Elegi över farsan

Det vilar en svart regnbåge över Bredasten. Det är uppbrott i luften. Där, i det vita timmerhuset utmed nässelhavet och den vilda, stormbitna tallskogen, dog farsan. Han blev sjuttioett år ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2012
Stefan Whilde

Om att inkludera och att exkludera genom mat. Smilla på bokmässan

Rent instinktivt vill man dela med sig. Bryta bröd. Man behöver inte vara Jesus och lärjungarna för att uppskatta den gemenskapen som maten, brödbrytandet, ger. På tåget till bokmässan vill ...

Av: Belinda Graham | 06 oktober, 2013
Kulturreportage

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | 19 augusti, 2013
Essäer om religionen

5 – Erik

När dörren slöt sig bakom honom sjönk han ner med ryggen mot den. Han kunde se rakt igenom den praktiska ettan med sovalkov och ut genom fönstret i vardagsrummet. Han ...

Av: Erik | 13 januari, 2012
Lund har allt utom vatten

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern



Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse – ett vitt korsvirkeshus med gråmålade bjälkar och jeansblå fönsterluckor – är numera museum. Där träffar jag Tanja Roppelt, chef för verksamheten. Först 1983, 136 år efter att Levi Strauss emigrerade till USA, blev det känt att han härstammade från Buttenheim. Man lyckades också ta reda på var han hade bott. 
Foto: Johan Werkmäster

Foto: Johan Werkmäster

Det kraftiga blå bomullstyget som användes kom från den franska staden Nîmes, "de Nîmes", vilket alltså blev "denim". Tyget skeppades till USA från Genua som kallas "Gênes" på franska. Jänkarna kunde inte uttala "Gênes". Det blev jeans istället.
Foto: Johan Werkmäster

Foto: Johan Werkmäster

Annons:

– Det blev en världsnyhet, berättar Tanja. Några japaner hörde av sig. Det ville köpa huset, demontera det, frakta det över haven och bygga upp det i Japan. Men lyckligtvis förvärvade kommunen Levis födelsehem 1987. Det restaurerades och öppnades för allmänheten 2000.

Samhällets världsberömde son föddes 1829 som Löb Strauss. Han växte upp i en fattig judisk familj med sex äldre syskon. Fadern var gårdfarihandlare. Han dog när Löb var 17 år. Kort därpå emigrerade större delen av familjen.

I USA kallade Löb sig Levi

I USA kallade Löb sig Levi. Han jobbade först i New York. 1853 blev han amerikansk medborgare och begav sig till Kalifornien, ditlockad av guldruschen. Han öppnade en diversehandel och sålde allt, från kammar till filtar, som guldgrävarna kunde tänkas behöva, bland annat arbetsbyxor gjorda av tältduk.

Åren gick och verksamheten växte. En dag blev Levi Strauss kontaktad av skräddaren Jacob Davis som hade kommit på att man kunde förlänga livslängden på byxor genom att fästa kopparnitar på fickorna. Tillsammans med skräddaren sökte Levi patent på idén i maj 1873. Kort därpå startades tillverkningen av de slitstarka byxorna. Inledningsvis gjordes de både av tältduk och blå denim. De första jeansen hade sett dagens ljus.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det kraftiga blå bomullstyget som användes kom från den franska staden Nîmes, "de Nîmes", vilket alltså blev "denim". Tyget skeppades till USA från Genua som kallas "Gênes" på franska. Jänkarna kunde inte uttala "Gênes". Det blev jeans istället.

I min tidiga barndom, i slutet av 1950-talet, fanns inga jeans i Sverige. Byxorna hade visserligen synts på bio, i amerikanska filmer, när de bars av exempelvis Marlon Brando eller James Dean. Men ingen trodde väl på allvar att dessa kroppsnära plagg skulle uppskattas i Europa, åtminstone inte av karlar; jeansen ansågs omanliga. I Pär Rådströms bok Paris. En kärleksroman (1955), som utspelas i mondäna kretsar i Frankrikes huvudstad i mitten av 1950-talet, säger en engelsman: "Titta på Marlon Brando i sina blue-jeans. Titta på Jimmy Jones med härifrån till evigheten i sina blue-jeans. Dom tycks inte ha fattat att blue-jeans är nåt som college-flickor har. Män har inte såna där stjärtstrykare."

Björnlunda

Men visst kom stjärtstrykarna snart till Europa. I Sverige skedde det i början av 1960-talet. Barbro och Göte Berwang, min moster och morbror, började då sälja Levi's, Wrangler och Lee. De hade en numera legendarisk (eller möjligen bortglömd) butik som hette Impo och låg på Gamla Brogatan i Stockholm. Förutom jeans var de först med att importera begagnade, amerikanska arméjackor och Koreadufflar som alla mods skulle ha då det begav sig.

Som barn besökte jag ofta Barbro och Göte i Stockholm. Ibland slank jag in på Impo strax före stängningsdags. Jag och Göte promenerade sen hem mot Wallingatan. På vägen stannade vi understundom till på Hotel Carlton på Kungsgatan. Vi satt i baren. Göte rökte en cigarill och drack whisky. Jag fick en Coca-Cola.

Jag tillbringade en sommar på deras lantställe i Björnlunda i Sörmland; de hade inga egna barn. Jag red på en gammal häst och Göte skjutsade mig i sin begagnade FN-jeep över järnvägsbron till kiosken, där jag köpte Illustrerade Klassiker för en krona styck.

Vi duschade utomhus under slang och när det regnade satt vi inomhus och tittade på teve, bland annat på Davis Cup-tennis med Janne Lundqvist och Ulf Schmidt. Jag var åtta, nio år gammal. Jag tror inte att Barbro och Göte gav mig några jeans, inte då. De hade nog ännu inga barnstorlekar i sortimentet. Men jag minns tydligt att jag fick en begagnad amerikansk arméjacka. Den var alldeles för stor men jag bar den ändå med stolthet när jag återvände hem till Dalarna efter sommarlovet. Kanske blev jag därmed Faluns om inte första så i alla fall yngsta mods.

En junidag vandrar jag runt i Geburtshaus Levi Strauss Museum, där det på ett pedagogiskt sätt berättas om den unge Löbs uppväxt i Buttenheim och hans senare äventyr i USA. Jeansens historia ägnas förstås stor uppmärksamhet. I museet finns också en shop med Leviskläder samt en kafeteria, där jag dricker öl, en flaska Levi Buttenheimer Urstoff, framställd av det lokala bryggeriet St. GeorgenBräu. På etiketten syns ett porträtt av Levi Strauss mot jeansblå bakgrund.

Levi Strauss Museum

När buteljen är urdrucken åker Tanja och jag några kilometer genom ett böljande landskap till den judiska begravningsplatsen. Där är Levis far, Hirsch Strauss, begravd och har så varit i nästan 170 år. Gravstenen är svårt anfrätt av tidens tand och håller på att vittra sönder. Namnet går inte att läsa men det är en vacker sten, delvis täckt av mossor och lavar. Jag betraktar graven och tycker att ögonblicket känns högtidligt på något sätt.

Där, under jorden, ligger kvarlevorna av fadern till jeansens far. Kan man kalla Hirsch Strauss för jeansens farfar? Det är i så fall ett epitet som han aldrig fick vare sig vetskap om eller glädje av.

Jag och Tanja står där en stund medan lätta sommarmoln sveper fram ovan oss. Vi är båda klädda i jeans, som de flesta människor i vår del av världen idag. Tanjas kläder bär givetvis Levi's märke. Men det var längesen jag själv ägde ett par riktiga Levisjeans. Numera köper jag mina jeans på Dressmann. Det ska det nog bli ändring på.

Johan Werkmäster

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Virkeligheten

Innledning Logikk var ikke Georg Wilhelm Friedrich Hegels (1770 – 1831) sterkeste side. Ut fra hans idéer om erkjennelsen av verden så er den basert på at en trekker opp skillet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 22 september, 2014

Cecilia Persson. Foto: Øyvind Sviland

Den ironiska distansen

Cecilia Persson är poet, historiker och skrivpedagog. Hon har arbetat och forskat vid Lunds universitet i ämnet historia och med inriktning: förintelsen, flykting- och migrationshistoria. Cecilia har varit verksam som ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 13 juli, 2016

Bild Privat ägo

Rent spel med Sven Frödin

En essä av Ulf Stenberg om konkretisten Sven Frödin.

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 11 Maj, 2016

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 september, 2017

Radikal realism

Varje konströrelse är i sig banbrytare när det gäller både tekniken och det så kallade samhällsperspektivet. En efter en bryter rörelserna successivt och progressivt mot konservatismen inom konst och ger ...

Av: Giuseppe Di Lecce | Essäer om konst | 26 november, 2011

Erotiskkrönika 03

an saminbandet drogs mig mera bestånd i emedan ut jag poet har trädnovellet trä som stod dåtid tillbaka befann mig ock vid ett styloinkwood av träden jag (2) mig bönfalldess ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 22 juli, 2010

Kan man förstå ett land genom dess litteratur?

Den 9 mars är det 200 år sedan den ukrainske författaren Taras Sjevtjenko föddes. Han anses vara den moderna ukrainska litteraturens och det litterära ukrainska språkets grundare, och han intar ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 09 mars, 2014

Dobbeltbevegelsen

  Fenomenet dobbeltbevegelse gis i alt menneskeliv, der retningen for bevegelsen er fra oss selv og utover oss selv, og tilbake til oss selv igjen: eksisterende entiteter(singulære mennesker) er i verden ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.