”Monism” – en tredje utväg

Inför en aktualisering av Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus fick jag från professor Birthe Sjöberg mig till livs följande citat från Rydbergs Medeltidens magi från 1865: ”Vår tid är en ...

Av: Erland Lagerroth | 16 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Synden

Innledning Temaet for denne epistelen er dobbelttroen og dobbelttroende folk. Mitt synspunkt er at dobbeltroende folk er langt hardere ute å kjøre enn den en oppfatter som fundamentalist. I det sistnevnte ...

Av: Thor Olav Olsen | 22 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Hjältemodets upplösning och förruttnelse. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | 30 december, 2013
Essäer

Sol Invictus i Rom. Terme di Caracalla. Foto: Wikipedia

Den obesegrade solen

Är julhögtiden något som har med Kalle Anka att göra eller är den någonting annat? Är julafton Jesus födelsedag eller har den kristna religionen tagit på sig äran och ansvaret ...

Av: Guido Zeccola | 20 december, 2017
Essäer om religionen

Jansonitmålaren Olof Krans. Bishop Hill, svenskhet på prärien IV



Konstnären Olof Krans porträttmålningar av kolonister i Bishop Hill. Foto Bishop Hill HeritageDe gamla jansoniterna hänger på väggarna och blickar ut ur historien som själsliga vittnen berättande om det som en gång var av umbäranden, fattigdom, religiösa kontroverser, personliga fejder men också om framgångar, glädjerika för kolonin, när projekten gick i hamn och ansträngningar gav resultat. Varje porträtt är enligt dåtida jansoniters vittnesmål så likt att personen när som helst tycks kunna börja röra sig och tala. Att de i ett snart ögonblick kan stiga ur ramarna och berätta sin historia därför att anletsdragen och karaktärerna är så precist fångade. Det är den självlärde jansonitmålaren Olof Krans som målat porträtten. Man ställer sig frågan: Hur målade han dessa porträtt? Från posering eller fotografi? Hans brorson Albert Krans har i en intervju svarat: ”He painted all this pictures without anyone posing for him, except his own in a mirror.” Han målade ur minnet. När det gällde honom själv, använde han en spegel. Olof Krans självporträtt är en av hans mest kända målningar.

Hösten 1850 avseglade ett fartyg från Gävle lastat med järn med destination Amerika. Ombord fanns 80 passagerare däribland familjen Krans med sex barn, ett av dessa var en 12 år gammal pojke med namnet Olof. Efter många strapatser till sjöss och till lands anlände sällskapet några dagar innan julafton till Bishop Hill-kolonin. Detta var starten för Olof Krans tillvaro i Bishop Hill, han som skulle bli svenskkolonins egen konstnär och skildrare.

'Woman in a row'. Olof Krans. Kvinnor i Bishop Hill kolonin som sår korn. foto Bishop Heritage AssociationOlof Krans bodde i Bishop Hill från 12 års ålder till han blev 22. Han deltog i det amerikanska inbördeskriget genom att ta värvning 1861, 22 år gammal. När han kom tillbaka efter kriget slog han sig ned i staden Galva tre mil från Bishop Hill.

Olof Krans arbetade till en början som skylt- och husmålare i Bishop Hill. Hans färdigheter i porträtt- och övrig målerikonst kom i dagen långt senare när han nått medelåldern. Han var självlärd.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hela hans samling oljemålningar finns i dag i Bishop Hill. Olof Krans skänkte alla sina målningar till föreningen Old Settlers som lät hänga dem i Bishop Hillmuseet. Dessa avbildade jansoniter var de första som anlände till det nya landet, porträtterade av sin egen konstnär Olof Krans. Själv deltog Olof i arbetet på kolonin tillsammans med dessa människor. Han kände alla han avbildade personligen.

Olof Krans porträttmålningar med ansikten, som uttrycker accentuerade karaktärer på jansoniter, är som omvända tidsvittnen, de kan inte tala men de kan med sina karaktärer närvara, vilket är talande nog. Olof Krans lade ned ett noggrant arbete på att fånga varje persons särskilda anletsdrag och egenartade blick. Han önskade enligt egen utsaga föreviga deras personligheter, deras själar, deras moral och deras gemensamma inriktning, inlagd i blickar, anletsdrag och munnars sammanbitna karaktärer. Han strävade som konstnär efter att vara ett sanningsvittne och återge precis vad han såg till eftervärlden av såväl personligheter som arbetet i kolonin. Hans bilder var förutom porträtt också skildringar av vardagslivet i kolonin. Hans mål med sin konst var att berätta om den moral som höll Bishop Hill-kolonin samman, de rigorösa jansonitreglerna vilka delade ansvaret kollektivt mellan medlemmarna och förlade den sammantagna kraften, i såväl personliga ansträngningar som personlig ekonomi, i en gemensam pott för att klara alla umbäranden.

Olof Kransmålningar fungerade som foton och direkta avtryck av det dagliga livet, ett sorts reportagearbete utfört av Olof Krans direkt på plats för framtiden. Han var väl medveten om den roll dessa bilder skulle kunna få i framtiden och var noga med att i bilderna fånga och skildra disciplinen, arbetsmoralen, den precisa ordningen i arbetslagen. Därför kan man dels se de allvarsamma 'disciplinerade' anletsdragen och också se hur de arbetande ser en aning 'uppställda' ut på en del av hans bilder. Han ville få med den hårda disciplinen, den stränga religiösa tuktan och de utdelade uppgifternas allvar och deras noggranna genomförande. Detaljrikedom var också ett signum för hans målningar.

”Far hade en stark känsla för det historiska. Han var övertygad om att hans målningar skulle vara bra för berättelsen om Bishop Hill till eftervärlden. Han var noggrann för att få med varje detalj korrekt. Det var orsaken till att han målade dem, att de skulle porträttera historien om Bishop Hill kolonin. Far skulle vara ännu stoltare över dem i dag än när han målade dem.”

Självporträtt av Olof Krans. Foto Bishop Hill HeritageDetta sade Olof Krans´ son i en intervju i mars 1953.

Olof Krans skildrade i flera bilder det stränga arbetsklimat som också kom att skapa motsättningar och schismer och som snart ledde till sprickor i sammanhållningen och resulterade i direkta bråk. Och det slutgiltiga och värsta, att John Roth sköt ledaren Erik Jansson i ryggen så denne avled, på trappan till domstolsbyggnaden i Cambridge när Roth dragit Jansson inför rätta för att denne förbjudit Roth att ta med sin hustru när han önskade flytta från kolonin.

I en artikel i Time Magazine, 21 september 1936 nämns Olof Krans samling/utställning av porträtt och självporträtt i Bishop Hill som ”the nation´s largest and hairiest collection of primitive portrait (which) is not only historically, but barberyologically noteworthy/.../ many Rousseauesque scene of life in the old colony”

Och i Life Magazine, 7 februari, 1944: ”Speaking of Pictures section. Twenty-seven portraits three Colony scenes and three other photografs/.../They were a determined people who fought bravely and successfully against many adversities”

Uppmärksamheten i USA kring den lilla svenskkolonin vid denna tid var anmärkningsvärd. Bishop Hill-kolonin vars strävanden och umbäranden under slutet av 1800-talet dokumenterats av Krans och nu visades på utställningar fick stor uppmärksamhet. Men den gällde som framgår inte bara själva målningarna utan också de manliga kolonisternas hårbevuxna ansikten.

Konstnären Monika Lind-Holmberg och Morris Nelson ledamot av Bishop Hills hembygdsförening, Bishop Hill Heritage Association, vid vernissagen bredvid några av Monikas målningarNär man går runt bland porträtten och vardagsskildringarna på museet i Bishop Hill är det som om man kunde höra rösterna ur det förgångna, som hörde man dem språka om vädret och om skördeutsikterna och religiösa angelägenheter. Man förflyttas tillbaka till att närvara mitt i den dåtida kolonisttillvaron. Olof Krans historiska vittnesmål gestaltas i hans konst som en ingång till deras belägenheter, deras hårda tillvaro, deras karaktärer. Det är ett gediget reportagearbete Olof Krans utfört, detaljrikt, noggrant och fängslande som en historisk karakteristik av kolonistlivet. Ett oumbärligt förevigande av kolonisternas vardag som förts vidare genom Krans konst till nutiden och som idag tjänar som ett dokumentärt reportage.

Olof Krans var självlärd och hans målningar är naivistiska verk. I USA värderas Olof Krans idag som en framstående naivist. I Olof Kransmuseet hänger drygt 90 målningar med scener av det dagliga arbetet och 44 porträtt av några av de första kolonisterna. De är alla oljemålningar. Olof Krans kom inte igång med sitt konstnärliga målande förrän i medelåldern. Dessförinnan var han skylt- och hus målare.

Under vårt besök under festligheterna vid firandet av skördedagarna i Bishop Hill, hålls vernissage vid utställningen av Monika Lind-Hombergs oljemålningar i Steeple Building. Till denna kommer folk från trakten men också långväga gäster.

 Svenskättade konstnären Betty Wagner i sin ateljé i Bishop Hill. Foto: Monika Lind-HolmbergUnder vernissagen diskuteras Olof Krans oljemålningar vars innehåll förutom porträtten utgörs av farmarnas vardagsmiljöer i dåtidens Bishop Hill vilka jämförs med Monika Lind-Holmbergs oljemålningar av nutida vyer. De senare har motiv från landsbygden kring Avesta där Monika sökt skildra nutida vardagsmiljöer från traktens jordbruk och bönders vardagsliv. Denna jämförelse mellan förhållanden i respektive det 'gamla' och det 'nya' landet blir livlig under vernissagen. Eftersom utställningen anordnas då det inträffar skördefest i Bishop Hill enligt gammal svensk tradition, är det många farmare bland svenskamerikaner, amerikaner och andra turister som kommer till platsen för att se den gamla hembygdskulturen och delta i skördefesten där traditionella sysslor exponeras genom olika föreställningar.

I Bishop Hill kan man under dessa dagar också se konst av Betty Wagner som målar 'dalamalningar'. Betty Wagner är en konstnär med svensk härstamning. Hon skapar en syntes. Det gamla sättet att måla dalamålningar kombinerar hon med nya idéer. Hon finns i Art Shop där hon erbjuder sina målningar, en sorts kurbitspastischer, och 'dalahorses and rosmalning' och även 'dalamalning', (dalamålningar), som hon säljer också till 'scandinavian shops' över hela USA. Under dessa dagar kan man se teckningar av den svenskättade konstnären Nancy Tillier som avbildar Bishop Hillbyggnader med 1800-tals teknik.

 

Benny Holmberg

 

Detta var fjärde och sista artikeln i serien om Bishop Hill

Nedan finns länkar till tidigare artiklar om Bishop Hill i Tidningen Kulturen:

Om jansoniternas utvandring:

http://tidningenkulturen.se/artiklar/reportage-mainmenu-37/resereportage-mainmenu-137/5639--jansoniterna-om-en-svensk-utvandring-fran-biskopskulla-i-uppland-till-bishop-hill-i-illinois

Om jansoniternas framfart i Sverige och intervju med Linjo Gabriel Larsson om hans anknytning till Bishop Hill:

”Satan hade jubelfest när Luther skrev sina böcker!” Bishop Hill, svenskhet på prärien I:

http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/reportage-mainmenu-37/kultur-mainmenu-136/16937-satan-hade-jubelfest-naer-luther-skrev-sina-boecker-bishop-hill-svenskhet-pa-praerien

Om dagens jansoniter och bevarandet av det svenska arvet från utvandrarna:

”Oh Småland! It was so stenigt you know!” Bishop Hill, svenskhet på prärien II

http://tidningenkulturen.se/artiklar/reportage-mainmenu-37/kultur-mainmenu-136/16994-oh-smaland-it-was-so-stenigt-you-know-bishop-hill-svenskhet-pa-praerien-ii

Om jordbruksdagarna och Wayne Nordstroom.

'Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

Artikelförfattaren träffar bl.a svenskättlingen och musikern Wayne Nordstroom i parken i svenskbygden Bishop Hill i Henry County i Illinois, USA, under de s.k. jordbruksdagarna med tillhörande evenemang och festligheter.

http://tidningenkulturen.se/artiklar/reportage-mainmenu-37/kultur-mainmenu-136/17034-johan-pa-snippen-han-spelte-klaver-bishop-hill-svenskhet-pa-praerien-iii

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Erik B. Gustavsson,

Jag mötte en målare

Jag träffade Erik B. Gustavsson (1913-2005) vid en utställning i en stockholmsförort; han närmade sig de åttio, men mannen som klev in i lokalen var ungdomligt flott ekiperad, på ett ...

Av: Gunnar Lundin | Konstens porträtt | 27 september, 2010

Poesi i poetik och praktik

Det råder oftast en förvirring kring begreppet poetik och det blir i det dagliga användandet till en brokig blandning av metodik, estetik, poetik därtill uppblandat med en politisk hållning. Sammantaget ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 21 december, 2016

Materia och ande – den stora gåtan

Vi håller oss med många antiteser. En sådan är människa och natur. Motsättningen kan förefalla självklar, men det är den inte. Människan är en del av naturen, och naturen har ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2014

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gerhard Leberecht von Blücher

Krig och fred i Belgien

I samband med det tyska överfallet på Danmark och Norge stävade en nästan ny kryssare, uppkallad efter just Blücher, in mot Oslo natten till den 9 april 1940. Ombord ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 23 oktober, 2015

Allt är trafikens fel

Trafiken påverkar mig. Sedan tre år tillbaka har jag som Eksjöbo lärt mig att köra fortare men jag har blivit ögontjänare på kuppen. Min hastighet växlar numera beroende på antalet ...

Av: Isabella Clevenhag Sörängen | Gästkrönikör | 27 mars, 2012

Toleransens dilemma del 1 av 2

Ohyggligheterna i Syrien. Ockupationen på Västbanken. Förtrycket i många muslimska länder. Galna kristna, som sätter eld på Koranen. Kongo Kinshasa. Guds befrielsearmé i Centralafrika. Muhammedkarikatyrerna. De fruktansvärda övergreppen på kvinnor ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 08 oktober, 2012

Israelisk musik från många kulturer

Israelisk musik från många kulturer Israels 6 miljoner invånare omfattar 100 nationaliteter. Uppgiften kommer från cd-häftet till The Rough Guide To The Music Of Israel. Förvånande? Kan det stämma? Det beror ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om musik | 03 maj, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.