Lohengrin utan svan på Stockholmsoperan

Det trodde jag inte var möjligt. Att iscensätta Richard Wagners ”Lohengrin” som ett slags surrealistisk thriller av klassisk ”Whodunit” typ. Fast en möjlig ingång är det uppenbarligen, att döma av ...

Av: Ulf Stenberg | 14 april, 2012
Essäer om musik

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | 25 juli, 2013
Konstens porträtt

Teori og praksis

I filosofi er gjentakelser nærmest ikke til å komme forbi, og således tar jeg opp og utdyper sentrale punkt i essayet mitt «Livet selv, ett sammendrag.» Filosofi er aktivitet og virksomhet ...

Av: Thor Olav Olsen | 09 oktober, 2009
Agora - filosofiska essäer

Vladimir Oravsky som västanvinden Zefyros i Botticellis Venus födelse Foto Hedvig Wallin

Svenska Dagbladet, Gefle Dagblad, Wikipedia och andra kunskapsliberaler

 I inledningen till min bok ”I skuggornas hetta” skriver jag bland annat ”Om en läsare stöter på tolkningar som han eller hon har svårt att anamma omedelbart, söker han kanske ...

Av: Vladimir Oravsky | 12 oktober, 2015
Gästkrönikör

En kväll på ”Jodlerwirt” i München.Bayersk kultur ur nostalgiskt perspektiv



Gerts enmansshowExtra Bavariam non est vita, et si est vita, non est ita”
[Utanför Bayern finns det inget liv, och om det finns liv, så är det inte jämförbart]

Jag har valt att göra min undersökning på en bayersk krog i München (grundad 1158) som heter ”Jodlerwirt” (sv. den joddlande värden), ett fenomen där jag som finländska själv inte ingår. Den är belägen i stadens centrum i den gamla staden. Jag koncentrerar mig närmast på hur nostalgi tar sig uttryck i det rikhaltiga programmet med olika inslag av typiskt bayersk kultur som är en av de många försvinnande kulturformerna i Tyskland. Krogen är den enda i sitt slag i München och det gemensamma för alla besökare är att man går dit för att ha roligt, om man sedan är infödd bayrare, turist eller ”Zugereister”, vilket är benämningen på en person som kommit från andra platser i Tyskland. Här förenas hos alla en sentimental önskan att åtminstone för några timmar försättas tillbaka till ”den gamla goda tiden”. Jag tillbringade fredagskvällen den 18.11.2005 där med en väninna och beskriver, analyserar och tolkar vad jag iakttagit.

Begreppet nostalgi

Med nostalgiskt tänkande avses enligt Ulrika Wolf-Knuts att man återkallar minnet av en idealiserad förgången tid som i verkligheten inte kan återupplevas. Hon menar att nostalgi tidigare användes i betydelsen av människans längtan efter en trygg hamn då hon är i en främmande miljö. Tillståndet kan jämföras med en sjukdom som man kan dö i. Det enda botet är då att resa hem.

Vid sidan av detta medicinska begrepp uttrycker nostalgi ett trånande efter det enkla och ofördärvarde. Efter andra världskriget användes termen paralellt med fenomenet hemlängtan som något som inte exakt kan definieras [1995:183-185]. Efter 1987 har nostalgi fått innebörden av ”en vemodig men njutningsfylld längtan hem eller tillbaka till något förlorat, särskilt en längtan till vissa miljöer” [1995:185]. Wolf-Knuts talar om folklorism då man försöker ge gamla traditioner nytt liv [1995:186].

I själva verket är nostalgi ett sätt att uttrycka värderingar man själv har i sitt nuvarande liv och inte en beskrivning av forna tider [1995:189]. Hos Jodlerwirt serveras nostalgi i form av mat och dryckjom för kropp och själ. Här vill man ge tillfälle åt bayrare att uppleva sin kultur och förmedla turister vad denna går ut på, vilket jag utgående från Billy Ehn & Orvar Löfgren uppfattar som ett försök att öka förståelse mellan folkgrupper [2001:86]. Jag skall här försöka ge en bild av hur detta sker.

Bayern och det bayerska språket som källa för nostalgi

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det anses vara självklart att den bayerska kulturen dör ut och bayrarna vill bibehålla och återkalla den i minnet. Bayern är en av Europas äldsta stater som från år 1806 var kungadöme. Den sagoomspunna kungen Ludwig II är världsberömd. Kring honom existerar ännu idag romantiserade föreställningar om hans liv, bland annat om hans romans med den österrikiska prinsessan Elisabeth (det uppförs nu en operett i Åbo om hennes liv) och hans fascination av Richard Wagners musik. Han drunknade 1886 under oklara omständigheter tillsammans med sin livläkare i en sjö nära München [länk 3]. Han är för mångadet viktigaste objektet för nostalgiska fantasier ochnyckeln till spekulationer om ett storartat och förlorat förgånget.

Münchens träffpunkt med ”resten av världen”

Jodlerwirt är en av de äldsta och mest genuina och stämningsfulla lokalerna i München som kallas ”världsstaden med hjärta”. Redan under medeltiden var stället bekant som utskänkningslokal för ”allt möjligt pack”. År 1960 blev Jodlerwirt världsberömt tack vare värden och joddlarkungen Franz Lang. Programmet består sedan 20 år av Gerts enmansshow med stämningsrik dragspelsmusik, parodier, vitsar och sketcher (länk 4). Det har blivit ett ställe för turister vilket jag tolkar så att det numera inte finns så många bayrare i München och att andra tyskar nedvärderar den bayerska kulturen.

Rustik och genuin inredning

Redan läget i den gamla stadsdelen ger en hänvisning till att Jodlerwirt förmedlar tradition. Stället är pyttelitet med sex bord och en bardisk, men det brukar alltid finnas en plats när man än kommer och hur trångt det än är. Inredningen är av trä och och det finns en mängd gamla bayerska föremål och symboler, speciellt av tenn och med jägarmotiv, som hänger i taket eller är placerade på vägarna. En bild av Ludwig II saknas inte i Jodlerwirt. Den bayerska blå-vita flaggan är en av nyckelsymbolerna som också finns med i bilden på flera sätt. Bayerns statsvapen som är avbildat ovan finns på flera ställen. Bilden på titelsidan visar Gert bland dessa prylar. Bayrarna kommer vanligen klädda i folkdräkt vilket bidrar till den nostalgiska stämningen.

Jodlerwirts presentation

I menyn presenteras Jodlerwirt på bayerska ungefär så: ”Om Du är från München, från en annan ort eller tillhör resten av världen: Hos oss känner Du dig genast som hemma. Hos oss lagas bayersk mat, tappas ölfat och påfylls glasen hela tiden, emedan mat och dryck håller ihop kropp och själ. Vi tar varandra under armarna och sjunger tillsammans. Och för övrigt: Vi säger alla ”Du” till varandra. Också till Dig!” (länk 4; den bayerska texten finns i bilaga 1). Bayrar duar alla men annars niar man främmande personer i Tyskland.

Spelregler

Trots att det första intrycket av Jodlerwirt verkar kaotiskt finns det en given ordning som Gert informerar om i början av sitt program. Ehn & Löfgren tar upp detta - ”var sak på sin plats“ - och menar att en konstnärs galna idéer får mening inom bestämda ramar. Listan över spelreglerna är rätt så lång. Det finns noggranna bestämmelser för hur man reserverar bord och hur man skall betala. Kreditkort tas inte emot. Åldersgränsen är 18 år efter det att musikanten börjar sitt program. Krogen är öppen varje dag utom söndagar mellan klockan 18 och 3 och under karnevalen hela dygnet. Det förväntas att gästerna äter före de programpunkter börjar där det behövs medverkan av dem.

Rejäl mat och dryck

Menun, som naturligtvis är i de blå-vita bayerska färgerna, skiljer sig inte från andra bayerska kroger utom att de flesta gäster dricker pilsner och inte öl. Det finns inte stora ölkrus på en halv liter vilket är det brukliga utan här serveras pilsner i glas på 0,3 liter. Jag vet inte orsaken till det men jag antar att meningen är att delta i programmet och inte att dricka stora mängder. Här serveras huvudsakligen maträtter av svin i olika former. Är man ett stort sällskap på mera än tio personer kan man beställa spädgris som anses som en speciell delikatess.

Hur en kväll avlöper

Kung Ludwig II på den bayerska flagganGert börjar sitt program punkligt kl 20 genom att presentera sig själv och personalen. Han brukar ha samma program varje kväll. Han spelar dragspel och varvar med bayerska inslag som de flesta förstår, men ofta måste de be om hjälp med tolkning av någon annan vid bordet. Gert berättar att han blivit kypare för att han gått till ögonläkaren som sade att han skall bära glas. Detta ord har på bayerska två betydelser, nämligen glasögon eller glas som man dricker ur. Typiskt för bayrarnas kommunikation är tvetydighet. Gert leker också hela tiden med ord. Då det kommer in nya gäster tilltalar han dem omedelbart och frågar varifrån de kommer. Han har ett stort förråd av vitsar, talesätt och kommentarer till de olika trakterna och länderna.

Man skall helst reagera på samma sätt och blixtsnabbt ge ett slagfärtigt svar för då blir man accepterad – annars placeras man i kategorin ”Waschlappen” (sv.tvättlapp), en fegis som inte duger till någonting. Gert kommenterar allt som sker under kvällens lopp och ingen detalj undgår hans skarpa blick och kvicka tunga. ”Den som dricker för att glömma skall genast betala” är en stående replik. Då ett par kommer in säger han ”för ett par kvällar sedan hade du en vackrare dam med dig”. Damen med blonderat hår får höra ”blont hår och svarta rötter, det är vackert”. ”Har du inga papper på dig frågade polisen - nej, jag är anonym alkoholist”. ”Jag gifter mig senare så räcker det inte så länge”. ”Hos oss är man inte gammal utan man har varit länge i världen”.

Allt emellanåt sjunger Gert snapsvisor som alla deltar i . Det ger en gemenskapskänsla då man sjunger tillsammans och alla känner till texterna i de korta snuttarna. Då Gert underhållit gästerna på detta sätt börjar det egentliga programmet som går ut på att alla sjunger folkvisor tillsammans. De innehåller olika sällskapslekar där man rör vid varandra och är i rörelse på något sätt, till exempel gungar man arm i arm med varandra. Då det blir ont om plats och en ny gäst kommer in säger Gert ”träng ihop er, vi är inte i Hannover där var och en behöver ett bord för sig”. Sex är naturligtvis ett tema som ventileras i alla former i form av vitsar, direkt och antydningar. Gerts repertoar är en spegelbild av hur människor lever sitt vardagsliv och sitt söndagsliv, vad som sägs och hur det sedan omsätts i handling. Politiker och kändisar blir inte skonade. Först kommer det positiva och sedan ett snärtigt satiriskt tillägg med den negativa aspekten.

Mellan dryckesvisorna sjungs det också sentimentala sånger som ”alla lever sitt liv, den ena klarar sig, den andra inte”. Medryckande är gamla evergreens som ”Marina, Marina” och ”la Paloma”. Då Gert arbetat en och en halv timme tar han en tio minuters paus. Under pausen spelas musik av olika slag.

Jag frågar min väninna vad som kunde störa förloppet under en sådan kväll. Hon menar att man kunde förbjuda folk att ha ett välsmort munläder. Jag själv tänker på möjligheten att bjuda in en förening som arbetar för det bayerska språkets entydighet och motarbetar dubbeltydigheten så att det förstås bättre av utomstående. Jag känner mig alltid utanför då jag inte har lärt mig tala bayerska och inte förstår alla ord. Jag missar därför ofta pointen. Vad skulle hända om Gert inte mera skulle få leka med ord som har olika betydelser?

Vi beslöt att gå hem vid kl 23-tiden, men kanske kvällen hade blivit ännu intressantare om vi hade stannat för plötsligt kom människor som alla var klädda i folkdräkt. ”Hur många är ni? ...Vi är 25 ... Ja, det ordnar sig nog ... träng ihop er ...”. De var från en folkdräktsförening.

Att joddla i bergen: Holla hi du dödl di!

Att Gert joddlar allt emellanåt skapar en speciell stämning då en och annan försöker stämma in i detta sätt att sjunga på där man inte använder ord utan framkallar ljud med en hastig växling mellan falsett- och brösttoner. Bakgrunden är att bönderna i alperna drev ihop boskapet med detta slags sång och använde dessa signaler för att varna varandra om faror vilket inte mera är fallet då de har mobiltelefoner. Med joddlande förknippas nu folkvisor som väcker tankar på nostalgi, tradition och bygderomantik [länk 6]. ”Berget ropar” och har magisk dragningskraft fast man kanske inte har haft sin hembygd i bergstrakter, holla hi!

Bayersk livsfilosofi

Bayrarna kallar alla i Tyskland ”preussare” som inte är från Bayern. Påståendet ovan hör jag ofta. De värden som förmedlas på Jodlerwirt är äkthet, livsglädje, att man vill ha roligt, humor, gemytlighet, gemenskapskänsla, betydelsen av landskap, sjöar och berg och närheten till sydliga länder. Man är vän av mat och dryck och öl ses som ett livsmedel och inte som alkohol. Man skall vara ”rund och frisk och inte slank och sjuk” (”rund und gesund” och motsatsen ”schlank und krank”). Man betonar att vikten av att acceptera sig som man är ”vad Gud har skapat skall man inte ändra på”. Man nämner tingena vid sina rätta namn och sopar inte konflikter under matten. Bayrarna har sin egen mentalitet, de säger ”i Bayern går klockorna annorlunda”.

Analys och tolkning

Wolf-Knuts citerar K.-H. Geschmanns syn på hemlängtan som en individuell företeelse och nostalgi som en del av det kollektiva. Hon menar själv att nostalgi också har ett individuellt drag [1995:190]. Jag ser det så att gästerna i Jodlerwirt återupplivar individuella minnen men tror att de andra har samma erfarenheter. Då de sjunger och leker tillsammans de olika spelen har de en gemenskapskänsla, som Wolf-Knuts kallar Gemeinschaft (sv.gemenskap) och som bygger på fantasier om lika koder. Hon citerar Lerner som menar att man längtar till något som man aldrig upplevt [1995:188].

Gerts olika texter och föremålen och inredningen i Jodlerwirt hjälper till att väcka nostalgiska känslor. Wolf-Knuts anser att i synnerhet folkvisor är ett reslutat av nostalgiskt tänkande [1995:191]. Folkvisorna och joddlandet handlar om en Heimat (sv.hembygd) som dessa gäster vanligtvis inte själv har upplevt utan de har exotiserade föreställningar om denna ”ursprungliga” plats. Andra programpunkter som dryckesvisor och evergreens är däremot något som de tidigare upplevt och de känner därför Gemeinschaft med de andra som också drömmer om fester i sin ungdom där dessa sjöngs.

Wolf-Knuts talar om positiv och negativ nostalgi. Den positiva lyfter fram den förgågna tidens trygghet medan den negativa hänvisar till hårt arbete, fattigdom och svält men att man trots det ser den tiden som lycklig [1995:210]. Gemensamt för alla gäster på Jodlerwirt är att anse den tid vi lever i som sämre och att längta till ett idealiserat bättre liv förr.

Det storartade förgågna som symboliseras bland annat av sagokungen och prunkande avbilder som förgyllda lejon är identitetsbildande. Nog är man något om man har ett så stolt förflutet.

Dubbeltydigheten och ordlekarna har enligt min mening betydelsen att bibehålla och återställa harmoni i tillvaron och mellan människorna. Humor är ett sätt att med en elegant förpackning ta upp det sanna, som man bättre kan acceptera än om man skulle få öppen kritik. Detta sätt att förmedla också bitska kommentarer leder till att man skrattar igenkännande tillsammans åt något missöde eller feltramp. Det betyder att inte vara den enda som trampat i klaveret utan man får medhållan av den andra som förmedlar att detta fenomen inte är okänt för denna. Man längtar efter den tid då allmogen samlades på kvällarna ofta just på en krog för att idka dessa tvetydiga ordlekar och för att ”slänga käft”, något som man inte kunde göra i arbetet. Denna ventil vill man återta i bruk och samlas ibland hos Jodlerwirt.

Tyskar från andra delar av landet känner till den bayerska gemytligheten och vill gärna åka litet snålskjuts. Stället är ett hemligt tips för de som bor i München känner vanligen inte till det. Jodlerwirt vill troligen nå turister som har utbyte av en ofta oförglömlig nostalgisk kväll. Emedan programmet upprepas varje kväll är det inte ett ställe man går ofta på. Jag brukar gå dit när jag har utländska gäster. Nostalgi har med mig att göra främst på det sättet att jag tycker om sådana små kulturer och inte vill att de skall försvinna i den ytliga massproduktionsenhet vi nu blivit. Jodlerwirt är för mig en nostalgisk miljö som representerar ”den gamla goda tiden” då folk gick ut för att roa sig och inte som nuförtiden för att dricka sig fulla.



Nina Michael

 

Ur arkivet

view_module reorder
Stillbild från dokumentärfilmen från 1916 om slaget vid Somme. (Foto: IWM)

En julidag dränkt i blod

Det finns många berättelser om vad som hände den där disiga julimorgonen 1916 vid floden Somme i norra Frankrike. Berättelser om hur tystnaden plötsligt infann sig efter en veckas oavbruten ...

Av: Anders Olofsson | Essäer om politiken | 19 juni, 2017

Foto: Björn Gustavsson

Gävlesymfonikerna i Kina

Gävle symfoniorkester, en av landets äldsta, har på senare år gjort en rejäl uppryckning – i synnerhet sedan Jaime Martin år 2013 tillträdde som chefdirigent.  Jag minns att jag ...

Av: Björn Gustavsson | Musikens porträtt | 09 september, 2016

Raja Yoga fostran i Point Loma

Kort bakgrundshistorik Katherine Tingley (1847-1929) hade i många år innan hon inträdde i Teosofiska Samfundet ägnat sig åt välgörenhetsarbete. Hon hade bl a verkat bland fattiga och utslagna i New Yorks ...

Av: Leopold S Damast | Kulturreportage | 20 november, 2013

Niclas Mossberg – Trottoaren

Niclas Mossberg har en magisterexamen från Göteborgs universitet och har därefter bedrivit forskarstudier i religionsvetenskap vid Åbo Akademi. Bland hans mer vetenskapliga publikationer kan nämnas artikeln ”Ku Klux Klan – ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 14 januari, 2013

Herman Melville. Foto: Wikipedia

Herman Melville. Ball's Bluff : en drömbild (oktober 1861)

Erik Carlquist och Herman Melville.

Av: Herman Melville | Utopiska geografier | 03 juni, 2015

Bergman, Fellini och Liv Ullman

Ett konstnärligt möte mellan Sverige och Italien

Den italienske kritikern och dokumentaristen Silvano Console om Ingmar Bergman och Federico Fellini.

Av: Silvano Console | Essäer om film | 28 november, 2017

Sartre ska vi inte heller glömma

Röken är tät. Sorlet stiger och sjunker som sjudande vågor på ett vindpinat hav. Glasen töms i rask takt. Vissa repliker i de disparata och vilda samtalen skär som slipade ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 01 juli, 2012

Trästans besjungare, ensamhetens diktare

Illustration: Hebriana Alainentalo Trästans besjungare, ensamhetens diktare Hans Mörk fann tidigt sin kallelse som en ensamhetens diktare, och hans idag svåråtkomliga böcker sprider hopp om att aldrig ge upp. Örebro, ute ...

Av: Måna N. Berger | Essäer om litteratur & böcker | 20 november, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.