James Wood

Hur fungerar berättelser?

Kritikern James Wood har gått från recenserandet till en professur fast det brukar vara tvärtom. Med sin How fiction works som kom för nio år sedan skrev han in sig ...

Av: Ivo Holmqvist | 17 oktober, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | 19 juli, 2015
Resereportage

En dikt av Stevenson i översättning av Erik Carlquist

 Till R.L.Stevensons korrespondenter under hans tid på Samoa hörde skotten S.R.Crockett (1859-1914), som övergivit prästbanan för att bli romanförfattare. Denna dikt, tillägnad Stevensons landsman, är skriven i "Villa Vailima", Stevensons hem ...

Av: Robert Louis Stevenson | 24 april, 2013
Kulturreportage

Aufgehoben mellan oljud och harmoni

Att jag började gilla den brittiska rockgruppen Aufgehoben lärde jag mig idag, med en tallrik curry framför mig, var genom ett misstag. I mitt ständiga och ivriga och ibland tröttande ...

Av: Gustaf Redemo | 30 januari, 2009
Musikens porträtt

Alena Baeva

En Östersjökonsert av undertryckt protest



Den 29 augusti framförde i samband med Östersjöfestivalen Den Polsk Baltiska filharmoniska orkestern under ledning av Ernst van Tiel en både starkt berörande och fascinerande konsert.
Hur skulle Henryk Góreckis symfoni IV låta? Efter den oväntade och egenartade succén med symfoni III Verket tillhör ju dessa ”ofullbordade”, som likt Mahlers tionde existerade endast i particell . som en utförlig skiss med anvisningar för det sista skedet i kompositionsarbetet, nämligen utskrift i fullständigt partitur. Den som utfört arbetet är Góreckis son, Mikolaj. Helt tydligt kompetent och säkert väl insatt i hur fadern tänkt sig helheten.


Sofia Gubaidulina Foto D. Smirnov

Sofia Gubaidulina Foto D. Smirnov

Alena förde sin kamp till en otrolig seger. Av vad jag förstått fick Alena den fiol hon spelade i sin hand först samma eftermiddag, och jag såg henne kämpa med den under de pauser hon hade i sin stämma. Det "mödosamma" i motståndet i instrumentet förhöjde säkert ytterligare intensiteten i framförandet, där intet av fulländning saknades. Under stående ovationer, djupt berörda tackade publiken för ett oförlikneligt framförande. Fortfarande blir såväl jag själv som min hustru starkt gripna om vi berör minnet av detta.
Grazyna Bacewicz Foto Lafica Didio

Grazyna Bacewicz Foto Lafica Didio

Annons:

Inledningsnumret bestod av Grazyna Bacewicz(1909-1969) Divertimento. Här får vi då höra en skickligt och kraftfullt utförd komposition av en polsk kvinnlig symfoniker Stilmässigt klingade den på ett sätt som kunde minnas om Bartok. Stycket var knappt och koncist utformat. Väckte en viss nyfikenhet för hur hennes mer omfattande och anspråksfulla verk låter. Fyra symfonier, orkesterkonserter körverk... för divertimento var dock något av en bagatell jämfört med konsertens två huvudnummer. Verket var från 1965, vilket är sent i hennes produktion. Att hon 1954 skadats svårt i en trafikolycka tycks inte ha minskat hennes kreativa förmåga. Tvärtom var det först då hon gick in för komponera på heltid. Själva framförandet var energiskt, klart och pregnant. Av verkets fyra satser var det vid måhända den sista satsen Pensieri Notturni som på något sätt knöt an till konsertens båda huvudnummer. Natten och döden. Tydligt hördes även det kompetenta hantverket hon lärt sig i Paris under Nadja Boulangers ledning. Och hennes trots mot stalinism och förtryck. Hon hade uppenbart modet att likt Sofia Gubaidulina skriva "felaktig musik". Enligt ett eget idiom.

Kvällens emotionella höjdpunkt var Sjostakovitj Violinkonsert nr I i a moll. Inte minst på grund av det intensiva framförande kvällens solist Alena Baeva, stod för. Hon är en stor etablerad artist redan vid trettio. Vad vi bevittnade var ett drama, en tragedi, där dödsångest, trots, dans, kamp, epitaf och en bittert ironisk seger över ondska och destruktivitet ställdes mot varandra och förenades. Orkestern gestaltade här ömsom det obevekliga ödet, det ryska folkets, kollektivets ja mänsklighetens lidanden, ömsom den kraft som brutalt försöker tysta individen. Denna violinkonsert i fyra satser på drygt fyrtio minuter hör till de främsta som skapats under förra seklet. Den skrevs 1948 under en av de värsta förtrycksperioderna i Sovjet, den tid då Zdanovs dekret och inblandning i all konst slog som värst. Alltså lät Sjostakovitj den vila i sin skrivbordslåda fram till premiären 1955. Dock använde han klokt nog tiden även till att arbeta på den tillsammans med David Oistrach som bidrog till att göra violinstämman så extremt virtuos som den är, utan att för den skull offra något av intensiteten, allvaret och tyngden i detta stora verk.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den första satsen, Nocturne, är en stor fantasi, där vi kan ana den undertryckta stämning av skräck Sjostakovitj levde i då, i väntan på den fruktade knackningen på dörren. Den tid då han tidvis sov ute i trappan för att skona sin familj om så skulle ske. Här antyds den fasa som vi kommer att möta i den tredje satsen. Så följer då den andra satsens Scherzo, vilken trotsigt återvinner livskraft och en mörk glädje över att ha överlevt. Här möter vi motivet DSCH, mästarens initialer. Bitter är dock ironin, och själv har Sjostakovitj sagt att alla musik han skrivit är minnesmärken över vänner som fallit offer för GPU, KGB, dvs. Stalins utrensningar. Så följer då verkets höjdpunkt den väldiga passacaglian över ett tema på hela sjutton takter, över vilket ständigt nya mönster och stämmor vävs och växer fram. Denna form har sedan länge associerats med ödets obönhörlighet, så hos Purcell, i fransk barockopera, i hos Bach i hans stora mässa, hos Brahms i hans symfoni IV. Vi finner den hos Allan Petterson. Ja exemplen är legio.

Motiv ur de tidigare satserna, ur symfoni V, även ur Leningradsymfonin VII, Ödesmotivet ur Beethovens V vävs samman i en väldig kanvas. Till sist mals dock passacagliatemat ner och solostämman arbetar via en stor kadens sig fram till finalens kraftfulla och vitala Burlesk, där kampen förs till seger i en vild, ja cynisk ironi. Och vi förstår att Gogols Kappan, Näsan och Döda själar är något som stod Sjostakovitj nära hjärtat i sin kritik av makt och envälde. Här drivs i satsens prestocoda det virtuosa till det yttersta, ja bortom.

Alena förde sin kamp till en otrolig seger. Av vad jag förstått fick Alena den fiol hon spelade i sin hand först samma eftermiddag, och jag såg henne kämpa med den under de pauser hon hade i sin stämma. Det "mödosamma" i motståndet i instrumentet förhöjde säkert ytterligare intensiteten i framförandet, där intet av fulländning saknades. Under stående ovationer, djupt berörda tackade publiken för ett oförlikneligt framförande. Fortfarande blir såväl jag själv som min hustru starkt gripna om vi berör minnet av detta.

Något osäkra var vi efter pausen. Kunde Gorecki tillföra något ytterligare? I synnerhet som han själv tycks ha förstummats inför den ambivalenta seger symfoni III lett till. Den framgången var nämligen tveeggad. Verket slets ut av vissa som smaklöst kom att använda detta djupt tragiska verk "Sorgsna sånger" till och med som bakgrundsmusik på partyn... Att bli så världsomfattande känd för ett enda verk var dessutom förödande. III är nämligen till sin struktur oerhört enkel, förutom då den första satsens jättelika kanon i åtta stämmor över en polsk katolsk kyrklig hymn. Något av en sakral version av den egenartade sorgmarschen i Mahlers symfoni I.

Men nu stötte vi på något som med stor kraft och brutalitet hamrade in ett femtonigt motiv härlett ur Alexandr Tansmans namn. Det var starkt. Kraftfullt och brutalt. Så ett ödsligt vandrande motiv, ensartat och långdraget irrande i en snarast vimsig liten kammarmusikalisk tristess åter och åter avbrutet av trummornas hammarslag, och det martialiska huvudtemat. En egendomlig originell och skrämmande musik. Även där anade vi skräcken och fasan, död, hot och förintelse...
Väldiga block ställs mot varandra utan övergångar i skarpaste möjliga kontraster utan övergångar, detta minner om Bruckner. Som kritiserad för detta och sina många pauser sade: När jag har något viktigt att säga måste jag hämta andan.

Alltså: här har vi ett fascinerande och storslaget verk som absolut hör finnas på repertoaren. Tillsammans med symfonierna II och III utgör den en mäktig triptyk där III utgör ett mer lyriskt episkt mellanspel, medan II och IV utgöt de dramatiska höjdpunkterna. Symfoni IV utgöt dessutom en sammanfattning av Gorésckis hela liv, utveckling och enorma kunnande. Från avantgardism till en tidlöst egenartad symfoni. Åren som påven Johannes II "komponist" bidrog säkert till detta Brucknerskt katolska evighetsperspektiv. En av Mahlerskt tunga hammarslag sönderbruten katedral.

Till sist: Ernst van Tiel gav i sitt dirigentskap uttryck för en sällsynt kombination av en stilla anspråkslös kraft utan åthävor, gråklädd gav han skenbart allt utrymme åt såväl orkester som solist, vars dans och drama patetiskt lyste klart i sin flammande skönhet av mörkröd ros och späd mörk kvinnlighet. Som ett eko av Lorcas diktning. Men van Tiels grepp var fast, och noggrant.

Oliver Parland

Ur arkivet

view_module reorder

Veckans porträtt: Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson

Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson    Tuija Nieminen Kristofersson Foto: Hans Kristofersson Och asterisken, tecknet som Aristarchos uppfann och använde när han hänvisade till en versrad av Homeros, lyste som diktens starka sken en ...

Av: Tuija Nieminen Kristofersson | Litteraturens porträtt | 09 november, 2006

Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 30 december, 2016

Brott och Straff 2 Testamentets anda - bouppteckningens materia

Släktingarna kröp omkring som likmaskar och karvade på den avlidnas efterlämnade bråte. Konfrontationer kring varje tings nominella eller påstådda affektionsvärde i arvegodset stegrade den febriga temperaturen. Gamla komposter av osämja ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 31 oktober, 2009

Maja Stenis 1923-2008

Lustig längtan - en sökares samhällssyn

En gång i tiden var jag också en snäll, liten pojke. Mamma tyckte då att det nog inte var så bra för mig att vid fem års ålder sitta ...

Av: Dr Jan Stenis | Utopiska geografier | 23 mars, 2015

Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 01 oktober, 2008

Vad har David Bowie med Frida Strindberg att göra?

I August Strindbergs lilla trerummare i Blå Tornet börjar hösten 1911 sanden i timglaset rinna ut med allt högre hastighet: ” Nu värker det hela dygnet oberoende av vad jag ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 10 november, 2011

Klaustrofobisk skräck utlovas på Spårvägsmuséet

I mitten av april gör skräcken entré bland tunnelbanevagnarna på Spårvägsmuséet i Stockholm. Teaterföreställningen Silverpilen 21.32 är ett samarbete mellan muséet och Minerva Produktion där man använder tunnelbanevagnen som arena ...

Av: Marcus Ridung | Reportage om scenkonst | 26 mars, 2012

Seamus Heaney 1939-2013

Irländarna är ett läsande folk som vet att uppskatta sina författare. Man kan möta fyra av dem på konstverk i mer än dubbel storlek i en bokhandel i centrala Dublin ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 31 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.