Synthesis of Yoga samt eposet Savitri.

Vad de mänskliga rättigheterna beträffar, verkar det ofta som att båda sidor är lika goda kålsupare. Jag har, i Indien sett människor som bokstavligt talat sopas undan från entréer till konferenser, där bland annat de fattiga och oturföddas situation diskuterats – av de mindre fattiga och mer turfödda. Som av en händelse var dessa fattiga människor i trasor inte inbjudna att diskutera sin egen situation.

Jag fick anmärkningar för att jag umgicks med fattiga i Delhis slum. Var jag själv fattig?
"Här i Indien vill vi att man kommer uppifrån för att hjälpa dem som finns längre ned."
I Organisationen "Folkets tjänare" (Lokh Seva) mötte jag välbärgade människor som till vardags hade tjänstefolk från slummen och möttes i eleganta konferenslokaler för att dryfta samhällets olycksbarn. Dubbelmoralen var fullt accepterad och ansågs till och med vittna om empati.

I Hindusdalen finns lämningar efter en kultur, där kvinnor kan ha dominerat. Det anses av många ha varit en fredlig kultur där vapen saknades och skördarna var goda. Tiden: cirka 2000-3000 år före Kristus.
Liknande spår lär finnas här och var på jorden. Feministiska forskare - bl.a. Evelyn Reed på 1970-talet i USA - och tänkare menar, att jorden kan ha burit sådana samhällen under obestämt antal tidsrymder. Sant eller inte?

Trots allt förblir Indien min hjälte. Men hjälten måste skärpa sig och leva upp till hjälteskapet.

I vårt land förefaller ämnet "Indien" närmast vara tabu.

Med detta menar jag, att det sällan eller aldrig förekommer verkligt intressanta diskussioner i offentligheten om landets kultur, traditioner, kunskap, vetenskap, tänkande etcetera.
Det är begripligt. Indien är svårt att fånga mellan tummen och pekfingret. Med tanke på hur ofta vi hör och läser om islam och dess problem i arabvärlden, är det minst sagt beklagligt att Veda och hinduism och dess prägling i Indien sällan blir belyst av oss. Det gäller ett av jordens mest folkrika länder, några av världens äldsta traditioner, intressanta och ofta svårbegripliga politiska skeenden.
I rättvisans namn: Indiska festivaler anordnas årligen i Stockholm, och författare som Per Andersson och Henrik Sundbom har kommit ut med böcker om landet.

För ett antal år sedan kontaktade jag redaktionen för radioprogrammet Människor och Tro på Sveriges Radio P1 och påpekade bristen. De höll med, tackade uppskattande för synpunkter varpå ingenting hände. Några år senare blev en god vän till mig intervjuad på SR om sina erfarenheter på ett indiskt ashram. Hon blev raskt avsnoppad när hon närmade sig synpunkter som tydligen inte passade in på SR.

TV visar dock ett och annat program från Indien. Gärna avhandlas trafikstockningar och Bollywood.

Yttrandefrihet gäller inte alla ämnen eller människor i vårt land. Vi måste finna oss i de av dess representanter som gärna använder ordet men tydligen inte riktigt greppat vad det verkligen betyder. Eller, för att citera George Orwell i Grisfarmen:
Somliga är mer jämlika än andra.

Teosofin anses av många vara en avkomling till Veda och hinduism.
Och visst genomkorsas dess praktverk – Helena Petrovna Blavatskys Den Hemliga Läran (utgiven av Teosofiska Samfundet 1895) - av vediska tankegångar, inte minst den cykliska uppfattningen av människans och universums utveckling. Det lär dock finnas en avgörande skillnad: enligt Veda anses kvinnor vara beroende av män för att uppnå Moksha – frigörelse och förening med Brahman, medan teosofin menar, att kvinnor har möjlighet till totalt uppvaknande genom egen kraft.

Ibland får vi veta om otäcka händelser i Indien, som gruppvåldtäkten häromåret 2012 - då en ung kvinna dog av skadorna - eller våldtäkter på små barn. Vi skall veta sådant, men det är inte det enda vi skall veta.

Vi borde också få veta, att indiska naturvetare ofta är kunniga i landets filosofiska traditioner, och att de många gånger inspirerats i sina forskningar av Vedaskrifterna och andra historiska verk.

Verkligheten är dessutom ännu obehagligare än vissa enskilda händelser ger vid handen. Våldtäkt på dalit-kvinnor förekommer mycket, ofta på fälten där de utför sitt arbete. Viljan, bland politiker, att komma tillrätta med problemen tycks vara mer eller mindre obefintlig. Maneka Gandhi – minister för djurs, kvinnors och barns rättigheter, anser till exempel inte att tiden är "mogen" för lagstiftning mot våldtäkt inom äktenskapet.
Dessutom har turistministern på senare tid lyckats göra bort sig ordentligt. Han har nämligen sett till att kvinnliga turister vid ankomsten till hans land förses med ett kit, där de får veta hur de bör klä sig för att inte signalera sexuell tillgänglighet!

Att Indien är svårt, komplicerat, mångtydigt, stort, mångbottnat, motsägelsefullt, borde inte vara ett hinder för öppen diskussion om landet hos oss i lilla Sverige. Ja, vi må vara små, med litet språkområde, men vi är ofta reslystna och besöker gärna för oss avlägsna delar av världen. Fler åsikter än de som till exempel bestås av Jan Myrdal (och hans föräldrar Gunnar och Alva Myrdal ) bör komma till uttryck. Också fler åsikter än de som bestås av olika Orienten-romantiker – till exempel vissa resenärer, rentav "experter" som vägrar att inse att hemlöshet, fattigdom, tiggeri och prostitution utgör sociala och personliga problem som borde kunna lösas.
Det gäller också dem som inte ser kvinnors allmänna underordning som problem inom såväl religiösa hierarkier som inom familjen, och till och med dem som inte vet mycket mer om Indien än Mohindas Gandhi och icke-våld.

Själv försöker jag hålla mig undan dessa Orienten-romantiska attityder. Jag har ingen guru och vill ingen ha. Ashramkulturen ser jag dock som viktig, både för Indiens egen nationella stolthet och som inspiration för besökare. Meditation och yoga är till exempel verksamma metoder baserade på kunskap och sann erfarenhet.
En gång lärde jag mig en metod som kallas Vipassana. Den har sin rötter i mindfulness, som anses vara en vetenskapligt belagd metod för helbrägdagörelse.

Ursprunget finns hos Buddha Shakyamuni. Han levde i Indien cirka 500 år före Kristus.

Annakarin Svedberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Homo sacer hemlös. Storstadens muselmaner

Låt det stå klart från början: de muselmaner som figurerar i underrubriken har inget gemensamt med vare sig islam eller muslimer. Muselmanerna och muslimerna är skilda storheter. Deras egna kamrater ...

Av: Ákos Szilágyi | Essäer om samhället | 20 januari, 2014

Arthur Rimbaud, Le bateau ivre

Comme je descendais des Fleuves impassibles, Je ne me sentis plus guidé par les haleurs : Des Peaux-Rouges criards les avaient pris pour cibles Les ayant cloués nus aux poteaux ...

Av: Arthur Rimbaud | Utopiska geografier | 19 juli, 2010

Med smak av Madeleinekaka i strukturellt komplex roman

År 2010 gavs den skönlitterära boken Un roman estonien, skriven av Katrina Kalda, ut i Frankrike. Med sin historia om en karaktär, August, som delvis av slumpen blir en följetongsförfattare ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 26 oktober, 2011

Vägar till förståelse eller Vad är vetenskap?

Det finns en berömd brytpunkt i Västerlandets idéhistoria, där vägen till förståelse viker av från en riktning till en annan. Det är inkvisitionens rättegång mot Galilei, där denne dömdes till ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 19 oktober, 2013

Bemäktigandet av motståndet gör en fri. Möte med den schweiziske författaren Eugène

Ce n’est pas nous qui possédons les objets, j’ai l’impression que ce sont les objets qui nous possèdent. Plötsligt står Eugène där på scenen med en skobeklädd fot och en i ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 08 december, 2012

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

Broken City - there is always Someone watching

Film noir in America had its glory days in the 1930:ies and 40:ies - black and white movie classics with beautiful femme fatales, flawed heroes and villains to remember. Sometimes ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 16 oktober, 2013

Ida Andersen. Foto: Privat

”Det handlar om att bryta sig ur en identitet ”

Ida Andersen är översättare, skribent med mera. Hennes essäer och intervjuer publiceras i flera tidningar och tidskrifter bland andra Tidningen Kulturen. Nu har Ida Andersen givit ut en roman: ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 30 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.