Van Morrison på Notodden Blues Festival 2013. Foto: Jarvin/Wikipedia

En känsla av förundran – Van Morrison, del 6

När vi lämnade Van Morrison senast hade han precis avslutat ett segertåg med kompbandet Caledonia Soul Orchestra.

Av: Peter Sjöblom | 29 mars, 2015
Musikens porträtt

Från Friskatorpet: Ljuset är nu

Ljuset som är nu. Ljuset som tränger in i varje por, pupill, varje cell, sömn, membran, vrå, hål, mellan grässtrån, stammar, stjälkar, ned i tjärnar, gryt, gravar, in i grottor ...

Av: Emma Ehrlekrona | 24 juni, 2010
Gästkrönikör

Tanker om kjedsomhet og livslede, sett ut fra den fysiognometriske verdensanskuelse

 Innledning Den franske filosof Blaise Pascal (1623 – 1662) skrev om sinnstilstanden kjedsomhet. Det gis en annen sinnstilstand, og som ofte forveksles med kjedsomhet: livslede. Å snakke om livslede og kjedsomhet ...

Av: Thor Olav Olsen | 06 oktober, 2011
Agora - filosofiska essäer

Rekonstruktion av Josef Seidels fotoateljé. Källa: Wikipedia

Fotoskatten på Josef Seidels vind

När man kliver in på den mörka vinden till Josef Seidels fotostudio på Lineckagatan 272 i Český Krumlov så upplever man samma känsla som när denna fantastiska fotoskatt hittades. Längs ...

Av: Mathias Jansson | 21 september, 2015
Essäer om konst

Luciafirandet i Svensk-Finland



Vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon och martyr Lucia, en helig jungfru som på 283-talet levde i Siracusa på Sicilien. Enligt legenden var hon en varmt troende kristen och hon skänkte sin hemgift till de nödlidande på Sicilien. Detta sedan hennes mor tillfrisknat efter en svår sjukdom. Lucia (latin för ’den lysande’, ’ljusbärerskan’), född cirka 283 e.Kr. i Syrakusa på Sicilien i Italien, död 304 e.Kr. i Syrakusa. Hon är helgad inom både Romersk-katolska och Ortodoxa kyrkan med festdag 13 december. 
Lucia blev arresterad och torterad men hon förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde något svärdet genom halsen på henne och inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den sista smörjelsen.

Annons:

Den unga kristna jungfrun Lucia led troligen martyrdöden under kejsaren Diocletianus förföljelse. Hon avbildas i den kristna konsten med ett svärd eller en dolk och ett sår i halsen. Hon kan också hålla två ögon på ett fat, vilken åsyftar legenden att hon före sin död rev ut sina ögon och sände dem till sin trolovade. Guds moder gav henne dock ett par nya och ännu vackrare ögon. Som attribut har hon dessutom en palmkvist och en oljelampa eller ett ljus i handen. Lucia har alltid ett rött bälte för att visa var blodet rann, och rinner ännu därför att hon har en banderoll som börjar vid midjan.

Lucia föddes i en rik familj i Syrakusa på Sicilien. Hennes far dog när hon var liten och hon blev uppfostrad av sin mor, Eutychian. Redan som liten skall hon ha avlagt kyskhetslöfte vilket hon inte berättade för någon. När hon blev äldre lovade modern bort henne. Hon lyckades försena och bad till Gud att han skulle hjälpa henne. Då blev hennes mor sjuk i blödarsjuka som ingen lyckades bota. Lucia övertalade därför modern att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. När de kom fram skall Agata ha uppenbarat sig för Lucia och sagt "Varför ber du mig om något du själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!" Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man. Men friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsaren Diocletianus, som förföljde de kristna.

Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man. Men friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsaren Diocletianus, som förföljde de kristna.

Lucia blev arresterad och torterad men hon förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde något svärdet genom halsen på henne och inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den sista smörjelsen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Lucias reliker förvarades i Venedig i Santa Lucia-kyrkan. Kyrkan revs 1861 för att bereda bygget av järnvägsstationen och relikerna flyttades till den närbelägna kyrkan San Jeremia där de fortfarande finns att beskåda.

En teori om det moderna Luciafirandet, med Lucior med ljus i håret är att det är inspirerat av en berättelse där det sägs att Lucia bar ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna. Legenden säger att för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljus på huvudet för hon skulle se bättre.

Lucia är en högtid som firas den 13 december, samt namnet på högtidens huvudperson. I Sverige markerar luciadagen tillsammans med advent inledningen på julfirandet. Den svenska Lucian är en blandning av både förkristna och kristna figurer. Lucia är även helgon i romersk-katolska med ursprung från Sicilien. Ordet lucia kommer från latinets lux, vilket betyder ljus. Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som är namngivet efter ett helgon.

Enligt folktron var den 13 december en farlig natt eftersom många övernaturliga makter var i rörelse då. Man trodde även att djuren kunde tala under lucianatten. Alla julförberedelser skulle vara klara till luciadagen och det firade man med att äta och dricka lite extra. Även husdjuren fick extra foder. Under 1300-talet, då Europa hade den julianska kalenderräkningen, inföll luciadagen samtidigt som vintersolståndet på norra halvklotet.

Luciafirande och besläktade traditioner har genomgått en utveckling genom århundradena; omkring sekelskiftet 1900 etablerades en gemensam och allmänt spridd luciatradition i Sverige. Den moderna svenska luciatraditionen har troligen ett starkare ursprung i Västsverige, i Dalsland, Bohuslän, Västergötland och Värmland. Därifrån har den spritt sig över hela Sverige.

Under 1900-talet har luciafirandet spritts till andra områden och delar av världen såsom finlandssvenska områden i Finland, delvis i Danmark i och Norge samt bland svenskättade i USA, de så kallade svenskbygderna. På Sicilien firas en luciatradition där barnen lämnar över mat till helgonet samt till en flygande åsna som hjälper Lucia att ge presenter. Om barnen råkar se henne kommer hon enligt sägnen att kasta aska i deras ögon, så att de blir tillfälligt blinda.

På lucianatten slaktades julgrisen och det festades natten lång. Under 1300-talet, då den julianska kalendern gällde i Sverige och Finland, var lucianatten årets längsta natt. Då ansåg man att övernaturliga makter var ute och härjade och att det därför var bäst att hålla sig vaken. Årets längsta natt var detsamma som midvinter och fungerade som motsvarighet till midsommaren. Vid den mörkaste tiden på året i det förkristna Norden, besvärjdes ljusets makter för att få ljuset att återvända. Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13 december ursprungligen härstammar. Traditionen med en ljusbringande kvinnogestalt kan ha sitt ursprung i en hednisk ljusgudinna.

Vintersolståndet var alltså mörkrets natt, men också inledningen på julen: Grisen skulle vara slaktad den 13 december, och inte allt för mycket arbete skulle återstå innan jul. Under 1500- och 1600-talen inträffade vintersolståndet på midvintern den 11 december. Genom förskjutningen vid införandet av den gregorianska kalendern blev lucianatten inte längre årets längsta natt utan vintersolståndet och midvintern träffar nu i stället 21 eller 22 december.

I folktron levde 13 december kvar som årets längsta natt, då ljus och mörker hade en särskild betydelse. Traditionen att fira ljus och mörker vid midvintertid levde alltså vidare in i 1600- och 1700-talets bondesamhälle. Luciadagen kallades på sina håll Lille jul, och ansågs också vara den dag då bak, trösk, och brygd skulle vara avslutade för året.

Firandet var vanligast runt Vänern i västra Sverige, det vill säga i Bohuslän, Västergötland och Värmland. Exakt varför den geografiska fördelningen såg ut så vet man inte. Men det är klart att liknande traditioner förekommit i östra Norge, där lucia i midvintern i folktron gått under beteckningen Lussinatt, med en mängd föreställningar om övernaturliga krafter kopplade till midvinternatten.

Lucia firas också allmänt överallt i Svenskfinland enligt samma traditioner som i Sverige. Det finns belägg för att Svenska fruntimmersskolan i Åbo hade en Lucia redan 1898, och 1913 förekom en Lucia vid Vörå folkhögskola. Hela Finlands första Lucia korades år 1936 av föreningen Brage i Vasa. Den officiella Finlands Lucia väljs sedan 1950-talet i en omröstning som ordnas av Samfundet Folkhälsan, Tidningen Hufvudstadsbladet och Svenska YLE (ett mediaföretag) och hon kröns i Helsingfors domkyrka. Därefter kör kortegen genom centrala Helsingfors. Samtidigt har många svensk- och tvåspråkiga kommuner egna lucior, och i många finlandssvenska dagstidningar röstas lokala lucior fram. 

Den grekiska sångaren Demis Roussos: Santa Lucia på italienska:
https://www.youtube.com/watch?v=hzo6UFZ7Shg

Åbo Luciakandidaternas sång och intervjuer:
https://www.turku.fi/sv/julstaden/luciadagen

Nina Michael

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Special: Pride

    Foto: Sofie Nikolajsen Bergh.  Special: Pride   Essäer - Religion Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det ...

Av: Agneta Tröjer & Sarah Degerhammar & Mårten Björk & Simon Sorgenfrei | Reportage om politik & samhälle | 03 augusti, 2007

Högklackat och vad som är viktigt

Högklackat och vad som är viktigt Några ord om Amsterdam. Som i alla städer, i alla människor, i alla begrepp, finns det dåliga och bra sidor. Ofta är de samma sak, sedd ...

Av: Ida Thunström | Resereportage | 15 augusti, 2009

Parmenides av Hebriana Alainentalo

Att med tanken kan vi klyva

Melker Garay om tankens flöde.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 september, 2015

Serpent’s feet are the motion – Gnosis och gnosticism hos Current 93

När de koptiskspråkiga texterna från Nag Hammadi i Egypten upptäcktes 1945 trodde man nog inte att ett resultat av detta skulle bli påverkan på den moderna musikform som kallas Neofolk ...

Av: Ola Wikander | Essäer om religionen | 16 januari, 2012

Veckan från Riga

På en utflykt över helgen till Riga. Under stormaktstiden Sveriges näst största stad. Tidvis kanske till och med den största, då det var inte så noga med folkräkningen. Nu Baltikums ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 31 juli, 2011

Konservativa värden

Konservativa litar sällan – som det heter – på dagens sanningar, vetenskapliga rön och modefilosofiska utsvävningar när det gäller moraliska värden. Man sätter istället sina slantar på eviga värden och ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 13 januari, 2012

Kärleksfulla artister och bråkig publik

Tidningen Kulturens Sunna och Liv Nordgren besökte årets Peace and Love festival i Dalarna. Årets Peace and Love festival var större än någonsin, både vad det gäller publik och artister.  Numera ...

Av: Sunna Nordgren och Liv Nordgren | Essäer om musik | 05 juli, 2008

Omöjlig intervju med Aleister Crowley, del 7 av 666

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Rähiä | Övriga porträtt | 31 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.