Festival med celebra gäster

 Göran Sonnevi. Foto: Kenneth Rundberg Festival med celebra gäster Göteborgs Poesifestival bjöd på ett av de starkaste startfälten någonsin – med den experimentella franska poesin och performancekonsten i första rummet. Tidningen ...

Av: Roberth Ericsson | 27 november, 2007
Kulturreportage

På drift med Beatgenerationen

Jack Kerouacs klassiska trendskapare ” På väg” finns nu i ny reviderad upplaga, snyggt översatt av Einar Heckscher. Volymen innehåller även ett förord av Anne Charters där hon kortfattat redogör ...

Av: Elisabeth Brännström | 06 januari, 2013
Kulturreportage

Baltiskskalle

Om skallar och skelett

En bok jag tidigt fascinerades av var ett välillustrerat häfte i liggande format med fullt av tabeller, kurvor och diagram som ville visa upp en expansiv industrinations muskler. Det hette ...

Av: Ivo Holmqvist | 28 januari, 2015
Essäer om samhället

Great Rift Valley  Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Etiopien, människans urhem och en tidig biblisk oas

Med ens man via landsvägen passerat gränsen från Sudans savannlandskap till Etiopien börjar uppklättringen till hisnande bergshöjder upp till 3000–4000 meter, ner till dalar på grusiga serpentinvägar och upp igen ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 25 december, 2015
Resereportage

Om att inkludera och att exkludera genom mat. Smilla på bokmässan



Smilla.  Foto Belinda GrahamRent instinktivt vill man dela med sig. Bryta bröd. Man behöver inte vara Jesus och lärjungarna för att uppskatta den gemenskapen som maten, brödbrytandet, ger. På tåget till bokmässan vill jag dela med mig av det jag har med min nyfunna bokälskande kompis som också är på väg till mässan. Man måste helt enkelt gilla någon som har 1984 och John Green med sig på tåget. Nu, efter en skumpig natt i liggvagn, har vi gått förbi att byta boktips till att bryta bröd. Det är nu det blir komplicerat. Jag erbjuder digestivekex, hemlagade köttbullar, goda mackor, hemlagade pannkakor med hemlagad sylt … och hon kan inte äta något av det. Jag kunde lika gärna hållit fram en flaska med texten “gift” på. Min nya lilla bokälskande kompis är glutenallergiker.

Mat kan inkludera men mat kan också exkludera. Det där med att inkludera är lätt att förstå: brödbrytandets makt är stor, att dela med sig av det man har är fint och något man gör instinktivt, det är nedärvt i generna. I gamla målningar av Caravaggio ser karaktärerna alltid mer belåtna ut när det står något på bordet, i populära Carl Larsson målningar är det ofta dukat till måltid på bordet i centrum.

Att exkludera genom mat - att inte vara del av gemenskapen. Det första man tänker på är att vara vegetarian i en församling av köttätare. Vegetarianen får nöja sig med salladen . Och brödet till. Eller vara besvärlig och beställa specialkost. Men idag är vegetariska alternativ legio, dagens rätt brukar så gott som alltid vara ackompanjerad av en dagens vegetariska. Men om du är glutenallergiker och mjöl gömmer sig i såser och pannkakor och ströbröd lurar i   köttbullar och paneringar och du inte ens kan äta bullen till salladen. Vad gör du då?

Jag hittar en superbra bok på bokmässan, Smilla bakar glutenfritt. I likhet med min nya lilla kompis har hon fått gå igenom samma förödmjukande rutin på alla sina skolor: alla får mat och hon sitter ensam och väntar på sin mat. Alla äter upp sin mat. Alla är redo att gå. DÅ kommer Smillas mat. Och de andras reaktion “åh … du är ju inte klar!” Nä. Smilla har inte ens börjat!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Smilla bjuder på jättegoda muffins på bokmässan, i mat & trädgårdshörnan av mässan, och jag tänker för mig själv att om jag bakar såna här och har med mig på tåget nästa gång så kan vem som helst äta av dem. Även glutenallergiker.

För så är det. Om du tål gluten kan du ju ändå njuta av de goda recepten i Smilla bakar glutenfritt. Det är ju gott för vem som helst. Om du inte tål … ja, då är ju boken en livräddare. Alla barn och unga och vuxna vill väl vara med om glädjen att baka. Göra muffins. Kakor. Kavla hemgjord pasta.

Smilla berättar stolt att hon nu är snabbare på att göra sin egen pasta än resten av familjen som tål gluten. Hon har fixat till det perfekta receptet på glutenfri pasta och är stolt över att inte behöva avstå från pastagemenskapen.

 Hon har också bra tips på hur man ska få folk med glutenallergi att känna sig välkomna

1) alla kan äta glutenfritt tillsammans!

2) om du är glutenallergiker och blir bjuden på en fest - erbjud dig att komma tidigare, hjälpa till, ta med egen mat … gör allt för att underlätta för den som bjudit, “det brukar uppskattas" säger Smilla och det roligaste är ju att göra förberedelserna

3) ge den som ska ha alternativ mat sin mat först, så inte alla andra hinner äta upp sin mat (som i skolan) - alla får en trevligare gemenskap på det sättet.

Och att baka glutenfria muffins med folk du träffar kan vara ett bra sätt att bonda!

 

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

Who is a Human Being in Time’s Play?

 Who is asleep, who is awake, in our busy business life, where we hope to rediscover a lost paradise? Time’s play in our human existence is present in James Joyce’s Finnegans ...

Av: Percival | Essäer | 18 juni, 2013

En martyr är dödad...

Budskapet kommer som ett brev på posten: oväntat, opaketerat och sårbart. Det centrala temat denna Annandag jul är martyrens. Det är ett nytt budskap, som talar om lidande, försakelse, sorg ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 26 december, 2014

Men jag kan inte greppa det

Jag tänker på det som är ogripbart, egentligen omöjligt att tänka på eftersom det är omöjligt att förstå. Och jag tänker på kontrasten mellan det ofantligt hemska och den lugna ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 augusti, 2011

Emmakrönika XV &:så en tår då

Fortsättning på sagan högst sannberättelsen om den alltid lika överlevande icke mera ostumma hjältemaur avslöjt mer här följt, när avsnitt episodellt 02033018 02056480 02066157 02103551 02107169 02112941-XX (och för tillfället ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 23 april, 2009

Requiem. Dödsmässan enligt Brahms och Verdi

Dödens skugga faller över skapelsen, det outsägliga vemod Walter Benjamin beskriver, syndafallet och exilen, utdrivningen vi lever i gestaltar vi ständigt åter och åter i konst, i dikt, i musiken. Memento ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 21 februari, 2012

Tomas Ledin, 2015. Foto: Wikipedia

Ångaren Bollsta och olycksskepp i visans värld

Stormen piskar, vågorna skummar, seglen trasas sönder och sjömän kämpar för sina liv på de sju haven. Den svenska visskatten är fylld med skeppsbrott, grundstötningar och tragiska kantringar. Mathias Jansson ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om musik | 21 oktober, 2015

Mats Myrstener om Carina Rydberg

Det ska sägas med en gång: Carina Rydbergs Nattens amnesti (1994) är nog den läskigaste och på många sätt vidrigaste roman jag läst. Historien om hur Louises och Roberts Kappels ...

Av: Mats Myrstener | Litteraturens porträtt | 27 maj, 2013

En hållbar barnlitteratur?

Att vara dogmatisk och skriva tydliga världsförbättrarbudskap i skönlitterär text är den åttonde dödssynden i dag. Är det därför det kommer ut så få skönlitterära barnböcker om klimatet och miljön? ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 11 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.