Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism

I den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 09 januari, 2011
Filmens porträtt

Stefan Whilde. Foto: Jane Hansson

Frosseri

Fetaost, räksallad, nybakat bröd, fet lax, feta såser, choklad och oliver i hängmatta eller från schäslong. Mina synder heter lättja och frosseri.

Av: Stefan Whilde | 01 september, 2015
Stefan Whilde

Franz Kafkas närvaro

   Staty i Prag Foto: Guido Zeccola Franz Kafkas närvaro - om gudsbilden i en ny tid I Frans Kafkas värld förenas centrala judiska och kristna motiv. Vid en närläsning av Processen, Slottet och Amerika (Den försvunne) ...

Av: Hans-Evert Renérius | 13 september, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Cao Fei stillbild ur filmen Haze and Fog (2013).

Den zombifierade samtidskonsten

Zombierna har de senaste åren invaderat kulturen. De dyker upp överallt i böcker, filmer, serier och dataspel. Inte ens de gamla klassikerna går längre säkra. Jane Austens roman "Stolthet och ...

Av: Mathias Jansson | 28 december, 2015
Essäer om konst

Suvi Sárá Aina Ann. En sann berättelse om exotisering av människor från andra kulturer



Samiska kvinnor

”Suvi Sárá Aina Ann” var den första lappkvinna 1) som exporterades till olika europeiska länder för att ställas ut som exotisk sevärdhet i museer och djurparker.

Hon kom år 1580 på hösten med 12 renar till Sababurgs djurgård i Tyskland. Den dansk-svenske astronomen Tycho Brahe förmedlade dessa transporter av så kallade primitiva människor.

Under den dåtida kolonisationen hade man just infört denna nordliga export av lapska döttrar som slets ur sina familjeband och skickades till adelns hov som utställningsobjekt. Även den unga lappkvinnan Suvi Sárá Aina Ann skulle ledsaga renarna till Sababurg och hennes uppgift var att sköta djuren i den nya hemorten i det avlägset belägna Tyskland.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den mödosamma resan med renarna tog många månader. Efter en lång väg till fots i Sverige fortsatte resan till sjöss och sedan till Bremen i Tyskland med vagnar dragna av hästar. Men inte en enda ren levde längre än ett år. De klarade inte av det varma klimatet och inte heller den annorlunda födan, eftersom ren- och skägglav inte växte i dessa trakter. Renar trivs desto bättre ju kallare det är.

Den unga lappkvinnan kände sig inte hemmastadd i den nya omgivningen och hon förstod inte heller språket samt plågades av svår hemlängtan. Då hon efter sina djurs död troligen inte såg någon mening i att leva långt borta från sin familj försvann hon en dag utan att lämna något spår efter sig. Hon följde kanske sina djurs öde – eller återvände hon till sin hemort i Sverige? Om den saken vet man inte någonting.

Men minnet av lappkvinnan som ingen kände hedras ännu i Sababurgs djurpark. Till hennes ära restes en liten staty som är det enda monumentet i hela världen som har tillägnats en samekvinna. Den dittills anonyma lappkvinnan fick ett namn. I en ceremoni i djurgården döptes hon symboliskt av Nina Afanasy’eva 2) och fick namnet Suvi Sárá Aina Ann - ett namn för varje del av Sameland. Närvarande vid dopet var även ewenken Mani Kudrin 3) från det avlägsna Sibirien i Öst-Asien som också hör till de renskötande urfolken. Ewenkerna bor på ett område som är större än Europa.

Samisk familj i början av 1900-talet

Höjdpunkten för exporten av dessa exotiska attraktioner från Lappland till Europa ägde rum under åren 1880 -1930. Hela lappska familjer reste då med barn, kåtor och renar runt omkring i Europa och uppvisades som djur i museer samt framför allt i djurgårdar, t. ex. i Hagenbecks djurgård i Hamburg. Skansen i Stockholm var även en långvarig boplats för en lappsk familj. Jag anser att detta sätt att utnyttja och uppvisa annorlunda människor hör till ett av historiens värsta brott mot mänskligheten!

 Uwe Kunzes text på tyska:

Die Rentierewenkin, die unsere Freundin Nina begleitete heißt Mani Kudrin. Mani lebt in der Nord-ost chinesischen Lerchentaiga. Für sie war es eine unglaubliche Reise nach Deutschland. Als Übersetzerin war in ihrer Begleitung eine junge Chinesin mitgekommen, die der deutschen Sprache mächtig ist. Die Frauen wohnten einige Tag bei uns im Haus in Vellmar. Wir hatten viel Spaß, Nina und Mani kochten die feinsten samischen und tungusischen Speisen, es wurde gejojkt und ewenkisch gesungen und tungusisch getanzt. Eine besondere Freude war es den beiden, wenn sie ihren Mittagsschlaf auf Rentierfellen im Lavvu (wir hatten eins im Garten) abhalten konnten. Interessant ist, wie sehr sich die Kulturen beider Freundinnen (sie wohnen immerhin ca. 8000 km auseinander) gleichen.

 Nina Michael

 

Källa

 

Uwe Kunzes grundliga forskning ” En lappkvinnas sista resa med sina renar”. Kunze som talar perfekt svenska understöder tillsamman med sin fru Brigitte de svenska samerna. Deras son bor i Sverige och lever som samerna och arbetar med renskötsel.  Uwe Kunzes hemsida: http://renrajd.com/

 

1. Jag talar här om lappar för att man då ännu inte använde benämningen same som enligt professorn i samisk kultur Veli-Pekka Lehtola vid Uleåborgs universitet i Finland är ett rätt nytt ord som togs i bruk först i början på 1900-talet.

2. Nina Afanasye’va är ryska samernas centrala politiska personlighet. Hon är nu viceordförande vid “Sobbar”, ryska samernas parlament. Afanasye’va bidrog väsentligt till att samerna kunde grunda ett sådant politiskt organ år 2010 som dock inte erkänns av ryska regeringen.

3. Uwe Kunzes beskrivning av besöket i Tyskland: Den renskötande ewenken som följde vår väninna Nina heter Mani Kudrin. Det var en otroligt äventyr för henne att göra den långa resan till Tyskland. En ung kinesiska som behärskade tyska språket kom med henne för att fungera som tolk. De båda kvinnorna bodde några dagar hos oss i vårt hus i Vellmar. Vi hade mycket roligt tillsammans, Nina och Mani kockade de finaste samiska och tunguisiska specialiteter, det jojkades och sjöngs på ewenkernas språk och dansades på tuguisiskt sätt. Speciellt uppskattade våra gäster att ta sin eftermiddagslur på renfällar i kåtan (vi hade en samisk kåta i trädgården). Det var intressant att se hur de båda väninnornas kulturer var så lika trots att de bodde omkring 8000 km från varandra!

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Vad är ett Riksmuseum mot Yttrandefrihet?

Den svenska frimärksutgivningen 2016 är fylld med diverse försumbarheter. Det enda jubileumsfrimärket är tillägnat 100-årsminnet av Naturhistoriska riksmuséet, men det allt överskuggande jubiléet som borde ha firats med frimärken är ...

Av: Bertil Falk | Gästkrönikör | 04 juli, 2017

Sjuttio år sedan Kaj Munk mördades

Vem läser längre Kaj Munk, diktarprästen från det jylländska Vedersø? I Sverige är han i det närmaste bortglömd numera även om hans drama Ordet överlevt tack vare Carl Theodor Dreyers ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 04 januari, 2014

Tenkning

Innledning  I nordisk språk og kultur har ordet «streben» en negativ klang, for ordet har i vår kulturkrets en mening som viser hen til personer som synes å tenke om seg ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 11 augusti, 2014

Hilda Doolittle och vägvisaren Hermes

Hilda Doolittle. Foto: Modern American Poetry Hilda Doolittle som bland annat tillsammans med Ezra Pound grundade diktargruppen Imagisterna, är en av USA:s mest ”underliga” poeter. Bo Gustavsson porträtterar hennes diktande ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 03 mars, 2008

Sann historia, tre generationer och ett Egypten med alla dess färger

Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 29 april, 2014

Julrimmandets dag

Härmed utnämner jag, Vladimir Oravsky, 23 december till julrimmandets dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, söndagen den 23 december är julrimmandets dag, enkom för att i dag hyllar Marie Lundström ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 23 december, 2012

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 10

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 10 Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 10 juni, 2017

Dikter av Carin Söderström

Dikter av Carin Söderström     Fördämningar bryts. Allt är tyst. Inåtvänt. Varje kalhygge är ett öppet sår. Tillvaron har en början. Kanske inte ett slut. Existensen av vägar in och ut har ...

Av: Carin Söderström | Utopiska geografier | 19 januari, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.