Cezar Florin Huştiu. Dikter

 Jag heter Cezar Florin Huştiu och kommer från Rumänien; är bosatt i Sverige sedan 2007; jag har bland annat varit verksam som tolk. Jar varit publicerad i antologin Ord på pränt ...

Av: Cezar Florin Huştiu | 20 Maj, 2013
Utopiska geografier

Marilyn, det förevigade barnet, en hummingbird

”Marilyn lever!” jublade texten i Liljevalchs utställningskatalog år 2002. Det var 40 år efter Marilyns död. Nu har det gått 50 år sedan den platinablonda Hollywoodstjärnan hittades livlös i sitt ...

Av: Nicole E. Wallenrodhe | 04 augusti, 2012
Essäer om film

Walking on Manchester

I Manchester regnar det alltid och vinden blåser oavbrutet, men britterna kallar det vänligt för “bris”. Det är en mörk och kaotisk stad, där det gamla olyckligt tränger sig med ...

Av: Nadia Scapoli | 23 januari, 2014
Resereportage

Bild: Hebriana Alainentalo

17 dikter av Carsten Palmer Schale

Splittrande självpresentation

Av: Carster Palmer Schale | 13 juni, 2016
Utopiska geografier

Göteborgs konstbiennal



gtb_konst.jpg
Tidningen Kulturens Roberth Ericsson och Jonas Lennermo vandrar i Dödsskuggans dal under sina respektive besök på Göteborgs konstbiennal, just nu pågående.

Det dualistiska tänkandet

Göteborgs fjärde internationella konstbiennal är en laddning med sprängstoff från 28 konstnärer – under gemensam paroll men i vitt skilda skepnader. På olika sätt tematiseras och prövas här det ”postpolitiska” tidevarvets föreställning om ”den globala marknadens dominans över det politiska”. Resultatet blir en gedigen manifestation av samtidskonstens oomtvistliga relevans i förhållande till omvärldens pågående konflikter. Det dualistiska tänkande som både föregår och emanerar ur dem utgör den fixpunkt kring vilken hela projektet kretsar.

Som ett portalverk för dess övergripande ambition kan man utan omsvep betrakta den schweiziske konstnären Thomas Hirschhorns outhärdligt starka rumsinstallation Concretion Re. I det kaotiska och närmast oöverblickbara skräckkabinettet återfinns hundratals plasthuvuden genomborrade av tusentals skruvar och spikar, en uppsjö kommenterade bilder av lemlästade kroppar och ansikten med svåra defekter, övertejpade videoprojektioner och glasmontrar med uppradade böcker av Goya och Sontag. De senare, förstår man efterhand, som en projektion av konstnärens egen utgångspunkt: Att se andras lidande, att göra det till sitt. Hirschhorns verk är en självmordsterapi utan motstycke, enormt såväl till omfång som innehåll, en formidabel och utstuderat anti-estetisk Hadesvandring ovan jord som inte lär lämna någon enda betraktares minne inom överskådlig tid.
Ett av biennalens mer suggestiva bidrag är sydafrikanska Jane Alexanders skulpturinstallation Security. En hybrid av fågel och människa på ett vetefält innanför ett högt stängsel, omgiven av en rad attribut – skäror, macheteknivar, handskar – som för tankarna till jordbruksarbete, men också till politisk kamp och omvälvning, revolution och konflikt. Två vakter patrullerar installationen, pratar tyst med varandra, ömsom stryker och drar sina batonger mot stängslet. Det är ett minst sagt skrämmande monument över makt och övervakning. Men vem kontrollerar egentligen vem? Vad som i förstone framstår som en självskriven ordning glider undan för undan över i frågor om maktrelationens egentliga beskaffenhet – kanske skyddar vakterna i själva verket den egendomliga varelsen därinne?
Fia-Stina Sandlunds dokumentära film i två akter, An idealistic attempt/Reconstruction of an action that never took place, en lågmäld självrannsakan om bedrägeri och autenticitet, är det starkaste svenska bidraget vid sidan av Joanna Rytels intensiva dagboksfilm Att tänka tankar man inte får tänka. Via en inre monolog om den ambivalenta förälskelsen i en svart man blottlägger den senare en rad internaliserade fördomar om hudfärg och identitet. Det grova språket i filmen – ”Jag är ingen nigger-lover-fetischistkärring …” – utgör en effektiv del av den omedvetna distanseringen gentemot den Andre, ”främlingen”. Också här, i den mest intima av relationer, upprättas med andra ord ett ”vi” och ett ”dem”. En dualism som ohjälpligt för människorna allt längre bort ifrån varandra.

Roberth Ericsson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

En moralisk historia

Mandy Rice-Davies har avlidit sjuttio år gammal efter att länge ha kämpat mot cancern, meddelar BBC. Om omständigheterna hade varit annorlunda, påstår någon som kände henne, hade hon kunnat bli ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 29 december, 2014

Det är läsaren som ger poeten ett ansikte

Eugenio De Signoribus är en av Italiens främsta poeter. Han föddes i Marche, en region i Italien i vilken än Giacomo Leopardi föddes. Han har givit ut flera diktsamlingar: Case ...

Av: guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 21 december, 2009

Urkult 2011 med fantastisk musik och eldshow

Någonstans mellan Bräcke och Ragunda dånar ett tåg fram. Nåja, dånar, är kanske att ta i – det gamla veterantåget körs i bekväma 90 kilometer i timmen, och det tar ...

Av: Mikael Audell, Sunna Nordgren | Allmänna reportage | 09 augusti, 2011

Mimesis ett (icke)begrepp hos Heidegger?

Martin Heideggers filosofiska tänkande är en destruktion av den västerländska filosofins egen historia, ett tänkande som vänder sig tillbaka mot filosofins ursprung och på nytt ställer sig inför de frågor ...

Av: Henrik Örnlind | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2013

Årskrönika av Crister Enander

Det blir bara ytligare. Det blir mindre betydande. Halten sjunker i snabb takt och det som kan kallas för bestående förvandlas alltmer till något mossigt och absurt antikvariskt. Men var ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 24 december, 2011

Franz Kafka. Foto: Wikipedia

Tre dikter av Franz Kafka

Erik Carlquist föreslår tre dikter av Franz Kafka tagna från brev han skrev.

Av: Erik Carlquist | Gästkrönikör | 11 augusti, 2015

Tino Sehgal - immaterialitetens konst

Tino Sehgal, Louise Höjer, Richard Julin. Foto: Jesper Nordström Tino Sehgal ställer ut konstruerade situationer som skiljer sig från performances genom att de inte får dokumenteras på något sätt - varken med ...

Av: Charlotte Norlin | Konstens porträtt | 18 mars, 2008

Gustav Klimt del 2 Världen i kvinnlig skepnad

Franz Joseph I av Österrike-Ungern gav arkitekterna Gottfried Semper och Carl von Hasenauer i uppdrag att bygga och gestalta Burgtheater, men herrarna hade olika ingångar till och syn på det ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 31 mars, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.